Det har nu kommit ut en ny kristen tidning som heter Inblick, den ges ut från samma församling och organisation som driver TV-kanalen 10. Har skrivit en krönika i deras senaste nummer med en analys av andliga läget i Sverige. Du hittar den här.

Aletheia är en av de mest lästa kristna bloggarna. Ett antal tusen personer läser denna blogg varje vecka.

Tycker dock att man har drabbats av total kortslutning och sällsynt omdömeslöshet senaste veckan. Ulf Ekmans bostad utanför Uppsala är till salu och Aletheia lägger ut på bloggen mäklarens 40 bilder på bostaden.

I och för sig är mäklarbilder offentliga, men mäklarannonser är alltid opersonliga. Det talas aldrig om när någon bor i en viss bostad. Och handlar det om kändisar är man mycket diskret och försiktig.

Jag tycker att detta är gravt gränkande mot den personliga integriteten och ett hemfridsbrott a la cyberspace. Hemmet är en privat sfär och det är upp till ägaren av en bostad att bestämma vilka som ska få komma in där, inklusive ta foton. Aletheia har aldrig blivit insläppt i Ekmans bostad.

Varför gör man detta? Har Aletheia tänkt fortsätta lägga ut bilder på bostäder av andra kristna ledare? Eller är det bara Ekman som ska utstå detta? Varför då? Nästa gång jag säljer min bostad – finns det risk att jag hittar alla mäklarens foton på Aletheia? Kommer Pelle Hörnmark drabbas av något liknande? Eller ärkebiskopen? Eller Karin Wiborn?

Om syftet med detta är att visa att Ekman har ett fint och dyrt hus, och debatten ska handla om kristna ledares löner och förmåner, det kan man gärna diskutera, men man gör det inte genom att kränka en enskild persons integritet på detta sätt. Och Ulf Ekman hycklar inte i denna fråga, det vore en annan sak om han predikade ett fattigdomsideal och bor i ett jättedyrt hus. Men har man lyssnat på Livets ords förkunnelse sedan 1983 så står han för att Gud vill välsigna oss på alla livets områden. Och den läran har väl dissekerats tillräckligt.

Man bör också tänka på att större villor i Stockholm/Uppsala- området kostar en hel del, speciellt om de ligger i bättre lägen. I det avseendet var inte detta hus något exceptionellt. Och ska man diskutera Ulf Ekmans inkomster och bostäder bör man väl också i rättvisans namn diskutera arbetsinsatser och intäktskällor, t.ex. räkna ut vad som kan vara möjliga honorar på alla böcker han har producerat på ett antal olika språk.

Ska den som inte skriver några böcker och inte får några sådana intäkter vara avundsjuk på den som skriver en massa böcker, och rimligtvis får en hel del intäkter på dem. Är det detta Aletheia vill åt?

Eller vill man diskutera kristen livsstil överhuvud taget? Att vi kristna har det för bra och lever för gott? Ska man då bara visa upp Ulf Ekmans bostad? Bör man då inte börja visa upp bostadsbilder på kristna överklassmänniskor och övre medelklass som det kryllar av i de svenska kyrkorna?

Eller vad vill man egentligen säga. En bra förklaring är på sin plats om Aletheia sa klassas som en seriös blogg.

Idag har jag skrivit några konsultrapporter, bland annat om världens framtid, och andra perifera frågor. Men konsultrapporterna är strikt kommersiella produkter, som man får köpa, och de är hutlöst dyra. 

Och jag har grubblat över begreppet postmodernitet och postmodern teologi. Men jag törs inte skriva något eftersom jag vet att jag blir överöst av kommentarer och synpunkter. Sitter och sliter med Brian MacLaren bland annat. Men gillar katolska teologen Ulf Jonzons sammanfattningar och översikter, ger en bra orientering för en teologisk novis.

