Det kristna förnyelsenätverket New Wine Sverige ordnar en ledarkonferens i Citykyrkan Stockholm 16-18 mars. Temat blir: ”utsända tillsammans – när apostoliska team blir en missionell rörelse”.

Utsända – missionella – apostoliska är synonymer som alltmer sätter agendan för församlingarna i Sverige. Med förståelsen av att vi som Jesu lärjungar är tillsammans den rörelse av upprättande liv från Faderns hjärta till världen. När vi kommer in i Guds rörelse av nåd och smörjelse upptäcker vi att det finns fem drivkrafter som strömmar genom hela Kristi kropp. Efesierbrevet kapitel 4 sätter ord på detta som vi idag kallar dem fem tjänstegåvorna. Det är när dessa fem strömmar tillsammans bildar en flod som landet får liv igen. När församlingen blir mer upptagen om dessa funktioner snarare än positioner, och igenkänner hur beroende Herren har gjort oss av varandra och den kraft han har utmätt åt varje särskild del i kroppen.

Komplett program och anmälan hittar man på New Wines hemsida.

En av huvudtalarna dessa dagar är Alan Hirsch från USA. Vi tror att han har ett budskap för vårt land. Han har rötter i Sydafrika men flyttade till Australien där han mötte Gud på ett påtagligt sätt. Började där ett församlingsgrundande apostoliskt arbete tillsammans med sin fru Debra. Därefter flyttade de till USA där han är verksam vid olika universitet och i nätverk av församlingsrörelser. Han är bland annat grundare av Forge Mission Training Network International (“Forge”), en missionellt träningscenter som finns för att hjälp till att förlösa och hjälpa missionella församlingar. Denna organisation tränar ledare i USA och Canada. Han har skrivit ett antal böcker bl.a. ”the Permanent Revolution” – en bok som handlar om de fem tjänstegåvorna, och som blir temat för denna konferens.

 

 

Mark Aldridge från England som har lett ”New Wine International Networks” sedan början av 2010. Tidigare har han lett församlingar och även rest internationellt för att inspirera och uppmuntra till tro.

Tim Humphrey är också på besök – är kyrkoherde i St Barnabas Church i London. Han är en uppskattad ledare och bibellärare inom New Wine i England. Tim har besökt Sverige flera gånger och har varit till stor uppmuntran. Senast talade han på New Wine Sommarkonferns i Örnsköldsvik.

New Wine-ledare i Sverige medverkar också under dessa dagar, bland annat denna bloggare, och Patricia Ask, som är en av våra medarbetare i Elimkyrkan Stockholm, som tillsammans med sin man Tomas leder Elimkyrkan Västerort.

 

 

 

 

 

 

Idag handlar min ledare i Världen Idag om en kristen syn på äktenskapet. Jag utgår från mina erfarenhet när jag som ungdomspastor/ungdomsledare vid 23-års ålder skrev boken ”Ungdomar och kärleksproblem”. Jag fanns då i Järfälla Pingstförsamling, hade Kjell Sjöberg som pastor, och hade vid den tidpunkten varit gift i två år. Boken var egentligen en sammanställning av bibelstudier jag hållit i en ungdomsgrupp i församlingen. Boken skapade enorm rabalder, Expressen utnämnde mig till Pingströrelsens nye sexrådgivare och lyfte fram boken på första sidan i tidningen och på löpsedlar. Boken orsakade omfattande debatt i kristenheten, och var mycket kontroversiell. Vid den tiden existerade inte tanken på sambo i frikyrkor, däremot diskuterades föräktenskapliga förbindelser. Däremot hade sambo börjat finnas i marginalen i missions- och baptistkyrkor vid denna tidpunkt.

Tanken på sambo eller proväktenskap som det hette från början, lanserades på 1910-talet på mer global nivå av den världsledande ateisten Bertrand Russell och orsakade naturligtvis totalt avståndstagande från kristna kyrkan. Tanken hade även nämnts i kulturliberala debatten i Sverige sent 1800-tal, med ett totalt fördömande av kyrkan.

