Värderingsförskjutningar i svensk kristenhet

Jag har nu varit en del av svensk kristenhet, och dess frikyrklighet i hela mitt liv. Mitt samlande omdöme är att det är en negativ utveckling om man tittar på Svenska kyrkan och de traditionella frikyrkosamfunden, i riktning mot sekularisering och teologisk liberalisering. Bilden är dock inte nattsvart, immigrantkyrkor och nya karismatiska kyrkor av olika slag, där Torbjörn Aronson genomfört utmärkt forskning, visar att väckelsekristendom lever kvar och delvis frodas. Nedgången i de traditionella samfunden kan beläggas med mängder av statistik, men det går jag inte in på nu. Jämför man 1930-talet med 2019 ser man en mycket omfattande nedgång för Svenska kyrkan och de traditionella frikyrkosamfunden. På församlings- och lokalnivå är dock utvecklingen inte entydig, det finns många traditionella församlingar som upplevt tider av växt och förnyelse under senaste decennierna.

Ska man analysera dessa trender utgår jag från begreppsparet evangelikal-liberal. Beteckningarna kan diskuteras men är väl etablerade i analys och litteratur. En del gillar inte begreppet teologiskt liberal, trots att det inte används som skällsord i många kretsar, man skulle kunna vara välvillig och använda begreppet teologiskt progressiv, så slipper jag en diskussion om ordval. Liberal/progressiv kontra evangelikal blir det begreppspar jag utgår ifrån. Jag går inte nu in på gränsdragningen mellan fundamentalism och evangelikalism.

Kärnan i evangelikalismen är enligt min mening en utgångspunkt från reformationen på 1500-talet där skriften allena var honnörsordet. En evangelikal kristen har Bibeln som grund för lära och liv. Evangelikaler kan diskutera vad Bibeln säger, men man är överens om att det är bibeltexten som är grunden för ställningstagandet. Protestantismen präglades även av tron på att vanliga kristna hade förmågan att läsa, förstå och uttolka skrifterna. En liberal/progressiv har mer tonvikt på Bibeln som människors ord om Gud, evangelikalen betonar att Bibeln är Guds ord.

Evangelikalismen har också sina rötter i 1700- och 1800-talets väckelserörelser, men fokus på frälsning-omvändelse-pånyttfödelse. Evangelikalismen har fokus på omvändelsekristendom. Evangelikal kristendom kännetecknas att evangeliet är i centrum, evangelisation och mission handlar om att predika evangeliet så att människor kommer till tro på Kristus och upplever frälsning och genomgår en omvändelse. Teologisk liberal kristendom har mer fokus på sociala insatser, goda värderingar och en människosyn som inte betonar att vi är syndare som behöver frälsning och pånyttfödelse. Evangelikalismen har en mer pessimistisk människosyn, människan är en syndare, som behöver försonas med Gud. Det är endast möjligt genom Guds nådesingripande genom Jesu ställföreträdande strafflidandet där han tog på sig syndens lön och konsekvenser i vårt ställe. En skillnad mellan evangelikala och liberala kristna är att evangelikaler mer betonar synd, Guds dom över synden och behovet av frälsning, medan liberaler mer betonar människans inneboende godhet. Evangelikaler talar risken att gå evigt förlorad medan liberaler mer tänker i en universalistisk riktning, vi alla kommer till himlen till slut.

Väckelsekristendom har nästan utan undantag i modern tid haft en tydlig evangelikal inriktning.

Evangelikal kristendom kännetecknas av övertygelsen om evangeliets sanning. Man tror inte på ett antal vägar till Gud, det är Jesus som är världens frälsare. Att bli kristen handlar om att bli räddad, att inte gå evigt förlorad. Det är livsavgörande med frälsningen och pånyttfödelsen. Det  beskrivs som att gå från död till liv, från mörker till ljus. Det påverkar också synen på Jesu död på korset. Var det en symbolisk martyrhandling eller bar Jesus mänsklighetens synd och Guds vrede över synden på korset.

Det påverkar i grunden synen på mission och evangelisation. Evangelikal kristendom lyfter i regel fram det kristna sociala engagemanget, det framkommer inte minst i Lausannedeklarationen. Men evangelisationen, och den mission som handlar om förkunnelsen av evangeliet och grundandet av församlingar, uppfattas som det allra viktigaste.

I vissa internkristna debatter framställs inställning till samkönade äktenskap som den avgörande faktorn var man hör hemma på skalan liberal-evangelikal. Det är en kraftig förenkling. En evangelikal kristen värnar utifrån sin bibeltro både det livslånga, trogna äktenskapet, och en strikt sexualsyn, vilket även innefattar respekten för det ofödda livet. Men man kan inte bara lyfta fram dessa frågor som ett avgörande kriterium, det handlar om hela inställningen till evangeliet, kristna trons avgörande betydelse och bibelsynen.

Man kan peka på ett antal ytterligare områden där man ser tydliga skillnader mellan liberal/progressiv kristen hållning och en evangelikal kristen hållning. Andra exempel är tron på Guds övernaturliga ingripande i mänsklighetens historia som kännetecknar evangelikaler, man läser bibeltexter om Jesu under, mirakel i Gamla Testamentet m.m som faktiska händelser. En annan skillnad handlar om världsbilden, den bibeltroende evangelikalen tror på att det finns onda andar, en djävul, änglar m.m., medan liberalen ger detta en mer symbolisk och metafysisk tolkning.

På följande sätt skulle man kunna sammanfatta resonemanget i nio olika områden där man ser tydliga skillnader mellan kristna i en sekulariserad miljö som i Sverige (det finns mycket mer är nio områden, men detta gäller mer grundläggande frågor):

Teologiskt liberal/progressiv               Evangelikal/ teologiskt konservativ

Personlig frälsning nedtonas              Omvändelse/personlig frälsning betonas

Universalism                                            Risk att gå evigt förlorad

Mission gm socialt arbete                    Mission gm evangeliets förkunnelse

Många vägar till Gud                              Jesus vägen, sanningen, livet

Modern sexualetik                                  Klassisk syn på äktenskap

Bibelns auktoritet nedtonas                 Bibeln grund för lära och liv

symboltolkning av Bibeln                     Bokstavlig läsning av Bibelns mirakler

symboltolkning änglar m.m                 Håller fast vid Bibelns världsbild

Korset – martyrskap                                Korset – Jesus tog vår synd och straff

 

Dessa begreppspar visar på en skala. Det har oftast varit en långsam glidning efter denna skala i riktning från höger till vänster. Man svänger aldrig 180 grader på en gång, utan det är långsamma värderingsförskjutningar som oftast görs utan att man fattar beslut om det. Teologins akademisering är enligt min mening en avgörande påverkansfaktor från att kristenheten har rört sig i riktning från evangelikal till liberal/progressiv.

