Daniel Forslund och Aletheia har fört fram en kraftig kritik mot mitt blogginlägg om Trump. Det har varit en intensiv debatt på Aletheia där jag försökt att aktivt delta och svara på vissa frågor, men har nästan bara fått mothugg. Forslunds text har delats över 200 gånger och jag antar att de som delar sympatiserar med innehållet i hans analys.
Jag har inte följt amerikanska presidentdebatten något närmare, inte mer än att titta på olika nyhetsmedier. Jag hade egentligen inte tänkt skriva något efter presidentvalet heller. Men eftersom jag skrev en rapport åt mina kunder i mitt konsultbolag om effekter av Trump när det gäller energi- och klimatpolitiken så började jag gräva lite mer i frågan. Därför skrev jag ner mina kortfattade reflektioner i ett kort blogginlägg.
Forslunds blogginlägg och ännu mer följdkommentarerna innehåller så mycket kritik så det är svårt att sortera i frågorna. Jag gör ett försök.
Daniel kallar mig först för ”ogenerad globalist”. Jag vet inte vad han menar med det, jag har själv aldrig kallat mig för detta. Jag tror på frihandel inte minst för att det gynnar små länder som Sverige, och det gynnar fattiga länder. Jag tror också på människors möjlighet att kunna flytta vart man vill. Och kunna flytta för att fly från förtryck och fattigdom. Men jag har aldrig önskat att avskaffa nationalstater, politiska beslut bör alltid fattas så nära människor som möjligt. Jag har aldrig förespråkat fri invandring, för jag tror det är praktiskt omöjligt, har aldrig förespråkat något annat än reglerad invandring. Jag ser mig inte själv alls som globalist, däremot tycker jag det är bra att Europas länder samarbetar, jag har aldrig varit för ett Europas förenta stater liknande USA:s modell. Däremot tror jag som kristen på att man hör till Guds rike och Jesus är kung och mitt medborgarskap är i himlen. Det är min avgörande identitet, inte ett politiskt-nationellt medborgarskap.
”Jag befinner mig i en bubbla” skriver Daniel. Också väldigt svårt att kommentera och bemöta. Vad är en bubbla? Jag tycker nog att jag i jämförelse med svenska genomsnittspastorer har ganska breda referensramar genom att jag inte i första hand är bibelvetare och teolog, att man arbetar som statsvetare leder för mig till att man snarare inte lever i någon bubbla. Jag vet inte om Daniel menar att statsvetenskap i allmänhet och politiska analytiker i allmänhet lever i en bubbla. Det är en så extremt heterogen grupp så jag har svårt att förstå beteckningen. Ska man hävda att alla statsvetare och politiska analytiker lever i en bubbla, det kräver en extremt stor kunskap om hela detta fält för att kunna fälla ett sådant omdöme. Eller lever jag i en bubbla därför att jag har en konservativ bibelsyn och alltid eftersträvar Bibelns svar på frågor där den ger svar?
Forslund försöker undvika att fördjupa sig i mina åsikter för att skydda sitt blodtryck. Det är ju att beklaga att jag skapar högt blodtryck hos broder Forslund men det är inte min avsikt. Om han med detta vill säga att han för det mesta inte håller med mig, och för det mest inte delar mina åsikter, går det inte att uttrycka detta på ett något vänligare sätt?
Jag ställer in mig i den nya politiskt korrekta adeln, tyckarna i toppen som länge hållit majoriteten av befolkningen med rätt tänkande och rätt tyckande skriver Forslund. Nu tycker jag inte att västvärlden har de kännetecken som Forslund beskriver. Att det finns en liten homogen elit som styr och ställer över allt. Så är inte fallet. I Sverige har vi 8 partier i riksdagen och de har väldigt olika uppfattningar i många frågor. USA är ett mycket heterogent samhälle där många olika grupper konkurrerar om makten, både politiskt, ekonomiskt, regionalt, religiöst m.m.. Media är också mycket heterogent. Jag håller t.ex. inte med om att AFtonbladet och Svenska Dagbladet går på samma linje. Vi har många olika debattforum där många röster får komma till tals. Sverige är dock ett litet land och jag håller helt och hållet med Forslund om att det i vissa frågor kan bli för enkel- och smalspårigt, och där vi kristna har en viktig uppgift att vara en profetisk motvallsröst. Därför har jag sedan sjuttiotalet skrivit om och engagerat mig i abortfrågan för att vara just en sådan motkraft till det dominerande paradigmet. Samma sak gäller äktenskapslagstiftningen, där jag nog en av de kristna ledarna i Sverige som mest deltagit i offentlig debatt i försvar för en traditionell kristen äktenskapssyn. Man bör komma ihåg att när man engagerar sig i den här typen av debatter blir man bombarderad av kritik även från kristna led. Jag anar att Forslund åsyftar debatten om flyktingpolitiken. Men här håller jag inte alls med Forslund om hans analys, att det finns en enhetlig samhällsuppfattning. Jag drev kampanjer mot alliansregeringen för att de drev en för restriktiv flyktingpolitik, kristna bröder och systrar blev utvisade till orimliga förhållanden. Samma sak nu, nu är det SD som håller i taktpinnen, och de etablerade partierna följer efter, även om de inte erkänner det. Den restriktiva flyktingpolitiken är ju den nya politiskt korrekta adeln enligt min uppfattning. Så kring denna fråga, jag förstår helt enkelt inte vad Forslund menar, och han skulle behöva utveckla resonemanget för att jag ska kunna svara.