Det finns bara en teologisk hållning i denna fråga, att värna om äktenskapet som ett förbund inför Gud, en unik gemenskap som återspeglar relationen mellan Kristus och församlingen. Har aldrig läst något teologiskt försvar för sambo- svaret är väl att det inte finns något. Inte ens en teologiskt liberal läsning av Bibeln ger ett försvar för det.

Den kristna församlingen ska predika nåden, men praktisera lärjungaskap i församlingen, där vi lär de nykristna att leva som kristna, att praktisera en kristen äktenskapssyn hör till de första grunderna. Att nåd ger frihet att synda är heresi.

Det är uttryck för sekularisering att detta inte är självklart inom frikyrkan. För ett par decennier sedan var det en självklarhet i EFK- och pingstförsamling, för 45 år sedan gällde det även Equmeniakyrkans församlingar.

När man protesterar mot detta hamnar man dock i blåsväder. Råkade ut för detta häromåret när jag problematiserade helt utslätad undervisning i ämnet vid Nyhemsveckan och fick kritik från högsta nivå både inom Pingst och EFK. Det är vi som försvarar en kristen-biblisk linje som hamnar i blåsväder i dessa dagar.

När man inte är överens om grundfrågor, och undervisning om äktenskapet är en av kristna trons grundfrågor enligt min mening, hur kan man då gemensamt driva mission, evangelisation, församlingsgrundande och teologisk utbildning.

Så illa ställt är det dock inte i hela kristenheten, när man tar upp dessa ämnen får man fullt stöd från framförallt New Wine och trosrörelsen. Sedan finns det naturligtvis många lokala församlingar i olika samfund som står för bra undervisning och kristna värderingar. Men för tyst från både samfundsledarhåll och teologiska utbildningarna. Tror att Norburg kommer att lyfta detta inom EFK och tror även på Daniel Alms förmåga att ta i dessa frågor. Förhoppningsvis ska det ljusna.

Den pensionerade statsvetarprofessorn i Uppsala Leif Lewin, briljant, men så vitt jag vet har han aldrig haft någon koppling till kyrka eller tro. Han skriver intressant idag i Svenska Dagbladet om socialdemokratins historia. Han refererar bland annat till en bok av Stefan Arvidsson. Arvidsson skriver något i stil med att alla kristna influenser försvann i svensk socialism i samband med första världskriget, endast spillror finns kvar som socialdemokratiska broderskapsrörelsen.

Lewin skriver följande om detta: ”en invändning mot Arvidson är hans syn på den kristna socialismens sammanbrott 1914. Enligt min uppfattning lever denna tradition i högsta grad vidare – i form av Svenska kyrkan. Vem är en bättre symbol för sekulariserad kristendom än Hasse Alfredsons pastor Jansson? Sekulariseringen av Svenska kyrkan utgår från en mycket genomtänkt socialdemokratisk kyrkopolitik. Som Carl Arvid Hessler visar i sitt monumentala arbete Statskyrkodebatten från 1964, ändrade Socialdemokraterna under Arthur Engberg sin uppfattning om statskyrkan. Från att tidigare ha velat avskaffa den, ville Engberg från omkring första världskriget behålla den i händerna på en upplyst statsmakt. Genom statskyrkan fick politikerna möjlighet att kontrollera kyrkan och genomföra ett långsamt dogmraserande. Först när kyrkan på detta sätt genomgått en omfattande modernisering var tiden mogen för att i full skala införa religionsfriheten. Som jag ser det är det precis vad som hänt.”

Så här träffsäkert skulle nog inte någon kyrkoledare eller samfundsledare uttrycka sig om utvecklingen i svensk kristenhet, och Svenska kyrkan i synnerhet.

Tycker att Lewin, som tittar på kyrkan helt och hållet utifrån, gör en träffsäker analys.

