I eftermiddags besökte jag en av Evangeliska Frikyrkans församlingsgrundande pionjärsatsningar i Sollentuna norr om Stockholm. I mitt tal till dem lyfte jag fram behovet av entreprenörer i den kristna verksamheten. Inom näringslivet är entreprenörer hyllade hjältar. Det handlar om människor som startar nya företag, och utvecklar nya produkter, med ett stort mått av energi och risktagande. Entreprenören präglas av risktagande, förändringsbenägenhet, och viljan att arbeta hårt för att skapa något nytt. Man drivs av en passion av att hitta nya vägar. Kristna kyrkan har i regel premierat förvaltare, de som skapar ordning och reda och utvecklar det som redan finns. Den kristna kyrkan i Sverige har under de hundra senaste åren visat stor misstänksamhet och kritik mot människor som är med och bryter ny mark, grundar något nytt, och inte minst satsar på församlingsgrundande. 

Men ska den kristna kyrkan i Sverige överleva i framtiden måste vi nu släppa fram entreprenörerna i frontlinjen. Människor som tänker nytt, människor som har nya idéer om hur vi ska kommunicera budskapet om Jesus till vår tids människor. Entreprenörer är också människor som inte sätter sin egen trygghet och bekvämlighet i första rummet utan som satsar allt på utmaningen och uppdraget. Att hitta nya vägar för evangelisationen och nya djärva initiativ för församlingsgrundande behöver nu komma överst på dagordningen i samfund och missionsorganisationer.

Jag lyfte i mitt tal i Sollentuna också fram att den kristne entreprenören behöver mycket tålamod. Det tar tid att skapa något nytt. Man kanske måste misslyckas, börja om igen, riskera, testa, innan genombrottet kommer. Entreprenörer söker inte efter snabba klipp utan är uthålliga. Ibland tar det ett antal år att utveckla ett nytt företag, eller i kristna sammanhang – att utveckla en ny församling. En annan nödvändig egenskap är tro. Man ser inte omöjligheterna utan möjligheterna. Man stirrar sig inte blind på mörkret och svårigheterna utan ser ljuset och potentialen. En tredje nyckelfråga är att bygga relationer och knyta människor till sig. Jesus började bygga den första kristna församlingen när Johannes och Andreas kom hem till honom. Sedan berättade Andreas för sin bror Petrus som också hakade på. Därefter träffade Jesus Filippos som sedan drog med sig sin kompis Natanael. Allt börjar med överlåtna människor som börjar fungera som ett team tillsammans.

Bibelns ord för entreprenör är apostel.

Entreprenörskapet behövs också i etablerade församlingar. När Carl Erik Sahlberg kom som präst till en helt tom Klara kyrka i slutet av 80-talet krävdes det entreprenörskap för att vända utvecklingen. Liknande utveckling har vi sett i ett antal etablerade EFK-församlingar som har lyckats vända utvecklingen.

Jag har tidigare diskuterat på denna blogg hur man teologiskt ska klassificera min bloggarkollega på tidningen Dagen, Emanuel Karlsten. När han började skriva om sina snorkorvar och analysera sitt slem på Dagens hemsida, funderade jag över teologiska approachen i förhållande till tidningen Dagens uppdrag och målskrivningar.

Senaste veckan har Karlsten avslöjat på sin blogg ett hemligt samtal mellan mig och Christer Sturmark. Det går kalla kårar efter min ryggrad. Antingen är Karlsten hyperkarismatisk profet eller också är han hemlig agent åt SÄPO som dessutom extraknäcker en massa åt FRA. Det kan bara vara något av dessa alternativ. Och vilket av alternativen det än är, jag överlåter till läsaren att avgöra det, så kommer jag i varje fall, för att rädda mitt skinn, att hålla välbehövlig distans till denne man. Men det hjälper nog inte ändå.

Ett råd till chefredaktör Sandlund, låt Karlsten sköta granskande journalistiken på Dagen. Förmågan att exakt avslöja hemliga samtal, det är väl vad alla journalister och tidningar drömmer om att göra.

Är denne man hyperkarismatisk profet eller SÄPO- och FRA-agent? Det vore ett uppdrag för en granskande blogg att snoka i detta?

