Har skrivit en ledare i Världen Idag idag med lite tillbakablickande på senaste helgen och eventet på Friends Arena. Vad kan vi lära oss? Vad ska vi ta tillvara? Vad vill Gud säga oss?

Jag fick av Urban Thoms Dagen nu en officiell besöksiffra för Eventet på Friends Arena. På lördagskvällen var det 14.800, den kväll det var mest. Den siffra jag spekulerade i var alltså överdriven, jag gjorde bara en grov skattning utifrån vetskapen om att Friends fullsatt rymmer 50,000, men rätt ska vara rätt, överdrifter främjar aldrig Guds rike. Det var färre än vad vi hade hoppats på, och inte rekord för kristen gudstjänst, tror att Jesusmanifestationen hade fler i Kungsträdgården några gånger.

Det har ställts en fråga på Twitter om ett inslag på Friends Arena föregående helg. Under 10.00-gudstjänsten söndagen togs ett böneinitiativ där vi överlät oss till att klockan 12.00 be för Sverige varje dag och bekänna att ”Sverige är ett kristet land.”

Ett event som detta på Friends Arena innebär en rad olika personer som samverkar, med ganska stor spännvidd och bakgrund men med en tydlig gemensam nämnare. Men exakta formuleringar är naturligtvis inte förhandlade i förväg.

Jag är ju baptist teologiskt och har inte någon dragning åt Konstantinsk statskyrkokristendom. Jag tror inte att länder och stater kan bli frälsta, men människor kan bli frälsta och ju fler människor som blir frälsta i ett land, ju mer präglas det positivt av kristna värderingar och livsstil.

Jag skulle nog inte uttrycka mig exakt på detta sätt, ”Sverige är ett kristet land”, däremot skulle jag mycket väl kunna säga ”Sverige ska bli frälst” (då menar jag att de som bor i Sverige ska bli frälsta), därför att skriften säger att Gud vill att alla människor ska bli frälsta, och vi kan bekänna detta som en trosproklamation.

Jag tror inte att någon av oss som var på plattformen på Friends arena önskar en konstantisk statskyrkokristendom, utan vi tror alla på frälsning och förvandling för enskilda människor, och kristna församlingen som Guds eget folk som lever i världen men inte av världen.

Jag tolkar detta som en trosbekännelse, om att Gud vill att Sveriges befolkning ska bli frälst, och ju fler som blir kristna-frälsta, ju mer präglas vårt land av kristen tro och kristen bekännelse.

En dag ska alla knän böjas och alla ska bekänna att Jesus är Herre. Så det finns ju lite av detta av vi nu lever i förskottet av det som ska komma, Guds rike helt upprättat. Vi är ambassadörer för riket som ska komma, och segra till slut.

Att tolka formuleringen strikt konstantinskt är en övertolkning enligt min mening.

 

Just nu pågår avslutningsmötet på Friends Arena. Den hängivna och intensiva lovsången pågår för fullt.

Det förekommer i vissa kristna kretsar en kritik mot den här typen av arrangemang att det skulle innehålla villfarande tendenser.

Jag är ju ganska känslig på den punkten, jag har bland annat skrivit två böcker senare år med syftet att kritiskt granska villfarande tendenser i moderna kristenheten, både boken om korset och boken Efter detta som handlar om möjligheten att gå evigt förlorad, var av den karaktären. Jag påpekar ständigt på denna blogg tendenser i moderna kristenheten som jag menar är fel väg, och avvikelser från en sund kristen lära. Allt som urgröper evangeliet är osund kristen lära.

Min slutsats under denna helg är att det är en ren och klar biblisk lära som predikas på Friends Arena. Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare är huvudbudskapet. Predikningar och vittnesbörd har handlat om hur människor har mött Jesus och upplevt förvandlade liv. Enkelt, och tydligt, och rent och klart evangelium.

