Det är söndag klockan 11.20 och nu ska jag ut och jogga runt Djurgårdsbrunnsviken i vårsolen. Är inte i någon kyrka 11.00 på grund av att jag ska hålla predikan hos Trinity klockan 15.00, Elims satsning på studenter och unga vuxna. Enormt utmanande predikotext, skriver nog en liten summering av predikan ikväll eller i morgon.

Lördag kväll och jag är rejält trött. Vi har haft representantskapsmöte hela dagen för Evangeliska Frikyrkan. Det är ett endagsforum då representanter för EFK:s församlingar möts för beslutsfattande i frågor av betydelse för vår rörelse. Mest uppmärksammat blir säkert vårt beslut om vigselrätten. Vi beslutade att gå vidare på det spåret, men inte ha så bråttom, utan först utreda konsekvenserna av beslutet.

Fick också lite kritik för mina synpunkter på Saron angående medlemskapsdebatten, mitt bloggande tycks inte uppskattas av alla EFK:are. Men det blev ingen större debatt kring denna fråga, delegaterna var nog lite trötta sen lördag eftermiddag,  när frågan kom upp.

Inledningen i morse, med den gemensamma lovsången kändes jättebra. Det var lyftande.

Men jag är kanske allra mest berörd över att fredagkvällen- och natten var katastrofal i Stockholm, med både självmord och med ett antal drog- och alkoholförgiftningar bland tonåringar. Polisen hade inte ens tid att åka till Tantolunden. Och då är det kris. Och samtidigt sitter vi i våra ombonade kyrkor och diskuterar våra frågor. I en annan värld.

Vi behöver en kristenhet som i Andens kraft och i Guds kärlek, och med social empati och förmåga, kan gå ut och förmedla hela evangeliet till den uppväxande generationen i Sverige. Det är den allra viktigaste frågan.

Kommer hem sen fredag kväll efter en heldags styrelsemöte för Evangeliska Frikyrkan, och ikväll har jag varit i Tantolunden med Ungdomskyrkan Konnekt, och hade med mig tre styrelseledamöter från Evangeliska Frikyrkan, nämligen Claes Göran Åberg från Småland, Johan Knabäck som är ordförande i Korskyrkan Västerås, och Mats Berggren från EFK och EFS-församlingen i Jävre i Norrbotten.

Det var massor av folk i Tantolunden, ett antal hundra krökande och knarkande ungdomar, inga vuxna förutom Konnektteamet, inte ens poliser var där i kväll, bevittnade drogaffärer (hur jag hanterade detta säger jag inte), försökte förhindra en knarkare att tafsa på tjejer, pratade med ett antal ungdomar, och Konnektteamet hade massor av bra samtal med ungdomar om Jesus. Ikväll ska vi första gången börja köra med en andakt, sen fredagkväll i Tantolunden, men tyvärr kunde jag inte stanna så länge. Jag tycker att det är historiskt. Kyrkan ska flytta ut på stan, inte sitta inlåst i en kyrkbyggnad.

Har en heldag i morgon, representantskapsmöte för representanter från EFK-församlingar i hela Sverige.

Fredag har jag styrelsemöte för Evangeliska Frikyrkan hela dagen, och sedan har vi vårt representantskapsmöte fredag kväll och hela lördagen, i Korskyrkan Stockholm. Där möts representanter från våra olika församlingar för att fatta beslut i viktiga frågor. Och så ska missionsledningen och styrelsen stå till svars för hur vi sköter våra uppdrag. Så det blir inte mycket bloggande under fredag och lördag, men ska ändå försöka ge lite snabbglimtar från vad som händer.

Söndag blir det predikan hos Trinity, en församling med fokus på studenter och unga vuxna, i Elimkyrkan på Östermalm, klockan 15.00. Välkommen.

Nästa vecka blir dramatisk. På tisdag kväll ska jag för första gången på många år tävla i terränglöpning. Ska vara med och springa 10 km runt Djurgårdsbrunnsviken. Det är ett helt klockrent sätt att kurera sig efter en liten stroke.

Det har varit massor av kommentarer med anledning av samtalet mellan mig och Jonas Gardell förra tisdagen, kortfattat refererat i Dagen i fredags. Det har nog varit totalt ett 100-tal kommentarer här på bloggen, och även en hel del genom personer jag pratat med. Jag har inte ens kunnat läsa allt. Vill bara ge några korta kommentarer.