Jag kan väl avslöja att jag har stora problem med MacLarens fyrkantiga och ensidiga tolkningar av mänsklighetens historia, i breda och förenklade drag, där han försöker definiera något som modernitet eller postmodernitet, och genom detta resonemang helt motsäger sig själv. Allt han kritiserar moderniteten för sysslar han ju själv med genom en systematisk uppspaltning av mänsklighetens historia i några ganska godtyckliga kategorier som han inte på något sätt verifierar, typiskt modernistiskt enligt MacLarens egna definitioner. Men jag återkommer när jag har mer på fötterna, detta var bara en liten detalj, jag tycker att MacLaren har en synnerligen modern historiesyn, och dessutom en helt sekulariserad historiesyn. Var finns korset i hans historiesyn, nya förbundet, Abraham??

Att läsa MacLaren om historiesynen påminner lite om att läsa Karl Marx, som vi sysslade med på 60- och 70-talet, skillnaden är dock att Marx hade en bildningsnivå i helt andra och högre divisioner än MacLaren.

Men OBS – detta gällde bara MacLarens historiesyn, jag kanske helt ändrar uppfattning när jag har läst mer av honom.

Denna dag har fokuserats på mors dag. Första halvan av dagen ägnade jag mig åt mina föräldrar, 82 respektive 84 år gamla, och tog ut dem på en utflykt till Dalarö, i det vackra sommarvädret, vilket uppskattades mycket. Och sedan blev det middag hemma, då två av barnen var hemma, de enda som är stationerade i Stockholm just nu, ett barn studerar i Schweiz, och ett jobbar i Oslo.

Nästa vecka blir intressant. Bland annat två dagar på Livets ords kursgård utanför Uppsala, där vi möts som Claphaminstitutets styrelse, medverkar i Klara kyrka på nationaldagen, och reser till Finnerödja nästa söndag för att predika i EFK-församlingen där.

Jag tror på att Jesus ska vara mäktigt verksam kommande vecka på ett antal olika sätt, och jag ställer min mun, mina fötter, mina händer, mitt huvud – till hans förfogande.

Noterar att kristna pressen senaste veckan har uppmärksammat Vineyardrörelsen, med anledning av att Hans Sundberg har fått kliva av som ”biskop” och övergripande ansvarig för Vineyard i Norden, jag tror också delar av Baltikum ligger i ansvarsområdet.

Uppskattade mycket Vineyards ankomst till Europa på åttiotalet, och i Sverige fick det som mest uppmärksamhet sent åttiotal och i början av nittiotalet. Det var en lågkarismatisk och teologiskt medveten rörelse med fokus på andlig förnyelse och andens gåvor i funktion, samt att grunda församlingar som mer präglas av samtidskulturen för att nå vår tids människor. Vineyard var också ett alternativ för dem som inte fullt ut kunde bejaka trosrörelsen, av teologiska skäl och/eller av andra skäl.

Jag ifrågasätter inte på något sätt Vineyards passion för församlingsgrundande och att bygga församlingar som är relevanta för vår tids människor. Men min känsla ändå är att rörelsen nådde sitt momentum i början av nittiotalet, kanske var momentum kring den berömda Toronto-vågen i mitten av nittiotalet. Sedan har det varit ganska tyst om Vineyard. För min egen del hade jag kontakt med Hans Sundberg regelbundet innan Vineyard formerades som en egen samfundsliknande rörelse, men sedan har kontakten varit minimal.

Men vi behöver alle man på däck för att grunda relevanta församlingar i Norden, och från min sida, och jag vet Evangeliska Frikyrkans sida, har vi stort intresse av aktivt samarbete.

Jag anser också att det som kallas för New Wine både teologiskt och andligt, borde klassas som en direkt fortsättning av Vineyardrörelsen.

Tycker att Barnabasbloggen har skrivit en bra analys i denna fråga.

Ägnade fredagskvällen åt Tantolunden, ett gäng ungdomar, och jag och Christer Bergendorff 50-plussare från Söderhöjdskyrkan. Samtal med massor av ungdomar i varierande nyktert tillstånd, polis, nattvandrare m.m. Vi är i regel dessa ungdomars enda kontaktyta med kristna världen och kyrkan, och deras bild av kristna att det är folk som är ute på fredagnätter och hjälper ungdomar och bjuder på pannkakor och kaffe. Vi når stora kontaktytor, bra samtal, möter mycket nyfikenhet, och väldigt lite av förutfattade meningar om oss kristna. Vi vill dock ta ett steg längre, se Guds kraft verka, se verkliga Jesusmöten, och få med ungdomar i Alfagrupper, det har inte lossnat där ännu, men vi kämpar vidare. En pionjär ger sig aldrig.

