Ägnade lördagen åt ett jättetrevligt bröllop, gamla vänner till oss som var med redan i början i Brandbergen där vi planterade församling på 80-talet, familjen Andersson. Deras son Daniel gifte sig i går. Har nu blivit rejält förkyld så det blir några dagar på hemmaplan och konvalescens. Gör inte så mycket då jag inte har någon gudstjänstmedverkan eller predikningar denna helg.

Nästa söndag kommer jag att predika i Elimkyrkan Skärholmen. Röda Korsets lokaler i Skärholmens centrum, klockan 11.00.

En av de församlingar vi planterat inom ramen för Elimnätverket.

Vill du möta bloggaren live är du välkommen, tar nog med mig lite böcker också för signering.

I onsdags handlade min ledare i Världen Idag om den profetiska tjänsten. En gåva och en tjänst som vi mycket mer behöver lyfta fram och bejaka i svensk kristenhet. Visar på lite olika dimensioner av denna gåva.

Jag är ju engagerad i en rad olika saker i svensk kristenhet.

Den här veckan har det varit ett antal spännande möten. I går möttes vi i ledningsgruppen för Awakening Europe som ska vara på Friends Arena sista helgen i oktober. En frisk satsning av Ben Fitzgerald, bördig från Australien, men som jobbat en period i Bethel Church i Kalifornien. Hoppas vi kan få en bred mobilisering av kristna i Norden. Häromdagen var det 6000 som registrerat sig för att vara med, men då är det över tre veckor kvar. Anledningen till varför jag engagerar mig i detta är att det inte är en kristen konferens i vanlig mening, det syftar till att mobilisera kristna att nå ut med evangeliet, och vi kommer att praktisera redan under denna helg.

Idag var det årsmöte och styrelsemöte för Westminister Theological Center i Stockholm. Vill du gå en seriös teologiutbildning med mer karismatisk och tydlig Gudsrikesprofil, är detta ett utmärkt initiativ.

I morgon blir det besök hos Wilberforceakademin, då jag ska berätta om min doktorsavhandling. Wilberforceakademin är ett mycket intressant initiativ som vi har tagit i Svenska Evangeliska Alliansen med syftet att träna morgondagens kristna intellektuella i en kristen världsbild och tänkande.

Jag har i mitt skrivande och predikande senaste tiden tagit upp ämnet den profetiska tjänsten och profetians gåva.

Gud har kallat oss till att vara profetiska församlingar. Det rymmer ett antal olika dimensioner.

Denna söndag predikade jag i Elimkyrkans nya församling i nordvästra Stockholm, Elimkyrkan Västerort i Hallonbergen. Mycket inspirerande. De har gudstjänst varje söndag 16.00 i kommunala lokaler mitt i Hallonbergens centrum.

Min ledare i Världen Idag i morgon kommer att handla om samma sak.

Enligt 1 Kor. 14 kan alla kristna fungera i profetians gåva, de bidrar då till att trösta, uppmuntra och bygga upp församlingen. Profetiska ord i församlingen har det som huvudsyfte, att trösta, uppmuntra och bygga upp varandra.

Sedan har vi en specifik profetisk tjänst, vid sidan om att vara lärare, apostel, herde och evangelist. Jag tror det är en viss typ av predikant med en särskild förmåga att förmedla Guds direkta tilltal till församlingar, städer, kristna rörelser och nationer. Det är en helt avgörande funktion i Kristi kropp. Utan profeter blir vi modlösa och tappar fotfäste och vision. Har man inte personer med profetisk tjänst i en församling är det helt nödvändigt att bjuda in dem. Inte bara för offentliga möten, utan också för t.ex. möten med församlingsledningen, för att få input och tillsammans söka tilltal från Gud för församlingen.

I Hallonbergen tog jag exempel från Gamla testamentets profettjänst, och enligt mitt resonemang är samma gåvor tillgängliga i Nya förbundet, fast inte längre för unika personer, utan för kristna i allmänhet. Jag talade om Haggais profetiska budskap som förändrade andliga tillståndet i Israel i en svår tid efter återvändandet från Babel. Jag talade igen om den profetiska ledningen när Samuel smörjde David till kung över Israel. Jag talade igen om hur Elisa fick hemlig militär information genom profetisk uppenbarelse, och kunde vara ett beskydd för hela sitt folk. Till slut skickade kungen i Aram en hel armé mot Elisa men lyckades inte tillfångata honom, Elisa levde i tecken, under och mirakel.