Vissa delar av detta kan mätas, och vissa delar kan mätas genom opinionsmätningar. t.ex. kan man analysera missionens inriktning, är den dominerad av renodlade biståndsprojekt eller hur mycket fokus är det på evangelisation och omvändelse till kristen tro. De ständiga debatterna som pågått i ett antal år om äktenskapet och sexualetiken är ett exempel på hur dessa olika paradigm krockar. Ett aktuellt exempel var den abortdebatt som blossade upp inom ramen för Svenska missionsrådet. Utgivningen av Librisantologin om homosexualitet är ett annat aktuellt exempel på dessa värderingsförskjutningar.

Ett annat exempel på skillnader i missionssyn var när EFK för cirka 10 år sedan lämnade Diakonia i protest mot att man bara ägnade sig åt biståndsarbete. Teologiska debatten på min blogg om hur man tolkar boken Jona i Bibeln, är ett bra exempel på en mer bokstavlig läsning och tolkning av Bibeln. Om en teologisk utbildning inte undervisar om den andliga kampen, om befrielse från onda andar, och existensen av en djävul, – det är också uttryck för en glidning från en evangelikal till en liberal kristendomstolkning.

När bokförlaget Libris gav ut Rob Bells bok om ”Love wins”, var det ett tydligt exempel på en glidning i perspektiven. Från tron på att man kan gå evigt förlorad till en mer universalistisk hållning, Gud älskar oss på ett sådant sätt att vi alla hamnar i himlen till slut.

Ett problem i många församlingar och samfund idag är att dessa helt olika perspektiv lever sida vid sida, och det görs inte seriösa försök att klara ut dessa frågor. Ett samfund och en församling behöver ta ställning till var man står någonstans.

En organisation som Sveriges kristna råd behöver samordna kyrkor som befinner sig på olika punkter efter denna skala, det är inte enkelt. Teologiska liberaler och evangelikaler kan dock hitta gemensamma uppfattningar i vissa socialetiska frågor. SKR:s arbete för relgionsfrihet och flyktingpolitiken är exempel på detta.De historiska kyrkorna, de ortodoxa och katolska, innehåller också en annan dimension, som jag inte går in på i detta blogginlägg. Nämligen den kyrkliga traditionens auktoritativa karaktär.

 

 

 

 

 

  • wildwest63

    Det som du kallar liberala kristna ståndpunkter i ditt inlägg är ju för mig helt enkelt inte kristendom överhuvudtaget. Det är nåt annat, möjligen med begrepp tagna ur kristendomen, men det är inte kristendom!

    Ingen skulle väl under biblisk tid ha kallat någon för kristen som inte anser att Jesus är enda vägen till Gud och som inte anser att Jesus var Guds son som dog får våra synder på korset. Så varför kalla dem kristna idag?

    Polarisering är ett fult ord i svensk samhällsdebatt. Allt ska vara lagom, snällt och fint. Här talar vi om saker som har evighetsvärde. När man presenterar kristendom för människor så kan man aldrig vara ”snäll” om var gränsen ska dras. Då är man en sådan ”om vilken en kvarnsten borde hängas om halsen och sänkas i havets djup” – väldigt snälla ord, som sagt…

  • Holger

    Visst är det kris och detta behöver vi vara medvetna om. Skrev om detta i inlägg i Hemmets Vän och Sändaren, här är texten i dessa inlägg:
    Svensk frikyrka är i kris. Tillståndet är allvarligt. Vi borde inte skjuta ifrån oss en sådan beskrivning. Det vore en björntjänst att göra det. Utan insikten i allvaret kommer inget nämnvärt att göras eller förändras.
    För visst har vi ett allvarligt tillstånd. De senaste åren talar om att i snitt en församling i veckan läggs ner. En kraftig reducering av frikyrkoförsamlingarna har ägt rum inför våra ögon.
    Samtidigt som detta har skett, har de flesta av de kvarvarande församlingarna minskat i storlek. Till detta kan läggas att av de matrikelförda är det många gånger kanske bara hälften eller rent av färre som kan sägas vara aktiva. Sammantaget så är det minst sagt en dyster bild av svensk frikyrklighet som är för handen.
    Ingen ”kriskommission” tillsätts, utan verksamheten fortsätter sin gilla gång. Programblad trycks upp och samlingar genomförs. Dessa har många gånger dessutom reducerats till ett minimum. Få församlingar orkar med mer än en storsamling, det är den traditionella förmiddagsgudstjänsten på söndagen.
    Denna är så styrd, programmerad och förutsägbar, så det flesta vet om hur den kommer att vara innan den ägt rum. Det är därför som entusiasmen och förväntan har sjunkit inför den. Många känner sig därför inte motiverade att delta.
    Även budskapet i predikningarna är inte heller överraskande. Med en grov förenkling av de olika texternas utläggning, skulle ändå huvudbudskapet många gånger kunna summeras i att: Gud är kärleken. Detta har så präntats in så att några andra sidor av Gud nästan har utplånats. Att Gud är helig och att vi därför också skall vara heliga har skymts undan.
    Guds kärlek har istället kunnat uppfattas att han i sin kärlek inte bryr sig om hur vi lever. Denna felaktiga och snedvridna gudsbild har fått genomslag på en livsstil som inte nämnvärt skiljer sig i stort från andra människors. Nästan enda skillnaden är att man gör gudstjänstsbesök, men i övrigt så är det många gånger inte någon nämnbar skillnad.
    Vardagslivet med vittnesbörd, både muntliga och genom livsstilen, har försvunnit. Summan av det hela är en sekulariserad kyrka, detta i ett land som många gånger har beskrivits som världens mest sekulariserade.
    När denna dystra bild har getts kanske många skyndar till och säger att så farligt är det inte. Att undantag finns skall erkännas, men helhetsbilden är mycket allvarlig. Den kristna tron måste återvinnas för varje generation, annars är den borta i den kommande.
    Även utifrån detta perspektiv ser bilden allvarlig ut, barn och ungdomsverksamheten har kraftigt krympt. De troendes barn har till en allt större del vänt församlingarna ryggen. Resultatet är en åldrande församling där pensionärerna många gånger utgör huvuddelen i gudstjänster och bönesamlingar, om dessa nu finns kvar, en del församlingar har inte längre sådana eller med ett mycket litet deltagande.
    Om vi förmår att vara ärliga och inse situationen så borde den göra att vi inte kan låta ett nytt verksamhetsår bara passera utan att något radikalt görs. Insikten av tillståndet bordet göra att man både i små grupper och stora samlingar säter sig ner i rannsakan över vad som gått fel och vad som behöver göras.
    Varje församling och samfund behöver göra detta som prioritet nummer ett. Detta arbete behöver omgående startas. För varje år som går finns det allt färre som kan samlas för att göra det. Till slut kan det vara för sent.

