Det här är ju typiskt. Idag har jag lagt fram en genomarbetad, genomtänkt, reflekterande analys över det som nästan alla världens regeringar kallar för en av planetens ödesfrågor, och försöker tackla frågan ur ett kristet perspektiv. Det verkar som om ingen bryr sig, jag får ganska få läsare, bloggkommentarer och kommentarer. Skulle jag skriva och tycka till om Benny Hinn, Niklas Piensoho, Ulf Ekman, Pekka Mellergård eller påven skulle det bli världens liv. Ska man röra sig bara i ankdammen för att någon ska bry sig om vad man säger. Eller de idiotsäkra underlivsfrågorna, som en del missionsförbundare brukar kalla det för.

Nu ska jag ut på stan med Ungdomskyrkan Konnekt, och prata med ungdomar, bjuda på kaffe och pannkakor. Ber om Andens ledning, bra samtal och att vi ska be för olika personer ikväll. Ber att kyrkan ska väckas att mer komma ut, att vi inte ska sitta instängda i kyrkor, utan ta med oss de goda nyheterna och Kristi kärlek ut på stan, inte minst bland tonåringarna.

Här är Dagen-artikeln om klimatfrågan. Vad tycker ni?

Nu har jag skrivit ihop en artikel till tidningen Dagen om kristet miljöengagemang, och ett kristet perspektiv på FN:s klimatmöte i Cancun, jag tror att artikeln kommer in på fredag. Jag är både karismatisk kristen, med en konservativ evangelikal bibelsyn och med ett starkt miljöengagemang – är det ovanligt? Det borde inte vara det. Jag tror att naturen är Guds skapelse, som vi människor ska förvalta och värna om, inte förstöra och exploatera. Därför tror jag att kristna kyrkan har ett profetiskt uppdrag att protestera mot miljöförstöring och en skövling av skapelsen. Genom klimathotet och utsläppen av växthusgaser har vi gett oss in på planetens grundläggande kretslopp och atmosfärens sammansättning, som är avgörande för allt liv på jorden. Vi går utanför Guds mandat när vi alltför mycket griper in i skapelsens mysterium, kretslopp och naturlagar. Därför är jag medlem i Naturskyddsföreningen för att markera mitt engagemang i dessa frågor. Frågan utvecklas i artikeln på fredag, jag tror den kommer in då, vi får se.

Har nu läst igenom Henrik Berggrens bok på 700 sidor om Olof Palme. Berggren är ledarskribent på Dagens Nyheter. Boken är en utmärkt analys av Sveriges moderna historia. Den speglar mycket mer än bara Palmes eget liv, utan sätter in hans levnadshistoria och relaterar den till Sveriges moderna politiska och ekonomiska utveckling. Oavsett vad man tycker om Palme och hans politiska gärning så är boken ett standardverk om Sveriges moderna historia. Jag är tveksam till vissa sidor av Palmes politiska gärning, framförallt på familjepolitikens område och vissa aspekter av det starka samhället. Men Palme var utan tvivel en stor politisk ledare, och en av de få svenskar som har skaffat sig ett utrymme på den internationella politiska arenan. Han var en begåvning på en mycket hög nivå, som få toppolitiker når upp till. Berggren försöker förklara hur överklassgrabben från Östermalm, som var en påtaglig antikommunist, och med utpräglat liberala politiska värderingar, kunde bli partiledare för Socialdemokraterna. Berggren visar också på Palmes ledaregenskaper, hans oräddhet och vilja att ta debatt. Samtidigt en för grov debattör och polemiker vilket medförde att han blev älskad av stora delar av svenska folket och hatad av nästan lika många. Men han nådde valframgångar som socialdemokraterna inte har varit i närheten av under de senaste 20 åren. Boken visar också med rätta, att Palme var en högerorienterad socialdemokrat som djupt ogillade löntagarfonder, och som egentligen var en USA-vän. Berggren belyser hur Palme aktivt gav sitt stöd åt den sexliberala vågen under senare delen av sextio- och tidiga sjuttiotalet, som skapade familjeupplösning och där man tvingades backa från de mest liberala förslagen under tidigt sjuttiotal, med fri pornografi, uppmjukning av incestlagar och prostitution. Men mycket av baksmällan lever vi i fortfarande.