1. Jag skrev ett inlägg på min blogg om Gardells bok för någon månad sedan, där jag menade att han står för en hållning som inte ligger i linje med kristna kyrkans tro under 2000 år. Framförallt lyfte jag fram tron på jungfrufödelsen, Jesu syndfrihet och synen på Jesu verk på korset. Jag pekade också på problemen med Gardells Bibelsyn, tron på allas slutliga frälsning och synen på omvändelse. I vårt samtal förra tisdagen svepte vi över många frågor, och flera av dessa frågor fanns med i samtalet.

2. Jag gillar inte alls attityden som är för vanlig bland evangelikala ledare att vi bara håller oss för oss själva och har åsikter om allt möjligt utan att möta de människor vi har synpunkter på. Därför var det helt naturligt för mig att bjuda in Gardell för en lunch och inte bara kritiskt reflektera över hans bok.

3. Jonas Gardell blev mycket glad över inbjudan och vi kunde alltså mötas förra tisdagen, på mitt initiativ. Och han ville gärna träffa mig trots att jag hade kritiska synpunkter på boken.

4. Man bör komma ihåg att Dagens referat från samtalet var mycket kortfattat och täckte max 10-15 minuter av 2,5 timmas samtal.

5. Jag menar att vi förutsättningslöst och i kärlek ska möta alla människor, oavsett deras livsstil och trosåskådning. Den policyn tillämpar jag alltid. Har aldrig vägrat att prata med någon på grund av att jag inte sympatiserar med deras livsstil eller har en annan religiös inställning. Fanns det någon som Jesus vägrade att prata med seriöst? Eller Paulus? Tanken att man kompromissar sin tro bara för att man pratar med människor är ju helt orimlig. Hur ska man då kunna dela med sig av sin tro? Och ska man kunna dela med sig av sin tro i ett samtal, är det en förutsättning att man lyssnar, visar respekt för den man pratar med, och också kan identifiera sig med och försöka förstå vad den personen säger och tänker. Om någon menar att det inte är på det sättet, vore det intressant att få höra hur detta ska gå till.

6. Jag tycker inte heller att vi kristna ska fungera som ett ”ghetto”. Vi ska delta i det samtal som pågår i vårt samhälle, och Gardells bok är det mest uppmärksammade utspelet om Jesus senaste året. Att vi då inte samtalar med Gardell, och deltar i den diskussion som boken föranleder, är en ghetto-mentalitet, att vi springer och gömmer oss. Att vi kristna deltar i det offentliga rummet är ytterst angeläget, inte minst i frågor som gäller religion, kristen tro, etik, Jesus, Gud etc.

7. Jag betraktar Gardell som en sökare, och som är sympatiskt inställd till och anammar delar av den kristna tron, och det finns också viss grund till varför han har vissa negativa erfarenheter av frikyrkan. Kan jag finnas där som samtalspartner för att finnas med i sökandet, och visa en annan bild av hur evangelikala kristna är, är jag glad för det.

8. Att Gardell är kändis och att allt han gör väcker mycket uppmärksamhet och nyfikenhet, även i kristna led, kan jag inte göra särskilt mycket åt. Jag vill behandla honom som en medmänniska älskad av Gud, inte som en kändis.

9. Vi har bestämt att också ha en samtalskväll i en kyrka i Stockholm, och gjorde upp med Söderhöjdskyrkan ledning i går, om att ordna en ”Agenda Söderhöjd”-kväll i Söderhöjdskyrkan någon vecka in i juni. Vi har frågat Daniel Grahn om han kan vara moderator. Återkommer med detaljinformation om kvällen.

10. Vill inte lägga för mycket krut på denna diskussion, jag kommer inte att skriva något mer om detta, förrän i samband med Agenda Söderhöjd-kvällen.

�

Jag ägnade eftermiddagen hos en hjärtläkare på St Görans sjukhus. Det var intressant. Jag har i mer än 20 år haft problem med för högt blodtryck och äter tre mediciner mot det varje dag.

Idag mätte läkaren mitt undertryck till 80, vilket är helt normalt. Visserligen äter jag tre sorts mediciner som håller nere trycket, men det är det lägsta uppmätta blodtrycket (med mediciner) sedan jag började mäta det regelbundet för 20 år sedan.

På New Wine-konferensen i Stockholm för två veckor sedan fick jag specifik förbön för mitt höga blodtryck.

Jag tror på att Gud hör bön, och att Jesus botar sjuka idag. Jag tycker dock att det är sorgligt att så pass mycket helande handlar om begränsade psykosomatiska besvär, alltför sällan obotliga sjukdomar och sådant som direkt kan konstateras genom mätningar.