  • Mikael Nyman

    Svensk kristenhet av idag är en tragisk historia.

    Vi har de extrema liberalerna, representerade av bl.a. ”feministpastorn” Esther Kazen. Man kan undra om en sådan förkunnelse ens kan kallas för kristen, eller varför ett kristet samfund väljer att kalla och ordinera en sådan person till pastor.

    Men även i den mer klassiska delen av frikyrkligheten som pingst, EFK och de mindre liberala delarna av Equmeniakyrkan tycker jag mig se rätt mycket urvattning. Man predikar inte mot synd, man bedriver ingen kyrkotukt mot uppenbara syndare, och man tar sällan klar ställning i lärofrågor.

    För ett tag sedan gjorde jag en liten informell undersökning, jag mejlade några olika församlingar och frågade hur de skulle handla ifall t.ex. två personer som inte var gifta vill bli medlemmar i församlingen, eller om de upptäckte att två befintliga medlemmar levde i ett otuktsförhållande. Resultatet var nedslående. De mest liberala församlingarna – bl.a. en Equmeniaförsamling – ansåg över huvud taget inte att det var något problem. I deras ögon verkar det som om den enda synden som finns är att ”döma” någon, dvs. att säga att något är synd.

    Men även de ”traditionella” evangelikala församlingarna/samfunden gav oftast vaga eller undvikande svar. Vissa ville veta vem jag var, och varför jag frågade (det ville jag inte avslöja, eftersom jag inte vill riskera att få ett tillrättalagt svar). Vissa menade att äktenskapet var idealet, och att man kanske skulle för ett samtal med personerna i fråga där man tog upp församlingens syn. Men knappast någon verkar bedriva församlingstukt, och få skulle säga öppet att ett medlemskap i församlingen är oförenligt med att leva i öpen otukt.

    De enda undantagen jag kan se, är de konfessionella lutheranerna i LBK och liknande grupper. Kanske Maranata också, och sedan finns det väl några små baptistförsamlingar som GIBK och Emanuel som jag inte har pratat så mycket med men som verkar ha en ganska konservativ syn på moral- och livsstilsfrågor.

  • stefanswrd

    jag delar nog dina bedömningar här, men det ser mycket olika ut i olika församlingar, även inom samma samfund.

  • stefanswrd

    visst, jag försöker visa en skala, där det kan bli förskjutningar i olika riktningar. går man till vänster på skalan hamnar man till slut i heresi. Visst är det så.

  • wildwest63

    Påminner om en fråga jag skickade runt till några större pingstförsamlingar i landet kring den då nya ”seden” med ljusbärare. Jag irriterade mig något oerhört på min gamla församling som ibland (åtminstone en av pastorerna) uttalade att man skulle tända ett ljus under bönestunden, särskilt om man inte orkade be själv, så skulle ljuset be för mig. Ren och skär hedendom alltså.

    Svaren jag fick (svarsfrekvens 50%, dvs 4 av 8) var mycket märkliga. En del av dessa då tämligen namnkunniga pastorer hade inte ens tänkt på vad ljusbäraren stod för. Någon nämnde att tanken aldrig slagit honom, fast han var föreståndare för en pingstförsamling med minst 1000 medlemmar.

    Det här var säkert 15 år sedan, kanske 20. Jag har inte riktigt hämtat mig ifrån den händelsen än. Andliga ledare i pingströrelsen har alltså inte ens koll på ting och sedvänjor som sker i deras egna gudstjänster. Vad har de då koll på? Att missa en tindrande ljusbärare är ju väldigt svårt, vad med allt annat mera subtilt (t ex yogatips i babysång-sammankomsterna)?

  • kjell

    Om ortodoxa kristna hamnat i någon av våra församlingar älskar dom dessa ljusbärare där dom tänder ljus för sina avlidna, men skall helst vara bivaxljus, har sett hur en FD ortodox gör, kan inte vara bra med ljusbärare för att personen fastnar i gamla seder ritualer.

    För många år sedan delade vi lokal med dom ortodoxa, då togs alla bänkar/stolar bort, och papper på golvet mot stearin, när dom använde lokalen.

