Det är en avgörande situation för pastor Jean Kabuidibuidi. De svenska myndigheterna planerar att utvisa honom på måndag, alternativt nästa måndag. Advokat Strömvall jobbar på att göra en ny överklagan grundad på den skrivelse jag har fått fram från en företrädare för Kongo på FN-konferensen i Durban.

Ett bra initiativ tas av Annika Spalde med en manifestation vid anläggningen i Flen nästa lördag 17 december. Nedan ser du inbjudan från Annika, och vad du ska göra om du kan och vill vara med. Jag kan tyvärr inte vara med då, eftersom jag är på resa hem från Sydafrika nästa lördag och söndag.

Adventsbesök på förvaret i Flen

Ta en paus i förberedelserna för glädjens högtid och kom
med på ett besök hos människor vars liv präglas av oro och rädsla. Baka några
lussekatter, stöp ett ljus, ta med en blomma eller kom bara som du är lördagen
den 17 december. Vi möts vid Flens tågstation kl 13:00, går till förvaret för
besök ca 14-16, och samlas sedan för en stilla stund utanför.

Anmälan till annika.spalde at gmail.com (bra att veta hur
många som kommer). Skriv gärna vad (om något) du tar med.

Kan du inte komma: skicka med ett kort genom oss som
åker, eller tänd ett ljus på en offentlig plats på lördagseftermiddagen
(ljus-initiativ från Öppet landskap:

http://oppetlandskap.wordpress.com/bon-for-medmansklighet-utanfor-flyktingforvaren/)

 

I morgon fredag, lämnar jag FN-konferensen, och åker på safari. Hoppas inte elefanterna man möter är på dåligt humör. Detsamma gäller naturligtvis noshörningarna, för att nu inte tala om lejonen.

Jag ber till Gud att pastor Jean Kabuidibuidi ska få stanna i Sverige med sin familj. Jag ber också till Gud att FN-konferensen ska gå bra och att man kommer i mål. Det kommer signaler ikväll om att USA har gjort vissa eftergifter.

Jag vet inte om man kan ropa på en blogg, jag försöker. Jag vädjar om att Migrationsverket, Migrationsdomstolen, Migrationsöverdomstolen, migrationsministern och migrationspolitikerna ska lyssna på vad jag säger.

Jag befinner mig just nu i Durban, Sydafrika, jag har vissa uppdrag på FN:s klimatkonferens COP 17, som pågår just nu. Alla världens länder finns här, representerade genom regeringsföreträdare och delegationer.

Jag har idag haft ett samtal med flera företrädare för Kongo. Kongo har en delegation på plats precis som alla andra länder. En delegation företräder det berörda landets regering och är officiella företrädare för landet på denna konferens.

En  av tjänstemännen har just skrivit ett brev riktad till svenska myndigheter där man vädjar om att Sverige inte ska utvisa folk till Kongo, på grund av det våld och oro som finns i landet, har man offentligt uttryckt regimkritik och kritiserat brist på mänskliga rättigheter är man direkt i riskzonen. Jag ska faxa över brevet strax till advokat Claes Strömvall.

Delegaten i Kongos delegation skriver att det inte är ”fair or human” att skicka folk tillbaka från Sverige till Kongo. Han skriver också ”I hope the Sweden authority will continue to apply human right laws and avoid this”.

Han menar alltså att Sverige inte följer lagarna för mänskliga rättigheter om vi utvisar folk till Kongo!!!

Detta sägs av en tjänsteman i Kongos delegation, som företräder Kongo här på FN-konferensen, och han säger detta trots att han vet att han utsätter sig själv för risk genom att säga detta.

Jag gjorde en anmälan mot TV4 och Kalla Fakta för programmet om Frälsningsarmén i maj månad. Min anmälan gjordes till Journalistförbundets etiska nämnd. Jag ville att nämnden skulle pröva om man använde tillåtna journalistiska metoder när man smygfilmade fejkade själavårdssamtal.