Idag är jag helt ledig, umgås med hustrun och en hemmavarande dotter, och ska kika lite på Stockholm Marathon idag. Skulle egentligen velat springa, men får inte varken för min gymtränare, läkare, min mor eller för hustrun. Jag tror att hela Elimkyrkan är glada över att jag inte springer. Livet är hårt, och det är märkligt hur mycket massa andra människor styr över vad man får eller inte får göra. Är det någon som begriper varför de tycker att jag inte kan klara ett maratonlopp?????? Det ligger långt utanför min fattningsförmåga.

Migränen gick över under torsdagskvällen efter några timmars sömn.

Idag på förmiddagen sitter jag och förbereder lite för nästa ”Agenda Söderhöjd” – då det blir samtal med Jonas Gardell om hans bok, har haft kontakt med Jonas nu på morgonen. Det är nu helt klart att det blir i Söderhöjdskyrkan på Södermalm i Stockholm, Tisdag den 9 juni klockan 19.00 och det blir en direkt fortsättning av vårt lunchsamtal som tidningen Dagen gav en summering av. Daniel Grahn, Dagens tidigare chefredaktör har lovat att vara moderator så att vi får lite styrsel på vårt samtal.

Sitter också och läser på inför det mötet, och ska särskilt läsa in mig på evangelikal Jesus-forskning, läser just nu NT Wright, den brittiske professorn och anglikanske biskopen. Jonas G läser också NT Wright just nu.

Jag försöker ju företräda en ödmjuk och öppen evangelikalism, som följer trenderna i samhället, och ödmjukt och tydligt försöker företräda en kristen hållning i olika frågor, inklusive synen på Jesus. Jag ser fram emot samtalet med Gardell, och jag tycker att vårt första samtal var spännande och intressant, och jag noterade att Jonas tyckte också att det var roligt att få prata med mig, trots att jag har framfört en så tydlig kritik mot hans bok. Tyckte att vi hittade vissa gemensamma beröringspunkter trots att vi teologiskt och i vår bibelsyn står ganska långt ifrån varandra.

Jag överlåter denna tillställning i Guds händer, och ber att jag på ett bra sätt ska få dela mitt vittnesbörd om den Jesus jag tror på, evangeliernas Jesus, den uppståndne Kristus, som har givit sitt liv för att rädda världen. Och att denne Jesus ännu mer ska verka i mitt och Jonas liv. Och i allas våra liv.

Och det är så viktigt att vi evangelikaler inte stänger in oss i våra kyrkor, och bara för fram envägsbudskap, vi behöver också gå in i dialogen och samtalet, och möta alla de människor som brottas med trosfrågor, med Gud, med Jesus, med kyrkan, och vi måste också kunna lyssna på de frågor människor ställer, och de synpunkter som förs fram angående kristna kyrkan. Att klara balansgången att både dela med sig av en övertygande tro, som i grundläggande delar inte är förhandlingsbar, och samtidigt delta i samtalet och lyssna på människors frågor och brottningskamp – det är den stora utmaningen. Med den inställningen vill jag gå in i detta samtal.

Har drabbats av ett migränanfall under torsdag eftermiddag, så jag klarar inte av att varken läsa eller skriva just nu. Återkommer.

Har haft en lång och intensiv onsdag som pendlat mellan helt olika sysslor. Har haft ett telefonmöte ikväll med Anders Blåberg i Örebro, Hanne Carlsson vice ordförande i EFK:s styrelse var också med i samtalet.

Övriga kvällen ägnade jag åt min bostadsrättsförening, där medlemmarna valde om mig som ordförande, trots att jag försökte lyfta fram andra lämpliga kandidater. Men förtroendet bland grannarna är viktigt. Och det blir inte minst viktigt när jag blir pastor i Elimkyrkan som ligger ett kvarter från mina grannar. Och läser man i Bibeln så duger man bara som ledare i en kristen församling om man har bra förtroende bland folk som inte är kristna. Så jag hoppas att jag uppfyller det villkoret.