  • Kenneth Mäki

    Ja vad ska man säga om detta? Den som läst bibeln borde ju veta. Vad sa Jesus? Skulle det bli en stor och härlig väckelse enligt trosrörelsens sk ”latterrain” teologi där vi kristna ska vara som gudar och regera och förbereda hans ankomst, ty annars kan han ju inte komma tillbaka om det inte är förberett..?. Ska det bli fred och lycka här på jorden? Herrens dag ska vara härlig och ljus? Nej, jag tyckte Jesus sa: Kommer människosonen att finna nån tro när han kommer tillbaka? Och något om att det ska vara som på Noah dagar då. Hur var situationen på Noahs dagar? Jag vet inte riktigt, men utgår man från att det bara var 8 pers som fick följa med i arken så kanske man kan räkna ut ett och annat.Jag har för mig att det står i bibeln att det ska vara ett stort avfall från tron i sista tiden och att Herrens dag inte ska vara ljus utan en dag av mörker. Men visst, jag kan förstå det. Det är ju rent mänsklig självbevarelsedrift att hellre förneka obehagliga sanningar och intala sig något mer positiva händelseförlopp. Men likväl, det står skrivet som det står skrivet och vi kan inte ändra det Gud sagt ska ske. Gud behöver inte oss människor för att uträtta sitt verk (ännu en av trosrörelsen villoläror, att Gud inte kan verka utan de kristna, att hans händer skulle vara bakbundna). Gud behöver inte dig, du behöver Gud!

  • Jonatan Fransson

    Sveriges kristna råd är tyvärr en fälla för de bibeltrogna samfunden. Det ser ut som enhet men är det inte.

  • Mikael Nyman

    SKR står inte för någon biblisk enhet, utan för en yttre, organisatorisk enhet utan hänsyn till vad Bibeln lär.

    Frågan är om frikyrkosamfunden – även de mer konservativa eller evangelikala – har någon konsekvent syn på vad kristen enhet innebär.

  • Mikael Nyman

    Det vore positivt om det ännu finns församlingar som t.ex. aktivt bedriver församlingstukt. Jag har dock en känsla av att dessa är i minoritet. Ett problem blir då hur en sådan församling gör när den är medlem i ett samfund med andra församlingar som *inte* utövar församlingstukt. Antag att t.ex. Filadelfiaförsamlingen i Stockholm skulle exkommunicera medlemmar som lever i uppenbar synd, då kan ju dessa istället söka sig till Citykyrkan, Hillsong eller någon annan pingstförsamling, om dessa inte utövar församlingstukt, och de kan ju då ändå fortsätta vara en del av pingströrelsen. Om en församling dessutom tillämpar öppet nattvardsbord, eller på olika sätt i praktiken suddar ut skillnaden mellan medlemmar och icke-medlemmar blir ju den faktiska effekten av en exkommunicering inte så stor.

  • Inge

    Pastor Berndt Isaksson citerar på sin blogg: Niklas Piensohos uttalande från tidningen Dagen: ”Om Lewi känt igen sig i Filadelfia i dag vore jag bekymrad.”
    Berndt kallar uttalandet för ”verklig visdom” ?
    http://berndtisaksson.dinstudio.se/text1_351.html
    Nu skall jag erkänna att jag endast läst rubriken, men uttalandet gör mig ändå frågande?
    Att inte LP eller hans generation kristna skulle känna igen sig i dagens Filadelfia kyrkas lokaler är en sak, men om de inte heller känner igen Anden eller det evangelium som predikas, ja då gör det i alla fall mig bekymrad.

  • wildwest63

    Frågan är om det ens på Noas tid diskuterades kannibalism för att rädda klimatet! Borde man inte ändå nu reagera på att klimathysterin är att jämställa med en religion, som snart kommer fordra människooffer?

    Eller hur ska man tolka alla dessa kommentarer jag ser om att det är överbefolkningens fel att klimatet förändras? Jag brukar ställa motfrågan – okay, så det är överbefolkningen som är problemet och problemet påstås vara akut eftersom jorden går under om 11 år, 3 månader, 15 dagar och 21 minuter. Då måste vi ju få bort överbefolkningen. Hur görs det? Biologisk krigföring, atombomber? Och naturligtvis inte här, neeej då, utan det är ett antal afrikaner, kineser och bangladesher som ska reduceras. Vi är ju så upplysta och tillhör Den Humanitära Stormakten (vars utrikespolitiska banérförare nu, tack och lov, äntligen får gå).

  • Kenneth Mäki

    Läser man Enoks bok (Man kan läsa den som lite underhållande kuriosa, med kanske nån sanningshalt i? Ja det får vi veta en dag) så löstes den tidens matbrist som uppstod då jättarna som på den tiden vandrade på jorden förtärde allt runt omkring sig. Med kannibalism.

  • Stanley Östman

    Jag tror många inomkyrkliga missar vad som händer utanför den egna intressesfären – det egna kyrktorget.

    Två exempel på detta – även om de nyttjar mediala plattformar som ifrågasätts:

    a) https://ledarsidorna.se/2019/09/equmeniakyrkan-infor-politisk-diakoni-framtida-finansiering-mojliggors-fran-sida/
    b) http://aletheia.se/2016/05/26/fran-kyrka-till-moske-eller-buddistiskt-tempel-somnaktighetens-ande-sprider-sig-over-gavle/

    Det är nog tur för berörda att kommentatorsfältet tagits bort vid en mjukvaruppgradering, för de kommentarer som erhölls bekräftade och fläckade än mer de negativa symptomen från ansvariga…

  • Lars-Göran Berg

    Väldigt bra text mes tydlig struktur kring processerna
    Ledarsidorna.se en profan site har idag en belysande text som illustrerar Stefans budskap

  • Stanley Östman

    Ja – det hade jag med i min kommentar nedan…

  • Mikael Nyman

    Om man skall vända på frågan, finns det frågor där den svenska kristenheten rört sig i positiv riktning de senaste 50 åren? Som påpekats hamnar man i heresier om man går för långt åt vänster på skalan, men kan man inte också landa i heresier om man går för långt åt höger?

    Om man ser till medeltidskyrkans problem, som reformationen gjorde upp med, så var de inte att kyrkan inte accepterade Bibelns auktoritet, förekomsten av mirakler, etc, utan att den medeltida kyrkan gick utöver Bibeln, och ville binda upp människors samveten med allehanda utombibliska bud.