Både om evangeliets kraft, pånyttfödelsens under, men också omvändelsens genomgripande konsekvenser i en människas liv.

Inte minst  Todd Whites predikan lördag kväll var en mäktig manifestation av det enkla evangeliet, och hur det förvandlade hans liv.

Bland annat berättade Todd White om att när han hade mött Jesus, från att tidigare ha varit missbrukare, kriminell och ateist, att omedelbart begrep han att han skulle gifta sig med sin sambo som han hade ett barn tillsammans med. Inom tre dagar var de gifta.

Det är sällsynt idag att hitta en vanlig frikyrkopastor idag som uttrycker sig så klart och tydligt i den frågan.

Vill man hitta villfarelser, så hittar man det inte på Friends Arena. Här förkunnas det bibliska enkla evangeliet så klart och tydligt som det är möjligt.

Nu är det lördagkväll i Friends Arena, det är ruskigt mycket folk på plats, skulle tippa att det är minst 25.000, men det kan mycket väl vara fler.

Vi har nu haft 1,5 timme i lovsång under ledning av Jerusalem och Jake Hamilton från USA. Mäktig upplevelse, vid ett tillfälle släcktes ljuset ner och alla tände sina mobiltelefoner, tusentals små ljus i ett mörklagt Friends Arena samtidigt som vi sjöng lovsånger om ljuset som lyser i mörkret.

Ikväll predikar Todd White. En Jesuspredikant i Rastafrisyr. En f.d. knarkare, tjuv, mördare och alkoholist och ateist som mötte Jesus till ett förvandlat liv 2004. Predikar ett radikalt och enkelt evangelium, men grund i hans egen upplevelse av frälsning och pånyttfödelse. Todd White hade åkt in och ut ur fängelser hela sitt liv, tills han blev kristen.

Jesus gör mig till ett bättre vittne, en bön White ber den här kvällen. Jag är skapad för Gud. Vi behöver förstå hur mycket Gud älskar oss. Jesus är Guds kärlek personifierad. Ren religion enligt Bibeln är bry oss föräldralösa barn, änkor och att vara obefläckad av världen. Gud har fört mig från blindhet till att jag kan se, var förlorad men nu är jag funnen. Jag var död men nu lever jag.

Det är de goda nyheterna. Glädjen i kristendomen. En så oändlig liten chans att just jag skulle bli till. Jag var förutbestämd förrän världens grund var lagd. Mitt värde bestäms inte av min bakgrund, familj, ytterst är jag skapad av Gud.

Bibeln handlar om rättfärdighet. För att bli rättfärdiga i oss själva, vi måste fullfölja lagen i allt. Inte en människa klarat detta, utom Jesus.

Jesus inte bara förlåter, han glömmer också allt det han har förlåtit.

Blev radikalt frälst och helad efter 22 års knarkande. Förstörd kropp, helt nedbruten, blev radikalt frälst på en gång. De goda nyheterna. Vi är skapade till Guds avbild. Vi blev födda in i synd. Inte det Gud har avsett. Jesus blev synd, för att jag skulle kunna bli rättfärdig.

Todd White gav sedan ett ingående vittnesbörd om hans frälsningsprocess och om hur Jesus satte honom fri från en mycket destruktiv livsstil. Levde först ett dubbelliv. Höll på att bli mördad av knarklangare. Då blev det en vändpunkt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Är nu fullt involverad i pågående Awakening Europe, Södermalmskyrkans pastor Lennart Torebring tog denna bild från kvällsmötet i går kväll.

Första kvällen var ett enormt starkt möte med fokus på att presentera evangeliet och enkla vittnesbörd om hur Jesus förvandlar och frälser människor idag. Ben Fitzgerald predikade och hans predikan var ett vittnesbörd om hur Jesus möte honom som 20-årig knarkhandlare för 13 år sedan. Många gensvarade på frälsningsinbjudan.