Bilden ovan visar Ungdomskyrkan Konnekt in Action. Vi har hittat ett helt nytt genombrottskoncept för att kommunicera evangeliet om Jesus på 2010-talet.

Istället för att vara seeker sensitive så tror vi på seeker shocking.

Istället för kulturell relevans tror vi på kulturell irrelevans.

Och det är det coolaste som finns för dagens 17-åring. Den totala revolten mot de hippa och postmoderna föräldrarna i 45-årsåldern, som nu är helt passé.

Ovan ser vi en ny variant av superkarismatisk power-dancing in the spirit, som fantastiskt kommunicerar budskapet med 17-åringarna. Lakeland är inte mycket att hänga i julgran i jämförelse med detta.

Nu är det lördagskväll. Hustrun Eva umgås med en kompis och de sitter just nu och ber till Gud i rummet bredvid. Jag sitter och förbereder mina två predikningar för i morgon, söndag. Söderhöjdskyrkan 11.00 och pionjärförsamlingen i Helenelunds baptistkyrka 16.00. Är fortfarande förkyld, men jag ska väl överleva morgondagen. Ber till Gud hellre för tyngre sjukdomar, men det kanske är fel, man kanske ska börja be mer aktivt för sina förkylningar.

Har fått in en del svar på min ytterst ovetenskapliga undersökning av kristna mediebranschen. Tack för att du svarat. Men jag skulle behöva ett antal svar till för att det ska ge en bredare bild, och att man ska kunna göra en sammanställning. Kan inte ni läsare av denna blogg tipsa kompisar och vänner att gå in och läsa och svara på frågorna, vore jättetacksam för en draghjälp i denna fråga. Jag kom på efteråt att jag helt glömde bort att fråga om kristen TV, men det får vi ta en annan gång.

Jag begriper fortfarande inte hur jag kan klistra in Youtubefilmsnuttar på min blogg. Testade Kumlapastorns förslag men det funkade inte, går det att ge lite mer preciserade instruktioner till en tekniknovis.

Ägnade gårdagen åt samtal om framtiden för kristna media i Sverige. Skulle vilja göra en liten undersökning och fråga om era läsvanor, ni som läser denna blogg. Jag kan garantera att era inlägg kommer att läsas av de som jobbar på kristna bokförlagen, tidningarna och tidskrifterna. Själv är jag storkonsument av framförallt tidningar och läser Dagen varje nummer, Världen Idag varje nummer, Hemmets Vän varje nummer, Trons Värld varje nummer, Sändaren, och Kyrkans Tidning läser jag på webben. Sedan jag själv har börjat blogga har jag också börjat läsa kristna bloggar ganska aktivt, kommer nog att berätta om framöver vilka bloggar jag gillar mest. Kolportören, Bengts blogg, Ulf Ekmans blogg, Metanoia, är några kristna bloggar jag läser med intresse. Kikar in hela tiden på Emanuel Karlsten och Jaktlund på Dagen, kikar in ofta på Aletheia, men de jobbar med väldigt specifika frågor, som inte alltid ligger inom intresseram. Är dock imponerad över Aletheias höga läsarsiffror.

Undrar följande:

1. Vilka kristna tidningar läser du varje nummer i pappersformat? Vad läser du i dessa tidningar? Hur ingående läser du? Hur mycket läser du kristna tidningar i jämförelse med andra tidningar? I vilken utsträckningen läser du bara kristna tidningar via internet?

2. Vilka kristna tidskrifter och tidningar som kommer ut mer sällan läser du?

3. Hur många böcker per år läser du varje år som utkommer från någon av de kristna förlagen? Från vilka förlag? Hur mycket läser du från kristna förlag i proportion till vad du läser för övrigt? Vad för sorts kristen litteratur läser du?

4. I vilken utsträckning består din kristna mediekonsumtion av internetbaserad kommunikation. Olika hemsidor, bloggar m.m. som t.ex. denna blogg.

5. Hur tror du att kristna mediemarknaden kommer att se ut om 10 år?

Det skulle vara väldigt intressant för mig att få många bra svar på dessa frågor, sanna och ärliga svar. Och jag garanterar att ett antal personer som jobbar inom denna sektor kommer att kika in och läsa ditt svar.