    Finns det några nutida exempel med människotankar som smugit sig in i kyrkan, som vi är eller har varit på väg att ge upp? Jag kan tänka mig ett par exempel:

    1) Dispensationalismen. Tror jag nämnde den i något inlägg här nedan. Många under 1900-talet har varit eskatologiska dispensationalister, även om man kanske inte köpt hela det dispensationalistiska paketet, med kyrkan som en ”parentes” etc. Jag har känslan av att många frikyrkopastorer idag inte talar lika högt om saker som ”uppryckandet”, ”vedermödan”, ”Antikrist”, ellert ”vilddjurets märke” som tidigare generationers predikanter gjorde. Det finns en del frikyrkliga ”traditionalister” som tidningen Flammor eller Apg29 som beklagar utvecklingen, och de har väl ett visst stöd bland kommentarfältsfolk. Eftersom jag tror att dispensationalismen är en av huvudorsakerna till den politisering som skett inom vissa delar av (fri)kyrkan, tror jag det är positivt om dispensationalismen försvinner.

    2) ”Sinners’s prayer” eller ”frälsningsbönen”. Tidigare verkade det förekomma överallt i åtminstone frikyrkliga sammanhang, att man uppmanades: ”be den här bönen, så blir du frälst”. Idag har jag känslan av att det är mindre vanligt, och att man ofta bara uppmanas att tro evangeiet, vilket vad jag kan se är vad Bibeln lär. ”Frälsningsbönen” är en märklig sammanblandning av lag och evangelium. Jag har svårt att se hur en icke-kristen (som enligt Bibeln inte känner Gud, och inte vill veta av honom), skulle kunna be uppriktigt, och därigenom bli en kristen

  • wildwest63

    Punkt 1 kan jag helt enkelt inte. Jag vågar inte ha nån uppfattning där.

    Punkt 2 – men innan man ber frälsningsbönen har man ju sannolikt redan bestämt sig för att tro. Frälsningsbönen i sig är inte frälsande utan det som man själv bestämt sig för. Däremot kan jag tycka att det är bra – eftersom vi alla är ofullkomliga och ibland tvivlande människor – att det finns en mer definitiv början på ett kristet liv som går att relatera till. Dopet hör till frälsningens väg och där finns det av rent fysiska skäl en specifik dag som man relaterar till, det är svårt att döpa sig i tankevärlden. Då är det kanske ganska bra med en viss dag som man bestämmer sig för var den dag jag blev frälst.

    Med det inte sagt att man ska se ned på personer som inte kan verifiera en sådan dag. Det vet jag gjordes i min barndom, de betraktades som tveksamma kristna.

    För övrigt ser jag inget positivt alls med kristenhetens utveckling. Allt från bibelstudier, predikningar grundade på bibelord med exempel därifrån, allmän teologi, krypandet för den sekulära makten, penningberoendet genom alla statsbidrag osv. Jag ser inget som blivit bättre. Om något blir bättre ska det leda till en väckelse som märks i sekulär media. Har inte sett röken av detta sedan Livets Ord på 80-talet.

  • Lars-Göran Berg

    Equmeniakyrkan är väldigt noga med det man kallar ordination av pastorer och diakoner
    Man till och med framför att det är någon slags kvalitets stämpel
    Ang feminist pastorns undervisning i skrift och med tjänstedräkt på kan man ju fundera över om de som ordinerat anser hennes budskap är i linje med kyrkans tro ; engångs knull utan känslor är en ok grej inom ramen för vad som är lämpligt för en kristen frälst person? Är det därtill ok med polysex dvs flera sexuella frivilliga relationer samtidigt?
    Det anser kyrkans ordinerade! Månne det vara sp att kyrkoledningen också i förkunnelse anser engångsknull o polysex vara uttryck för kristet liv ? Om inte vore väl det som kallas ”avkragning” inom sv kyrkan kunna gälla även för eq kyrkan
    Innan detta sker är det ju uppenbart att eq kyrkans ledning förkunnar grönt ljus för engångsknull utan känslor o polysex!
    Reformation behövs idag !

  • Janne Melkersson

    Att det blir ett uppryckande enligt bibeln är det ingen tvekan om, frågan vi har att svara på är när?
    När jag läser bibeln ser jag att det blir ett uppryckande före vedermödan.

  • Lars-Göran Berg

    Så är det men en ledning påverkar en organisation eller kyrka inte minst över tid
    Om det inte vore så fanns ju det ingen ledning som leder

  • Lars-Göran Berg

    Delar helt tveksamheten med ljusbärare
    Själva namnet är ett annat namn för Lucifer
    Så det är inte konstigt när någon säger tänd ett ljus för etc
    Det är en variant på hur icke kristna”ber” och just ljusbäraren/Lucifer njuter av när han förleder godtrogna kristna

  • Mikael Nyman

    Det enda ”uppryckande” man kan tala om är i samband med Jesu återkomst när vi får möta Jesus på den sista dagen (Joh.) eller vid tidsålderns slut (Matt.) Jag kan inte hitta några klara bibelord som tyder på något annat än att det är vid ett och samma tillfälle.

  • Janne Melkersson

    De jag tänker på är 1 Tess 4:16 och förklaring Paulus ger i 2 Tess 2 till varför Herrens Dag, vedermödan, inte var för handen, Paulus tröstar Tessalonikerna med att de inte var kvarlämnade och levde i vedermödan för först måste den som håller tillbaka tas bort ett avfall ha skett osv.

    Jag tror inte att församlingen ska gå igenom vedermödan för jag finner inget stöd för det. Har du bibelstöd för att vi ska göra det och att uppryckandet sker den sista dagen eller vid tidsålderns slut vill jag gärna ta del av dem.

  • Mikael Nyman

    Jag kan inte se att Tessalonikerbreven handlar om något annat än Kristi återkomst, inte något hemligt uppryckande som skall ske sju år innan återkomsten.

    Problemet med den eskatologiska dispenstionalismen är att man tar bibelställen som kan tolkas på olika sätt (och där en symbolisk tolkning ofta av sammanhanget torde vara den rimligaste), insisterar på en bokstavlig tolkning, och utifrån dett sedan bygger upp teologiska system med vilka man omtolkar klara bibelställen i evangelierna och Paulus brev.

    Dvs. man gör precis tvärtom gentemot den bibelsyn som t.ex. reformatorerna företrädde, enligt vilken man låter klara bibelställen ligga till grund för bibelställen som är mindre klara eller som innehåller mycket symbolik. Därför anser jag att det är bra om dispensationalismen tappar mark i kyrkorna.

