Skriver man något om Donald Trump så får man många synpunkter från olika kristna som reagerar på kritiska reflektioner om Trump. Den här texten är en sammanfattning av min inställning och ett svar på frågor som jag har fått. Jag har också kontakter med kristna ledare i USA och har läst en del om vad olika kristna ledare i USA tycker om Trump och trumpismen. Noterar att vissa ser på saken som jag gör. Vissa håller med i stor utsträckning men menar att Demokraterna är ett ännu sämre alternativ, Trump är det minst dåliga alternativet, och Gud kan använda Trump även om det inte är något ideal. Sedan har vi dem som ser Trump som en frälsare, ett Guds unika redskap, och som inte tar in kritiska reflektioner kring denna sak. Med Trump som president kommer väckelsen till USA.

Jag har reagerat mycket kraftigt på Trump, hans stil och moral, ända sedan presidentvalrörelsen 2016. Hade han bara varit en vanlig politiker så hade jag nog inte engagerat mig i frågan, men eftersom han kraftigt har burits fram av stora delar av den vita evangelikala kyrkan i USA har det funnits anledning att problematisera och kritiskt granska engagemanget för Trump från kristet håll. Det har också sammankopplats med profetior och utspel om att Gud på ett särskilt sätt står bakom Trump. Hans kampanjmöten har liknat väckelsemöten, med hyllningar av Trump. Jag kallar denna nya rörelse för Trumpism. Jag har många invändningar, och skriver ner det i punktform, för att det ska bli lite logiskt. Jag kan inte se något politiskt parti i västvärlden med liknande typ av religiös hysteri kring en partiledare, och med en sådan sammanblandning av politik, profetia och kristna nationalstatstankar. Trumpismen är en religiös rörelse och behöver kritiskt granskas av oss som bekänner oss till en hög nivå av bibeltrohet.

Trumpismen har lyckats ta över det republikanska partiet och det är bara Trumplojala personer som delar hans värderingar och är lojal till honom som nu får de viktiga posterna i partiet. Trumpismen är något helt annat än vad republikanerna tidigare har stått för. Min jämförelsepunkt är inte Demokratiska partiet, det är hur det republikanska partiet fungerat tidigare och vilken politik man bedrivit under Reagan och Bush den äldre och den yngre med flera som jag jämför med.

1. Det är olyckligt när kristna kyrkan, kristna tron och kristendomen för mycket kopplas ihop med ett visst politiskt parti och politisk ledare. Evangeliet är för alla. Oavsett politiska preferenser och var man befinner sig på höger- och vänsterskalan. Jag tror på den hållning som Billy Graham hade under sin aktiva tid, som odlade lika nära relationer med både demokratiska och republikanska presidenter. Som evangelist tog han inte politisk ställning i ett tvåpartisystem. En politisering av kyrkan leder till ytterligare en faktor som kan splittra oss kristna. Trumpismen är ett bra exempel på detta. Jag har vänner i USA som har berättat om hur detta har splittrat många församlingar.
2. När politiska ledare lyfts fram som frälsande Messias-gestalter, då har vi lämnat sund kristendom bakom oss, det handlar om avgudadyrkan och avfällig kristendom. I vissa extrema situationer inträffar detta att politiska ledare har fått denna avgudaliknande status. Under min livstid har jag inte sett det bland amerikanska presidenter. Det finns tydliga inslag av detta i hyllningarna till Trump. Något liknande präglade hyllningarna till Hitler på trettiotalet. Den avfälliga kyrkan deltog i dessa hyllningar till Hitler på trettitoalet. Jag har skrivit om det i vår bok ”Jesus var också flykting”.