Vår kropp är Andens tempel. Det innebär ett ansvar att vårda om kroppen. Det handlar om sund livsstil, goda matvanor, motion m.m. Det är något vi ofta missar i kristen helandeförkunnelse. Ska Gud hela oss så att vi kan missköta vår kropp? Vissa sjukdomar och krämpor är faktiskt välfärdssjukdomar där vår livsstil spelar en roll.

På väg från gymmet ikväll slog det mig, jag har missbruksproblem när det gäller socker. Jag är omåttlig att äta det som är sött när jag får tillfälle, och det är alltför ofta.

Allt är lovligt – tillåtet, men jag ska inte låta något få makt över mig skrev Paulus. Jag kom fram till att jag behöver definiera det som ett missbruksproblem. För en del människor med helt ok blodfetter, blodtryck och normalvikt behöver detta inte vara ett problem, men för mig som har haft högt blodtryck i många år – är det ett problem.

Jesus vill hjälpa den som erkänner sig svaghet.

Alla människor behöver uppmuntran. Det gäller även jag.

Min yngste son som bor i Bergen Norge berättade att han satt barnvakt i går hos sin syster som också bor i Bergen, alltså min dotter. Mitt lilla 2,5 åriga barnbarn har min bok om korset vid sin säng och när hon skulle sova tog hon fram boken och kramade bilden på ”moffa”. Visst blir man lycklig när man får höra en sådan berättelse. Barnen är väldigt duktiga på att både visa kärlek och uppskattning.

 

 

jag tycker att Stefan Gustavsson uttrycker sig mitt i prick i sin artikel i Dagen idag om svenska utbildningssystemet och kristen tro.  Kristendom framställs som något irrationellt och gammalmodigt, i en rad olika ämnen.

Jag växte ju upp under 60- och 70-talet och så var det redan då. Det är min samlade erfarenhet av hela utbildningssystemet. Kanske lite annorlunda på lågstadiet då vi hade en gammal lärarinna med mer gammeldags undervisning, inte minst i kristendom. Sedan mycket sekulariserat. Dock en bra lärare i religionskunskap i åttonde klass som var missionspastor, han hette Albert Nord, död sedan många år tillbaka.

Min senaste ledare i Världen Idag i måndags innehåller lite reflektioner kring ledarskifte i Pingströrelsen, och traditionella frikyrkans kris och möjligheter. Jag skriver bland annat att Sten-Gunnar Hedin var mycket duktig i att företräda Pingströrelsen i det offentliga rummet och Pelle Hörnmark har varit mycket duktig när det gäller att mobilisera pingströrelsen internt. Daniel Alm, som nu är föreslagen efter Hörnmark, borde ha goda möjligheter att fungera bra inom båda dessa områden. Jag har ju varit med i  pingströrelsen fram till 1983, och har till och med varit medlem i Filadelfia några år i översta tonåren.

Jag har nu ägnat hela mitt vuxna liv åt församlingsbyggande och församlingsgrundande arbete i Stockholm. Redan som 18-åring började jag engagera mig i Filadelfias utpost i Järfälla/Jakobsberg i nordvästra Stockholm. (innan dess växte jag upp i Citykyrkan fram till 8 års ålder, Maranata mellan 8-16, Filadelfia 16-18 inklusive Betel-institutet Orsa) Jag var engagerad i arbetet med att starta Järfälla Pingstförsamling – Aspnäskyrkan 1974, och var en del av församlingsledningen fram till 1981. Sedan blev jag och min hustru utsända av Gud och församlingen som pionjärarbetare och församlingsgrundare till södra Stockholm, närmare bestämt området Brandbergen/Vendelsömalm. Det resulterade så småningom i Brandbergens frikyrkoförsamling som senare expanderade till att bli Ichtys som sedan döptes om till Söderhöjdskyrkan. Utifrån Söderhöjdskyrkan grundades sedan den latinamerikanska församlingen Iglesia Icthus som startade 2004. Ichtys avknoppade även en finsktalande församling under nittiotalet.

