Vilken värld har Marty Sampson levt i?

Den berömde Hillsongsångaren och låtskrivaren Marty Sampson har tappat tron på Jesus. Det är inte något dramatiskt med detta. Miljoner blir kristna runt om i världen varje år, och många, inte minst i västvärlden, faller ifrån varje år. Nya testamentet varnar ständigt om avfällighet, så det är en realitet. Det anmärkningsvärda är dock Marty Sampsons motiveringar bakom detta, vilken kristen värld har han levt i egentligen. Tycker att amerikanske förkunnaren och apologeten Michael Brown ställer bra frågor om denna sak. Läs här.

De kritiska frågor som Sampson för fram har det skrivits åtskilliga hyllmeter med böcker om. Jag har själv bidragit med några av dessa böcker. Det är sorgligt när kristna tappar tron bara för att de inte kan ta del av alla reflektioner och tänkande som pågår ständigt i globala kristenheten.

  • JH

    Apologeter är till för troende. Och de är rätt patetiska på sitt jobb. Verkar som Samson helt enkelt vaknade ur dvalan 😉

  • Andreas Fahlcrantz

    Om vi skulle sluta försvara tron och istället börja öppna våra ögon till våra bröder och systrar. Vi måste inte alltid ha svaren på allt utan se att tron och vår syn på Gud är en progressive expansion. Vi måste årligen byta ut vår prescription på glasögon, annars blir det till slut att vi har kvar våra glasögon sen vi var tolv, och vi ser varken vem Gud är, eller människor.

  • wildwest63

    Tycker det visar på en skrämmande nivå av låg bibelkunskap och ett ändå mera skrämmande sektbeteende – att röra sig i grupp efter en ledare utan egna reflektioner. Om något händer med en ledare, med kyrkans ledning, med trosgrundsatserna som kyrkan bygger på och har slagit fast i (förhoppningsvis) ett medlemsmöte – och det händer, det är en mänsklig värld – så tappar man tron. Det är tro byggd på lösan sand, det blåser, det regnar och allt är borta. I livet blåser och regnar det ganska ofta. Ibland med sån kraft att grunden flyttar sig lite. Men om man själv är grundad i tron så faller man inte.

    Vi har exempel på detta även i Sverige. Kristna ledare som yttrat sig oerhört hårt om sina medsyskon om perifera ting. Efter ett tag har de avsagt sig tron och allt det som de pådyvlade de andra om.

  • Lars Wärn

    Det var nog många som betecknade mig som ”avfälling” då jag vände pingstsamfundet och EFK ryggen för drygt 10 år sedan och övergick till messiansk tro.

  • Läsare

    Jag kan hålla med Sampson i lite av vad han skriver. Hur mycket diskuterar vi saker och ting som han tar upp. Att hänvisa att det finns en massa böcker i ett visst ämne är ju ett klent försvar. För vem får diskutera med författaren. Å vad säger aty författaren har rätt. Detta med helande till exempel, skall man lita på alla böcker som skrivits om det. Kan säkert ana att det finns böcker om Kathryn Kullmans möten och bravader, men när man ej var med då och får vibbar att det var något liknande med Benny Hinns hokus bockus. Ja bad ska man tro då. Allt måste handla om vad man själv varit med om och upplevt.
    Jag har nämnt det förr, varit troende nästan hela mitt liv varit på otaliga konferenser med helandeevangelister hört om det mest fantastiska under någon annanstans i världen. Men, jag har aldrig set en stum prata totalt blind se. Totalt rullstolsbunden förlamad resa sig upp och gå mm ni förstår nog. Bara något ben axel svag hörsel ryggproblem bli bra, inget man kan ta på.
    Idag går det inte att lura människor, ungdomar lär sig fake news redan i förskolan. Man vill ha bevis, källkritiken är på. Man köper helt enkelt inte säker som vi gjorde på 50 60 70 80 talet.
    Tycker även dom andra sakerna han tar upp bör kunna diskuteras i församlingen. Vetenskapen, upptäckter om liv för flera miljoner år sedan mm.
    Bibeln som ibland motsäger sig själv.
    Man kan inte bara hänvisa till någon bok som någon har skrivit som man kanske inte litar på.
    För vilka Kristna kan vi lita på, den ena skandalen efter den andra avlöser varandra och så pratar jag om predikanter, präster och författare mm.

    Nä istället för att spy galla över honom bör vi väl ta åt oss och kanske börja diskutera saker å ting, allt är inte så självklart som det kanske var förr.
    Vi är lite mer upplysta nu om man säger så.
    Tvivlar själv många gånger och får verkligen luta mig tillbaka och bara arbeta med mitt beslut jag en gång tagit.
    /Läsare

  • gäst & främling

    Du skriver //Bibeln som ibland motsäger sig själv//
    Har undrat ibland om det är översättningar som spökar.