Berggren ger ingående skildringar av hur Palme och regeringen brottades med flera av de avgörande politiska besluten, bland annat ATP, löntagarfonder, kärnkraften, familjepolitiken och skatterna.

Nu är jag äntligen hemma i Sverige igen, efter nästa tre veckor i Mexiko. Vi upplevde en ganska dramatisk hemresa, eftersom vi flög hem via Detroit och Paris. I Detroit var det snöstorm och snökaos, och planet cirklade 1 timma innan det fick tillåtelse att gå ned, den mest obehagliga flyglandning jag någonsin upplevt, med starka kastvindar som ryckte i planet. Sedan tog det tid innan planet vi skulle flyga med från Detroit, fick gå upp i luften.

Noterar att självmordsbombningen har satt Sverige på världskartan. För att inte tala om Tranås. Detta är huvudnyhet i alla stora internationella medier. En gärning av en förrvirrad, person, men som har haft extrem islamism som inspirationskälla. Man bör vara medveten om att detta finns, och sprids, och berör en del unga muslimer i Sverige. Varning för naivitet. Men kritiken ska riktas mot denna variant av extrem islam, inte generaliseras mot muslimer i stort. Carl Bildt har fått kritik för att han twittra om detta, innan Sverige officiellt sade något. Twittrarna och bloggarna ligger i framkant, långt före alla dinosaurier. Det är bara att konstatera.

FN-konferensen gick så där. Man nådde en uppgörelse, men är fortfarande långt från en global överenskommelse där man tar gemensamma tag för att minska utsläppen av växthusgaser, och gemensamt hjälper de fattiga länderna att få ny teknik, och inte bli beroende av kol och olja. Men ett litet steg framåt, måste man ändå tolka Cancun som. Jag tror på klimatforskningen, vilket alla världens regeringar gör, och alla världens ledande vetenskapsakademier gör. Men även om det skulle visa sig i framtiden att klimatforskningen hade fel, så föreslår man helt rätt åtgärder ändå. Det är orimligt att bygga upp världsekonomin, som vi gör idag, att vi globalt är helt beroende av kol och olja för att hjulen ska snurra. Det skadar miljön, det är en exploatering av naturresurser, och det hindrar tekniskt och miljömässigt bättre alternativ att slå igenom.

Sista två dagarna i Mexiko ägnar jag och hustrun åt semester och sightseeing. Idag var vi tillsammans med Die Welts Washingtonkorrespondent, fem unga framåt kinesiska journalister, en brasiliansk konsult, och en forskare från Texas, på studiebesök och tittade bland annat på en av de berömda Maya-utgrävningarna, hela städer grävs fram i Mexikanska djungeln. Maya var en blomstrande kultur under perioden 300 e.kr. till 900 e.kr. men som sedan tynade bort delvis. Det finns dock i dagens Mexiko och i grannländerna Belize och Guatemala, cirka 7 miljoner som räknar sig som äkta Mayaindianer utan någon uppblandning. Maya var en högstående kultur under denna period, och utgrävningarna visar att man ägnade sig åt matematik och astronomi, och hade utvecklat ett skriftspråk.

Slutspurten pågår i FN-förhandlingarna. Sitter på hotellet och väntar in slutet. FN-systemet är en långsam sköldpadda.

Läste idag Torbjörn Stolpes bok om pingstpredikanten Gunnar Sameland som dog för ett par år sedan. Mycket intressant, rekommenderas till läsning.

