Och det här är min kommentar i Dagen över rapporten från Evangeliska Frikyrkans arbetsgrupp. En tidningsartikel blir ju  koncis, rapporten är mycket utförlig. Delar av den har karaktären av faktabakgrund och är mycket välskrivna med ett bra tonläge och analys. Tycker dock helheten blir för vinklat utifrån mitt evangelikala perspektiv, i synnerhet när man väger in de sammanvägda slutsatserna och rekommendationerna. Om det finns önskemål kan jag skriva lite mer utförligt här på bloggen, med min analys av rapporten.

Idag är det en speciell dag för mig. Jag och hustrun Eva firar vår 47:e bröllopsdag. Vi gifte oss 22 maj 1976. Det var pingstpastorn Kjell Sjöberg som vigde oss. Kjell är ju en äldre bror till Stanley Sjöberg. Kjell lämnade detta jordeliv 1997 medan Stanley fortfarande är i livet, 87 år gammal. Kjell var en profilerad ledare i svensk kristenhet. Han var pastor i den pingstförsamling i Järfälla där jag och Eva var medlemmar. Församlingen bildades 1974 och kyrkan, Aspnäskyrkan, invigdes 1976. När vi gifte oss i maj 1976 var kyrkan inte färdigbyggd, så vårt bröllop var i Missionskyrkan i Jakobsberg, Jakobsbergskyrkan, det var en kyrka pingstförsamlingen hyrde i stor utsträckning innan egna kyrkan var byggd.

Jag och Eva bodde i närheten av Aspnäskyrkan under våra fem första år tillsammans. Vi levde i kommunitetsliv på Sångvägen nära Aspnäskyrkan men hade en egen lägenhet inom ramen för kommuniteten när vi gifte oss, på Nibblevägen 9. 1979 köpte vi ett radhus på gatan bredvid Sångvägen och bodde där tills vi flyttade till södra Stockholm, och Brandbergen/ Vendelsömalm hösten 1981.

Vi har haft 47 spännande år tillsammans, fyra barn har gemenskapen resulterat i och nu också fem barnbarn.

Det har varit lite tyst från mig några veckor, mitt kapade facebook-konto störde min kommunikation. Har nu i varje fall fått igång ett nytt facebook-konto men man får börja från början, mina 3500 facebookvänner är försvunna och man får bygga upp vänkretsen från noll igen.

Helgen var intensiv. Först EFK:s representantskapsmöte fredag-lördag, då HBTQ-rapporten presenterades. Sedan predikade jag hos Iglesia Ichtus i Stockholm, söndag. En mycket inspirerande församling, det finns ingen plats där det är så lyftande att predika som där. Jag är dessutom församlingens farfar, har varit med och initierat dess grundande, men också varit med i hela processen innan församlingen blev till 2004.

EFK-rapporten om HBTQ väcker stor uppmärksamhet, jag har blivit intervjuad av tre tidningar nu om vad jag tycker om rapporten, jag har fortfarande inte hunnit läsa igenom allt. Väntar med definitiva omdömen innan jag har läst igenom den.

Jag var ju med och föreslog att denna arbetsgrupp och rapport skulle tas fram, så att vi skulle kunna diskutera frågan under ordnade former istället för bara känslomässiga facebookdiskussioner. Återkommer i ämnet.

Min sociala medier-kommunikation just nu befinner sig i något av ett kaosläge. Jag har ju senaste fem åren i stor utsträckning använt facebook för att sprida mina texter både från media i allmänhet och från bloggen. Men mitt facebookkonto har alltså försvunnit. Och går inte att hitta i cyberspace. Och Facebook är ett företag som är omöjligt att få kontakt med. Har försökt genom ett antal kanaler och även med hjälp av goda vänner som är IT-experter. Det är också märkligt att det går inte för mig att öppna ett nytt facebookkonto. Fortsätter luska i denna fråga men det är mycket märkligt.