Vi som företräder ägare för Swedmedia, där vilket bland annat Librismedia och Dagen ingår möttes idag. Ett intressant möte under ledning av Tomas Brunegård som är styrelsens ordförande och Daniel Grahn som VD. Brunegård är en riktig tillgång för svensk kristenhet, en av tungviktarna i mediebranschen i Sverige, bl.a. styrelseordf för Tidningsutgivareföreningen och ett stort antal dagstidningar, baserad hos Göteborgs-Posten. Vi samtalade mycket om de snabba förändringar som pågår inom hela mediesfären just nu där kommunikationen når nya former och arenor. Datorn, internet, och telefonen blir allt viktigare kanaler för kommunikationen, för den unga generationen har det redan nästan blivit den enda form av kommunikation man tar del av. Frågan är hur länge tryck på papper kommer att vara kvar som kommunikationsform för tidningar och tidskrifter. Jag driver som konsult två elektroniska nyhetsbrev och slutade att skriva dem på papper för sju år sedan, allt levereras elektroniskt sedan dess. Nu kan vem som helst start upp en verksamhet i cyberspace och enstaka personer når enorma framgångar, Blondinbella är väl ett bra exempel på hur en vanlig tonårstjej kan starta en blogg som läses av hundratusentals personer.

Nya cyberspace-världen är en spännande utmaning för oss kristna att vara med i kommunikationsflödet och berätta om Jesus och vad tron betyder. Det är fritt fram för alla kommunikationsentreprenörer. Den stora utmaningen är att förmå någon att läsa det man skriver. Utmaningen för oss kristna är att förmedla budskapet så att så många som möjligt vill lyssna. Försökte klistra in en Youtube snutt med ”the laughing baby”, en enminuts telefonvideofilmning av en skrattande baby i Nyköping, men som har setts av 64 miljoner över världen. Lyckades inte klistra in det här, men googla på the laughing baby så hittar du det, babyn som sitter med hakklapp. Hur gör jag för att klistra in det här. Finns det någon teknikbegåvad läsare av denna blogg som kan hjälpa mig?

Önskar er alla en trevlig helg. Har fortfarande ont i halsen men ska ge mig ut i Stockholmsnatten för att prata med festande tonåringar om Jesus.

Nu är det torsdagskväll. Har en utflygen 25-årig dotter på besök, studerande i Borås, delvis jobbande i Oslo. I morgon ska jag vara med på ägarmöte för Swedmedia, det nya bolag vi har bildat för att driva en kristen mediekoncern, vilken ingår bland annat tidningen Dagen, förlaget Librismedia, Svenska Journalen, Trons Värld, Ikon. Och så har jag ont i halsen. Kan man gå på ägarmöte och träffa alla samfundsprelaterna och dignitärerna, och ha ont i halsen? Idag var jag lite halvledig och ägnade eftermiddagen åt att dra upp vår båt i sommarstugan på Värmdö, med hjälp av en granne. Men det gick bra att göra det och ha ont i halsen så då kan man väl gå på ägarmöte också. Noterar att man nu ställer frågor om min teologiska kompetens här på bloggen. Nu börjar det brännas under fötterna. Jag är glad över att ingen har ställt de frågorna tidigare men nu kommer jag inte undan längre. Jag är teologiskt inkompetent. Det är lika bra att säga som det är, lägga alla korten på bordet, lägga ned vapnen och slänga in handduken. Varför låtsas vara något man inte är. Jag sysslar bara med de här enkla och pragmatiska sidorna av det kristna livet, som att grunda församlingar och föra människor till tro på Kristus. Och det går tydligen hyfsat att göra det och vara teologiskt inkompetent. Men det var roligt att läsa i ett inlägg att en statsvetare är perfekt som samfundsföreträdare. Tack, det har jag aldrig hört någon säga tidigare. Varför inte göra Bo Rothstein eller Sören Holmberg till ärkebiskop nästa gång (Ha, ha, ha – det där var rysligt roligt, men det är bara folk med viss statsvetenskaplig kompetens som fattar skämtet)