I Hallonbergen prövade jag ett nytt grepp, som jag vet är vanligt i t.ex. Vineyardsammanhang, men som jag inte har prövat tidigare. Jag tog fram ena pastorn på scenen, Patricia Ask (i helt samförstånd med henne). Vi bad för pastorn och sedan frågade jag församlingen om vilka som upplevde en profetisk hälsning till henne. Det var 5 personer som fick en sådan.

Jag hör ju till dem som är bekymrad för frikyrklighetens utveckling. Många gånger har jag uttryckt detta på denna blogg. En grundbult i hela systemet är utbildningen av framtidens pastorer. Därför blir de teologiska utbildningarna som sätter standarden och lägger ribban för hur mycket väckelsekristendom vi får i Sverige och i vilken utsträckning vi får dynamiska församlingar som i Andens kraft och övertygelse kan presentera evangeliet för sin samtid.

Har försökt vid enstaka tillfällen att på ett ganska diplomatiskt sätt problematisera frikyrkoteologin när det har gjorts påståenden jag tycker är tveksamma. Problematisering av frikyrkoteologin och dess institutioner är dock inte uppskattat. Hur diplomatiskt man än gör det hamnar man i blåsväder.

När jag läser THS-studenten Ninni Tjäderklos artikel i Dagen idag undrar jag återigen vad man får lära sig vid en frikyrklig  teologisk utbildning.

Hon skriver bland annat så här: ”För mig blev det med tiden nödvändigt att nedmontera ”dogmen” om ”vi- och dom”. Plötsligt kunde jag möta människor på lika villkor och för första gången upplevde jag hur ett sant och äkta utbyte kunde ske mellan mig och de som jag mötte. Det är betungande att tro att man har patent på sanningen och dessutom en plikt att öppna andras ögon för den. När jag slapp bära denna börda kunde jag på allvar öppna upp mig själv för att låta mig påverkas av andra människors livsberättelser och livsåskådningar. En övertygelse växte inom mig om att varje människa har någonting högst gudomligt att bidra med, oavsett om den är kristen eller inte. Att Gud skulle se på sin skapelse som uppdelad i två skilda läger har jag svårt att tro. I stället är jag övertygad om att varje människa är skapad till Guds avbild och därför härbärgerar en gudslåga inom sig, oavsett livsåskådning.Det är löjligt att tro att en genuint god och kärleksfull handling inte är ett tecken på Guds närvaro i den människans liv oavsett vad personen har för livsåskådning. På samma sätt kan varje kristen människa med lite självinsikt se spår i sig själv av det onda som är resultatet av vår benägenhet att vända våra hjärtan bort från Gud. … Gränsen för vilka som är utanför och innanför Guds gemenskap är redan dragen, och denna gräns går vid att vara människa”.

Och som vanligt i den här typen av diskussioner är min grundfråga, den teologiska metoden. Handlar teologi om mänskliga tolkningar av tron och Gud, något vi självständigt kan utforma, eller är trons grundval att Gud har talat, har uppenbarat sig, och att hans eget ord är begripligt och tillgängligt för mig. Är teologi vår strävan att förstå, uppfatta och lyda det Gud har sagt, eller är det våra mänskliga reflektioner om Gud. Valet av perspektiv här handlar inte om olika kristna traditioner, det handlar om olika religioner.

Ninni Tjäderklo kommer in på de mest grundläggande frågorna angående tron i sin artikel. Det är inte möjligt att utforma kristna dogmer eller icke-dogmer utan att gå utanför skrifterna, gärna belysta utifrån kristna traditionen – den hållningen saknas helt i artikeln. Vad ska vi annars utgå ifrån? Annars blir det ju bara våra egna mänskliga idéer om tro, andlighet och Gud.

De frågor hon tar upp i artikeln genomsyrar ju hela Bibeln, och hela kyrkohistorien. Vår identitet som kristna, vilka vi är, och hur vi ska förhålla oss till dem som inte är kristna.

Vi och dom. Bibeln talar om Guds folk, om församlingen som de utkallade och utvalda, som har tagits ut ur världen. Frälsningen innebär att gå från mörker till ljus, från död till liv, att födas på nytt, från evig dom till frikännande, från bundenhet till frihet, och många andra bilder.

Istället för att gå in i en närmare polemik ger jag här vissa bibelcitat som går i helt annan riktning än Tjäderklos teologi.

”Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Bedra inte er själva. Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike. Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga.” 1 Kor. 6:9-11

”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. … Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde sons namn”. Joh. 3:16-18

”Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förr inte var ett folk är nu Guds folk.” 1 Petr. 2:9,10

”Alla folk ska samlas inför honom, och han ska skilja dem från varandra som herden skiljer fåren från getterna. … Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse …. Sedan ska han säga till dem som står på den vänstra sidan, Gå bort från mig, ni förbannade.” Matt. 25

”Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus. Jag hälsar er alla Guds älskade som bor i Rom, hans kallade och heliga.” Rom. 1:6, 7

”Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. Tidigare levde ni, i dem på den här världens sätt och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens barn.” Ef. 2:1,2

”På den tiden var ni utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och utan del i förbunden med deras löfte. Ni var utan hopp och utan Gud i världen.” Ef. 2:12

Bara några exempel på bibeltexter som visar på att det är skillnad på att vara kristen eller inte och att bli kristen är något radikalt revolutionerande i en människas liv. Tyvärr missar många som växer upp i kristna församlingar och kristna hem den radikala omvändelsen, och man får då en grumlig förståelse av vad det innebär att vara kristen, trots sin bakgrund. Bibeltexterna talar faktiskt om vi och dom.

Jag håller dock med Ninni Tjäderklo om en sak, skapelseteologin har ofta varit för svag i pingstkarismatiska sammanhang. Något jag själv i mitt skrivande har försökt lyfta fram när jag skrivit om miljöfrågor och flyktingpolitik.

Och några avslutande frågor. Om Tjäderklos teologiska nytolkningar får gehör, hur ska vi då bedriva kristen mission i fortsättningen? Är det rimligt att försöka förmå folk att bli kristna? Kan man tala om evangelisation med denna teologi? Hur ska man bedriva församlingsplantering vilket bland annat Equmeniakyrkan vill göra en storsatsning på. Församlingsplantering handlar ju om att föra människor till tro på Kristus och få med dem i en kristen församling. Är det meningsfullt att överhuvud taget bedriva församlingsverksamhet om man helt vill teologiskt slopa all form av kristen identitet och grupptillhörighet.

Att slopa alla vi och dom-resonemang är ofta bara uttryck för en kristenhet med extremt dåligt självförtroende. En människa måste kunna identifiera sig med mindre grupper av olika slag. Man kan inte vara Hammarbyare och Djurgårdare på samma gång. Djurgårdaren är dom för Hammarbyaren. Man kan inte vara både miljöpartist och vänsterpartist. Vänsterpartisten är dom för miljöpartisterna. För en som bor i Norrköping är Linköpingsborna dom. Grannfamiljen är dom. Metallarbetare är inte direktörer, direktörerna är dom för LO.

Den kristna hållningen är en hög värdering av den kristna gemenskapen av de troende. Men inte som en sluten gemenskap. Utan som en öppen och inkluderande gemenskap. Men det blir den ju bara när vi har något att erbjuda, ett frälsningsbudskap, ett framtidshopp, ett nytt liv, omvändelse, en djup andlig gemenskap. En församling som inte har något att erbjuda blir ju fullständigt ointressant.

Ett inkluderande vi – det är en bättre teologi tycker jag.

 

 

 

 

 

Den ansedda vetenskapliga tidskriften Journal of Medical Ethics publicerade för några år sedan en artikel skriven av Alberto Giubilini från The University of Milan och Francesca Minerva från The University of Melbourne, en artikel som argumenterade för att det inte var moraliskt fel med spädbarnsdråp. Föräldrarna borde få välja efter födseln om deras barn ska få leva eller inte. Spädbarn saknar en moralisk rätt till liv och är därmed inte personer vars liv inte får kränkas. Rubriken för artikeln var: ”After-birth abortion: why should the baby live?” De argumenterade för tesen att när abort är legal borde också spädbarnsdråp vara legal.

De skriver: ”Abortion is largely accepted even for reasons that do not have anything to do with the fetus’ health,” write the authors in their abstract. ”[T]he authors argue that what we call ’after-birth abortion’ (killing a newborn) should be permissible in all the cases where abortion is, including cases where the newborn is not disabled.”

Frågan ställs vad är det för skillnad på en baby i mammans livmoder och en baby utanför livmodern. Det är fortfarande ett foster före själva födseln men blir plötsligt en person vid födseln.

”The moral status of an infant is equivalent to that of a fetus in the sense that both lack those properties that justify the attribution of a right to life to an individual,” skriver de två författarna. Nyfödda är inte personer, de är potentiella personer.

Historien är full av berättelser om spädbarnsdråp. Det var allmänt accepterat i Romarriket och hos Grekerna. Det var denna praxis som kristna kyrkan gjorde upp med. Bibeln innehåller en rad exempel på detta fenomen, man behöver bara tänka på Mose i vassen och dramat kring Jesu födelse där Jesu föräldrar tvingades fly till Egypten.