Har fått obekräftade uppgifter om att vi kan ha varit över 20.000 i går kväll. Förmodligen kommer mycket mer folk ikväll. Kan det ikväll bli största kristna sammankomsten i Sverige sedan Billy Graham predikade på Råsunda stadion på femtiotalet. Då var det över 50.000 som kom.

 

Vi närmar oss nu eventet på Friends Arena nästa helg.

Det har ställts frågor här på bloggen om en av talarna som heter Heidi Baker. Eftersom jag inte har läst någon av hennes böcker, inte lyssnat på någon av hennes predikningar, inte träffat henne, så har jag bett min gode vän Micael Grenholm att svara, han känner till hennes verksamhet mycket bättre.

Inledningsvis, när det gäller att bedöma predikanter behöver man göra detta sakligt och allsidigt. Det går inte att utgå från enstaka Youtube-klipp. Man måste läsa böckerna, granska deras tjänst, och framförallt också få en bild av karaktär och livsstil för att göra en korrekt bedömning.

Här följer Micaels gästblogginlägg:

Vem är Heidi Baker?

En av huvudtalarna på Awakening Europe i Stockholm 28-30 oktober är missionären Heidi Baker. Det är inte första gången Heidi är i Sverige, 2012 beökte hon New Wines sommarkonferens och hon har även besökt Arkens kvinnokonferenser ett antal gånger. Syftet med denna artikel är att presentera vem Heidi är och svara på påståenden i kommentarsfältet till detta blogginlägg om att hon skulle vara en falsk profet.

Heidi Bakers liv

Heidi föddes 1959 och växte upp i Laguna Beach i södra Kalifornien. Vid 16 års ålder blev hon frälst i en pingstkyrka i Mississippi. Någon månad efter sitt dop när hon bad i samma kyrka såg hon ett vitt ljus och hörde Guds röst som sa: “Jag kallar dig till att vara predikant och missionär. Du ska åka till Afrika, Asien och England.” Några år sedan gifte hon sig med missionärssonen Rolland Baker och lämnade USA för Indonesien kort efter deras bröllop. Där betjänade de fattiga människor i slummen, predikade Evangeliet och hjälpte kvinnor att få jobb.

Efter några år flyttade de till Hong Kong där de fortsatte missionera bland de fattiga i samarbete med Jackie Pullinger-To. 1991 flyttade de till England för att doktorera i systematisk teologi: under studietiden hjälpte de regelbundet hemlösa. Snart upplevde de att Gud kallade dem till Moçambique, och 1995 flyttade de till Maputo.

Heidi och Rolland gick ut på Maputos soptipp och identifierade hemlösa och föräldralösa barn som överlevde genom att äta sopor som de kunde ta till sitt nystartade barnhem. Snart hade de uppemot hundra barn där. Heidi blev sjuk i svår lunginflamation och tuberkulos, och mot läkarnas rekommendationer åkte hon till Toronto för att få förbön under förnyelsen där i Toronto Airport Vineyard. Hon blev mycket riktigt helad, och såg en syn där Jesus sa till henne att hon inte skulle vara rädd för att ta emot fler nödlidande barn, för han skulle se till att det alltid finns tillräckligt med resurser.

Heidis och Rollands organisation, som kallades Ministerio Arco-Iris på portugisiska eller Iris Ministries på engelska, växte och kunde ta emot fler och fler nödlidande människor, framför allt barn. Under de stora och destruktiva översvämningarna år 2000 hjälpte Iris tusentals människor att få förnödenheter i samband med att evangeliet förkunnades. Fler och fler församlingar planterades. Heidi och Rolland flyttade tillsammans med organisationens huvudkontor till Pemba, provinshuvudstad för Cabo Delgado i norr som var ett område som dittills varit väldigt onått med evangelium. De startade en missionsbibelskola och har regelbundet haft kampanjmöten ute i byarna där de ber för helande och förkunnar evangeliet med film, sång och predikan.