Under torsdagen är jag helt och hållet på FN-konferensen. Har bland annat lyssnat på ledarna för de världsvida miljöorganisationerna Greenpeace, Världsnaturfonden, Climate Action Network och Oxfam.  Deras moraliska patos för rättvisa, värnandet om naturen och att värna om världens fattiga imponerar på mig. Det är också mycket bra att FN-systemet skapar öppenhet för sådana organisationer att vara med vid dessa tillställningar. Kristna sfären finns också med genom Kyrkornas Världsråd, Christian Aid, katolska hjälporganisationen Caritas, och brittiska biståndsorganisationen Tearfund. Träffade idag Henrik Grape som jobbar med klimat- och miljöfrågor i Svenska kyrkans kansli. Miljöminister Andreas Carlgren leder den svenska delegationen. Fick en pratstund idag med Socialdemokraternas tidigare minister och partisekreterare Marita Ulvskog som är här och representerar Europaparlamentet.

Förhoppningen är att förhandlingarna, där alla världens länder ska försöka komma överens, ska komma i mål under fredagskvällen och att man ska nå en uppgörelse. Det finns en viss optimism här, så det är troligt. För mig som pastor är detta en spännande miljö att vara i. En FN-konferens på denna nivå samlar nyckelpersoner från hela världen, och inte bara från politiska eliten. Utan många forskare är på plats, liksom journalister från hela världen, företrädare för miljö- och sociala organisationer m.m. Vill man få en känsla för vad som händer runt om i världen och hur de globala trenderna ser ut när det gäller värderingar, vetenskap m.m. är det en perfekt plats för att granska detta.

Tack för engagerad debatt om abortfrågan. Frågan berör mig ganska mycket, jag har ju doktorerat på abortfrågan, så jag har kanske fördjupat mig på ett sätt som nästan inga andra personer i Sverige har gjort, när det gäller gäller att granska politiken och även kristna kyrkans omsvängningar.

Jag kan ha en viss förståelse för argumentet, att kyrkan bör tona ner abortfrågan av evangelisationsskäl, även om jag inte håller med om det. Jag tycker dock att argumentet mest gäller för USA, där det under många år har varit en mycket infekterad debatt om aborter. I Sverige är det frånvaron av debatt som är problemet enligt min mening.

Det som dock bekymrar mig mest är omsvängningen i kristnas attityder och inställning. Jag har ingående studerat hur kristna kyrkan i Sverige såg på frågan under 50- och 60-talet, och även 70-talet. Då betraktades det ofödda barnet som en skyddsvärd individ, vars liv skulle skyddas både genom socialt engagemang och genom lagstiftningen. Det var en självklar hållning inom t.ex. Svenska Kyrkan.

Så är det inte längre, inte heller inom frikyrkosamfunden, inte ens inom pingströrelsen. Samhället har förändrats, ja. Men frågan är vad den förändrade kristna inställningen beror på?

1. Har Gud ändrat uppfattning?

2. Hade kyrkan tidigare fel i sin tolkning av Bibeln och sitt allmänna etiska  resonemang kring dessa frågor? I så fall bör vi tydligt säga detta.

3. Eller är frågan så oviktig och relativ ur kristen synvinkel så att vi kan som kristna ändra uppfattning beroende på opinionstrender?

Punkt 1 avskriver jag. Det gäller något mycket grundläggande i Guds skapelse. Är det punkt 2 som gäller borde vi tydligt deklarera detta och ge en teologisk förklaring av det. Och också förklara varför vi hade fel. Jag anser inte att den punkten gäller häller. Punkt 3 håller jag inte med om.

Min huvudförklaring till omsvängningen är att kristna kyrkan är svag och har ett alltför dåligt självförtroende, så att vi inte klarar av att ha en tydlig hållning i obekväma frågor. Samt tilltagande sekularisering i kristna led, där vi saknar både Bibelkunskap och kunskap i kristen tradition och tänkande. Vi är opportunister och vindflöjlar – är det detta som är förklaringen?

Jag är rädd för att det är punkt 4 som gäller. Dock gäller det inte för Katolska kyrkan och trosrörelsen, där finns en konsekvent, orädd och tydlig hållning – även i motvind.