Morgonen och förmiddagen ägnade jag åt bön, bibelläsning och förberedelser av söndagens predikningar. På söndag 11.00 håller jag predikan i Söderhöjdskyrkan. På eftermiddagen beger jag mig ut till Sollentuna och gästar Elimkyrkans pionjärsatsning i Helenelund i den gamla baptistkyrkan där. Det är en grupp unga familjer från Korskyrkan som har börjat jobba med församlingsgrundande där. Gudstjänst 16.00. Tror att jag ska ägna mig åt att uppmuntra dem, tro på Gud, och peka på att entreprenörerna är nyckelpersonerna i det som ska hända framöver i Guds rike i Sverige. Vi behöver många nya pionjärsatsningar runt om i hela Sverige, och det behövs riskbenägna, nytänkande entreprenörer som leder dessa satsningar. Och så vill jag tala om att det är öppet, det är lätt, att det idag finns nyfikenhet i Sverige på både Gud, kyrkan och kristen tro. Alla undergångsstämningar blir självuppfyllande profetior. I Söderhöjdskyrkan kommer det att bli feststämning, det kan jag säga redan nu. Vi fortsätter vår genomgång av Lukasevangeliet och jag kommer att ha en utläggning av första halvan av kapitel 17. Det innehåller hisnande sanningar. Bland annat om att förlåta varandra om och om igen. Hur mycket fel andra gör mot mig, så är min attityd bara förlåtelse. Som efterföljare till Jesus behöver man hela tiden lära sig detta på ett fördjupat sätt, det är lätt att man glömmer bort det. Vilket redskap för att hela äktenskap, familjerelationer, arbetsrelationer, grannrelationer, församlingsrelationer, ja allt, att vara gränslös i tålamodet när det gäller att ge förlåtelse. Och sedan handlar kapitlet om att tillrättavisa varandra. Det handlar inte om att vara översittare eller besserwisser, det handlar om att vi bryr oss om varandra. Både i församlingarna, men också i andra mänskliga relationer som jobbet eller grannarna. Vill du höra mer, kom till Söderhöjdskyrkan i Stockholm på söndag klockan 11.00. Vid Mariatorget, t-bana Mariatorget.

Nu har jag fått ont i halsen. Det var väl en intressant nyhet. Man blir konstant påmind om den skrangliga kroppshyddans långsamma borttvinande. Jag som hade hoppats köra ett rejält träningspass på gymmet i morgon förmiddag men måste avboka detta. Noterar att den blivande Lundrektorn Per Eriksson, som har varit i blickpunkten på denna blogg senaste dagarna, blev intervjuad på TV-nyheterna ikväll. Men det var kommentarer om bilindustrins situation – inget om religionsdebatten.

Noterar att ”Elof”, ”Samuel” och ”Alert” är väldigt skeptiska mot min artikel tillsammans med Sturmark. Men jag har svårt att förstå att ni inte alls tycker att det verkar vara något bra att man går ut och försvarar att en kristen broder som hamnar i blåsväder på grund av sin kristna tro. Sedan tror jag att vi något talar förbi varandra. Jag tror också att kristna livet är en helhet, att för mig som kristen finns inget som är sekulariserat eller en privat sfär.

Men ska man delta i det offentliga samtalet måste man använda ett språk som folk förstår. Och detta är de spelregler som gäller för den offentliga sektorn, företagsvärlden, politiken, universiteten, och andra sektorer i samhället. Där vill man att vi ska hålla vår tro privat och man vill inte att vi tydligt framträder som kristna i våra arbetsmiljöer, och man vill inte att kristna tankar och värderingar ska styra över landsting, sjukhus, företag, myndigheter m.m. Det betyder inte att jag inte tycker att det ska vara så. Men ska vi föra någon form av diskussion med det sekulariserade samhället, behöver vi ändå utgå ifrån hur det samhälle ser ut som vi lever i, även om vi som kristna skulle vilja att det såg ut på annat sätt.