Det finns en hel uppsjö med vittnesbörd om mirakler som har skett inom Iris Ministries, de mest uppmärksammade är folk som blivit uppväckta från döden. Jag har själv träffat och intervjuat Francis Shongwe som uppväcktes 2003 efter att Iris-ledaren Surprise Sithole bad för honom. Även många blinda har fått sin syn och döva har fått sin hörsel. Min vän James Thompson gick på Iris missionsbibelskola i Pemba och for till Zimbabwe med sin fru Sarah på praktik. Där bad de för en blind kvinna som fick synen återställd och kunde se sitt barnbarn för första gången. Religionsforskaren Candy Gunther Brown har gjort en uppmärksammad studie tillsammans med läkarkollegor där de undersökte syn- och hörselnedsättning på ett antal ungdomar innan och efter de fick förbön på ett av Iris kampanjmöten ute på den Mocambikanska landsbygden. I många fall såg de dramatiska förbättringar.

Organisationen ger hem idag åt över 10 000 barn framför allt i Mocambique och har expanderat till ett 20-tal länder i Afrika, Asien och Sydamerika. Dotterorganisationen Iris Relief åker ut till katastrofområden för att lindra nöd och rädda liv, vilket gett dem mycket beröm. Iris församlingsrörelse, som samarbetar med Partners in Harvest, omfattar tusentals församlingar runtom i södra Afrika varav många är egenplanterade. Kristna tidskrifter som Christianity Today och Charisma Magazine har beskrivit hur Heidi och Rollands rörelse “förvandlar Mocambique” och hur de är bland de mest inflytelserika inom världsvid pingstkarismatisk kristendom.

Biblisk urskiljning

När det gäller att urskilja sant från falskt sa Jesus att att falska profeter bär dålig frukt och är oförmögna att bära god frukt (Matt 7:15-20). Om en person bär god frukt kan det alltså inte vara en falsk profet. Detta förtydligas med att miraklerna spelar underordnad roll, det viktiga är om man gör Faderns vilja (vv. 21-23). Eftersom frukt används av Johannes döparen som bild för goda gärningar (Luk 3) och av Paulus som de karaktärsdrag Anden ger (Gal 5) är det rimligt att tolka detta som just gärningar och karaktärsdrag – hela Bergspredikan handlar om vilka gärningar Jesu lärjungar ska göra.

Även bekännelsen till Jesus nämns av apostlen Johannes som: ”Mina älskade, tro inte alla andar utan pröva andarna om de kommer från Gud. Ty många falska profeter har gått ut i världen. Så känner ni igen Guds Ande: varje ande, som bekänner att Jesus är Kristus, som kommit i köttet, han är från Gud, och varje ande som inte bekänner Jesus, han är inte från Gud. Det är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu är i världen.” (1 Joh 4:1-3) Paulus säger till och med ”Därför skall ni också veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: ‘Förbannad är Jesus’, och att ingen kan säga ‘Jesus är Herren’ annat än i kraft av den helige Ande.” (1 Kor 12:3).

De falska profeter som Jesus talar om i Matt 24 och som gör falska tecken och under och utropar sig själva till Messias, saknar den Helige Ande, bekänner sig inte till sann kristen tro och bär inte god frukt. De är vargar i fårakläder, de har ont uppsåt. Kristna som har goda intentioner att följa Jesus och bekänner sig till honom men felar kan alltså inte ingå i denna kategori. Som “IT-pastorn” Lars Gunther har påpekat behöver vi göra en distinktion mellan falska och felande profeter.

Ingenstans i Bibeln står det att vi kan eller ska skilja mellan andar genom att titta på hur predikanter och ledare beter sig på möten och vilka sorts “manifestationer” de har. Tvärtom, om frukten är god och bekännelsen till Jesus är solid spelar det ingen roll hur personen ifråga beter sig, vare sig kroppsligt eller muntligt. Att en individ subjektivt ogillar sättet en predikant beter sig är inget argument för att den predikanten skulle vara en falsk profet.