Hade också ett bra möte idag med pastorerna John van Dinther och Kjell Axel Johanson. Det fanns bitar av vårt samtal som svepte över i mer visionära frågor, som inte är ett dugg konfidentiella. Men vi ser behovet av en mer radikal och framåt kristendom. Det är nödvändigt med församlingar som växer, som för människor till tro på Kristus och som grundar nya församlingar – och som är helt fokuserade på detta. Det är apostolisk kristendom. Och församlingar som vill gå i den riktningen kommer att hitta varandra och samarbeta. Det är skillnad på att vara kyrka som bevarar och upprätthåller – eller en kyrka som är pionjär, är profetisk, bryter ny mark och är starkt präglat av vision och framtidstro. Det är bara det sistnämnda som jag känner är intressant. Det andra får andra hålla på med.

Genomförde Agenda Söderhöjd med Ella Bohlin under tisdagkvällen. Ella var duktig, och väl påläst, och det märks att hon har gnuggats en hel del om hur EU-maskineriet fungerar. Och jag tycker också hon sticker ut på ett positivt sätt, som ung och som kvinna, bland alla veteranpolitiker som finns på EU-val-listorna i stor utsträckning. Kvällen blev dock ingen publiksuccé, val till Europaparlamentet hetsar inte upp svenskarna, och inte folk i kyrkorna. Det är synd, vad som händer inom EU är viktigt, och berör våra liv, vi ska inte bara gnälla, utan läsa på och fråga, och rösta.

Jag tycker att man ska rösta i valet. Och att man ska personkryssa, det är viktigt vilka personer som kommer till Europaparlamentet, det är minst lika viktigt som vilka partier som blir representerade.

Jag rekommenderar att man sakfrågeröstar. Här är exempel på några frågor jag tycker är viktiga ur kristen synvinkel (testade Ella på alla punkterna nedan, utom punkt 5), jag vill kryssa en kandidat som är tydlig och trovärdig i dessa frågor:

1. Religionsfriheten. Den är under attack i vissa EU-länder, i Grekland får man inte evangelisera, och i Serbien har baptister det sämre än under kommunisttiden, och Serbien knackar på dörren till EU. Frikyrkor klassas som sekter i ett antal EU-länder. Jag vill kryssa en kandidat som vill engagera sig i sådana frågor. I religionsfriheten räknar jag också in kampen mot anti-semitismen, ett ogräs som breder ut sig inom EU. Religionsfriheten inkluderar naturligtvis att muslimer blir behandlade på ett rättvist och korrekt sätt.

2. Flyktingpolitiken och människohandel. Det är viktiga frågor ur kristen synvinkel, att engagera oss i dem som är mest utsatta är en viktig del av kristet socialt engagemang. Bra utspel av Sveriges kristna råd häromdagen.

3. Skyddet för det ofödda livet. Den kristna kyrkan har i alla tider varit emot abort, och velat skydda det ofödda livet. Nu för tiden är det väl Katolska kyrkan som är mest tydliga i den kampen på Europanivå. Jag vill inte kryssa en kandidat som helt accepterar det abortliberala systemet, som vill breda ut sig även på EU-nivån.

4. Kampen mot alkoholmissbruk och drogmissbruk är ett av de största sociala problemen inom EU, inte minst i den unga generationen. Kryssa en kandidat som är engagerad i sådana frågor och har konkreta idéer vad man vill göra åt det, med Europaparlamentet som plattform.

5. Allmänna politiska frågor som berör den kristna sociala agendan är kampen mot arbetslösheten (vilket är en jättefråga och berör hela den ekonomiska politiken) och miljöfrågorna, som handlar om respekten för och värnandet om Guds skapelse.

6. Grundläggande maktfrågor är också viktiga. Även om jag tycker att EU-samarbetet behövs, så ska så lite makt som möjligt flyttas till Bryssel. Maktkoncentration, tycker jag knappast är en kristen idé.

Det finns naturligtvis mycket mer att säga, men detta är några exempel på EU-frågor där jag tycker att man kan anlägga ett kristet perspektiv.