När jag doktorerade i Statskunskap i Stockholm fick jag följa gällande spelregler och de vetenskapliga metoder som var accepterade, annars hade jag aldrig fått disputera. Men jag hade svårt att se att det var något större problem för mig som kristen att följa etablerade forskningsmetoder inom statsvetenskapen. Men hade jag varit helt konsekvent som kristen hade jag skrivit annorlunda och formulerat mig annorlunda, så en viss kompromiss kan en kristen forskare tvingas göra som arbetar i en sekulär miljö. Men det gäller många yrkesgrupper som lärare, sjuksköterskor, läkare m.m. Men jag håller med Samuel att vi alltid kan leva ut vår kristna tro genom vår livsstil, att vi förmedlar Guds kärlek, Guds förlåtelse, Kristi frid m.m. kan ingen förbjuda oss i våra vardagsmiljöer. Sedan kan det finnas speciella arbetsmiljöer och arbetsuppgifter som kan vara emot mitt samvete som kristen.

På tal om detta – träffade idag på förmiddagen en framgångsrik och internationellt verksam kommunikationskonsult. Men djupt troende. Han sade att evangeliet är hans stora passion, jobbet har han som ”tältmakeri” och han vill framförallt använda sina gåvor och talanger för att evangeliet ska nå ut. Det är en bra inställning. Vi behöver många sådana kristna överallt i vårt samhälle, inklusive Lunds universitet.

Statsvetaren Douglas Brommesson skriver idag en krönika i tidningen Dagen. Han slår fast att det inte finns någon kristen höger i Sverige och han avfärdar broderskaparnas försök att mota in Claphaminstitutet i en högerbur. I statsvetenskaplig forskning brukar man klassa kristen höger som en kombination av att vara för familjevärderingar, försvara nationalism och försvara en begränsad offentlig sektorn. Något sådant existerar inte i Sverige enligt Brommesson. Tack Douglas. Broderskaparna har fel, vilket jag har försökt att säga på denna blogg.

Jag har nu försökt att tränga in i de frågor som ställs med anledning av min debattartikel ihop med Christer Sturmark. Trots en hel del ryggdunkningar så är det en hel del kritik som förs fram. Ska försöka kommentera och svara på frågor.

1. Det är inte enkelt när en ateist och en evangelikal kristen gemensamt ska försöka formulera ett ställningstagande i denna debatt. Vi har klippt och klistrat och ändrat formuleringar, strukit, lagt till m.m., och till slut blev det en kraftigt nedkortad artikel. Mitt syfte med denna artikel var ett enda, att försvara kristna som blir ifrågasatta i arbetslivet på grund av deras kristna tro. Syftet var inte att formulera en kristet förankrad vetenskapssyn eller diskutera sekularisering. Detta var mitt enda syfte. Kristna som blir ifrågasatta i arbetslivet enbart på grund av sin kristna tro är ett vanligt fenomen. Jag kände av det själv när jag var verksam vid Stockholms universitet under första halvan av åttiotalet. Dessa mekanismer leder till att kristna ofta har en lågmäld profil i sitt arbete av rädsla för att bli uppfattad som extrem och marginaliserad. Artikelns budskap var: ”Ingen ska behöva ifrågasättas som representant för vetenskapen enbart därför att man är medlem i en viss kyrka. Att en människas livsåskådning automatiskt diskvalificerar henne för en akademisk tjänst borde vara otänktbart i ett liberalt och upplyst Sverige.” Det var detta som jag ville säga. Och jag tror att budskapet når fram bättre om jag säger det ihop med Sturmark. Hade jag skrivit artikeln själv hade jag formulerat mig annorlunda och argumenterat på ett annat sätt. Men detta huvudbudskap hade legat fast. Och jag tror alltså att de vi vill påverka lyssnar mer om jag säger detta tillsammans med Sturmark. Det handlar om att inse att vi som kristna är en marginaliserad kyrka och en liten minoritet i ett sekulariserat samhälle. Det handlar om att hitta realistiska vägar för att kommunicera ett viktigt budskap i denna miljö. Och som kommentar till Margret Sundin – när det gäller artikelns huvudbudskap har jag inte kompromissat.