Faktum är att Bibeln säger att demoner imiterar Andens verk (2 Mos 7), så att via YouTube eller andra medel försöka hitta paralleller mellan hur en kristen predikant beter sig och hur en new agare eller hindu beter sig är med bibliska mått mätt inget argument för att predikanten skulle vara falsk. När godhjärtade, Jesusälskande karismatiska kristna anklagas för att vara falska profeter är det inte biblisk urskiljning som pågåt, utan förtal och misstro. Det är på ett sätt inte förvånande att detta sker eftersom Jesus själv blev anklagad för att göra mirakler genom demoner (Matt 12:22-30) och Han sa: ”Lärjungen skall vara nöjd om han får det som sin lärare och tjänaren om han får det som sin herre. Om man har kallat husets herre för Beelsebul, kan då hans husfolk vänta sig något bättre?” (Matt 10:25).

Är Heidi Baker en falsk profet?

De argument som framförts i kommentarsfältet till Stefan Swärds inlägg för att Heidi Baker är falsk och förtjänar avståndstagande är: 1) I ett YouTubeklipp ser man henne ligga på en talarplattform och skratta för att hon, som hon uttrycker det, är fylld av glädje och kärlek från den Helige Ande; 2) I ett annat YouTubeklipp upprepar hon bönen “Do it again Lord!” (åsyftandes på väckelsen på Azusa Street som startade pingströrelsen) flera gånger om; 3) Hon påstås ha samma budskap som Livets Ord på 80-talet. 1 anses visa att hon har en falsk ande, 2 anses vara ett mantra för att “framkalla saker”, 3 hävdas vara ett annat än Bibelns evangelium.

Det är viktigt att inse att detta inte är biblisk urskiljning. Som sagt hävdar Bibeln aldrig någonstans att man kan identifiera onda andar genom hur folk beter sig på möten – de identifieras på frukten i människans liv och deras förkunnelse om Jesus. Det är alltså irrelevant om Heidi skrattar eller håller ett känslofritt föredrag, om hon ligger eller står, om hon upprepar samma bön om och om igen eller om hon ber med nya ord. Faktum är att allt detta enbart är uttryck för en mer emotionell andlighet som må vara ovanlig i västvärlden men som inte alls är det i Afrika där Heidi bor och inte heller har varit det i historien. Varje våg av väckelse har åtföljts av starka emotionella uttryck.

Anklagelsen om att Heidi skulle predika samma falska evangelium som Livets Ord på 80-talet är befängd, hennes undervisning är väldigt annorlunda än dåtidens framgångsteologiska trosförkunnelse då hon betonar fattigdom, lidande och gemenskap snarare än rikedom, framgång och individualism. Därtill predikar hon ett tydligt Jesuscentrerat evangelium inte minst när hon åker ut i byarna, se här och här.

Andra har ifrågasatt Baker pga hennes kopplingar till Torontovälsignelsen på 90-talet och hennes nutida kopplingar till Bethel Church. Men sådan “guilt by association” är inte heller biblisk urskiljning – det är predikantens frukt och förkunnelse som ska bedömas. Som mest kan man i så fall kritisera henne för dåligt omdöme, men inte för att vara driven av demoner, för det är enligt Bibeln omöjligt för en person som för tusentals till tro, hjälper fattiga och predikar evangeliet att vara en falsk profet. Därtill är anklagelserna som riktats mot både Toronto och Bethel ofta överdrivna – även om det har skett urspårningar i synnerhet i kopplingar till Toronto är även det rörelser som bekänner sig till klassisk kristen doktrin om Jesus och som fört många till tro på honom. Se David Wellstams respons på dessa anklagelser.

Personligen har Heidi Baker inspirerat och uppmuntrat mig enormt mycket och jag ser verkligen fram emot att höra henne i Stockholm om en vecka.

