Gamla Testamentet skapar många frågor hos teologerna. Som kristen måste man alltid läsa Gamla Testamentet med Nya testamentets glasögon. Jesus är Bibelns medelpunkt och tolkningsnyckeln. Nya Testamentets tolkningar av Gamla testamentets texter är avgörande för att förstå texterna i GT. Som bibeltroende är man övertygad om Bibelns sanning och att man genom Andens hjälp kan förstå vad man läser. Det man inte förstår, där får man be till Gud om ytterligare Andens ljus, samtidigt som man alltmer studerar skrifterna.
Bra hjälpmedel är mycket värdefullt för att komma in i de bibliska texterna. En riktig pärla är Jonas Dagsons bok ”Steg för steg genom Gamla testamentet” som under föregående år kom ut i en ny upplaga, utgiven av XP Media. Jonas använder hela sin professionella journalistiska förmåga att förklara bibliska texterna, se sambandet och skapa översikterna över GT:s texter. Hans illustrationer och pedagogiska sammanfattningar, förmågan att formulera de sammanfattande frågorna – är enligt min mening genialiskt.
Boken bör lämpligen kunna användas i församlingslivets olika varianter av bibelstudier. Även den erfarne bibelläsaren har stor behållning av boken. Den är också lärjungaformande, ständigt ställs frågor om vad detta betyder i mitt liv, och hur mitt kristna liv idag kan formas av de bibliska texterna.
Även den här typen av Bibelöversikter bygger på klara teologiska ställningstaganden. Det är helt uppenbart att Jonas präglas av en evangelikal grundsyn med en respekt för Bibeln som Guds ord. I stället för att sprida tvivel och ifrågasättanden över de bibliska texterna sprider han ljus och klarhet.
Känsliga punkter i GT är han väl så tydlig. Fler av de kontroversiella GT-texter som jag diskuterat på min blogg argumenterar Jonas så klart och tydligt för evangelikala ståndpunkter.
Danielsboken – där delas den in i historiska berättelser om Daniel och profetiska visioner till Daniel. Han skriver bl.a. ”kapitel 11 är en fantastisk redogörelse för en rad händelser som kommer att ske århundradena efter Daniels livstid. Det finns 27 tydliga profetior i kapitlet och var och en av dem uppfylls århundraden senare.”
Jonas Dagson menar att Danielsboken är en profetisk bok, som innehåller profetiska framtidsförutsägelser. Huvudströmmen av akademiska teologer menar att boken spreds på 200-talet av någon okänd person efter det att händelserna hade inträffat. Det är helt olika sätt att närma sig Bibeln, antingen utgå från bibeltextens trovärdighet och vad de själva påstår och uppfattas av NT, eller tolka texten utifrån ett modernistiskt inomvärldsligt tolkningsparadigm.
Samma sak om Jonaboken. Dagson sammanfattar den med sju under vi kan se i Jona bok. Men om man inte menar att Jona bok är historisk, då sker det inte några under i Jonaboken, då har inte Gud gripit in övernaturligt i historien. Dagson argumenterar för Jonas historiska trovärdighet, vilket jag försökt göra i mina bloggtexter också.
Samma sak om Jesajaboken där Dagson försvarar bokens enhetlighet, både utifrån NT:s vittnesbörd och kristna traditionen.
När det gäller uttåget ur Egypten försvaras den historiska synen även om det ges olika argument för den exakta dateringen där bibeltroende forskare har lite olika uppfattningar.
En annan avgörande punkt är första delen av 1 Mosebok. Om man ifrågasätter historiska trovärdigheten i syndafallsberättelsen, då vet man egentligen ingenting om hur synden och ondskan har kommit in i världen. Dagson skriver ”Syndafallet har verkligen inträffat. Att förneka dess historiska sanningshalt underminerar budskapet om förlåtelse och nåd i Kristus.” Och visst är det så.