3. Ett märkligt argument som ständigt upprepas av Trumps kristna anhängare är att om man är skeptisk till och tar avstånd från Trump då är man demokrat och stöttar Kamala Harris. Det är ett orimligt argument. Det är ungefär som att hävda att om man på trettiotalet tog avstånd från Hitler så var man för tyska vänstern. Det jag tar avstånd ifrån är inte republikanerna, jag tar avstånd från Trumpismen, vilket är något helt annat än vad de tidigare presidenterna Reagan, och George Bush den äldre och den yngre stod för, för att inte tala om de republikaner under senare år som tagit avstånd från Trump, till exempel Mitt Romney och Liz Cheney. Som gammal pro-life aktivist från sjuttiotalet kan jag känna sympatier för republikanernas respekt för det ofödda barnets liv. Ser dock nuvarande partiregimen som urusla representanter för pro life. Trump har dessutom inte tagit någon tydlig ställning i den frågan, han vill överlåta till delstaterna att avgöra. Han har utsett en abortliberal sjukvårdsminister, Kennedy. Enligt min mening för Trump en svajig pro-life-politik. Tycker också att demoniseringen av Demokraterna från Trumps sida går för långt, varför röstar en bred majoritet av amerikanska judar på Demokraterna om man anser att bara Trump driver en Israelvänlig politik. Varför röstar en bred majoritet av USAs svarta kristna på Demokraterna om de så saknar all koppling till kristna väljarbasen? Det är inte helt svartvitt allting när man jämför två partier. Som icke-amerikan har jag inga skyldigheter att ta ställning i amerikans politik, Trumpismen anser jag dock vara en urspårning och villfarelse, så den varianten tar jag avstånd ifrån. Demokraterna tycks ju också delvis driva dekadenta debattmetoder, men någon motsvarighet till Trumpismen finns inte på det sättet inom partiet.
4. Det verkar som om den kristna rörelsen bakom Trump räknar med att politiken ska kristna USA och valet av president är avgörande för nationens andliga väl och ve. Jag har mycket svårt att se den bibelteologiska grunden för ett sådant synsätt. Väckelse får man genom bön och helgelse, och att bygga enade och bibeltroende församlingar, inte att driva en viss politik och upphöja vissa politiker.
5. En del kristna Trumpanhängare tror att man är hjärntvättad av sekulära media om man inte håller med dem. Jag har en helt motsatt uppfattning. Media har gjort Trump till en superstjärna, Trumpkritisk media och Trumpvänlig media har ägnat sig åt honom i stort sett dagligen i bortåt tio år. All mediauppmärksamhet gynnar Trump, även den negativa publiciteten, vilket förstärker hans konspirationsteorier om professionella media och dess vinkling. Trump är ett mediegeni och har en enastående förmåga att ständigt väcka uppmärksamhet, och media spelar helt med i det spelet. Genom sociala medier behöver man inte gå till vanliga media för att skaffa sig en egen uppfattning om Trump, hans tänkande och ideologi, det är fullt tillräckligt att läsa det han själv skriver. Jag har läst både positiva och negativa och neutrala analyser om Trump, men viktigaste grunden till mina ställningstaganden är vad han själv faktiskt har påstått och skrivit.
6. För en bibeltroende kristen är värnandet om en kristen sexual- och äktenskapsmoral en viktig fråga, och ett avgörande kriterium vid bedömning av ledare, både i kyrkan och politiken. Trump har dömts för att olagligt betala ut pengar till en porrstjärna för att hon inte skulle berätta om deras sexuella kontakter. Jag har sett TV-klipp där han berättat om hur han antastat kvinnor, och berättat om det på ett positivt sätt. Han är gift för tredje gången. Att evangelikala kristna visar alltmer tolerans för sexuella eskapader visar på en moralisk uppluckring. Jämfört med upprördheten över Bill Clintons eskapader på detta område och den upprördhet det skapade bland konservativa kristna, och dagens acceptans för Trump visar att de moraliska värderingarna har förskjutits betydligt. Man bör även peka på ett antal exempel där Trump uttryckts sig nedlåtande om kvinnor, hans sexistiska stil och framtoning är otänkbar för en bibeltroende kristen. En svensk politiker skulle vara rökt om man betett sig som Trump på dessa områden. Att kristna sexual- och äktenskapsetiken inte står särskilt högt i kurs inom Trumpismen visar att man lyfter fram Elon Musk som en spjutspetsperson, med 10 barn, och som har haft minst fem olika fruar/kvinnor. För mig som bibelkonservativ kristen, denna punkt är tillräckligt för mitt avståndstagande från Trumpismen.