Micael Grenholm

David Willgren har ställt följande fråga till mig: ”Jag kom att tänka på en sak som det vore spännande att höra lite hur du tänker kring. I många av dina texter så kopplar du ju ihop sekularisering av teologisk utbildning med statlig styrning och statlig finansiering, d.v.s att en sådan styrning är problematisk om den präglar utbildningen eftersom det innebär att den sekulära staten får för mycket inflytande och påverkar frågor som bibelsyn etc. negativt. Utifrån detta vore det intressant att höra hur ni resonerat i den teologiska utbildning du själv är med och leder. Om jag inte förstått fel så sitter du i styrelsen för Skandinavisk Teologisk Högskola, och ni har ju tagit tydliga steg och ansökt om just examensrätt och statligt bidrag. Hur gick resonemanget här? Om denna typ av relation och inflytande över teologisk utbildning är problematisk, vilket du återkommande upprepar, varför söker ni precis en sådan koppling för STH? Eller var du som styrelsemedlem kritisk till detta?”

Det är riktigt att jag sitter med i styrelsen för Skandinavisk Teologisk högskola. Jag sitter dessutom i styrelsen för en annan akademisk teologisk utbildning, nämligen Westminster Theological Centers hub-filial i Stockholm som finns i Citykyrkan, som bedrivs i samarbete med ett brittiskt universitet. Jag har dessutom suttit i styrelsen för Örebro missionsskola, men det var två år i mitten av nittiotalet.

Jag kan dessutom avslöja att jag faktiskt en gång för länge sedan sökte jobb på Teologiska högskolan i Stockholm, men det var någon gång i början av nittiotalet när den var nybildad. Jag fick då ett vänligt brev från dåvarande rektorn Mats Hansson om att jag inte fick något jobb där.

Jag tycker att detta är ett stort problem med den statliga styrningen av utbildningen av präster och pastorer, och de krav det ställer på utbildningarna när det gäller icke-konfessionalitet, icke-lärjungaformande, icke-tilltro till att Bibeln är Guds ord och tilltal till oss, icke-karismatiskt m.m. Min erfarenhet från Westminister Theological Center är dock att brittiska högskolesystemet är mer flexibelt på denna punkt. Det ger mer möjlighet till ett kritiskt förhållningssätt till rådande inomvetenskapliga paradigm inom teologin.

Den statliga styrningen skapar problem på flera plan, det gäller inte bara undervisningens inriktning och kraven på kurslitteraturen. Det handlar också om kraven på lärarnas kompetens. Om Jesus hade levt idag hade han aldrig uppfyllt kraven på att bli lärare i akademisk teologi. Samma sak gäller t.ex. Lewi Pethrus eller John Ongman. Att lärarna måste ha disputerat vid sekulära universitet är enligt min mening ur kristen synvinkel helt olämpliga kriterier, men framtvingas genom statliga styrningen. Jag har ju själv disputerat vid sekulärt universitet så det gör en naturligtvis inte diskvalificerad med automatik. Men om man vid en teologisk utbildning ska t.ex. lära sig att grunda nya församlingar eller att lära sig om profettjänstens inriktning, är det förmodligen mer sannolikt att man lär sig något om man lyssnar på en person som har bred erfarenhet av att grunda församlingar, eller en person med bred erfarenhet av att utöva profettjänsten.

Vi lever i en ekonomisk verklighet där vi har svårt att klara dessa utbildningar utan statliga stöd, studiemedelsberättigande m.m. Min känsla är dock att olika teologiska utbildningar balanserar detta på lite olika sätt. Det optimala vore om Skandinaviska teologiska högskolan klarade sig utan statligt stöd. Nu har vi dock kompetenta lärare med examina från de sekulära universiteten som uppfyller den formella behörigheten. Men som är djupt medvetna om de målkonflikter jag här pekar på.

