Turbulent dygn

Det har varit ett turbulent dygn för mig efter SD-artikeln, jag har nog aldrig mött så mycket reaktioner på något jag sagt eller skrivit – inom kristenheten. Har fått mer reaktioner när jag skrivit i sekulära media men det här har ju hittills varit en internkristen debatt och den är mer begränsad och hövlig. Utspelet har ännu inte nått de främlingsfientliga bloggarna och när det når dit blir ett förfärligt liv. Jag har erfarenhet av detta sedan tidigare.

Tidningen Dagen följde upp med en intervju idag.

Sveriges radio har också hört av sig och vill ordna en direktsänd debatt nästa vecka, men frågan är bara vad de kan hitta för debattmotståndare.

Nu startar vi en ny församling

Vilken kväll. Det känns som om hela kristenheten har synpunkter på den artikel som Dagen publicerat ikväll där jag kritiserar kristen flört med Sverigedemokraterna, har fått hur mycket reaktioner som helst under hela kvällen.

Men så är det. Jag känner att jag i denna fråga har ett profetiskt budskap som ligger på Guds hjärta och då får man räkna med att det blåser från alla håll när man för fram det.

Den här helgen blir det spännande. Vi ska då inviga en ny församling i nordvästra Stockholm, Elimkyrkan Västerort som möts i Hallonbergen. Jag ska bl.a. avskilja Tomas och Patricia Ask som pastorspar i den nya församlingen, de kom båda till tro för drygt 10 år sedan genom Elims Alphaarbete, båda saknade helt kristen bakgrund. De gör ett fantastiskt bra jobb.

Hallonbergen är ett bra exempel på det jag skriver om, den kristna församlingen som spjutspets i integrationsarbetet, att bygga en kristen gemenskap med folk från ett antal nationaliteter. Det är så vår verklighet ser ut i Hallonbergen.

Välkommen till Hallonbergens centrum i kulturcentrums lokaler på söndag 16.00. Den här satsningen kostar en hel del pengar och ge pionjärerna gärna ditt stöd.

Elimkyrkan västerort Plusgiro: 72 30 18-8 Bankgiro: 563-2484. Så här ser pastorsparet Ask ut. Be för dem och ge ditt stöd.

bild - Hallonbergen 1

Nu bemöter jag Ulf Christianssons SD-utspel i Dagen

I samråd med tidningen Dagen har jag skrivit ett ganska snabbt svar på Ulf Christianssons SD-vänliga utspel. Dagen valde att agera snabbt och lägga ut det på webben. Artikeln kommer i papperstidningen nästa vecka. Min artikel hittar man här.

Mina värderingar i denna fråga är uttryck för ett mångårigt engagemang som lokal pionjärpastor och församlingsplanterare i Stockholm, där jag under många år mött många människor i utsatta situationer, människor som kommer från alla delar av vår värld. Värderingarna är dessutom formade av mångårig bibelläsning. Samt läsning av vanlig officiell statistik där man snabbt ser att allt tal om massinvandring, en massa flyktingar som bara lever på bidrag och bara är en kostnad för Sverige, invandringen leder till snabb islamisering av Sverige, m.m. bara är myter som odlas av främlingsfientliga skäl.

Jag våndas och bävar över växande kristen främlingsfientlighet

Jag skrev min artikel i Dagens Nyheter för cirka 6 år sedan om hur kristna kyrkan historiskt sett kompromissat med högerextremismen. Vi såg det under nazismens framgångsdagar före andra världskriget och under första halvan av andra världskriget. Jag skrev då att Sverigedemokraterna med sin högerextrema konservativa framtoning förmodligen kommer att vinna gehör i kristna sammanhang. Det var nog inte någon som trodde på mig då.

Jag ser nu exempel efter exempel på att det går i denna riktning. Nu senast i Ulf Christianssons utspel i Dagen idag, där han både förstår och delvis välkomnar Sverigedemokraternas framgångar.

För oss som faktiskt engagerar oss för flyktingar och kämpar i flyktingärenden, vi vet hur förskräckligt svårt det är att få asyl i Sverige. Jag undrar hur många flyktingar man känner när man som Ulf Christiansson talar nedsättande om massinvandringen.