Nämnden har nu granskat anmälan och kommit fram till ett beslut. Så här står det i det svar jag fått:

”Om man väljer att arbeta med dold kamera kräver det enligt Journalistförbundet att man först noga överväger andra
alternativ. Dold inspelning får aldrig riskera att uppfattas som en arbetsmetod som bara används i uppmärksamhetssyfte. De två anmälda journalisterna har i sitt beslut tagit hjälp av redaktionsledning, ansvarig utgivare samt företagets
programjurister. Och man har också innan programmet sänds meddelat de personer som medverkade i programmet om att de har blivit filmade med dold kamera. När det gäller ett eventuellt brott mot regel 8 så innebär arbetet med dold inspelning naturliga svårigheter i att öppet tala om huruvida samtalet är avsett för publicering eller enbart för information. Att det i programmet skildras även ett själavårdande samtal anser nämnden inte gör någon skillnad. Med den lagstiftning som finns i Sverige är det i alla samtal lagligt att spela in dem oavsett vilken typ av samtal det är under förutsättning att minst en av de deltagande parterna vet om att inspelning sker. Då det gäller inslaget från Malawi ger inte underlaget nämnden möjlighet att ta ställning i sakfrågan. Men då det inte ligger på nämndens bord att ta ställning till Publicitetsreglerna utan
bara yrkesreglerna finner inte nämnden någon anledning till att behöva komplettera materialet.

Nämnden beslutar att inte klandra de båda anmälda journalisterna.”

Goddag yxskaft.

Då vet vi att det är fullt tillåtet för journalister att fejka själavårdssamtal och smygfilma dem. Även i frågor där informationen är allmänt tillgänglig. Präster, pastorer och kanske även rabbiner och imamer, får i fortsättningen tänka sig för när man har själavårdssamtal.

Jag befinner mig för närvarande på FN:s klimatkonferens i Durban Sydafrika, tillsammans med 16.000 andra personer från hela världen. Företrädare för 194 regeringar finns på plats med sina delegationer, journalister från hela världen och ett antal tusen företrädare för olika organisationer som FN har godkänt med observatörsstatus. Bland dessa organisationer finns också en del kyrkliga organisationer, bland annat Kyrkornas Världsråd och Brittiska biståndsorganisationen Tearfund.

Det finns även några företrädare här för Kongos regering. De svenska myndigheterna planerar att utvisa pastor Jean Kabuidibuidi 12 eller 19 december. Jag har haft samråd med advokat Strömvall och vi har kommit överens om att jag ska försöka få kontakt med företrädarna för Kongos regering här på plats, och försöka utmana dem att skriva på ett papper där det intygar faran av att återvända till Kongo om man är i den berörda pastorns situation. Jag kommer naturligtvis inte nämna några namn för dem, utan mer diskutera situationen generellt.

Letar nu efter Kongos representanter här, det är som att leta efter en nål i en höstack. Det är sista möjligheten att göra något mer.

Har fått besked från advokat Claes Strömvall idag på morgonen. Pastor Jean är fortsatt inlåst i Flen. De svenska myndigheterna planerar att utvisa honom 12 eller 19 december. Kampen går vidare.

www.rom1017.se gör ett utmärkt arbete när det gäller att lägga fram solid evangelikal bibelundervisning. Nu har man lagt ut en predikan av EFS-teologen Agne Nordlander från 1989 om ”Frälst eller förlorad”. Lysande, klartänkt, pedagogiskt och kristallklart. Jag blev nästan chockad när jag lyssnade, så lika det tänk jag har försökt att lägga fram i boken ”Efter detta”.  Här är länken till predikan.

Ni som läser denna blogg ser att jag rör mig i betydligt vidare kretsar än slutna frikyrkopastorsmiljöer. Idag blev jag inbjuden att åka ut på Indiska oceanen utanför Durban med norska miljörörelsens främste företrädare Fredrik Hauge, och en del av hans personal från norska miljöorganisationen Bellona. Min fru var också med och min son som studerar i Schweiz och hans norska flickvän. Vi hade nämligen en ledig dag på FN:s klimatkonferens då många av delegaterna passade på att ägna sig åt turism.

Vi hade mycket intressanta samtal om hur världens miljöproblem kan lösas. Bellona är en mycket innovativ och spännande miljöorganisation, därför att man inte främst jobbar med kritik och undergångsscenarior utan med att driva praktiska projekt som visar på lösningen på miljöproblemen. Bellona samarbetar aktivt med näringslivet med att finna teknologiska lösningar på miljöproblemen.

Noterar att Torsten Åhman håller på och publicerar en serie blogginlägg där han jämför min bok ”Efter detta” med Rob Bells bok ”Love wins”, har förklarar också varför han inte ville skriva en baksidestext på min bok, men gjorde det på Bells bok. För bloggläsarens upplysning kan jag nämna om att åtta personer blev tillfrågade om att skriva baksidestext på min bok, sex tackade ja, en tackade nej pga reservationer mot innehållet – det var Torsten Åhman, och en tackade nej av tidsskäl, det var Berit Simonsson. Jag avvaktar med att kommentera diskussionen på Torstens blogg förrän han har skrivit färdigt. Noterar också att det har varit en del debatt i ämnet hos Joachim Elsander och Kolportören.

