Har haft en spännande helg. Predikan i Elimkyrkans församlingsplantering i Skärholmen. Sedan församlingsmöte där vi berättar om att vi nu sålt Elimkyrkan och köpt Salemkyrkan. Det medför bl.a. att vi får dubbelt så stor samlingssal i kyrkan. Fast det blir tidigast hösten 2013 vi har Salemkyrkan färdigrenoverad. Begränsad användning kan dock förekomma redan snart. Vi kommer att vara kvar i Elimkyrkan och hyra den av köparen fram till nästa sommar.

I lördags hade vi välkomstmöte för pastor Jean. En härlig tillställning med massa kongoleser, flyktingengagerade personer och Elimmedlemmar. En sammankomst som präglades både av innerlig bön och lovsång, afrikansk kultur och musik, och pastor Jeans koncentrerade predikan som både handlade om tacksägelse till Gud men också om behovet av politiska förändringar i Kongo, att orättfärdighetens mörker ska brytas över landet.

Kristendomen när den är som bäst, innerlig bön och gemenskap, och den profetiska protesten mot orättvisorna och kränkningarna av människovärdet.

En kongolesisk journalist berättade för mig att vår kamp för pastor Jean kan underlätta för andra flyktingar från Kongo som söker asyl i Sverige.

I fredags åt jag lunch med Andreas Jonsson, som stuckit ut hakan och kallat sig för pingstvän och bisexuell, inte minst har det uppmärksammats i Jönköping vad jag kan förstå. Vi hade ett bra samtal. Det var kul att träffa Andreas. Jag återkommer i ämnet.

Nu är det sen onsdag kväll, nationaldagens kväll. Några sena kvällsreflektioner.

Noterar med intresse att min ledare i Världen Idag i måndags om ledarskap i kyrkan, handlar om några av de mest avgörande frågorna i kristenheten. Och kanske en av de allra mest avgörande frågorna för allt vad pastors- och ledarutbildningar heter. Men tystnaden och ointresset när man tar upp ämnet är påtaglig. Att kristna kyrkans tillbakagång under senaste 50 åren är delvis en ledarskapskris är uppenbart. Det handlar om att utrusta och få igång rätt form av ledarskap i kyrkan.

Ser fram emot vår stora välkomstfest för pastor Jean på lördag 16.00 i Elimkyrkan. Med afrikanska toner, kläder och mat. Det blir fest.

Min predikan i Elimkyrkan förra söndagen handlade om Ef. 2:11-23. Man kan lyssna genom att gå in på www.elimkyrkan.org och klicka på undervisning. Vi har en predikoserie där vi går igenom Efesierbrevet vers för vers. Ämnet har relevans på nationaldagen. Avsnittet handlar om vår nya identitet i Kristus. Vi är inte längre jude eller grek. Vi har fått vårt medborgarskap i Israel, genom tron på Kristus. Genom honom har Abrahams välsignelse blivit tillgänglig även för oss som klassificeras som hedningar enligt Bibelns terminologi. Gudsfolket i GT, Israel, har utvidgats genom Kristi försoningsverk. Vi som av naturen är hedningar, har blivit inympade i det äkta olivträdet. Vi är nu Guds folk, Guds eget folk, vi är en del av Guds egendomsfolk. En helig nation, ett heligt prästerskap.

Kristi försoning dödar ovänskapen, den dödar rasismen. Vår identitet är inte längre i hudfärg, etnicitet, nationalitet – det är i Kristus. Nu är vi inte längre svenskar, norrmän, kongoleser, afghaner, amerikaner – när vi tror på Jesus är vi ett Guds folk i Kristus förenade genom hans seger genom sin död och uppståndelse.

På väg hem från Schweiz, just nu i Danmark. Har ledare i Världen Idag idag om ledarskapets betydelse i kristna kyrkan.

Har haft en härlig semesterdag i Schweiz. Ett fantastiskt vackert land, med en särpräglad kultur, politiskt system och ekonomi.

Har bland annat besökt en Nestle chokladfabrik och vandrat i schweiziska skogen med stup, raviner, höga träd och vattenfall – i en fantastisk mix. I morgon blir det examen för yngste sonen. Vi bor i den lilla schweiziska staden Bulle, nära Lausanne och Geneve, också nära Bern. Allting är ju ganska nära här.

Trots att jag har semester har det dock ändå blivit en del mailande som gäller Elimkyrkan, och så har jag skrivit en ledare till måndagens Världen Idag.