Det jag säger harmoniserar med sekulär vänsterideologi skriver Forslund. Det gäller knappast det jag skriver i abortfrågan eller i äktenskapsfrågan. Jag antar han här menar flyktingpolitiken. Nu har jag och Micael Grenholm i vår bok ”Jesus var också flykting”, väldigt grundligt motiverat våra ståndpunkter utifrån Bibeln. Menar man att vi tolkar Bibeln fel, då måste man visa på vilket sätt vi läser och tolkar Bibeln fel. Vi har försökt formulera en kristen teologi om migration, att hjälpa de svagaste och en kristen syn på nationalism. Det är inte sekulära ideologier som inspirerar oss i dessa frågor.
”Att ständigt agera i symbios med de krafter som under flera decennier aktivt nedmonterat kristna värderingar i samhället”, det är ju också en mycket allvarlig anklagelse som Forslund kommer med. Jag skriver ju om många olika ämnen och gett ut ett antal böcker, jag antar att han inte menar mitt samlade skrivande. Förmodligen menar han det jag skrivit om flyktingpolitiken, men återigen vår hållning där motiverar vi utifrån Bibeln, inte sekulära ideologier.
Forslund kritiserar mig för att jag inte skriver om Hillary Clintons tokigheter. Men återigen, jag har inte kommenterar amerikanska presidentvalet, inte skrivit om det alls. Jag har nu skrivit en enda kortfattad bloggpost och då skrev jag om Trump eftersom det är han som har makten, och han är presidenten. Jag ser inte något skäl att i detta läge närmare granska Clinton. Att kritisera en bloggare för vad man inte skriver om, blir inte det lite snarstucket?
Nu handlar mitt blogginlägg om 11 punkter där jag uttrycker kritik när det gäller Trump. Trots att Forslund och Aletheia tar i med storsläggan mot mig diskuterar man ju inte alls dessa punkter eller diskuterar vad jag har för fel i min analys. ”Hela posten låter som om han precis lämnat ett möte med Jonas Sjöstedt”. Jag vet inte vad Sjöstedt har med detta att göra. Kritiken mot Trump har ju kommit som kraftigast från högerhåll, inte minst inom hans eget parti, jag tänker t.ex. på Mitt Romney och hans konkurrerande presidentkandidater inom republikanerna. För att inte tala om Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt i Sverige, men de är ju vänster enligt Daniel Forslund, är allt utanför Sverigedemokraterna vänster, jag får det intrycket när jag läser Daniel Forslund. Blir inte det också en bubbla att betrakta verkligen utifrån bara ett Sverigedemokratiskt perspektiv?
Ja, jag är bekymrad över kristet stöd till Trump. Jag har försökt förklara varför och de 11 punkterna är ett försök att förklara varför. Ska vi föra en meningsfull diskussion om min ståndpunkt då behöver man diskutera de 11 punkterna. Punkt 1-5 är i första hand sakpolitiska argument, och dem bemöter inte Forslund alls. Punkt 6-11 handlar främst om Trumps moral och uttalanden om invandrare, kvinnor m.m. Forslunds huvudargument är att jag förbiser problemen med Clintons. Men återigen, jag diskuterar USA:s nyvalde president, de som förlorar presidentval har inte någon större makt och blir bortglömda av historien.