Tänkte skriva ihop något där jag ger mina synpunkter på dessa debatter.

Jag var nog först i Sverige att inom några dagar efter det att Bells bok kom ut i USA i mars månad, skriva en analys av bokens innehåll (det är möjligt att Jaktlund på Dagen var snabbare, jag minns inte). Nu är jag i Sydafrika och har inte boken tillgänglig här, men uppdaterar både mig själv genom att lägga in igen den text jag skrev då här på denna blogg, och som skapade en omfattande debatt med 230 kommentarer. Det var dock ingen meningsfull debatt eftersom jag debatterade med en massa folk som inte hade läst boken.

Men så här skrev jag om Bells bok alldeles efter jag läst den i mars månad:

Jag har nu lusläst Rob Bells bok ”Love wins”. När jag först hörde att han hade en bok på gång blev jag positivt nyfiken. Bell är ju en utmärkt författare och har en mycket kreativ kommunikativ förmåga, och kan presentera Bibelns innehåll på ett målande, kreativt och begripligt sätt för vår tid. Jag har uppfattat Rob Bell som en evangelikal kristen och tog för givet att han skulle tackla frågan om himmel och helvete utifrån ett sådant perspektiv.

Men jag blev mycket besviken på ”Love wins”. Låt mig förklara varför.

Vissa delar av boken hänger jag med på. Att tala om himlen och helvetet här och nu är ganska okontroversiellt. Hans beskrivning av himlen och framtiden som att jord och himmel förenas, och vi får leva i en upprättad skapelse tycker jag också är en sund teologi och bibeltolkning. Hans utläggningar om liknelsen om de förlorade sönerna är också konventionell. Men det är inte bokens huvudbudskap.

Mitt största problem är Rob Bells kategoriska avståndstagande från läran om den dubbla utgången, och att livet här och nu är avgörande för vårt liv efter döden. Bell tror inte (eller i varje fall tonar ned) tanken på en Gud som dömer synden, som är helig, och vred över synden, och som har låtit Jesus på korset bära vår synd och straff, syndens konsekvenser. Guds majestät, Guds allmakt, Guds helighet, Guds storhet – Gudsbilden reduceras och förenklas i Bells teologi. Och han problematiserar tänkandet om de betoning på omvändelse, pånyttfödelse, att aktivt ta emot Jesus som sin frälsare.

Bells hållning är inte bara ett brott mot evangelikal teologi utan också ett tydligt avståndstagande från kristna kyrkans huvudlinje under 2000 år. Det har varit Katolska kyrkans lära sedan Augustinus, och reformationen på 1500-talet gjorde inte upp med det, utan både Luthersk och Calvinsk protestantism fortsatte med läran om den dubbla utgången, himmel eller helvete. Det är bara genom tron på Jesus som vi kan bli räddade för evigheten. Förkastar vi Jesus och evangeliet så går vi evigt förlorade. Det har också varit den dominerande förkunnelsen i väckelserörelserna de senaste århundrandena, liksom i de stora väckelserörelser som pågår idag i den tredje världen.

Bell går så långt att han säger att kyrkan har förvanskat Jesu budskap (preface). ”Jesus´s story has been hijacked by a number of other stories, stories Jesus isn´t interested in telling, because they have nothing to do with what he came to do. The plot has been lost, and it´s time to reclaim it.” Och det är inte några urspårade TV-evangelister Bell talar om här som förvanskat det kristna budskapet, eller någon marginell kristen sekt. Han talar om det som har varit huvudlinjen i kyrkans förkunnelse under 2000 år.

I boken försöker Bell utveckla ett alternativ till den traditionella kristna undervisningen på detta område. Om en Gud som älskar alla och välkomnar alla in i evigheten. Kärleken ska segra till sist. För att få ihop det måste Rob Bell rucka betänktligt både på en biblisk Gudsbild och vilken syn man har på Jesu verk på korset. Idéerna är ju inte på något sätt nya, utan detta har ju liberalteologerna försökt driva sedan Schleiermacher på tidigt 1800-tal. I jämförelse med EJ Ekman som lanserade universalism inom Missionsförbundet 1903 och som fick sparken för det, går Bell längre enligt min mening. Ekman hade kvar tanken på Gud som domare, trodde på den yttersta domen, men betraktade domen som temporär. Tanken på Gud som domare finns inte med i Bells teologi, eller är i varje fall kraftigt nedtonat.