    Frågan är bara vad som kommer istället.

  • Mikael Nyman

    En förändring som jag tycker kunna se i svensk frikyrklighet är att man idag talar väldigt lite om lärofrågor. Sådant som försoningen, nåden, arvssynden, kyrko- och ämbetssynen, som var kyrkoskiljande tidigare, tycks inte längre vara. Tidigare kunde t.ex. baptister exkommunicera medlemmar för att de deltagit i t.ex. metodistiska sammanhang. Tar man en så grundläggande lära som försoningen så har båda de stora sammanslagningar som ägt rum de senaste åren (EFK och Equmeniakyrkan) involverat kyrkor som förnekat (eller åtminstone tolererat förnekelse) av ställföreträdarläran (Fribaptistsamfundet respektive Sv. Missionkyrkan/förbundet)

    När man tittar på frikyrkoförsamlingars hemsidor är det ytterst sällan man hittar några trosbekännelser, utöver extremt allmänt hållna beskrivningar av typen ”vi är en kyrka med Jesus i centrum”. Så har man slätat över centrala teologiska frågor om frälsning och helgelse: Blir människan frälst genom tron allena, eller behövs även gärningar? Är omvändelsen ett resultat av Guds nåd allena, eller till någon del även av människans vilja? Vilken roll spelar dop och nattvard? Vad händer om någon tar emot nattvarden på ett ovärdigt sätt? Vilken roll har lagen i den kristnes liv? Hur ser man på synden och människans vilja? Hur ser man på arvssynden? Dvs. frågor som har central betydelse för hur man presenterar evangeliet, främjar kristet lärjungaskap eller hur gudstjänsterna utformas.

    De enda undantagen jag spontant kan komma på är de lutherska frikyrkorna, som tydligt ansluter sig till de lutherska bekännelseskrifterna, och några små reformerta baptistförsamlingar som utgår från 1689 års baptistbekännelse och/eller 1855 års svenska baptistbekännelse.

    Negligerandet av lärofrågor tycks gå hand i hand med uttunningen av gudstjänsterna, där man alltmer försöker efterlikna världsliga nöjesinrättningar. Traiditionella psalmer med teologiskt djup ersätts av popmusik eller modern s.k. ”lovsång”, där textrader av typ ”O Jesus du är så underbar” upprepas 273 gånger under 20 minuter. Det yttre ordet får mindre betydelse, och gudstjänsternas syfte blir att genom känslomässig manipulation försätta människor i något slags direktkontakt med Gud. Det är tydligt att den moderna gudstjänststilen i grunden bygger på en form av ockultism, snarare än på biblisk tro.

  • Janne Melkersson

    De människor som lever när uppryckandet sker kommer att märka det väl för en överängels röst och en guds basun ska ljuda och miljon människor försvinner. Med det ”hemliga” menas att ingen vet när detta ska ske, som Paulus också talar om i 1 Tess 5. Det är därför vi ska vara vakna och inte sovande som de andra för ”Vad åter angår tid och stund härför, så är det icke behövligt att därom skriva till eder, käre bröder. 2Ty I veten själva nogsamt att Herrens dag kommer såsom en tjuv om natten.”

    Dessa ord av Paulus har bäring endast om uppryckandet sker före vedermödan. Ska församlingen gå med i vedermödan kommer vi att kunna veta när Herren kommer för han kommer 3.5 år efter det antikrist sätter sig på tronen i Jerusalem. DÅ behöver vi ju inte vaka och be för då vet vi när Han kommer. Ska församlingen gå igenom vedermödan behöver vi vaka och be för att ta oss igenom den med livet i behåll inte för att veta tid och stund för Hans återkomst för då vet vi ju när det sker.

    Du lägger uppryckandet vid tidens slut eller vid Jesus återkomst! Det är väl inte det Guds klara ord som du efterfrågar vad gällde min tolkning av uppryckandet?

  • Janne Melkersson

    ps innan vi fortsätter kanske vi ska höra med moderator så vi inte hamnar utanför ämnet?

  • kjell

    Jag håller med dig, upp,7 står om en stor vit skara inför tronen, sedan i upp 8 delas basuner ut, och det står ve över jordens inbyggare, men då är ju inte den ”vita skaran” kvar på jorden.

  • kjell

    Del av ämnet
    // Risk att gå evigt förlorad//
    //Bibeln grund för lära och liv//

  • Janne Melkersson

    Ja så är det och jag tror att församlingen inte finns med i Uppenbarelseboken kap 6-19 för vi är hemma hos Herren när detta drama utspelar sig.

    Jag tror Uppb inte endast är Guds vedergällning över en fallen och ogudaktig värld utan den handlar om det GTs profeter kallar förför ”Jakobs nöd” dvs Israels nöd. Och den är Guds sista erbjudande till Israel om frälsning och till sist dess upprättelse för de kommer att bli frälst som en hel nation som Paulus skriver;

    ”Ty för att I, mina bröder, icke skolen hålla eder själva för kloka, vill jag yppa för eder denna hemlighet: Förstockelse har drabbat en del av Israel och skall fortfara intill dess hedningarna i fulltalig skara hava kommit in; 26och så skall hela Israel bliva frälst, såsom det är skrivet” Rom 11:25-26

    När hedningarna till sist kommit in i full skala tror jag uppryckandet sker och Gud återgår till att handla med Israel igen.

  • kjell

    Exakt så tror jag också.

  • Anders Nordin

    Janne, du skriver: ”När jag läser bibeln ser jag att det blir ett uppryckande före vedermödan.”
    – Det innebär att du ser i bibeln att det finns en uppståndelse före ”den första uppståndelsen”.

    När sker den?
    Vart står det?

  • Janne Melkersson

    Anders, med ”ser” menar jag att jag tolkar, tror och hoppas att det blir en uppståndelse först av de kristna som dött och direkt efter ett ”harpazo” ”catch up” KJV av de troende som lever när det sker. De bibelställen som jag talar om är de som jag redan angivit 1 Tess 4:13-18 och 2 Tess 2:1-10.