2. Det ställs frågor om det vi skrev att en universitetsrektor inte kan ifrågasätta modern naturvetenskaplig forskning för att den hamnar i konflikt med en snäv och bokstavlig tolkning av Bibelns skapelseberättelse. Hade jag skrivit artikeln själv hade jag inte exakt formulerat mig på det sättet. Men jag tror att detta är en nödvändig förutsättning för att fungera som universitetsrektor. Med anledning av Julias fråga – en annan typ av rektor behöver det nog inte vara så strikt på denna punkt. Sedan tror jag på att man kan harmonisera Bibeln och dess skapelsesyn med vetenskap. Tror att vetenskapen sysslar med frågorna hur medan Bibeln sysslar med frågan varför. På denna punkt har jag och Christer Sturmark helt olika uppfattningar men vi har ändå enats om denna formulering, även om vi säkert tolkar formuleringen olika. När det gäller Lennart Bengters kommentar bör man notera att vi också skriver att universitet är en pluralistisk verksamhet där olika modeller och teorier konkurrerar. Detta ger också utrymme för en stark kritik av rådande paradigm inom t.ex. evolutionsforskningen.

3. Mest kritiska är utan tvivel ”Samuel” och ”Josef”. Josef uttrycker sig dock kortfattat så det blir svårt att kommentera. Ni övertolkar artikeltexten. Samuel skriver att jag ”horar med Sturmark”, jag ”säljer budskapet”. Liknande tankegångar har jag också noterat  på några bloggar. Jag förstår dock inte vad Samuel menar. Mitt syfte med artikeln har framgått med all tydlighet. Sedan berör vi mycket kortfattat om vetenskapssyn och hur vi i ett sekulariserat samhälle ska kunna leva sida vid sida, olika grupper med ganska skilda livsåskådningar. Det är ganska grava anklagelser som Samuel kommer med när han skriver att jag säljer budskapet och horar med Sturmark. Du får precisera dig. Det är ändå upplysningstänkandets vetenskapssyn som dominerar vid västvärldens universitet, även om forskningen i vissa kretsar har blivit mer ödmjuk under senare år, och visat större medvetenhet om kunskapens begränsningar, svårigheten med objektiviet, och betydelsen av premisserna och de egna värderingarna. Men jag har svårt att begripa att den typen av kunskapsarbete krockar med kristen tro, det är bara i sällsynta fall sådant händer. Det handlar dels om situationer där vetenskapen direkt krockar med Bibeln och i fall där vetenskapens resultat leder till konsekvenser som krockar med kristen etik. Då kan man som kristen forskare hamna i problem. Hur kan man som Samuel tolka denna artikel att vara kristen är irrelevant för livet i övrigt???? Det har jag väl aldrig sagt. Och att hävda att jag säger att den kristna tron tillhör en privat sfär är verkligen att hårdra det vi skriver.

Samuel argumenterar mot att jag och Sturmark förutsätter och förespråkar en sekulär sfär. För mig som kristen finns det ingen strikt sekulär sfär. Jag har alltid Jesus med mig i allt vad jag gör, jag tjänar Jesus i allt vad jag gör. Jag kan inte som kristen dela in mitt liv i olika delar. Problemet är att jag lever i ett sekulariserat samhälle som inte alls tänker som jag gör. Vad gör jag då? Skulle nog vilja påstå att nästan alla större arbetsgivare tänker utifrån det sekulära perspektivet. Både företag, kommuner, och inte minst universitet. Så jag håller med Samuel teologiskt, men jag tror att det är svårt att ta sig fram på den svenska arbetsmarknaden om man för fram detta klart och tydligt i en anställningsintervju. Att vara konsekvent kristen sjuksköterska eller läkare borde väl innefatta att man ber till Gud för sina patienter. Kan Samuel tala om för mig vilket landsting i Sverige som accepterar detta. Om ens arbetsgivare inte accepterar att jag lever ut min kristna tro i mitt arbete, vad gör jag då, ska jag sluta jobbet, eller jobba vidare och acceptera att min arbetsgivare kräver en sekulär sfär. Verkligheten är inte så enkel. Ska man helt undvika att leva ganska sekulärt i jobbet bör man vara egen företagare eller forma ett kristet präglat företag. Det går för en del, men är en praktisk omöjlighet för de flesta kristna. 

