Det känns pirrigt ikväll. Jag och Eva väntar på vårt första barnbarn, och dottern i Oslo har värkar, men inte tillräckligt ofta för att åka in till BB.

I morgon kanske jag är morfar. Vi får se.

Jag som har bytt tiotusentals blöjor i mitt liv, men senaste var för 23 år sedan.

Något ringrostig med andra ord.

Ser att kristna pressen skrivit om vårt ministerbesök i Folkungakyrkan i går. Dagen skriver om detta och Världen Idag.

Idag besöktes Folkungakyrkan/ Elimkyrkan av civilminister Stefan Attefall. Vi fick berätta om vårt församlingsarbete och presenterade vår nya kyrka som just nu är ett gigantiskt renoveringsprojekt. Bland annat berättade vår kongolesiske pastor John Kabuidibuidi ”pastor Jean” om vårt arbete med fransktalande afrikaner och våra ansträngningar för att integrera dem i det svenska samhället. Maria Furusand berättade om vårt barn- och familjearbete. Och mycket annat.

Attefall gjorde ett utspel om nya medel för kyrkliga organisationer som ska tilldelas genom budgetpropositionen nästa vecka.

Uttryckte min tacksamhet över Attefalls insatser, det är mycket bra att vi har en minister för kyrkor, samfund och folkrörelser, som förstår sig på vår verksamhet, och som uppskattar våra insatser. Jag tycker också att Attefall gör en utmärkt insats för att främja religionsfrihet och att skapa förståelse för kyrkornas verksamhet.

Tack Stefan Attefall!

Lyssnar på NT Wrights föreläsningar från Örebro missionsskola. Lysande, mycket bibelförankrat, respekt för Bibelns ord, klart och tydligt evangeliskt. Jag har ännu inte lyssnat igenom om Wrights omtolkningar av Paulus, tydligen den punkt där han är mest kontroversiell. Så jag har inte någon uppfattning om detta. Men för övrigt en njutning att lyssna på honom.

För övrigt, i morgon kommer regeringen på besök i Folkungakyrkan. Stefan Attefall ska titta på vår byggarbetsplats.

Har haft en hel lång dag med olika möten som gäller Elimkyrkan/Folkungakyrkan. Missade tyvärr NT Wrights föreläsningar i Örebro som jag var nyfiken på. Har nu börjat lyssna via webben.

Nu har jag löst mina tekniska problem med bloggen och installerat programvara som funkar ihop med bloggprogrammen. Så nu kan jag mer aktivt svara på kommentarer till exempel.

Har något strul med programvaran i min nya dator så jag kan inte svara på kommentarer för närvarande. Min tystnad just nu beror inte på ointresse. Ska försöka lösa detta problem under morgondagen.

Noterar att tidningen Dagen skriver om att biskop Antje Jackelén från Lund är storfavorit att bli ny ärkebiskop.

Jag mötte ju Antje i somras i samband med Almedalsveckan och hade förmånen att medverka i samma panel som henne i samband med en paneldebatt om kristen tro och klimatfrågan, i Dagens regi. Träffade även Antje på gräsmattan i Almedalen, där jag och min fru, och Antje och hennes man satt och pratade med varandra en stund. Hon gav som person ett ödmjukt och sympatiskt intryck.

Hon är ju aktiv i sociala medier, framförallt som twittrare, men jag vet ju inte något närmare om var hon står någonstans teologiskt.

Men som en god vän till mig som är präst i Svenska kyrkan sade till mig vid ett tillfälle, ska man göra karriär i Svenska kyrkan och nå högre positioner upp mot biskopsnivå, då måste man distansera sig ganska rejält från klassisk luthersk tro och Svenska kyrkans lära och en mer bibeltroende hållning. Har min gode vän rätt så gäller det tyvärr alla ärkebiskopskandidater.

