Jag och fru Swärd har kuskat runt på Malta idag genom lokala busstrafiken. Mycket varmt. Besökte den 4000 år gamla staden Mdina mitt på Malta och den grotta där man enligt traditionen tror att Paulus vistades under sin 3 månaders vistelse på ön 60 e.kr. då han även grundade den kristna församlingen på Malta.  Vi vandrade också runt i katakomberna vid grottan, där de kristna höll till under förföljelseperioderna under första århundradet. Även om det ibland kan kännas motigt att vara kristen i Sverige under regeringen Reinfeldt, så är det småpotatis i jämförelse med att vara kristen under kejsar Nero. Då kostade det allt. Idag kan det max kosta lite minskade bidrag och lite blåsväder i media någon gång. Peanuts.

Carl-Ingemar Dagman har skrivit ett långt öppet brev till mig på debattsiten Newsmill där han ifrågasätter och ställer frågor om min bibeltrohet. Ska titta på brevet och ge någon kommentar. Det kräver dock lite tid, återkommer i den frågan.

Nu sitter jag och fru Swärd i hotellobbyn på centrala Malta, vi reste dit idag från ön Gozo där vi bott i fem dagar. Började dagen med en hisnande profetiskt tilltal i morse, det var egentligen inga nyheter men en påminnelse om en sak som jag vetat i 15 år. Det handlar om att ljusstaken har flyttats för den kristna församlingen från Europa och USA, till  delar av Asien, Afrika och Latinamerika. Söndag den 13 september när jag är tillbaka i Stockholm ska jag predika hos Iglesia Icthus, en latinamerikansk församling i vår stad – och där känner man Guds närvaro på ett påtagligt sätt. Det är likadant i alla större städer i Europa, och mönstret känns igen från USA, var växer församlingarna, var kommer människor till tro, var är det mycket bön, var finns det hängivenhet och evangelisationsiver – jo hos församlingar som är grundade av invandrare från Latinamerika, Asien eller Afrika, eller som har stora grupper av dessa som medlemmar.

Och det är också uttryck för det samhälle som vi lever i idag, ett multikulturellt heterogent samhälle, där många livsstilar, etniciteter, religioner och språk lever sida vid sida. Afrikanerna, asiaterna och latinamerikanarna har en mer levande kristen tro mer präglad av Gudstillit och hängivenhet, medan västvärldens kristenhet har blivit alltför intellektualiserad, och det är mer sammanträden än bön i många av västvärldens kyrkor – och resultatet blir därefter.

Nyckeln för dagens församlingar är att förstå detta, och röra sig i riktning mot där ljusstaken finns. Ett bra exempel på detta inom Evangeliska Frikyrkan är New Life i Stockholm som nu också har startat en dotterförsamling i Göteborg. New Life har fått se många komma till tro på Jesus detta år, och döpt fler än 20 personer, vilket är mycket med EFK-mått. Och man har haft i snitt 400 deltagare på sina gudstjänster under denna sommar, vilket är väldigt mycket med EFK-mått mätt – under sommartid. Finns det någon EFK-församling som denna sommar har haft fler gudstjänstdeltagare?

Som kommande pastor i Elimkyrkan i Stockholm kommer detta att vara en av mina strategiska huvudfrågor, hur vi kan länka ihop med vad Gud gör bland alla våra nya svenskar.

Andens vind blåser, det gäller bara att hissa sitt lilla segel på rätt ställe.

Tyvärr är vi i västvärldens kyrka präglade av rasism. Vi tror att vi vet mycket mer än kyrkan i tredje världen, vilket är helt fel. Och när vi börjar verksamheter för invandrare gör vi det som marginella sidoverksamheter, nere i någon källarlokal, vid sidan av den viktiga svenska verksamheten. Då har vi inte förstått så mycket.

Jag kommer att återkomma med ett nytt inlägg för att samla ihop Swärd-Mellergård debatten, men det blir inte i polemik med Pekka, utan mera kommentarer kring några av inläggen i debatten.

Och dagens äventyr. Jag och fru Swärd åkte med Maltas lokalbuss från hamnen på norra Malta, cirka 2 mil till huvudstaden Valetta. Det var i en femtiotalsbuss, en modell jag minns från barndomen under förra årtusendet. Busschauffören körde race med denna buss, han körde absolut så fort det bara gick med en sådan buss, i varje situation. Vid ett tillfälle for jag och resväskorna som en vante runt i bussen, då jag inte klarade av att sitta och hålla i väskorna i en brant kurva, där bussen gick i maxfart.

Life is fun. Life is dramatic.

Nu har jag drabbats av hisskräck för första gången i mitt liv. Jag och fru Swärd åkte en liten och trång hiss utan ventilation utan några fönster eller öppningar utåt, och den fastnar på grund av elavbrott. Och för första gången i mitt liv drabbas jag av hisskräck. Även om det är trevligt att vara tillsammans med fru Swärd på en liten och trång yta, så var det inte så trevligt just i denna situation. Jag trodde att jag skulle sluta andas, jag såg framför mig himmelsfärden och man nästan hörde hur evighetens klockor ringa. Och eftersom det var avbrott i strömförsörjningen funkade inte heller nödtelefonen eller alarmsignalen. Men vi räddades av en stor bjässe som med ren handkraft lyckades få upp hissdörrarna. Sedan har jag inte vågat åka hissen, men det har varit bra för motionen. Trappor är bättre än hissar.

Och bekymra er inte över fru Swärd, hon har det jättetrevligt, och hon hänger framför datorn lika mycket som jag gör.