De både författarna har rätt på en punkt, man kan inte göra en tydlig etisk skillnad på ett foster i mammans mage och en nyfödd bebis utanför mammans mage. Detta har motiverat kristna kyrkans abortrestriktiva hållning i alla tider. Fast kyrkan drar helt motsatt slutsats mot Giubilini och Minerva, därför ska de ofödda barnets liv också skyddas. Giubilini och Minerva drar motsats slutsats, därför behöver inte de födda barnens liv skyddas. Australiensaren Peter Singer är ju en annan känd filosof som varit inne på samma tankegång.

Kampen för människovärdet och det ofödda livet måste fortsätta, detta är bara ett exempel på den moraliska uppluckring som pågår när det gäller människolivet.

 

 

 

Skriver idag i Aftonbladet tillsammans med ordförande för katolska människorättsorganisationen Helena D´Arcy. Vi tar upp om den rättegång som börjar idag mot barnmorskan Linda Sten. Handlar om samvetsfrihet för sjukvårdspersonal att inte utföra arbetsuppgifter som strider mot ens samvete. Vi tar även upp om Belgiens dödshjälpsdebatt där samma problem nu dyker upp med samvetsfriheten.

Idag har jag en ledare i Världen Idag om den profetiska tjänsten. Ett ämne jag varit inne på senaste dagarna, och kommer att följa upp i mina predikningar i oktober.

Har nu skrivit en artikel om samvetsfrihet och respekten för mänskligt liv, tillsammans med Helena D´Arcy som är ordförande i den katolska människorättsorganisationen Respekt. En av våra största tidningar publicerar artikeln i morgon. Det är bara att utkik var den dyker upp, sprid den gärna via Facebook, Twitter eller andra kanaler.

 

I går predikade jag hos Iglesia Ichtus i Stockholm. En församling jag anses vara pappa till.

Tog upp om profetiska tjänsten. Blir också påmind om att jag gick ned i vikt 4 kg under våren, framförallt genom att avstå från allt som innehöll socker. Allt saboterades under sommaren då jag drog på mig de 4 kg igen som jag tappat under våren.

Nu är det en ny runda med striktare förhållningsregler. Jesus må hjälpa mig, en arma syndare, att ta hand om Andens tempel.

Min predikan hos Iglesia Ichthus handlade om profetians gåva och den profetiska tjänsten.

Utgångspunkten var profeten Samuel och hans unika profetiska tjänst. Jag utgick från 1 Sam 16 när Samuel blev sänd av Gud till Betlehem för att smörja en ny kung i Israel. Guds ledning och det profetiska tilltalet var mycket specifikt, i Betlehem, en av Isais grabbar, den yngste och mest oansenliga var det, David.

Kung David har gjort avtryck i mänsklighetens historia.

1000 år senare var det en oansenlig bebis som föddes i Betlehem. Några enstaka personer fick en profetisk uppenbarelse att den lilla bebisen, skulle bli kungen för Guds folk, ja hela världen. Jesus Kristus.

Jag läste också från 2 Kon. 6 om hur profeten Elisa fick profetisk uppenbarelse om militär information, som kunde skydda israelerna från angrepp från Aram.

Samme Ande är verksam idag. Samma exakta pricksäkra ledning som Samuel fick när han smorde David till kung, på samma exakta sätt kan Gud leda oss idag. Jag har upplevt det själv vid många tillfällen, inte minst vid livsavgörande beslut.

Vi gick igenom också delar av 1 Kor. 14 som handlar om profetians gåva i församlingen. Den är viktig. Den bidrar till församlingens uppbyggelse. Profetia är till för att bygga upp och välsigna människor.

Ibland kan profetia handla om framtidsförutsägelser, det har vi exempel på i Bibeln. Gud vill ge uppenbarelse och visioner om vad som ska hända framöver, inte minst för att stärka vår tro och inriktning.

Ibland kan också profetia handla om att korrigera och avslöja synd. Det är en viktig funktion som ska utövas med största varsamhet. Blir det fel kan det bli väldigt tokigt. Blir det rätt kan det rätta livet på människor.

Profetia ska alltid prövas i församlingen. Profeten ser ju bara glimtar av Guds tilltal. Man kan blanda ihop det man hör från Gud och sina egna själsliga funderingar och förutfattade meningar.

Det kännetecknande för profetia är att det är direkt ingivet från Gud, man känner rösten inom sig, det kommer inte från det egna förståndet.