Har haft några härliga dagar med New Wine-ledarskapet på Kåfalla herrgård i Bergslagen. I England är ju New Wine framförallt en förnyelserörelse inom Anglikanska kyrkan. I Sverige har det i stor utsträckning blivit en förnyelserörelse inom Evangeliska Frikyrkan då ungefär hälften i styrelse och i det nationella ledarskapet är EFK-pastorer. Trots detta har New Wine en härlig ekumenisk bredd, som innefattar EFS-are, präster, Equmeniapastorer, ett stort antal EFK-are och enstaka pingstpastorer.

Vi har fokus på Guds rike, Guds närvaro och Andens fullskaliga verksamhet i den lokala församlingen. New Wine är inte ett nytt samfund utan är ett ekumeniskt nätverk med syftet att verka för förnyelse i lokala församlingar.

Ett skojigt vittnesbörd kom fram under dessa dagar. Profilen Johan Gustafsson i Trollhättan berättade om att Gud manade honom en morgon att gå till gymmet och träna. Där träffade han en god vän som inte var kristen. I bastun började de samtala. Johan fick be för honom i bastun och han upplevde den helige Andes närvaro. Sedan frågade vännen om Johan kunde be för honom så att han skulle bli frälst. Johan ber för honom en frälsningsbön i bastun.

Behöver man ha några kläder på sig för att be en frälsningsbön med någon? Uppenbarligen inte. Kan man be överallt för att folk ska bli uppfyllda av Anden? Även i en bastu? Svaret är ja.

Nu är jag på väg till Kåfalla i Bergslagen för tre dagar tillsammans med New Wine-ledarskapet i Sverige. Det ser jag mycket fram emot.

Noterar att Världen Idag följer upp Piensoho-debatten idag, både Mikael Karlendal skriver bra som vanligt, och Anders Gerdmar skriver bra som vanligt, om att vi behöver en kroppens teologi istället för att tala blasfemiskt om underlivsetik, samma formuleringar jag använde i min ledare i fredags.

Jag drabbades ju av min mest intensiva debatt om kristen syn på sex och samlevnad redan 1978 när jag som 23-åring kom ut med boken ”Ungdomar och kärleksproblem”. Jag hamnade både på Expressens löpsedel och förstasida, hade en radiodebatt, förutom intensiv debatt i ett antal kristna tidningar. Vid den tidpunkten fanns det betydligt fler kristna tidningar än idag.

Jag står för samma värderingar som jag gjorde då, men skulle uttrycka mig mer nyanserat idag.

Boken var en reaktion på dåtidens enligt min mening dåliga sexualundervisning i kyrkorna. Normerna var då solklara, sambo fanns inte på kartan, man talade om föräktenskapliga förbindelser, som något som det varnades kraftfullt för. Skilsmässa fanns inte heller på kartan. Jag minns när de första skilsmässorna kom i min pingstförsamling i slutet av sjuttiotalet, det hanterats minst sagt ovant och klumpigt. Homosexualitet pratade man inte om i kyrkorna då, jag tror att man trodde att det inte existerade bland kristna.

Uteslutningar av gammaldags slag förekom inte då.

Det stora problemet enligt min mening var att det fanns tydliga normer men det sades ingenting om hur man skulle klara av att leva efter normerna.

Skulle man vänta med sex till bröllopsnatten krävde det en mycket öppet samtal om sin sexualitet, både för paret men också i församlingen. Hur ska man då umgås? Hur ska man då hantera varandras kroppar? Hur närgången får man vara innan vigseln, var exempel på en rak fråga som jag försökte ta upp i boken. Sådana frågor försökte jag som ung novis ta upp i boken för jag tyckte inte de äldre pastorerna pratade öppet om sex.

Och jag visste redan då att homosexualitet var en intensiv brottningskamp för enskilda kristna, men det pratade man inte om i kyrkorna. Jag snuddade i varje fall vid frågan i boken.

Intressant intervju i Världen Idag idag då Lukas Berggren intervjuar Sten-Gunnar Hedin. Hedin uttrycker sig genomtänkt och klokt.