    Vad är vedermödan och för vem är den avsedd? Jag tror inte för församlingen för den omnämns inte med ett ord i Uppb 4-19 som är bibelns skildring av hur vedermödan kommer att gå till. Som jag skrivit så är vedermödan eller ”Jakobs nöd” först och främst Guds sista erbjudande om frälsning och omvändelse som nation för de troende Israel men även straffdomar över en ogudaktig värld juden som hedningen
    ”Ve! Detta är en stor dag, en sådan att ingen är den lik.
    Ja, en tid av nöd är inne för Jakob; dock skall han bliva frälst därur” vilket är den vers som Paulus citerar i Rom 11:25-26

  • Anders Nordin

    Janne, om du läser 1 Tess 4:16-17 står det en ordning i uppryckandet och uppståndelsen. Det står att ”först skola de i Kristus döda uppstå; sedan skola vi som då ännu leva och hava
    lämnats kvar bliva jämte dem bortryckta på skyar upp i luften”.

    Före uppryckandet skall alltså döda uppstå – ”de i Kristus döda”.

    Enligt Uppenbarelsebokens 20 kapitel och vers 5 sker den första uppståndelsenav de döda – efter vedermödan.
    Det känns, för mig, väldigt knepigt med att pressa in en uppståndelse före den första uppståndelsen, för att man hoppas, tror och vill det..

  • Janne Melkersson

    Anders, så står det men läser vi allt vad bibeln säger om den ”första uppståndelsen” ser vi den kommer i flera steg med Jesus som förstling;
    ”Men nu har Kristus uppstått från de döda, såsom förstlingen av de avsomnade” 1 Kor 15:20

    ”och gravarna öppnades, och många avsomnade heligas kroppar stodo upp. 53De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppståndelse in i den heliga staden och uppenbarade sig för många” Matt 27:52-53

    Den uppståndelse vi redan talat om 1 Tess 4:16 Och till sist martyrerna från vedermödan Upp 20:4

    De ovan tror jag alla räknas till den första uppståndelsen för; ”Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen över dem har den andra döden ingen makt, utan de skola vara Guds och Kristi präster och skola få regera med honom de tusen åren.” Upp 20:5b-6

    Så det är mer substans än min tolkning, tro och hopp och jag pressar inget för det är bibelns undervisning som jag förstår den.

  • Anders Nordin

    Personligen känner jag det väldigt svårt att tänja texten så långt som du verkar göra för att få fram det du, och många andra, känner för. De döda som uppstod i den texten du hänvisar till uppstod vid Jesu uppståndelse, det vill säga långt före Uppenbarelsebokens tillkomst..
    Uppenbarelseboken förutsäger framtiden, e.kr.
    Paulus texter om framtiden är också skrivna efter den händelsen.

    Vad säger du om texten i Matteus och Markusevangelierna?
    De texterna bestyrker, vad jag kan förstå, det som står – som det står – i både Upp. 20:5 och 1 Tess 4.

    Matt 24:21 + 22 + 29 + 31. Ungefär lika i Mark. 13: 19+24+27.

    En stor vedermöda som skall förkortas för ”de utvaldas
    skull”. Efter vedermödan skall änglar hämta hans utvalda från de fyra väderstrecken och församlas.

    Vilka är ”de utvalda” om det inte är de kristna och judar som
    fortfarande överlevt under vedermödan?

  • Janne Melkersson

    Jag ser inte nån tänjning av texten utan jag tolkar bibeln som att den första uppståndelsen rymmer fler än en. Att Johannes skulle bortse från de fyra jag nämnt om tror inte jag utan betoning är att över de fyra som skett innan den uppståndelse som nämns i Upp 20 har den andra döden ingen makt.

    Vilka är det som uppstår i Upp 20;5 ”Och jag såg de människors själar, som hade blivit halshuggna för Jesu vittnesbörds och Guds Ords skull, och som icke hade tillbett vilddjuret eller dess bild, och icke heller tagit dess märke på sina pannor och sina händer; dessa blevo nu åter levande och fingo regera med Kristus i tusen år”

    Det är troende judar och hedningar som tagit sig igenom vedermödan de som vi tidigare såg i Upp 7 lovsjunga Gud inför tronen och jag tror på goda grunder, bibeln, inte att dessa troende är församlingen Kristi kropp utan judar och hedningar som kommit till tro på Herren under vedermödan. Och som jag skrivit Uppb syfte är i första hand Guds handlande med Israel och i andra hand Guds dom över en fallen värld. Därför nämns aldrig heller församlingen i Upp 4-19 som är den del av Upp som beskriver vedermödans / Jakobs nöds förlopp. Församlingen är som jag tror hemma hos Herren när detta drama utspelar sig.

  • kjell

    Mark 13:32
    Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke änglarna i himmelen, icke ens Sonen — ingen utom Fadern.

    (Inte ens Jesus vet hur kan han då beskriva så att människor tolkar det bokstavligt?)

    Jag antar att Jesus som vanligt visar i bilder hur det kan gå till.

  • Janne Melkersson

    (Inte ens Jesus vet hur kan han då beskriva så att människor tolkar det bokstavligt?)
    Vet inte hur du menar?

  • kjell

    Nu förstår inte jag
    vad du menar men,
    Jesus talar om Jerusalem i denna text, men förstår att han inte vet bokstavligen om änden, det är endast Fadern som vet.

  • Mikael Nyman

    Läste i en av våra kristna tidningar att den senaste trenden tydligen är att folk sitter och fipplar med mobilerna under gudstjänsterna: https://www.dagen.se/nyheter/ungdomar-mobilforbud-under-gudstjansten-skulle-inte-fungera-1.1585209

    Jag tycker kommentaren från en av ungdomarna är rätt talande:

    ”– Om man tar bort telefonerna är risken att de inte kommer alls. Nu är de i alla fall här och lyssnar lite då och då.”

    Jag tror man kan seriöst fråga om man verkligen är frälst om man slutar gå på gudtjänsterna för att man inte fick ha mobilen med sig. Samma sak om folk uteblir från gudstjänsterna för att de tycker att musiken är för omodern, eller för att gudstjänsten är för tidigt på morgonen, eller för något av de andra tusen och en svepskälen som det mänskliga köttet kan komma på.