7. Under perioden 2016-2020 skrev Trump ständigt på twitter och jag läste hans tweets i stor utsträckning. Han svär och förbannar, sprider hat och lögner, ständigt. Som alla despoter och maffialedare smörar han dem som är lojala med honom och sågar dem som kritiserar honom eller inte agerar enligt hans intressen. Jag känner inte till någon politiker i västvärlden som ”spyr galla” på samma nivå som Trump har gjort. Mest kritisk till Trump blir man inte när läser medias skildringar av vad han gör och säger, mest kritisk blir man av att direkt läsa det han skriver. Det finns absolut ingenting kristet i det han själv skriver, det kristna är bara någon sorts fernissa när han visar upp sig i kyrkor och har möten med kristna ledare som får be för honom. För mig är det bara fernissa om man inte ser något exempel på omvändelse och syndabekännelse hos en person.
8. Är Trump fascist, det är en fråga som diskuteras bland statsvetare. Vissa svarar ja på den frågan. Bland annat hans tidigare stabschef i Vita Huset, John Kelly. Fascismen kan anpassa sig till demokrati, men är egentligen mot den politiska konkurrensen om regeringsmakten som präglar demokratier. Valfuskbudskapet som Trump förde fram efter presidentvalet 2020, hade en fascistisk prägel. Även hans uppmaning till våld i samband med stormningen av Capitol Hill, där han sade offentligt: ”If you don´t fight like hell, you are not going to have a country anymore”. På det sättet kan en kristen människa aldrig uttrycka sig, inte heller en person som respekterar politisk demokrati. Våldsuppmaningen kan mycket väl klassas som fascistisk. Kontroll över media och domstolar är ett annat kännetecken för fascister. Man vill inte ha någon kritisk granskning från media. Man vill inte heller ha någon kritisk granskning från självständiga domstolar. Främlingsfientlighet och rasism är ett annat kännetecken för fascismen, samt lögner och konspirationsteorier. Att skapa en alternativ verklighet är en grundbult i ideologin. Det är en bedömningsfråga om Trump är fascist eller inte, han rör sig i varje fall i den rikningen enligt min mening. Fascismen präglas av ledarkult, att vara lojal med ledaren är viktigare än moral och är viktigare än att värna om sanningen. En anledning till att jag tar avstånd från Trumpismen är att den rör sig i fascistisk riktning. Nu finns det så många motkrafter i USA så jag tror att det är mycket svårt för Trump att göra om USA till en fascistisk diktatur, även om han gärna skulle vilja det.
9. Ska vi inte be för överheten? Självklart, det uppmanar oss Bibeln till. Men vi kristna har också ett uppdrag att kritiskt granska överheten, med Bibeln i handen.
10. En avgörande allmänpolitisk fråga handlar om inställningen till Ukrainakriget, där Trump vid ett antal tillfällen har uttryckt sig mycket Putinvänligt. Det verkar som om hans huvudsympatier är med Putin och Ryssland och det ryssvänliga Ungern. En helt annan politik än tidigare republikanska ledare som värnat om västvärldens front från andra världskriget där västvärldens demokratier har ett nära samarbete och står som en enad front inte minst mot Ryssland. Tror inte att amerikaner i allmänhet förstår hur avgörande för Europa som Ukrainakriget är, en rysk seger i kriget innebär att han troligen går vidare med fler länder, och vi står på randen inför ett världskrig. Här är Trumpismen väldigt oklar, om sympatierna och samarbetet är med västdemokratier eller despotiska regimer i öst. När det gäller utrikespolitiken har Trump en helt annan linje än det som tidigare präglat det republikanska partiet. Bidens Ukrainapolitik har inte imponerat, den har varit svag och vacklande. Ska vi utgå från vad Trump hittills har sagt vill han pressa fram en fredsuppgörelse enligt Rysslands intressen, men det är oklart i dagsläget hur USA:s Ukrainapolitik under Trump kommer att utformas. I bästa fall kan det bli en positiv överraskning.