På privata familjeområdet är livet just nu fantastiskt. Vårt femte barnbarn föddes för åtta dagar sedan och jag var i Bergen i Norge över helgen och fick träffa denna lilla flicka, som nästan bara ägnar sig åt att äta och sova. Men mår bra och är väldigt söt. Fick dessutom ägna mig åt att hjälpa till med tillsynen av min sons barn, 2-åringen, de bor nu också i Bergen. Så jag har fyra av fem barnbarn på plats inom 2 kilometers avstånd i södra Bergen.

Har skrivit på bloggen och kommenterat Dagens journalistik om Uppsala baptistförsamling. Idag har jag skrivit en krönika i Dagen i samma ämne. Man hittar den här. Den äldre frikyrkans kris är allvarlig och måste hanteras på ett bra sätt. Vi har inte råd att tappa bort en massa äldre frikyrkor. De har lagts ned på löpande band nu sedan 1950-talet. Det är populärt numera att värna om våra kristna rötter, och de historiska kyrkorna. En del av rötterna och de historiska kyrkorna är våra äldre frikyrkor som växte fram under andra halvan av 1800-talet.

Nu pågår kampanjen i Lidköping. Det blir också lite pauser mellan mötena.

En fantastisk person i svensk kristenhet som jag har haft förmånen att samarbeta med ett antal år är Maria Furusand. Hon kommer från Lidköping. Hade förmånen att träffa hennes far idag, Bertil Albertsson. Medlem i missionsförsamlingen i Lidköping och en av de lokala eldsjälarna bakom den kampanj vi har i helgen. Han bjöd hem mig och bjöd ut mig på en utflykt. Vi åkte och tittade på mitt barndomshem, Jungs baptistkapell. Där mina föräldrar var pastorspar åren 1954-55, då jag dramatiskt föddes på Lidköpings BB 22 oktober 1954.

Bilden tagen utanför Jungs baptistkapell, som nu verkar föra en tynande tillvaro.

 

Här följer en hälsning från Lidköping och Sparbanken Sport-arenan, där det denna helg pågår en allkristen kampanj.

Sebastian Stakset och hans organisation Heart of Evangelism ordnar tillsammans med ett 30-tal församlingar en kampanj. Det är församlingar från Lidköping och närområdet häromkring på Västgötaslätten. Jag är ju engagerad i styrelsen för Sebastians organisation och är därför inblandad i dessa kampanjer.

Det verkar som om profetior om genombrott om att vi kan samla mycket folk igen, efter pandemin, börjar uppfyllas. Nog var det bortåt 2000 personer som kom till arenan ikväll, kanske ännu fler, första kvällen. En trolig prognos är att det blir betydligt fler i morgon kväll, mycket folk för en så pass liten stad som Lidköping. När Sebastian Stakset bjöd in till frälsning var det säkerligen någonstans kring 60-80 personer som kom fram. Inbjudan var specifikt riktat till frälsningssökande, så det var inte en massa kristna som kom fram som behövde förnyelse eller liknande. Jag var själv med och bad för 7-8 tonårsgrabbar från Lidköping som knappast varit i en kyrka tidigare.

En bild från kvällens möte när Sebastian predikar. Fotot taget av företrädare för Pingstkyrkan Lidköping. Sebastian höll en evangelistisk och enkel predikan, och utgick från bibeltexterna om hur Mose reste kopparormen i öknen för att rädda livet på dem som blivit ormbitna. Sebastian berättade om hur han blivit ormbiten av syndens bojor och hur Jesus har förvandlat hans liv. Han berättade om korsets kraft och innebörd. Mycket bra förkunnelse som berörde.

Flavia Perez, som också har sina rötter i den kriminella gängmiljön i Stockholm, och med rötter i Kartellen-nätverket höll en inspirerad predikan-vittnesbörd. Berättade om sin omvändelse och frälsning och hur Jesus har förvandlat hennes liv. Hon var den förste i Kartellen-nätverket som blev kristen, före Stakset. Bilden nedan visar Flavia när hon talar, fotots källa Pingstkyrkan Lidköping. Flavia leder tillsammans med sin man Leo, Heart of Evangelisms center i Stockholm.

