Nu är det så att Matteuskyrkan i Göteborg är en ekumenisk församling EFK/EFS, så det vilar inte helt under EFK:s paraply. Jag känner inte till någon församling i EFK som välsignar samkönade par, det stämmer nog att Matteuskyrkan gör det, men de är ju inte bara EFK. Vi har ju också ett antal ekumeniska församlingar med Equmeniakyrkan och vad det är för praxis där vet jag inte.

Är det alltså så att om en församling bara är ansluten till EFK, då får man inte välsigna enkönade par, men om en församling dessutom är ansluten till ett annat samfund, då kan det eventuellt vara okej, beroende på vad det andra samfundet har för policy?

Om så är fallet, tycker jag det låter som en märklig policy från EFK:s sida. Som samfund måste man rimligtvis ha vissa minimikriterier för vad som krävs för att församlingar skall kunna ansluta sig. Har man kommit fram till att en ”traditionell” äktenskapssyn är ett sådant kriterium, då får väl de församlingar som har en annan uppfattning söka sig till andra samfund.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja, men jag ser det positivt att frågan kommer upp på riktigt och inte sopas under mattan som den gjorts allt för länge, som vi gör med många ”svårare” funderingar inom frikyrkan.

Jag hoppas att det samtal o bearbetning som ska leda fram till rapporten/boken faktiskt grundar sig i Guds ord och bredd i förståelsen, utan att för den skull tappa bort alla människor som berörs, på båda ”sidor”.

Eftersom jag själv är personligt berörd av frågan, där jag försökt hantera den på ett sätt som går emot vad samhället anser vara korrekt, och där Guds norm att samlivet är reserverat inom äktenskap med man-kvinna, så har jag inte så många platser kvar i Sverige jag kan vara mig själv någorlunda.

Med det sagt, jag är absolut inte ute att döma någon, men, som jag försökt skriva, för mig, och antagligen några fler, så är den frizon som erbjuds på olika nivåer i församlingen ett av de få andningshål som finns kvar.

Så, snälla innan ni tar bort det på samfundsnivå, gör det med många kloka och respektfulla samtal, och fundera och sök upp oss som valt/försöker välja den mer klassiska vägen och prata med oss så ni också tar hänsyn till oss.

Nejdå, frågan om det finns någon som helst risk för att gå evigt förlorad – eller om alla blir evigt saliga ”in the end” – är definitivt en mer avgörande fråga. Ändå ter det sej för mej ganska uppenbart att den kyrka och församling som inte bara medger möjlighet till förbön och välsignelse av två karlar som pastoralt undantag (i en kontext där äktenskap mellan en man och en man inte fanns på kartan – jfr Svenska kyrkans biskopsmöte 1994) utan som allmänt erbjudande, dessutom (som i EFK) av borgerligt ingångna äktenskap, d v s som fullständigt likställande av man-man- och kvinna-kvinna-förbundet, är en gnostisk urspårning eller med ett äldre uttryck ”en galenskap i Israel”.

Det kanske, om Cedersjös linje skulle gå igenom, visar sig att EFK:s beslut att avstå från vigselrätten var ett misstag. En bevarad vigselrätt – med väjningsrätt – hade givit samfundet möjlighet att i någon utsträckning välsigna utan att uppfattas ha bytt äktenskapssyn. Det blir svårare nu när ALLA presumtiva kontrahenter redan är vigda till äktenskap och söker samfundets välsignelse. Men det är å andra sidan ett starkt argument mot Cedersjös linje, som i dagens kontext ter sej närmast queer (den borde ha förts fram 1994 för att ha varit något så när tänkbar).

Är det Tobias Elof Hadin som initierat och genomfört detta (han är alltid trevlig att diskutera med men definitivt lutande åt det könsneutrala äktenskapet) tycker jag nog att EFK borde ifrågasätta samarbetet med Svenska kyrkan och EFS – men lika mycket tycker jag att EFS` ledning borde reagera. Förmodligen (fast nu gissar jag bara) har Tobias Elof sett det här som en ganska gångbar kompromiss som är möjlig tack vare EFK:s avsägelse av vigselrätten Folk vigs antagligen inte till äktenskap i Matteuskyrkan men deras redan ingångna äktenskap kan välsignas i Matteuskyrkan på lika villkor, oavsett om det är man-man-förbund, kvinna-kvinna-förbund eller man-kvinna-förbund. Det här borde vara mycket, mycket intressant för både EFK och EFS att titta närmare på, oavsett om mitt förmodande stämmer eller inte. EFK kan i varje fall, som Mikael påpekar, knappast skylla på EFS när en EFK-ansluten församling byter linje. Varje samfund måste ju vara ansvarig för – och i någon mening godkänna eller acceptera – de församlingars lära och praxis som tillåts ingå i samfundet.

Om utfallet på kongressen blir att en överväldigande majoritet avvisar avfall i församlingarna och istället frammanar större möjligheter att vägleda och befria individer ur en nedbrytande och ovärdig livsstil (Rom 1), då visar EFK att man inte bara är en död kropp, färdig för kyrkogården. Kraften finns bara i ett starkt flöde av Guds Ande. Det är ju Messias kropp vi talar om, och vem bestämmer över den?