Jag tror på en barmhärtig, socialaktivistisk utåtriktad kyrka och kristendom som både kämpar för rättvisa och rättfärdighet och räknar med Guds övernaturliga närvaro och uppenbarelse i det vi gör nu. Att gå ut ur kyrkan och vara där människor möts är centralt. Därför driver vi Ungdomskyrkan Konnekt i Stockholm, går ut där ungdomar är på sena fredagskvällar i stökiga miljöer. Både visa praktisk kärlek och omtanke, bjuda på pannkakor och kaffe, och berättar om Jesus. Vi driver det här projektet i samarbete med polisen, socialförvaltningen och föräldranattvandrare.

Visar här lite bilder från Tantolunden på Söder i Stockholm, i fredagskväll. Vi var ett 20-tal kristna som var där, bland åtskilliga hundra ungdomar, varav de flesta var påverkade av någonting. En hel del kannabisrökning i fredags. Vi fick många bra samtal och fick be för en del personer. Fotograf är min pastorskollega i Elimkyrkan, David Johansson.

Min bok ”Efter detta” kontra Rob Bells bok ”Love wins” har varit ett stort diskussionsämne i kristenheten senaste dryga året. Jag tycker nog att min linje i ”Efter detta” representerar den hållning som har varit ganska självklar inom Frälsningsarmén, Pingströrelsen, Evangeliska Frikyrkan, Alliansmissionen och inom den baptistiska traditionen till skillnad mot Rob Bells bok. Att Libris valde att satsa på Bell får väl anses vara uttryck för den teologiska omorientering som pågår ganska snabbt inom i varje fall delar av dessa samfund. Noterar dock att Libris redan efter ett drygt halvår kraftigt rear ut Bells bok. Ser ingen annan förklaring än att boken måste ha blivit en flopp.

Ger en släng idag i ledaren i Världen Idag åt Andreas Jonsson, som skrev i Aftonbladet och kritiserade Jesusmanifestationen. Andreas kritiserade mig på twitter idag att jag inte pratar med honom. Vi har dock fått snabb kontakt, vi känner varandra inte alls sedan tidigare. Det blir en lunchträff fredag 8 juni. Det blir mycket spännande att träffa Andreas.

Vi kristna har ju lite olika ingångar i HBT-frågor. Redan i 20-årsåldern i mitten av sjuttiotalet mötte jag vänner som brottades med sin sexuella läggning, så jag jobbade en hel del med frågan under åren 75-85, både teologiskt och själavårdsmässigt. Mitt möte med enskilda människors brottningskamp har medfört att hela gayrörelsen för mig är förenklad och jag menar nog att de representerar bara en del av den berörda kategorin av människor. Sedan fick jag som EFK-ordförande 2002-2010 ta hela smällen från EFK:s sida i den samhällsdebatt som var under den perioden om förändrad äktenskapslagstiftning, där kyrkorna i stor utsträckning var överens, med vissa nyansskillnader.

Så HBT-frågorna står mig ibland upp i halsen, utifrån min bakgrund. Speciellt med tanke på att vi kristna ständigt får kritik för att intressera oss för mycket för ämnet homosexualitet.

Men jag ser fram emot ett samtal med Andreas och vill samtala ödmjuket och nyfiket, inte nedgrävd i min historiska barlast i ämnet.

Idag tar jag debatten med Jesusmanifestationens kritiker i en ledare i Världen Idag. Det är en utveckling av tankegångarna i blogginlägget för någon vecka sedan.

Notera att kristna pressen skriver den här veckan om nya stora utmaningar för Elimkyrkan, Dagen skriver här och Världen Idag här.

Vi köper Salemkyrkan, med tre gånger större kyrksal än Elim, i perfekt läge mitt på Södermalm, i det så kallade Sofo-området, South of Folkungagatan.

Har haft några mycket inspirerande dagar med Salt and Light family of churches. Det är ett globalt nätverk av församlingar, och man har nu i helgen haft en sammandragning av sina nordiska ledare. Här är en länk til informationen. Svenska församlingar som är med i detta nätverk är bl.a. Fristaden i Uddevalla, Göteborgskyrkan, Citykyrkan i Västerås och Andreas och Kiell Tofters församlingar i Heby och Sala.

Känner mig mycket ett med detta nätverk och deras värderingar. Delade om mina egna livserfarenheter som kristen ledare, och hur man kan hålla i längden utan att tröttna och ge upp.

Idag blir det bröllop i Elimkyrkan. Vår avgående ordförande Daniel Wangler f.d. Petersson ska gifta sig med sin Caroline. Det blir fest idag.

I morgon predikar jag i Elimkyrkan klockan 11.00 och pastor Jean predikar klockan 13.30.