    Här kan man kanske se en attitydförändring hos många kyrkor, där man idag hellre anpassar sig till den köttsliga människans preferenser än förkunnar sinnets förnyelse.

  • Janne Melkersson

    Livet är en vedermöda för oss var och en på olika sätt men den stora vedermöda Jesus talar om är nått helt annat. Vi i Sverige var i trauma lång tid efter Estonia sjönk. Då var det drygt 800 som dog, en tragedi för de omkomna och deras familjer. Uppenbarelseboken talar en gång om att tredjedelen av mänskligheten dräps och längre fram att en fjärdedel av de som är kvar går under! Syndens och ogudaktighetens tragedi som inte går att beskriva med ord.

    Nått som inte alla tänker på är att människorna då försöker gömma sig för Lammets vrede Upp 6 för det är han som ger befallning om öppnandet av sigill basunstötar och det är han som vänder vredesskålarna. Varför Kristi kropp, de som Herren har friköpt med sitt blod, ska gå igenom detta övergår mitt förstånd. Paulus säger tydligt och klart att vi inte är bestämda till vrede, den vrede han tänker på tror jag är Lammets vrede;
    ”Ty Gud har icke bestämt oss till att drabbas av vrede, utan till att vinna frälsning genom vår Herre, Jesus Kristus” 1 Thess 5:9

    Det är viktigt att vi förstår vad Paulus menar med Guds vrede. Vi är frälsta från världen, köttet, synden djävulen men mest av allt är vi frälsta från Guds vrede vilket är vad Paulus vill föra fram här.

  • kjell

    Små barn med spring i benen, på t.ex dagis, håller på med allt, verkar inte lyssna alls, efteråt visar det sig att den mest störande vet mest.

  • kjell

    Jerusalems förstöring, eller Estonia (där det t.o.m var med en grupp bibelskoleelever) är fortfarande inte ”änden” som inte ens Sonen vet exakt när den inträffar, endast Fadern, då kan knappast Paulus veta exakt men vi har fått schematiskt en bild hur det kommer att bli.

  • Janne Melkersson

    Paulus vet inte när uppryckandet sker det är därför han skriver i I Thess 5:2 ” Ty ni vet själva nogsamt att Herrens dag ”vedermödan” kommer som en tjuv om natten”. Alltså oannonserad!

  • Anders Nordin

    Om nu dina och många andras tolkning, tro och förhoppning skulle vara rätt, varför säger Jesus själv att hans följare skall tänka på fikonträdet då de ställs inför förföljelserna under den framtida kommande vedermödan? Som tröst och vetskap om att ”förlossningen” är nära.

    Matt 24: ”Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. När dess kvistar begynna att få save och löven spricka ut, då veten I att sommaren är nära. Likaså, när I sen allt detta, då kunnen I ock veta att han är nära och står för dörren.”

    Fikonträdet som tecken används inte bara om Israel, det används även om vedermödan i 3 evangelier i Matteus, Markus och Lukas.
    Varför, om hans efterföljare inte kommer att vara där utan då är uppryckta bort från allt elände?
    Ser de all förföljelse uppifrån himmelen? Vad är det då för mening med att ”sommaren är nära” om de redan befinner sig i ”sommaren”?

    Jesus säger det där som en tröst och stöd till sina efterföljare för att de skall kunna känna förtröstan på att då de förföljs för att de står upp för Sanningen och Rättfärdigheten är de förberedda på det, de vet att Herren är med dem – trots allt elände.
    Den förberedelsen tas bort med läran om uppryckandet före vedermödan och det är mycket, mycket allvarligt! Kommer människorna som utlovats denna ”evakuering” att klara av att behålla sin tro då deras tro sätts på prov – på allvar, med livet som insats?
    Om det är som Jesus ser ut att säga har predikanterna ljugit för dem. Följdfrågan blir då lätt: Finns det någon Gud? Är allt en lögn?
    Det vilar ett mycket stort ansvar på dem som spridit denna lära med dess bräckliga grund och som gått emot tunga bibeltexter – om de har fel. De tillintetgör Jesu varning och det är allvarligt.

    Lite intressant också, att ”tunga förkunnare” inom ”pre-tribläran” anser att judarna, ”de äkta grenarna”, tydligen skall gå igenom vedermödan samtidigt som de kristna församlingarna, ”de inympade oäkta grenarna”, evakuerats upp i himlen. Detta för att kunna förklara bort texten jag hänvisar till i Matteus och Markus här ovan. Har inte judarna plågats nog? Att vi kristna skall åka ”räkmacka” härifrån samtidigt som judarna skall torteras, halshuggas och förföljas under en ohygglig vedermöda har jag oerhört svårt att tro på.

    Det må vara lärjungen nog, om det går honom såsom hans mästare, och tjänaren, om det går honom såsom hans herre.

    Jag vet att Paulus säger att vi skall undgå ”vreden”, frågan är bara när den vrede han omtalar inträffar?

    Direkt vid den förkortade vedermödan, säger en del.
    Vad skall man då kalla den dag då Herren utplånar all ondska och lögner och kastar alla lögnare i den brinnande sjön i den andra, definitiva döden/utplåningen?
    – Vilken fantastisk dag!

  • kjell

    Se på- fikonträdet löven spricker ut nu om vi ser på generationer från 48, meningen och hoppet är väl att alla skall åka på den räkmackan den kristne Juden likaväl som vi.

  • Kenneth Mäki

    Kan ju bero på uddlösa, saltlösa, tramsiga predikningar. Först ska det ylas tjatiga lovsånger i en timme och en tid och sen nån slags predikant utan tillstymmelse till smörjelse på det. Nä, då får man roa sig med mobilen tills man får åka hem. Tror den enda gång jag upplevt en eld i en förkunnelse i Sverige var när jag råkade komma att sitta med när gubben Edin (LP) höll ett bibelstudie. Jag hade ingen aning om vem han var då men sen förstod jag. Den sorten finns inte idag, så är det bara.