Jag har ju lovat att skriva något om församlingsmedlemskap. Här kommer det. Det blev lite fördröjt på grund av att jag är i Mexiko, och har haft begränsat med både tid och internetuppkoppling.

Ämnet är omfattande och innefattar en rad olika aspekter. För att få in detta i ett blogginlägg behöver jag uttrycka mig kortfattat, behöver därför göra det i den tråkiga punktformen för att det inte ska bli för rörigt. Jag utvecklar gärna någon punkt om så önskas.
1. Jag tar nu endast upp om friförsamlingsrörelsens situation, eller frikyrkorna – som man brukar säga, d.v.s de församlingar vi har utanför Svenska kyrkan och de historiska kyrkorna, de katolska och ortodoxa.
2. En av de avgörande anledningarna till varför frikyrkorna växte fram och organiserades som missionsförbundare, baptister, och senare pingstvänner, ÖM- och HF-are (vilket blev EFK) m.m. var synen på församlingsmedlemskap. Dessa församlingar var en reaktion mot att det i Svenska kyrkan inte fanns en tydlig koppling mellan lära och liv. Man ville dela församlingsmedlemskap med dem som aktivt ville följa Kristus och leva ett konsekvent kristet liv.
3. Allt detta var ett uttryck för att man ville röra sig i riktning mot ett mer nytestamentligt församlingsideal, där man delade livet med varandra i församlingen, tog ansvar för varandra, och aktivt förmanade varandra att leva i Kristi efterföljelse och Kristuslikhet.
4. Det moderna frikyrkomedlemskapet har i allt större utsträckning individualiserats. Medlemskapet har blivit ett föreningsmedlemskap, och det är upp till medlemmen att avgöra hur man lever, och hur mycket man deltar. Enligt min mening är det en avvikelse både från nya testamentet och frikyrkans egen tradition.
5. Den debatt vi har idag som ofta handlar om att underlätta att bli medlem i en frikyrka, tycker jag förytligar och saknar helighetsperspektivet. Vi behöver höja ribban istället för att sänka den, det skulle skapa mer attraktivitet kring frikyrkorna. Utmaningen är att höja nivån när det gäller helgelse och aktiv Kristi efterföljelse, inte att ytterligare sänka ambitionerna.
6. Församlingsmedlemskap anser jag innefattar en nära gemenskap enligt Apg 2, att man möts i hemmen, att vi delar varandras liv både i glädje och motgång – 1 Kor. 12:26, att vi har omsorg om varandra – 1 Kor 12:25, att alla i församlingen bidrar med sina gåvor – 1 Kor. 12:28, vi har förpliktelser mot varandra i en församling – att ständigt be för varandra Ef. 6:18, att be för varandra när vi blir sjuka enl. Jak 5, att respektera ledare i församlingen – deras ansvar är att leda de troende i att leva det kristna livet – Heb. 13:17, församlingsliv är inget individuellt projekt utan ett gemensamt liv i Kristi efterföljelse där vi ständigt uppmanar och uppmuntrar varandra att följa Kristus – 1 Tess. 5:14. Kristus är huvud för församlingen, att höra hans röst och göra hans vilja är den avgörande frågan. Detta var en mycket kort sammanfattning av den bibliska grunden. Nya testamentet visar klart och tydligt att församlingsmedlemskap t.ex. berör vår ekonomi, vi kan inte individualistiskt göra vad vi vill med våra pengar när vi ingår i en församlingsgemenskap, det mest radikala exemplet möter oss i Jerusalemsförsamlingen där man hade en gemensam ekonomi. Även om man inte går så långt så ser vi en tydlig modell att aktivt givande, generositet, ta aktivt ansvar för att stötta mission, predikanter m.m., att stötta de fattiga m.m. Undervisningen i breven visar att hur vi lever berör hela församlingen. Hela församlingen blir besmittad om en medlem lever i en oacceptabel synd, vilket 1 Korintierbrevet handlar om.
7. Församlingen behöver ha någon form av juridisk organisation för samhällets skull men det är inte vår identitet, jag är tveksam till modellen att föreningsmedlemskap är helt sammankopplat med församlingsmedlemskap. Föreningsmodellen leder främst tankarna till rösträtt m.m. Församlingsliv är oändligt mycket mer än så.