 

Konferencierer för kvällen var Betz Assefa, också ganska nyfrälst från kriminella miljön och Kartellen-nätverket, och Bosse Ahlvin som jobbar inom Heart of Evangelism, erfaren pastor med missbrukarbakgrund som hjälpt bland annat Sebastian som nyfrälst, och varit som en andlig far för en del av de nyfrälsta. Fantastiskt att se Betz stå och leda ett kristet möte med flera tusen personer, och han har själv bara varit kristen i 3-4 år.

Upplägget är väl så långt man kan komma från traditionella kristna konferenser. Sebastian började med några hip-hop-låtar, Mamma förlåt och en låt om alla som dött i hans närhet. Det märktes att ungdomar från Lidköping som inte brukar gå i någon kyrka gillade konceptet.  Flavia berättade sitt vittnesbörd och därefter kom Sebastians predikan. Ett vanligt lovsångsteam under Kenneths ledning trädde fram först i samband med förbön för alla som kom fram efter frälsningsinbjudan.

Och min analys. Längre tillbaka i tiden ägnade vi oss åt breda evangelisationskampanjer i svensk kristenhet. Det var framförallt Missionsförbundets evangelister med Bertil Paulsson, Åke Joelsson och John Hedlund i spetsen. Senaste 45-50 åren har vi främst ägnat oss åt interna och ganska introverta förnyelsekonferenser. Vi har därför inte haft någon växande kristenhet i Sverige senaste 45-50 åren, med undantag för immigrantkyrkorna.

Upplever att vi nu står inför ett paradigmskifte. Kampanjerna vi har haft nu i Eskilstuna och Lidköping kommer att inspirera till en mer trosfylld kristenhet som mer kommer att ägna sig åt att sprida evangeliet och nå långt utanför kyrkväggarna, inte bara med sociala aktiviteter utan också med förkunnelse av evangeliet, vilket görs vid dessa kampanjer. Ett liknande utåtriktat event kommer att bli i Örebro under senare delen av maj.

Och vi som hör till kategorin gamla kristna, vi blir mycket mer uppbyggda av att vara engagerade i möten där det kommer med många som inte är kristna, och där man ser många svara ja på inbjudan att ta emot Jesus. Det inspirerar mer än 100 bibelstudier till över Romarbrevet, eller senaste utläggningarna i något kristet trendämne.

Kampanjerna blir en engångshändelse men kan sätta igång ett skeende både av samarbete mellan kyrkor och att skapa en mer utåtriktad och trosinspirerad miljö i församlingarna som gör det lättare att nå nya människor och skapa en miljö där människor kommer till tro. Vad jag kan förstå av kampanjen i Eskilstuna i början på året, har skeendet fortsatt efter kampanjen. Det var bland annat ett större dop hos Pingstkyrkan i Eskilstuna förra söndagen.

 

Nu är det dags för nästa kampanj för Sebastian Stakset och Heart of Evangelism. Ett antal församlingar i Lidköping och dess närområde har gått samman och vi ska hålla till på Sparbanken Lidköping Arena fredag-söndag kommande helg. Jag är särskilt glad över att församlingar från Equmeniakyrkan är med denna gång, i övrigt hela bredden i kristenheten. Svenska kyrkan har vi dock ännu svårt att få med, där finns en ovana vid den här typen av kampanjer.

Häromnatten hade jag svårt att sova och var i bön för kampanjen. Jag såg då en syn över arenan i Lidköping och jag såg en uppenbarelse av änglar över arenan. Änglar är ett uttryck för Guds närvaro i Bibeln. Det kändes som andligt genombrott och seger. Änglarna var på plats. Segern är vunnen. Det kommer att vara öppet för evangeliet, det var min upplevelse i samband med denna syn.

För mig är det lite speciellt att kampanjen hålls just i Lidköping. Jag är nämligen född på Lidköpings BB 22 oktober 1954. Det var en svår och dramatisk förlossning så mitt liv hade kunnat sluta i Lidköping, men Gud hade andra planer. Mina föräldrar var pastorspar i Jungs baptistförsamling under 1954-55, alltså mycket tillfälligt. Jung ligger 1-2 mil från Lidköping. Vi flyttade sedan tillbaka till Stockholm 1957, efter att min far varit pastor i Mariestad under något år också.