I en strikt akademisk kontext är det möjligt att kritiskt pröva vetenskapliga teorier, vilket skapar möjlighet till kritisk granskning av liberala teologin. Det är också möjligt att studera de bibliska texterna utifrån deras egna premisser, där man utgår från vad texten faktiskt säger. Och då kan t.ex. en evangelikal och karismatisk grundsyn vara en sådan premiss som man utgår ifrån.

Inom akademin florerar många lösa hypoteser och trendforskning med tveksam förankring i empirisk forskning. Jag minns det glada sjuttiotalet när vi studerade marxistisk ekonomi inom nationalekonomin t.ex. Teologin väljer ju delvis själv i vilken utsträckning man i vill utgå från tesen att Gud talar till oss genom Bibeln, och att Gud är en levande Gud som uppenbarar sig idag.

 

 

 

 

 

I går predikade jag hos Elimkyrkan i Skärholmen. Mitt kristna huvudengagemang är att hjälpa igång nya församlingar och jag tror att det är en mycket effektiv metod för att bedriva kristen mission och evangelisation. Elimkyrkan i Skärholmen är en sådan församling som finns mitt i den lokala förortsmiljön, en kyrka på nära håll.

Jag predikade över Jesu ord i bergspredikan, Matt. 7:1-5, där Jesus försöker lära oss att inte vara dömande mot andra. Han använder en drastisk och ironisk liknelse, han liknar överdriven kritik och dömande attityd för att vilja se flisor i vår broders öga. Kanske fel, brister, svagheter och synder. Det Jesus då säger är att när vi dömer andra missar vi alla våra egna svagheter, tillkortakommanden och synder. Han kallar det för att vi inte ser bjälken, en stor träbit, i vårt eget öga.

Detta är en mycket viktig livsprincip som för den kristne bör prägla vår hållning till varandra i ett äktenskap, till familjeliv och släktrelationer, i relationer i arbetslivet, i församlingslivet. Men det är kristna värderingar som också kan tillämpas i politisk debatt.

Ett äktenskap blir outhärdligt om man ständigt ska anmärka på varandras brister, ser flisorna i varandras ögon. Det Jesus manar oss till är mer av ödmjukhet, där vi blir mer medvetna om egna brister och tillkortakommanden. Samma sak gäller relationer i en kristen församling. När kritik och gnällighet tar över i församlingen blir det inte någon bra atmosfär. Samma sak gäller i arbetslivet.

Som kristna ska vi bidra till att sprida en bra atmosfär, det gäller både i familj och släkt, på jobbet, i församlingen och även gentemot politiken. Att vara en enkelspårig politikerföraktare som dömer ut politiker på osakliga grunder, utan att sätta oss in i vad ett visst parti tror eller tänker, det är enligt min mening att döma på felaktiga grunder. Även politiker kan behöva uppmuntran och välsignelse från kristna, inte bara kritik.

Detta handlar inte om att vi ska avstå från det profetiska , lyfta fram det vi ser som fel – utan det jag talar om är att vi inte ska vara osakliga, och föra fram kritik på ett osakligt och okunnigt sätt, och skapa karikatyrer över debattmotståndare.

Detta är förhållningsregler och bra kristna värderingar som vi alla behöver påminna oss om.

Min ledare i Världen Idag på onsdag kommer att handla om detta.

Hade en extraledare i Världen Idag i fredags då jag återigen kommenterade tankegångar som fördes fram i debattartikeln i Dagen för några veckor sedan.

Grundfrågan är om kristen tro är sann, och att det är en uppenbarelse från Gud. Eller om det är mänskligt och människans försök att förstå Gud och andligheten.

Är kristen tro bara ett inslag på ett religiöst smörgåsbord där det finns många olika rätter, eller är det Guds räddningsplan för världen. Den enda medicin som räddar världen från den dödliga sjukdom den drabbats av.

Hur man svarar på sådana frågor är helt avgörande för hur man förstår och definierar kristen tro.