8. En konsekvens av ovanstående är att man kan inte vara församlingsmedlem och inte aktivt vara med i församlingen. Det är ett grundkriterium för medlemskap. När personer är sjuka, gamla och svaga, eller tillfälligt bor på annan ort, och därför inte aktivt kan delta i gemenskap och sammankomster, behöver församlingen organisera kontakten och gemenskapen så att den ändå fungerar under de speciella omständigheterna. Men grundprincipen är att man är med. Föreningsmedlemskapet innebär att folk kan stå kvar i en medlemsmatrikel år efter år utan att aktivt vara med – det är enligt min mening helt fel.
9. En församling är ingen mötesplats för perfekta människor. Men det är en mötesplats för frälsta och omvända syndare, som har börjat ett nytt liv, övergått från döden till livet, från mörkret till ljuset, Man kan ge många bibelreferenser på detta men låt mig ta bara ett exempel; 1 Kor. 6:9: Vet ni inte att inga orättfärdiga människor skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva? Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike. Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn.” Här läser vi om ett förr och ett nu och en förändrad livsstil. Det går att ge många liknande exempel i Nya Testamentet.
10. Det är självklart att församlingen är ingen mötesplats för färdiga helgon, men man behöver tydligt vara överens om förutsättningarna. Att tillsammans studera Bibeln, be för varandra, för att vi ska leva som efterföljare till Jesus. Och det handlar om livsstil. När man sviktar i NT-församlingen så var inte uteslutning det som gällde i första stegen, utan uppmuntran, förmaning, vägledning, pastoral omsorg. När en medlem dock vägrar lyssna på sina trossyskon och ändå gå sina egna vägar så upphör den överenskommelse som finns i församlingsmedlemskapet, enligt NT:s undervisning.
11. Ska man koka ner församlingsmedlemskap till att bara vara döpt och sedan ställa upp på en allmänt formulerad Kristen trosbekännelse, och inget mer, då tycker jag att man upphör att vara frikyrka, och den logiska konsekvensen är att man går med i Svenska kyrkan helt och hållet.
12. Jag tror att hur vi ser på församlingsmedlemskap kommer att bli en av de avgörande brytpunkterna i frikyrkligheten närmaste tio åren. Församlingar som samarbetar i ett samfund, behöver vara hyfsat överens om inriktningen på detta område, annars hamnar man på längre sikt i ohållbara situationer. Det påverkar inte minst pastors- och ledarutbildningen. Det är en stor skillnad att vara pastor i en församling där folk lever som de vill, och där man kräver sin rätt att få vara med i en församling, – och en församling av efterföljare, där vi alla i ödmjukhet vill få se våra liv förändrade i allt större Kristuslikhet.
13. En nygrundad församling kan komma rätt i dessa frågor från början. För en etablerad församling som har kommit snett på detta område, handlar det om att börja gå i rätt riktning. En bra metod är att börja med kurser för församlingsintroduktion, innan man blir medlem. En annan bra metod är att börja med aktiv medlemsvård, kvartssamtal, en regelbunden förnyelse av församlingsmedlemskapet m.m.
14. Det behövs inga nya syndakataloger, det räcker att läsa i Nya Testamentet, t.ex. Jesu bergspredikan.
15. Hur förenar man öppenheten, viljan att ta emot nya människor med en mer aktiv lärjungaskapsinriktning i församlingen? Den församling vi läser om i Apostlagärningarna klarade både och. Det är en stor skillnad på att vara en sluten kristen sekt, stängd för omvärlden, och att vara en levande, dynamisk och utåtriktad församling, med ett stort kontaktnät och samhällsengagemang och socialt engagemang, – det sistnämnda kan förenas med en tydlig struktur och överlåtelse kring sitt församlingsmedlemskap, och en ambition att ha Bibeln som rättesnöre för lära och liv.