Dagson citerar vidare Time från 1981: ”efter en fem år lång dataanalys av Första Moseboken konstaterar vetenskapsmannen Yehuda Radday vid Israels Teknologiska institut i Haifa att boken är ett verk av en enda författare”.
Dagson argumenterar vidare för att det finns en skapelseberättelse och att det är fel att hävda att Bibelns berättelse är påverkad av externa myter.
Detta är bara några exempel som visar hur bibelsyn avgör hur man tolkar GT. Dagson väjer inte heller för svåra texter i GT, och försöker reda ut så gott det går.
Jag kan inte låta bli att jämföra Dagsons bok med den GT-kommentar som Libris gav ut för 10-15 år sedan som jag antar hör till grundlitteraturen i utbildningen av frikyrkopastorer. De ledande GT-exegeterna vid frikyrkliga teologiska utbildningarna har skrivit texterna. Här följer bara några mycket summeriska iakttagelser och en jämförelse med Dagson-texten.
Så här skriver THS-läraren Åke Viberg om uttåget ut ur Egypten: ”Därför ska de inte primärt bedömas som historiska källor utan som källmaterial av annat – från historisk synpunkt – mer svårbedömt slag. De har uppenbarligen haft ett annat syfte än det rent historiskt återgivande och kan därför inte fungera som historiska källor i vanlig mening”. Men sedan skriver han att någon form av uttåg måste ha ägt rum med tanke på att händelsen refereras till på så många ställen i GT. Min huvudinvändning är att Viberg beskriver 2 Mosebok som en bok skriven av människor, inte en uppenbarelse från Gud. Om det synsättet formar framtidens pastorer är det ytterst bekymmersamt.
Jag saknar ofta i dessa kommentarer en behandling av skrifterna som Guds ord, Guds uppenbarelse, Guds tilltal till oss, och som vi faktiskt kan förstå med Andens hjälp, alltför ofta formuleringar där Bibeltexten behandlas som vilken text som helst, skriven av människor, med mänskliga syften. Jag saknar det lärjungaformande perspektivet, vad vill Gud säga till oss idag, hur vill han göra under idag, hur kan vi idag fungera som profeter med utgångspunkt från GT:s profetiska skrifter. Det behövs betydligt mer för att forma predikanter och församlingsledare än vad dessa kommentarer ger, men jag tar för givet att det framkommer på annat sätt i pastorsutbildningen.
Greger Andersson ÖTH, skriver om Danielsboken och försvarar den sena dateringen och den okände författaren. Och menar att bokens genre inte är historisk. Min mening är dock att den i NT hanteras som en historisk bok. Tron på profettjänsten och Guds under, förutsätter också historiska perspektivet. Att boken inte har uppfattats historiskt som påstås i denna kommentar, jag skulle gärna vilja veta beläggen för detta. Liberalteologins huvudspår är ju att anpassa Bibelläsning och bibeltolkning till en modernistisk världsbild, vilket medför att under och tecken, änglar, demoner, det övernaturliga, sorteras ut ur och omtolkas i bibeltexten. Att omtolka genren hos en historisk biblisk text, blir ju bara ett nytt sätt att liberalisera bibelsynen. Om man nu gör det när det gäller Jona och Daniel, blir inte logiska slutsatsen att man också gör det med Jesu fysiska uppståndelse?
Jag tycker sammanfattningsvis att GT-kommentarerna för mycket präglas av moderna forskningen med en rad spekulativa teorier om böckernas tillkomst och som nästan alltid leder till ifrågasättande av historiciteten i texterna. Dessutom att tala om texterna ur ett mänskligt perspektiv, det är människor som har skrivit. Den bibeltroende utgår ifrån att skriften är en uppenbarelse från Gud och att den är sann i allt den påstår. Att hävda att man har Lausannedeklarationen som teologisk grund måste ju rimligtvis prägla hur man skriver om, och tolkar Bibeln.
Men utmärkt att en journalist skriver om GT och inte bara fackteologer.