Jag har dock följande mening i bloggtexten: ”Att han har så mycket stöd bland amerikanska kristna kan enligt min mening bara betraktas som avfall och en kyrka som tappat styrningen. Läs gärna det jag skrivit i boken ”Jesus var också flykting” om hur kyrkan i avfall kompromissade med Hitler på trettiotalet. Det finns vissa likheter med dagens situation.” Jag håller med om att den formuleringen är tillspetsad. Men det grundar sig på saker och ting jag faktiskt har hört Donald Trump säga, inte filtrerat av sekulär vänstermedia som Forslund skulle kalla det för. Det har diskuterats efteråt hur många evangelikaler som faktiskt röstade på Trump. Det var ju också lågt valdeltagande i detta val, så räknar man fram procentsiffror så måste man väga in dem som inte röstade och då kanske man hamnar på bara 35 procent som nämnts i amerikansk eftervalsdebatt. Det är möjligt att den meningen i bloggtexten är för tillspetsad, det beror på i vilken utsträckning och med vilken attityd amerikanska kristna röstade för Trump, många kan ju gjort det bara utifrån motiveringen att man alltid röstar republikanskt. Jämförelsen med Hitler handlar om den religiösa hysteri och ledarkult som låg bakom att Hitler grep makten i Tyskland och hans första 10 år vid makten. Tron på att en stark ledare som ska göra folket och nationen stark igen, det är den mentaliteten jag varnar för. Kristna stod bakom denna Hitlerdyrkan i stor utsträckning, även från svenskt håll.
Egentligen är detta den enda punkt som Daniel Forslund diskuterar av mina 11 punkter i min analys. Men det är möjligt att mina påståenden här vilar på en bräcklig grund, jag är beredd att ompröva just den punkten, om det visar sig att jag har fel. Det är möjligt att Forslund har rätt, det är bara skvaller och förtal om Trumps kvinnoaffärer och sexualmoral. Jag utgår bara från direkta citat jag har hört av honom själv där, men det kräver en ingående utredning för att komma till en något mer objektiv klarhet. Min fråga är dock, varför är han gift för tredje gången, om han delar klassiska kristna värderingar när det gäller kvinnosyn och sexualitet.
Det är så mycket jag missar i mina analyser skriver Forslund. Dessutom lägger han till ”som vanligt”, för att ge den vanliga vänliga inramningen. Visst, detta var ett kortfattat blogginlägg, jag har inte tänkt fördjupa mig i ämnet. Men om jag missar så mycket, då är min fråga att när Forslund då ska kritisera mig, tar han endast upp 1 av mina 11 punkter för kritisk granskning. De övriga hoppar han över. Hans huvudinvändning är kort och gott att Hillary Clinton har värre brister. Min första punkt i granskningen av Trump är nog min allvarligaste.
Jag är en ”körgosse i George Soros värld utan gränser”. Vad menas med detta? Går det inte att formulera kritik på ett sådant sätt att den kritiserade på något sätt begriper vad som menas. Det är möjligt att jag är svagbegåvad och okunnig, men jag begriper inte vad som menas med detta påstående.
Sedan skriver Forslund att det är oförlåtligt att jag som pastor och själavårdare är oförmögen att läsa av underliggande orsaker och anledningar till människors agerande. Här förstår jag inte heller vad han menar. Han säger det inte tydligt, men kritiken är allvarlig eftersom han använder ordet oförlåtligt. Låt mig ana att det han åsyftar är varför folk röstade på Trump.
Nu hör det ju till saken att mer än 1 miljon fler röstade på Clinton än på Trump, det var amerikanska valsystemet som gynnade honom denna gång. Han fick inte flest röster. Jag undrar också om inte FED-utspelet en vecka före valet var ganska avgörande för valets utgång.
Nu är ju inte väljare en homogen grupp. Den stora frågan enligt min mening är varför Trump lyckades bli republikanernas presidentkandidat, det fanns ju ett tiotal republikanska motkandidater. Att Trump skulle som megamiljardär och Tv-kändis från Manhattan skulle vara någon mer folkets man än övriga republikanska presidentkandidater, det begriper inte jag. Jag kan USA för dåligt för att fullt ut förstå vilka väljarströmningar som låg bakom stödet till Trump, mediebilden är ju att det var vita män utanför de största städerna som bar fram honom, inte minst från områden som drabbades av avindustrialisering. Det är möjligt att det stämmer, men det är mer än vad jag vet. Men broder Forslund som har bott i USA kan säkert analysera detta bättre än vad jag kan. Jag tar ju inte upp denna fråga i mitt blogginlägg. Att kalla detta ”oförlåtligt” är dock att ta i. Speciellt som han inte tydligt preciserar vad som är oförlåtligt.