Att värna om nationalismen och någon sorts diffus etnisk homogenitet, är inte någon som helst kristen idé. Massinvandring förekommer i de länder som drabbas av krig och nöd där miljoner är på flykt både inom egna landet och till de närmaste oftast fattiga grannländerna. Massinvandring existerar idag inte i Europa, det är i stort sett en stängd fästning för flyktingar.

Som kyrka ska vi stå upp för mångfald och att bygga internationella församlingar som speglar mångfalden i Kristi kropp, där afrikaner, sydamerikaner och kineser, lovprisar Jesus tillsammans med personer som sedan generationer har bott i Sverige. Det är biblisk och karismatisk kristendom.

Det andra alternativet med Sverigedemokratisk flört är bara en förskräcklig och medioker anpassning efter tidsandan.

Tydligen är vi på väg att få en ny stor fråga som splittrar oss kristna.

 

 

Avslöjar en hemlis

Noterar diskussionen med anledning av mitt inlägg om Sverigedemokraterna. Jag tycker att Mymlan har skrivit en bra text i Sundsvalls tidning idag, som ger bra perspektiv på detta märkliga parti. Man bör också läsa det Carl Bildt skriver på DN debatt idag om Sverigedemokraterna.

Hinner tyvärr inte gå in i debatten idag, då jag ägnar dagen åt att få klart mitt bokmanus om kristna försoningsläran och korsets betydelse.

Jag funderar just nu på några få personer jag ska skicka manuset till, för att personerna ska kunna ge teologiska synpunkter på texten innan den går i tryck. Jag funderar på att skicka det till dr Q, Per-Axel Sverker, Olof Edsinger, Roland Spjuth, Jonas Dagson, Per-Eive Berndtsson och Agne Nordlander. Och Andreas Holmberg som skriver utmärkta kommentarer på denna blogg när jag tar upp ämnet.

Fanns det sistnämnda är ju en hemlig, säg det inte till någon.

 

Bra kritik av Sverigedemokraterna

Lukas Berggren har en utmärkt ledare i Världen Idag med en kritisk granskning av Sverigedemokraterna.

Jag skrev en artikel i Dagens Nyheter, någonstans kring 2007-2009, jag minns inte exakt när, med en kritisk granskning av framförallt Svenska kyrkans flathet mot nazismen under andra världskrigets tidiga del.

Jag skrev där att troligen kommer många kristna att efterhand dras till och rösta på Sverigedemokraterna. En känd statsvetare ringde upp mig och sade efteråt att jag hade fel. Du ser något som ingen annan ser, sade han.

Men i den frågan hade jag rätt. Sverigedemokraterna som ett högerkonservativt parti, har lyckats attrahera vissa kristna väljargrupper. Man lockas av de konservativa dragen. Inte minst en problematisering av abortpolitiken. Men i just den frågan är det skenbart, SD vill endast göra en begränsad justering av tidsgränsen, man ifrågasätter inte på något sätt den abortliberala agendan, och den abortliberala politiken. Det visade Jimmie Åkesson med all tydlighet i en TV-debatt häromdagen.

Men problemet är partiets verklighetsbild där invandrare och kritik mot invandring blir partiets stora hjärtefråga. Det handlar inte om en nyanserad diskussion om vilka gränser vi ska dra för invandring, hur vi ska bli bättre på att integrera och vilka förhållanden som ska ge flyktingstatus, om betydelsen att nyanlända lär sig svenska och svensk kultur. Det handlar om en generell kritik av invandring. Deras världsbild handlar om vi och dom. Och dom ska helst inte vara här. Jag lyssnade på Jimmie Åkessons tal i Almedalen live, det märktes med all tydlighet.

Hela den tanken krockar fullständigt med allt vad kristen tro heter. För en kristen är att visa barmhärtighet den övergripande normen, och det medför med automatik ett engagemang för flyktingar.

När kristendom tolkas i nationalistiska termer, som det tyvärr ofta har gjort under historiens gång, på grund av statskyrkosystemet, så blir det en vantolkning av evangeliet. Kristen tro handlar om att Gud bygger ett nytt folk av alla folk och stammar, oavsett kön, ras och annat skiljer människor åt.

Många svenskar flyttar till andra länder, på grund av giftermål, studier, arbete. Vi ser det som självklart. Vi måste också tillåta folk från andra länder att komma hit, inte bara västerlänningar som kommer hit för att jobba, studera eller kanske ingå äktenskap med någon svensk. Den generositeten måste också gälla afrikaner och människor som kommer från fattiga och utsatta länder.