Och de kritiska frågorna Bell ställer om helvetet, Gud som domare kontra en kärleksfull Gud – det är ju frågor som kristna kyrkan och förkunnelsen ständigt har brottats med.Men Bell försöker inte ens diskutera de olika försök man har gjort inom mainstream av kyrkorna att hantera dessa frågor. Han avfärdar kategoriskt i bokens inledning tanken på att dela in mänskligheten i dem som går förlorade och de som får evigt liv, han raljerar över en sådan inställning på olika ställen i boken. Bell skriver i inledningen: ”This is misguided and toxic and ultimately subverts the contagious spread of Jesus´s message of love, peace, forgiveness, and joy that our world desperately needs to hear”. Hela bokens syfte är att göra upp med föreställningen om att vissa människor ska gå evigt förlorade och vissa ska få ett evigt liv. Jesu budskap är kärlek, att inkludera.

Tanken på annihilationism t.ex. som ett försök att förena klassiska läran om dubbla utgången med en rättvis och barmhärtig Gud, Bell försöker inte ens föra in en sådan tankegång.

Bell menar att det är orimligt att vi under detta korta jordeliv ska göra ställningstaganden som har betydelse för evigheten. Men Heb. 9:27 säger att det är ”bestämt om människan att hon en gång skall dö och sedan dömas”. Den tanken avfärdar Bell, Gud fortsätter att älska oss efter döden. Det finns alltid en chans. ”There will be endless opportunities in an endless amount of time for people to say yes to God” skriver Bell på sid 106. Det här livet är alltså inte så viktigt och avgörande. Vad har Rob Bell för belägg för det? Hur kan han motivera tanken utifrån Bibeln? Och om nu detta jordeliv inte är avgörande för vår evighet hur påverkar det vår missionsiver, vår evangelisationsiver, vår vilja till uppoffrande efterföljelse, är det inte en stor risk att vi väljer en bekvämare väg.

Han säger vidare att ”at the heart of this perspective is the belief that, given enough time, everybody will turn to God and find themselves in the joy and peace of God´s presence. The love of God will melt every hard heart.” Om detta inte kallas för universalism vet jag inte vad som är universalism.

Sedan är Bell ibland svårtolkat. Han resonerar fram och tillbaka, ställer frågor, problematiserar. Han säger också att vi själva väljer, vi har frihet, vi kan välja helvetet både nu och i framtiden. Men bokens huvudlinje är klar och tydlig, ”hell is not forever, and love, in the end, wins and all will be reconciled with God”. (s. 109)

Bell ställer kritiska frågor och skapar en karikatyr över kyrkans undervisning. Men det går lika väl att ställa kritiska frågor till Bells modell. Vad är Rob Bells budskap till förföljda kristna i en rad olika muslimländer som med fara för sitt liv är kristna och följer Jesus. Och vad är budskapet till Bibelns martyrer. Om nu inte det här livet är så avgörande, varför betala det höga priset för att vara kristen?

Och vad är Rob Bells budskap till de kristna pionjärmissionärer som för mer än 100 år sedan sändes ut av Örebromissionen, Helgelseförbundet, Alliansmissionen, och Missionsförbundet – och som bokstavligt fick ge sina liv för Kristus och för att sprida budskapet. Var det meningslöst? Varför offra sitt liv för pionjärmission om vårt jordeliv inte är så viktigt? Det är funderingar jag har när jag läser ”Love Wins”.

Och Bell är inte konsekvent i sitt tänkande när han kritiserar kristna kyrkans traditionella förkunnelse. Vi anklagas för att försumma detta korta jordeliv och bara tänka på evigheten. Men det blir ju precis det som Bell själv gör. Våra år här och nu blir inte avgörande. I praktiken skjuts avgörandena fram in i livet efter döden, in i evigheten.

Liberalteologin har utformats för att göra kristendomen mer respektabel för moderna människor. Det är också Rob Bells ambition. Det traditionella kristna budskapet är för fyrkantigt för Bell, han vill skapa en annan presentation av Gud och evangeliet som bättre passar in i vår tid. Men all erfarenhet över hela västvärlden visar att kyrkor som rör sig i en teologiskt liberal riktning tappar passion, missionsiver, evangelisationsiver – vem vill ge sitt liv för en halvsanning?