Sedan avslutar Forslund med en rad generella anklagelser, inte grundat i mina 11 kritiska punkter om Trump utan en mer generell kritik. Jag jagar högerspöken istället för vänsterspöken (jag försöker undvika dessa politiska positioneringar, jag utgår hellre från kristen etik). Jag tar inte parti för de sargade och bortglömda människorna (jag är väldigt sällan i USA, det stämmer att jag inte engagerar mig här, USA har en heterogen befolkning på 320 miljoner, hur menar Forslund att jag som svensk ska engagera mig, och för vilka grupper av de 320 miljonerna?). Aggressiv sekularism i USA har medfört en politisk revolution (jag menar dock att Trump är ett typexempel på sekulariserad amerikan, hade det varit detta väljarna varit ute efter hade man stöttat någon annan republikansk kandidat med mer tydlig kristen profil). Jag hör inte ropen på hjälp från vanligt folk i USA. Det stämmer, jag är inte i USA, och har fullt sjå med mitt lilla missionsfält i Stockholm och alla utsatta människor jag möter här.
Sedan avslutar Forslund med min EU-inställning. Det har inte heller med Trump-artikeln att göra. Det är saker jag skrev för 15 år sedan han tar upp. Jag vill inte alls bryta ner Sverige som nation, när har jag påstått något sådant? Öppna gränser, jag har aldrig föreslagit helt öppna gränser, jag tror på reglerad invandring, d.v.s. man ska ha möjlighet att söka jobb och få jobb och uppehållstillstånd i Sverige på samma sätt som vi svenskar ska ha möjlighet att söka jobb och få uppehållstillstånd i andra länder. Forslund har ju själv jobbat i USA. Jag tror på asylrätten, att man ska kunna få sina asylskäl prövade.
Och i slutklämmen tar Forslund i med mina bristande kunskaper. Det är dock något förvånande att han ens ägnar tid åt att läsa en blogg som skrivs av en person med så bristande kunskaper.
Och sedan blir det bombardemanget av kritik i kommentarsfältet på Aletheia, och där Forslund finns med och deltar. Det blir för mycket att gå igenom allt detta. Vill bara peka på några saker.
Swärd associerar alla kristna som inte stödjer globalism och öppna gränser med Hitler och jag tolkar Bibeln med marxistiska glasögon skriver Forslund. (kommentar: jag stöder inte alls globalism som Forslund definierar det, att jag tolkar Bibeln med marxistiska glasögon – ett obegripligt påstående för min del, vad i mina böcker om korset, eviga domen, och bibelsyn är marxistisk tolkning) Vad i våra två kapitel om bibel-teologi i flyktingboken är marxistiskt, man måste precisera sig när man kommer med en så svepande kritik.
Den grövsta kritiken i kommentarsfältet kommer dock från Lars Enarson och Daniel F som deltar intensivt i kommenarsfältet gör inte någon markering mot detta. Lars E citerar en bibeltext från 1 Joh 4 om falska profeter, skillnaden på sanningens ande och villfarelsens ande, och att inte vara av Gud. Lars E använder sedan ett bibelcitat för att beskriva mig ”de bedrar och är själva bedragna”.
Det här är den grövsta form av anklagelse man kan rikta mot andra kristna. Att vara falsk profet, styrd av villfarelsens ande, att bedra och vara bedragen.
Min fråga är kort och gott om Daniel Forslund och Aletheia håller med om denna bedömning. Om ja – på vilken grund och utifrån vilken granskning gör man en sådan bedömning. Om nej – kan man då markera hos Aletheia att man tar avstånd från detta uttalande?
Och hur ska den här typen av bedömningar göras.
Jag hade kunnat köpa kritik i ett sådant läge om jag börjat omtolka eller problematiska klassiska kristna doktriner, om Jesu uppståndelse, Jesu gudom, treenigheten, grundläggande kristna moralfrågor, kristen äktenskapssyn m.m. Då måste man kunna börja prata om heresi, det har jag tagit upp mer än en gång, både i mina böcker om korset och Efter detta, finns sådana resonemang.
Men nu diskuterar vi ett amerikanskt presidentval. Ska jag tolka Enarsons påstående som att om man inte är för Trump är man en falsk profet och drivs av villfarelsens ande?