Fotot nedan visar arenan.

 

 

Nu har jag ägnat ett helt liv åt kristen tjänst i Kristi efterföljd. Mina första predikningar höll jag hösten 1970 då jag gick på bibelskola i Orsa. Vi gjorde där församlingsbesök minst en helg per månad, då fick man erfarenhet av att börja predika i mindre bapist-, missions-, pingst- och ÖM-församlingar. Under övre tonåren var jag dessutom medlem i Filadelfia i Stockholm, inklusive dess utpost i Jakobsberg från 1973. Det som sedan blev en egen församling hösten 1974.

Jag har dock inte pensionerat mig. Nu står jag inför nya utmaningar. Helt nya utmaningar. Och cirkeln sluter sig. I min ålder är det dock hopplöst svårt att få fasta pastorstjänster så det man kan räkna med är tillfälliga inhopp i vakanstjänster.

Filadelfia i Stockholm under Niklas Piensohos ledning är kända för nya grepp och innovationer. Man vill nu hitta nya vägar i sitt tonårsarbete. En tanke är att bryta mönstret att det endast är unga ledare som är ungdomsledare och unga pastorer som jobbar med ungdomarna i församlingen. Man vill ändra färdriktningen helt och hållet. En 180 graders förändring. Att lansera mor- och farföräldragenerationen som ledare för ungdomarna. En teologisk idé bakom detta paradigmskifte är att vårt samhälle präglas av bristande kontakt mellan generationerna. Kyrkan ska gå i spetsen för att bryta denna trend.

Därför kommer jag att bli tillförordnad tonårspastor i Filadelfia i Stockholm. Jag kommer att börja den nya tjänsten 1 augusti och ser verkligen fram emot detta. Det är en provanställning under 9 månader. Går det bra får jag nog fortsätta. Går det dåligt får jag väl be till Gud om något annat att göra. Har Filadelfia inte kvar några tonåringar alls sommaren 2024 får jag nog räkna med att få sparken.

Detta innebär också att jag blir pingstvän igen efter att ha varit borta från pingströrelsen i 40 år. Cirkeln sluter sig. Ett förlorat får återvänder. Som en kringflackande vandrare i diasporan vänder jag hemåt igen, på ålderns höst. Jag vet inte om Daniel Alm är glad över detta men i kristna sammanhang är det ju svårt att råda över villka får som väller in i ens fårafålla. Man får älska de får man får.

Jag har blivit mer aktiv på facebook under senare år. Har dock drabbats av något märkligt. Förra veckan försvann min facebooksida och facebooks vanliga råd för att leta reda på den har inte fungerat. Den har uppenbarligen blivit kapad, men inte bara det, den har försvunnit.

Ska försöka nå fram till Facebooks kundcenter i USA via telefon, det är omöjligt att hitta andra former av kontaktuppgifter till Facebook. Har någon ett tips här så tas det tacksamt emot.

Jag och hustrun är på Kap-Verdeöarna under tre veckor, närmare bestämt vid Santa Maria på ön Sal. Härligt väder och fina stränder. Kap Verde ligger två timmars flygning söder om Kanarieöarna, så det blir i nivå med ungefär Senegal i Afrika. Kap Verde är nu en självständig stat, hörde till Portugal fram till sjuttiotalet.

För min del är det inte semester, men lite nedtrappning. Mitt hjärta har ju uppvisat vissa stressymptom senaste månaderna, och jag ska på nya hjärtundersökningar när jag kommer hem. Vi åker tillbaka till Sverige senare i veckan.

Men jobbar dels med konsultrapporter om energi- och klimatpolitiken, som vanligt, och med nästa bokmanus, som handlar om en redigering av mina bloggtexter under nästan 15 års tid, där jag försöker hitta lite olika guldkorn.

Kom gärna med förslag på bloggtexter och bloggdebatter som bör vara med i en kommande bok.