Jag noterar dock att jag efter förbön har det lägsta uppmätta blodtrycket på 20 år.

Det är väl intressant. Kan det förklaras av förbönen och tron på att Jesus helar idag?

Det är nu tisdag mitt på dagen, och jag hinner inte just nu tänka på vare sig debatter om församlingsmedlemskap eller Gardelldebatter. Är på St Görans sjukhus för uppföljning och undersökning med anledning av den lilla stroke jag fick för drygt två månader sedan. Så jag är nog här hela eftermiddagen.

En jättevänlig medarbetare i Evangeliska Frikyrkan skickade mig SMS med direkt information från brottsplatsen om mål på Örebrosfotbollsarena i går kväll. Är inte det att sparka på den som redan ligger? Eller att hälla en massa salt i öppna sår? Eller trampa på den som redan är nedtryckt och nedslagen?

Men jag tror att jag idag går över till den kunskapsteoretiska skepticismen. Varför ska man lita på SMS? Hur vet vi att TV-nyheter och dagstidningar återspeglar sanningen på ett riktigt sätt? Och är det verklig sanning när de rapporterar om mål på Örebros fotbollsarena? Är det inte bara en tolkning, och högst subjektiv sådan av vad de ser och hör? Varför kan inte jag få ha en annan tolkning av det som hände i Örebro i går kväll? Och vad är egentligen sanning? Varför kan inte jag få ha min sanning om Hammarby?

Den som tycker att ovanstående avsnitt är fullständigt absurt, har förmodligen inte läst min blogg tidigare, eller tagit del av sportnyheterna i går kväll och i morse.

Nu väntar jag på att få komma in till hjärtläkaren.

Kikar något på de 24 bloggar som skrivit om Dagenartikeln i fredags om samtalet mellan mig och Gardell. Bloggen Ulvsladan har lagt in rubriken ”Jesus älskar även Gardell och Swärd”. Ulvsladan sträcker sig långt i Guds inkluderande kärlek, så att även en samfundsordförande räknas med. Det var inte illa. Men ordet ”även” antyder väl att det inte är självklart, eller här är kanske de yttersta gränstrakterna för inkluderandet?

Nu är det måndag morgon. Predikade i Söderhöjdskyrkan i går och utgick från Apg. 4:1-31, och det blev grymt utmanande inte minst för mig själv. Det handlar om frimodighet, att predika om Jesus, hantera  blåsväder och motstånd, och en församling som vinner massor av nya människor, inte genom att vara grumlig och otydlig, utan att kompromisslöst predika om att det finns inte frälsning hos någon annan än Jesus.

Den här veckan handlar en hel del om Evangeliska Frikyrkan-uppdrag, har styrelsemöte under hela fredagen, och på lördag har vi vårt representantskapsmöte. på söndag predikar jag hos Elimkyrkans studentförsamling Trinity klockan 15.00.

Noterar att det har blivit massor av reaktioner på intervjun mellan mig och Gardell publicerat i Dagen i fredags, och det är den mest lästa artikeln i Dagen senaste veckan. Bland annat har 22 bloggar skrivit om detta. Och många har hört av sig och det har kommit en hel del kommentarer här på bloggen. Har inte hunnit läsa allt än så jag återkommer med någon form av kommentar. Jag märker dock att människor som känner mig är varken förvånade eller negativa, de vet att jag alltid möter människor på detta sätt, jag är tydlig i min förkunnelse, men eftersträvar alltid att vara generös, barmhärtig och förutsättningslös när jag möter enskilda människor, Jesus kan verka i det goda samtalet.

Och jag berättade för Söderhöjdskyrkan igår att Jonas Gardell så mycket uppskattade att bli hembjuden till mig och vårt samtal, han skickade ett mail några timmar efter mötet och tackade så mycket. Och församlingen blev glad.

Jag återkommer denna vecka, jag har lovat att ge en biblisk motivering till min modell för församlingsmedlemskap.

Kära bloggläsare, ha en trevlig vecka.

 

Vill du möta bloggaren live så går det utmärkt i morgon, söndag, då jag håller en predikan i Söderhöjdskyrkan vid Mariatorget på söder i Stockholm, den något originella gudstjänsttiden 11.00.

Vi går igenom Apostlagärningarna så jag kommer att predika över Apg. 4:1-31, bibelläsande bloggläsare får gärna komma med synpunkter på vad som kan lyftas fram i denna text.