Nu har jag semester. Barnbarnen från Norge är i Stockholm. Ägnade föregående helg åt alla tre barnbarnen med tillhörande föräldrar. Jättenais. Men man blir trött. Energinivån och kapaciteten är enorm hos en 5-åring, 3-åring och 2-åring.
Har jobbat med Almedalsveckan intensivt, både konsultuppdrag och sedan medverkade jag i tre av de kristna eventen under veckan. Började semestern stegvis under förra veckan. På måndag morgon bär det av till Skellefteå, som är hustruns ursprungsort.
Idag har jag en ledare i Världen idag om församlingen och demokratin. Det är ju frågor jag har levt med i hela mitt liv, och reflekterat över. Har ju mina rötter i den pingst-baptistiska traditionen med självständiga lokala församlingar, beslutande församlingsmöten, äldstekårer och en stark och visionär och drivande församlingsföreståndare.
Sedan har jag följt debatterna om dessa saker. Trosrörelsemodellen med en beslutande pastor, Vineyard också med en stark pastor, Hillsong där pastorn i Sydney har yttersta beslutsansvaret. Har sett skräckexempel på urartad församlingsdemokrati, där man manipulerar bort förnyelse och ledare som står för något bra. Har också sett exempel på starka pastorer som misskött sig, och där församlingen inte har kunnat utöva granskning och kunnat avsätta olämpliga personer. Har sett bra exempel på församlingsdemokrati, när församlingen är ett Guds folk som är ledda av Anden och upplysta av Guds ord, och då församlingsmötet är ett viktig organ för förankring och att ledningen och församlingen gemensamt hittar linjen framåt. Alla modeller kan i vissa lägen fungera riktigt dåligt. Alla modellerna kan i vissa lägen fungera riktigt bra. Något som dock alltid måste finnas är någon form av ansvarsutkrävande och öppenhet och genomlysning av högsta ledarna.
Ledaren idag ger en kortfattad sammanfattning av funderingar man har haft i bortåt 50 år. Inte någon svartvit bild, inte någon enkel modell som gör att det fungerar bra.