Nu sitter jag på flygplatsen i Bergen, för att resa till Stockholm. Har ägnat senaste sex dagarna åt de fem barnbarn vi har här, i åldrarna 2-12 år. Otroligt kul och utmanande. I dag skulle jag följa 3-åringen till förskolan, barnehagen heter det i Norge. Hon vägrade sitta i vagnen. Försökte få henne att gå och hålla i vagnen, hon vägrade att gå. Till slut fick hennes mor komma och bära henne på ryggen. Då var allt ok.

Nu blir det två dagars styrelsemöte med Heart of Evangelism, den organisation som Sebastian Stakset tog initiativ till för cirka 7 år sedan. Strategi, framtidsplaner och bön är på agendan.

I går blev jag uppringd av tre journalister på en gång, blev då medveten om att handlingarna till EFK:s kongress har lagts ut. Bland annat radions P4 hörde av sig. Har inte hunnit läsa styrelsens svar på motioner där jag har haft ett litet finger med i spelet. Det är tröttande med ett evigt ältande om HBTQ-frågan. Och att framställas som någon sorts spjutspets för evangelikal teologisk konservatism. Det enda jag säger är att EFK ska hålla fast vid övertygelser som den världsvida kyrkan har haft i 2000 år, samt 99 procent av dagens världsvida kyrka som betraktar sig evangelikala kristna eller pingst-karismatiska kristna. Inte så mycket att diskutera enligt min mening, men det är det tydligen.