Jag befinner mig alltså på semester på en liten ö i medelhavet som heter Gozo, som ligger strax norr om Malta – och jag är där tillsammans med fru Swärd. I morgon reser vi vidare till Malta, och kommer att bo i fem dagar nära den plats där historikerna tror att Paulus var när han kom till Malta, enligt beskrivningen i Apostlagärningarna 28. Har haft trassligt med internetanslutningen så jag har inte kunnat blogga så aktivt. Men hoppas på att leverera något inlägg närmaste 1-2 dagarna som en uppföljning av den heta debatt som varit på denna blogg senaste tio dagarna. Den lilla internettid jag har haft har jag varit tvungen att ägna åt att skriva en rapport om Moderaternas partistämma föregående helg. Den går utmärkt att bevaka från Medelhavet. Så det blir bara delvis semester. Men fru Swärd är van.

Idag ar jag turist sa jag hinner inte skriva inlagg om den aktuella debatten. Aterkommer i morgon. Kan dock avsloja en stor nyhet. Min start i Stockholm halvmaraton den 12 september ar i farozonen, dels har jag en skada i vanster ben, dels ar jag lite smaforkyld. Johan Wissman kunde ju inte springa VM semifinalen pa 400 meter, och min start i Stockholm halvmaraton ar i farozonen, svensk idrott ar i gungning. Men ni som brukar be till Gud, bed.

Hade tankt skriva ett inlagg idag med en direkt uppfoljning av intressanta fragor som kom upp i debatten med Pekka. Men idag ar jag turist hela dagen, kommer att skriva nagot under helgen. Saknar dock nordiska bokstaver har pa hotelldatorn.

Blev indignerad idag nar jag besokte ett Natura 2000 omrade pa on Gozo norr om Malta, ett naturskyddat omrade for att radda unika djurarter och vaxter och havsmiljo vid sanddyner. Omradet var froktansvart exploaterat av turism. Usch. Ska skriva till EU och klaga, naturskyddsomraden maste skyddas. Det handlar om att kampa for Guds skapelse.

Akte torsdag morgon med fru Eva till en liten o i Medelhavet pa semester tio dagar. Begransad datoraccess, och inga nordiska bokstaver i datorn. Ska forsoka skriva ett inlagg sent ikvall eller under fredagen och ta upp flera intressanta fragor som kom upp i debatten mellan mig och Pekka, bland annat om stromningar i dagens kristenhet. Viktiga fragor. Aterkommer. Har ar varmt och skont.

Det har hänt mycket senaste dygnet. I går kväll träffade jag Evangeliska Frikyrkans presidium, det är missionsdirektorerna och ordförande och vice ordföranden i styrelsen. Det var ett planerat möte sedan tidigare. Jag har dock upplevt ett 100-procentigt stöd från EFK-ledningen senaste dagarna, inklusive rektorn för Örebro missionsskola, så eventuella funderingar på att avgå har helt avförts från dagordningen.

Förmiddagen satt jag och Pekka Mellergård och fikade på ett café i Örebro. Vi har alltid intressanta diskussioner när vi möts i god anda, och så även denna gång. Sedan är vi ju ganska frispråkiga debattörer båda två, som inte har samma uppfattningar i alla frågor, även om vi även har mycket samsyn. Så vår omgivning får nog räkna med att vi kan krocka ibland, men det finns samtidigt mycket av försonlighet och vänskap oss emellan. Pekka hävdar att jag delvis har missuppfattat honom i denna diskussion och jag får tro på detta, så den senaste diskussionen har vi lagt bakom oss – även om våra kritiska funderingar  delvis kvarstår. Och jag har ju svagheten att bli ganska demagogisk när jag hamnar i en debatt och kanske vässa argumenten lite för mycket. Men debatten om EFK:s framtid och inriktning kommer vi att vara engagerade i både två, i fortsättningen.

Pekka strök också under ett NOD-nummer för tre år sedan där Lars Johansson gjorde en liknande typ av kritisk analys av Brian McLaren som jag har gjort här på bloggen. Så vi ska nog inte överdriva skillnaderna i olika varianter av evangelikalitet inom EFK. Lovade också Pekka att anmäla mig till någon av NOD-kurserna, för att få en bättre orientering i aktuella teologiska strömningar, det har jag tänkt på i åratal men nu kommer jag till skott. Jag vill gärna gå dem till mötes som tycker att jag inte begriper någonting.

Tidigt torsdag morgon åker jag och min fru på en sedan länge planerad semester. Men återkommer i debatten, diskussionen om olika strömningar inom EFK och framtidsbilder, tycker jag är intressant.

Nu är jag på väg till Örebro för möte med Evangeliska Frikyrkans ledning klockan 18.00. Och sedan sover jag över hos Anders Blåberg. Och i morgon förmiddag träffar jag Pekka Mellergård.

För att undvika alla missförstånd, jag upplever inte att jag och Pekka är några ovänner. Jag blev dock lite tilltufsad känslomässigt av diskussionen men upplever inte detta som en massa bad feelings mot Pekka som person. Däremot har vi lite olika uppfattningar i vissa frågor. Och sedan har vi kanske lite olika uppfattningar om hur man för en diskussion om hur vi sköter våra förtroendeuppdrag. Så det blir säkert ett mycket broderligt samtal i morgon förmiddag, och inga slagsmål.

Ska försöka hinna läsa en del av inläggen i denna omfattande debatt. Kanske kommenterar några saker i debatten. Återkommer om detta.