Jag var pastor för Söderhöjdskyrkan fram till 2002, församlingen hade då 310 medlemmar, den startade med en handfull under tidigt åttiotal. Därefter blev det en del år då ordförandeskapet i Evangeliska Frikyrkan var mitt huvudengagemang 2002-2010. Under den perioden var jag kvar i församlingsledningen i Söderhöjdskyrkan. Sedan oktober 2009 har jag varit teampastor och föreståndare för Elim på Östermalm, som senaste åren gjorts om till det församlingsgrundande nätverket Elimkyrkan Stockholm, och som just nu är sju församlingar. Mitt uppdrag just nu är att vara föreståndare för detta nätverk av församlingar. Elim på Östermalm har blivit Folkungakyrkan på Söder, där Martin Wärnelid har blivit pastor efter mig. Gamla kyrkan såldes till Zlatan och vi köpte den tre gånger större Salemkyrkan på Söder som döpts om till Folkungakyrkan.

Detta har jag ägnat mitt liv åt. Det har inte varit hela min försörjning, jag har i många år även drivit ett konsultbolag som jag jobbat med på deltid, för närvarande är det min huvudsakliga försörjning.

Om Herren ger nåd och kraft och hälsa är jag beredd att jobba en hel del år till, men känner ändå behov av att något börja knyta ihop detta.

Jag känner mycket starkt för, och tror också att det är Guds vilja, att summera mina livserfarenheter, och mitt livs engagemang, genom att skriva en omfattande bok om Stockholms väckelsehistoria 1850-1980. Det får bli min gåva till kommande generationer av kristna i Stockholm. Vi ägnar ju oss åt ett stafettlopp och jag hör nu till en generation som har sprungit mycket länge på Guds löparbana, stafettpinnen ska lämnas över. Jag vill skriva denna bok och lämna över den till kommande generationerna. Om Guds verk i vår stad, vad vi kan lära oss av tidigare generationer av kristna, deras misstag, deras tro, deras frimodighet, deras initiativkraft.

Det blir ett långsiktigt projekt som kommer att kräva mycket research under ett antal år, det är möjligt att det resulterar i flera böcker på sikt.

 

Har spännande dagar. Predikade i Folkungakyrkan i söndags för en nästan fullsatt kyrka och Alfred Nygren ledde lovsång. Därefter hade Micael Grenholm ett seminarium om social rättvisa och tecken och under. Mycket intressant. Min predikan handlade om att den rättfärdige ska leva av tro.

Jag tror att predikan finns utlagd på Folkungakyrkans hemsida så man kan lyssna på den.

Nu är jag på väg till Livets ords författarträff  i Uppsala, ett antal ledande personer i svensk kristenhet finns med där idag. Så det blir mycket spännande.

I morgon reser jag till Båstad över dagen, ska hålla föredrag för en styrelsekonferens för några energibolag.

Kommer att släppa en nyhet senare idag, eller i morgon, här på bloggen. Det ligger inom området bokskrivande.

 

 

 

 

Jag följer upp mitt blogginlägg förra veckan med en ledare i Världen Idag igår med utgångspunkt från Norburgs artikel förra veckan.

Befinner mig nu tillsammans med New Wines styrelse på Nordirland, Belfast. Bland annat har vi besökt en underbart förnyad Anglikansk kyrka i ett stökigt område i Belfast. Där samlar man upp till 700 lovsjungande människor varje söndag. Många har kommit till tro på Kristus i denna kyrka, ett antal hundra. Och predikan i söndagskväll handlade om syndens allvar och Jesu ställföreträdande strafflidande på korset för år frälsnings skull. Exakt samma tankegångar som i min bok ”Inte utan korset”. Idag kommer vi att ägna oss åt styrelsemöte för New Wine.