    Joh 1:18
    Ingen har någonsin sett Gud; den enfödde Sonen, som är i Faderns sköte, han har kungjort vad Gud är.

    2 mos 24:9-11
    Och Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de äldste i Israel stego ditupp. Och de fingo se Israels Gud; och under hans fötter var likasom ett inlagt golv av safirer, likt själva himmelen i klarhet. 

    ”Men han lät icke sin hand drabba Israels barns ypperste”  ???

    utan sedan de hade skådat Gud, åto de och drucko.
    Efter den texten i mos 24 verkar Gud ha visat sig.

  • Mikael Nyman

    Jag kan tänka mig Sampsons beskrivning stämmer på vissa delar av kristenheten. Där det är väldigt mycket fokus på härlig lovsång och pastorerna är som ett slags livscoacher med predikningar som mest bygger på pop-psykologi, men där det kanske inte är så mycket fokus på tunga teologiska eller apologetiska frågor.

    Sedan finns det förstås sammanhang där man hamnat i det motsatta diket – mycket teologi och filosofi, men inte mycket till kristet liv (tänk de teologiska fakulteterna vid universiteten…)

    Förresten skulle väl en konsekvent baptist säga att det inte är möjligt att falla av från tron. Så antingen måste de förklara Sampsons ”avfall” med (1) att han aldrig var sant troende från början, eller (2) att han innerst inne fortfatande tror, men att han ”backslidear”.

  • Läsare

    Glömde berätta detta att vi kunde skapa stämning förr också. Jag minns mötesserier som vi hade i vår församling som förlängdes för att anden var så stark, ja det var en atmosfär där det mesta hände. Idag har vi lovsångare som bygger upp, då var det strängmusiken med ”Var är mitt vilsna barn…” och andra sånger som fick tårarna att flöda. Folk föll i bänkarna när pastorn lyfte sina händer och bad för församlingen. När han vände sig om och bad för strängmusiken så rasade dom flesta till golvet. Ja visst man längtar tillbaka ibland, men tyvärr så är det många många av dessa som lämnat tron trotts att man varit med om andliga upplevelser så man då trodde manvar i en förgård till himlen. Det var rök och alkoholdoft i lokalen och när man inbjöd så skyndade vi oss fram. Allt förändras men jag ser nästan ingenting av det i pingst efs församlingarna idag. Är väl bara i några frifräsarförsamlingar det nu sker men i en annan tappning och där jag inte tror min nu döde morfar som bara pratade om blodet, skulle känna igen anden.

  • wildwest63

    Jag håller med om de här feelgood-predikningarna som lika gärna skulle kunna hållas av en professionell livscoach (även om mycket av sanningarna för en generell livscoach också kommer från kristen tro och bibelns budskap). Jag har alltid velat ha nåt att tugga på. Dessutom nåt som är så bibelfokuserat så att jag i efterskott kan läsa på själv. Predikningarna idag utgår knappast från det bibelord som läses till inledning. Det är inte kopplingsbart till bibelcitat. Förr i världen fanns nåt som hette bibelstudier. Det var väldigt tråkigt som barn att sitta och lyssna på detta. Men i efterskott inser man vilken betydelse det haft, både för grundade uppfattningar och för att man insett själva vitsen med att verkligen studera Bibeln.

    Samtidigt behövs även härlig lovsång, humoristiska pastorer med allvaret i bakgrunden, annars vore det som katederundervisning i en gammal skola. Det är märkligt att vi kristna har en förmåga att slira omkring som prästens lilla kråka och hamna i än det ena, än det andra diket.

    Men grundproblemet är nog ändå att kristna idag i mångt och mycket inte själva läser Bibeln. Jag är inte bra på det heller. Men blir ändå chockad när jag träffat någon som t o m haft ledande ställning i en församling men inte läst Bibeln på flera år. Då hänger man upp sin tro på den för tillfället regerande pastorn. Och blir en vindflöjel och kan tappa tron.

  • kjell

    Jag har växt upp i ÖM, överlämnade mina barn i församlingens ”vård” och dom finns idag kvar i efk pingst, dom lever idag i församlingar där våra budskapsbärande sånger försvunnit, musik och sång fungerar för sin egen skull, läste en gammal bok, minnen och meditationer av pastor K.A Lundin, där han berättar om en dröm han hade som han kallar Satans Klo, där var byggd en läktare inne på kyrkväggen, där sångare tog över och störde väckelsemötet och bönen, var det kanske en profetisk dröm?