11. Synen på invandrare och invandring är en annan fråga där mina kristna övertygelser krockar med Trumpismens värderingar. Att uttrycka sig så nedlåtande om immigranter och personer av annan ras som Trump har gjort vid ett antal tillfällen, är inte i enlighet med bibliska-kristna värderingar. Man kan argumentera för gränskontroll och reglerad invandring utan att uttrycka sig väldigt nedlåtande och kränkande om stora grupper av människor. Det är ett antal kristna ledare som har reagerat på detta. Det finns uppenbart tydliga rasistiska tendenser inom Trumpismen.
12. Min kanske allvarligaste invändning mot Trump och Trumpismen gäller valfuskkonsprirationen och de försök till statskupp som gjordes efter valet 2020. Det har inte på något sätt kunnat beläggas att det förekom valfusk vid valet 2020, och både Trumps justitieminister och hans chef för valadministrationen förnekar valfusket. Hans samtal med republikanske ledaren i Georgia där han försökte övertyga om att fixa 12,000 röster åt Trump, har spelats upp för hela världen. En normal politiker i en demokratisk rättsstat skulle var slut och rökt efter ett sådant beteende, även efter agerandet vid Capitol Hill, men i USA har han fyra år senare inte ens blivit dömd. Som utomstående iakttagare undrar man över hur amerikanska rätssystemet fungerar, inte för att de åtalar Trump, utan att de låter honom komma undan med så flagranta brott han utförde vid förra valet. Det är enda valet vid USA:s moderna historia där denna valfuskteori har lanserats av en kandidat som förlorade valet, frågan är varför detta inträffade bara vid detta enda tillfälle enligt Trump, när han dessutom hade varit president i fyra år. Det är bananrepubliker som ägnar sig åt valfusk, inte demokratiska rättsstater.
13. Jag förväntar mig att ett politiskt parti och en presidentkandidat som åberopar kristendom, kristna värderingar är styrd och präglas av kristna värderingar. Efter att ha läst Trumps egna tweets i fyra år ser jag inte ett spår av kristna värderingar. Möter dock ständigt svordomar, förbannelser, hat, förnedrande omdömen om människor han inte gillar, han hyllar dem som hyllar och är lojala med honom och sågar dem som kritiserar honom. Dem vill han hämnas mot, spärra in, bura in om han kan. Jämfört med tidigare amerikanska presidenter spelar han i en egen division när det gäller att inte sprida kristna värderingar. Att vara vänlig och förlåtande, är i min kristendomstolkning grundläggande kristna värderingar. Trump tycks bara vara vänlig mot sin egen hejarklack, jag har inte sett ett spår av förlåtande sinnelag.
14. Min läsning och lyssnande på vad Trump skriver och säger, jag uppfattar honom som en renodlad extrem postmodernist. Absoluta sanningar tycks inte existera, det är sant som gynnar hans intressen. Hans vurmande om kyrkan och vissa kristna ståndpunkter bygger på att han får väljarstöd därifrån och därmed makt, mitt läsande av hans tweets pekar i riktning mot en man som är mycket ovarsam med sanningen, fakta och verklighetsomdömen. Påståenden som missgynnar hans makt och ambitioner tar han avstånd från, de är inte sanna, påståenden som gynnar hans makt och ambitioner är sanna. Människor som gynnar hans makt och ambitioner är bra människor och människor som inte gynnar hans makt och ambitioner är dåliga människor. Man märker detta mönster tydligt om man närmare granskar vad han påstår. Det finns inte någon politiker i västvärlden som kritiserats för att komma med så mycket lögner i sina tal som Trump. Fascistiska ledare fungerar på detta sätt, men Trump driver det till en spets. Det är en antikristlig tendens att ha en så ambivalent hållning till sanningen. Putin har ju liknande tendenser med sannings- och moralrelativisering.
15. Man kan sedan diskutera allmänna politiska områden som tullpolitiken, europapolitiken, internationella politiken, miljöpolitiken och klimatpolitiken, där jag är skeptisk till Trumps politik, men punkterna ovan är de områden där Trump och Trumpismen påtagligt avviker från vad republikanerna tidigare har stått för som parti.