Niebuhrs klassiska definition av en liberalteolog är:  “A God without wrath brought men without sin into a kingdom without judgment through the ministrations of a Christ without a cross.” Att tona ned Guds vrede, synden, Guds dom och korsets betydelse, tycker att Rob Bell rör sig tydligt i den riktningen.

Rob Bells motståndare som han tar spjärn emot är evangelikala kristna som tror på himmel och helvete, den så kallade dubbla utgången. Han behandlar andra religioner betydligt mildare, Kristus kan finnas och vara verksam även där hans namn inte nämns får vi veta. Bell slår fast att Jesus är den ende frälsaren, den ende vägen, men att vi når fram dit på många sätt och dörrarna är öppna. De kristna-bibliska koncepten är inte nödvändiga, olika religiösa vägar kan leda oss fram till Jesus. Bell skriver (s. 154) ”He doesn´t even state that those coming to the Father through him will even know that they are coming exclusively through him. He simply claims that whatever God is doing in the world to know and redeem and love and restore the world is happening through him”. Bell lämnar här den tydliga proklamationen och förkunnelsen av evangeliet om Jesus Kristus som vägen för att skapa tro. De möjliga undantag som kan finnas som man även kan hitta i Bibeln, om hur Gud möter människor på många olika sätt, detta sätter Bell i system, och säger att kristna kyrkan, Bibeln och förkunnelsen av evangeliet är inte nödvändigt för att människor ska komma fram till en frälsande tro och hitta fram till Jesus.

Andra funderingar när jag läser Bell. Hans så kallade narrativa teologi leder vilse. Den medför att man läser Bibeln i ett fågelperspektiv, och väljer i praktiken det som passar västvärldens humanism. Gud som domare, en Gud som är helig och vad det innebär, passar inte in i storyn. Om Guds kärlek är så inkluderande, och han har inte större problem med synden än så här, var det verkligen nödvändigt att utvisa Adam och Eva ur Edens lustgård? Bell är skeptisk till de evangelikala frälsningsmodellerna, och en kognitiv förståelse för evangeliet är inte nödvändig. Men hur blir man kristen enligt Bell – jag har det inte klart för mig när jag läst boken. Och varför dog Jesus på korset, han relativiserar de klassiska försoningsmodellerna, det var endast bilder från antiken för att förklara något mycket större. Men om nu inte blodet var avgörande, om inte det var en lösepenning, om det inte var en verklig försoning – vad var det då? Vad var det egentligen som hände på korset och varför behövde Jesus dö? Jag får ingen klarhet i det när jag läser ”Love wins”. Eller har jag missat något, eller missförstått något?

Jag hoppas att inget förlag översätter boken. Dessa tankegångar har redan tillräckligt med spridning i Sverige, och idéerna finns redan i ett antal böcker.

Hej alla bloggläsare. Jag befinner mig nu i Sydafrika, i Durban, för att jobba med FN:s klimatkonferens. Har ägnat hela dagen åt oavbrutna möten om hur vi löser världens miljöproblem.

Tydligen sändes programmet på Kanal 10 igår kväll, programmet Dialog där jag blev intervjuad bl.a. om min bok. Har inte en susning om hur det gick eller hur det var, det är svårt att se Kanal 10 i Sydafrika. Någon bloggläsare som sett – vad tyckte ni om programmet? Säg vad ni tycker! Gjorde jag bort mig som vanligt?

Vi stannade också ett dygn i Etiopien och Addis Abeba på vägen till Sydafrika.

Har inte hört något senaste dagarna angående pastor Jean. Företrädare för alla världens regeringar är ju på plats här i Durban, så jag ska försöka leta reda på företrädarna för Kongos regering. Jag ska kolla om deras miljöminister dyker upp nästa vecka. Idealiskt vore om jag kunde få någon av dem att skriva på ett dokument där man intygar att det är farligt för Jean att återvända till Kongo, kan sådant bita på svenska Migrationsdomstolar och Migrationsverket? Vad säger Tobias Billström om det? Men fortsätt gärna att uppmuntra folk att skriva på namninsamlingen, där alla namnunderskrifterna går till Migrationsverket. Här är länken dit där man skriver sin namnunderskrift. Just nu är det 738 personer som skrivit under, tycker att vi borde nå upp i 1000 underskrifter, eftersom jag har 5-7000 besök på min blogg i veckan (totalt antal besök, inte unika besök) borde vi klara detta.

Ikväll är det samtal mellan evangelikaler och katoliker i Elimkyrkan. Synd att jag inte kan vara med.