Senaste månaden har varit speciell för mig och min fru. Hon genomförde en knäledsoperation i början av mars och det kräver ett antal månader av rehabilitering och sjukgymnastik.  Det är dock en operation som på sikt ska leda till en påtaglig förbättring. Byta knäled gör sjukvården bara när det är stora problem med värk och förslitning. Det har dock krävt att jag under en dryg månad har behövt hålla mig hemma och delvis fungera som personlig assistent, första veckorna på dygnet-runt-basis. Tillståndet har dock förbättrats påtagligt senaste dagarna då Eva har kunnat sluta med en medicin som skapade svåra biverkningar., så svåra biverkningar att vi var på St Görans akuten en hel natt och förmiddag tidigare i veckan, med misstanke om blodpropp. Vi kunde dock åka hem efter ett halvt dygn på akuten och det var ingen blodpropp och det tackar vi Jesus för.

En annan stor familjehändelse senaste månaden har varit att vi har fått vårt sjätte barnbarn, en liten gutt föddes vid Bergens sjukhus i västra Norge för en vecka sedan, som blir lillebror till vårt andra barnbarn, som vår yngste son har fått tillsammans med sin norska fru. Jag räknar med att åka till Bergen i slutet av april för att få träffa det nya underverket. Fem av våra sex barnbarn bor i Bergen, Norge, så det blir en del pendlande i båda riktningarna.

När det gäller mina kristna engagemang har det blivit en stor förändring under mars månad. Folkungakyrkan i Stockholm valde mig till församlingens ordförande vid årsmötet 17 mars och jag går nu med glädje in i uppdraget att leda församlingen tillsammans med det övriga församlingsrådet, och Martin Tebus som är församlingens pastor sedan i oktober. Ser mycket fram emot ett samarbete med Martin, vi delar så mycket av övertygelser och andliga värderingar. Jag var ju tidigare församlingens pastor och drev aktivt på utvecklingen att flytta församlingen från Östermalm till Södermalm och försäljningen av gamla Elimkyrkan på Östermalm, som Zlatan köpte, och köpet av gamla baptistkyrkan Salem, som stod tom. Att sälja en gammal baptistkyrka, att köpa en annan gammal baptistkyrka och flytta hela församlingen från Östermalm till Södermalm, har varit ett av mitt livs mest utmanande och påfrestande projekt. Om jag någon gång har varit nära att bli utbränd så var det då. Satsningen har dock varit till stor nytta för församlingen långsiktigt och det finns stora möjligheter för Folkungakyrkan inför framtiden.

Jag och hustrun fortsätter med missionellt arbete i stadsdelen Östermalm i Stockholm.  Östermalmsborna är i ganska stor utsträckning kulturkristna och mer än hälften av befolkningen är fortfarande med i Svenska kyrkan, döper sina barn i kyrkan, konfirmerar sina tonåringar i kyrkan, gifter sig och begravs i kyrkan, och går ofta till kyrkan, första advent, vid jul och påsk, framförallt. En betydande andel av befolkningen är med i någon av kyrkans körer eller barn- och ungdomskörer. Det är en speciell missionell miljö. Det senaste som har hänt är att vi har initierat en ekumenisk bönegrupp i stadsdelen som möttes för första gången på skärtorsdagen, i Frälsningsarméns lokaler. Vi var drygt 30 närvarande vid första tillfället, och det var mycket inspirerande. Jag och hustrun nätverkar aktivt på Östermalm, vi är båda med i kyrkofullmäktige i Oscars församling, och jag är med i både kyrkoråd i Oscars församlling och är vice ordförande i ett kyrkobyggnads- och fastighetsutskott som har hand om det mesta av Svenska kyrkans fastigheter på Östermalm.

Min övertygelse är att ska vi få en ny folkväckelse i Sverige kan vi inte räkna bort Svenska kyrkan, den har enormt mycket större kontaktytor mot svenska befolkningen än vad frikyrkorna har. Därför behövs det aktiva frikyrkokristna som också engagerar sig i Svenska kyrkan.