Församlingen och demokratin

Nu har jag semester. Barnbarnen från Norge är i Stockholm. Ägnade föregående helg åt alla tre barnbarnen med tillhörande föräldrar. Jättenais. Men man blir trött. Energinivån och kapaciteten är enorm hos en 5-åring, 3-åring och 2-åring.

Har jobbat med Almedalsveckan intensivt, både konsultuppdrag och sedan medverkade jag i tre av de kristna eventen under veckan. Började semestern stegvis under förra veckan. På måndag morgon bär det av till Skellefteå, som är hustruns ursprungsort.

Idag har jag en ledare i Världen idag om församlingen och demokratin. Det är ju frågor jag har levt med i hela mitt liv, och reflekterat över. Har ju mina rötter i den pingst-baptistiska traditionen med självständiga lokala församlingar, beslutande församlingsmöten, äldstekårer och en stark och visionär och drivande församlingsföreståndare.

Sedan har jag följt debatterna om dessa saker. Trosrörelsemodellen med en beslutande pastor, Vineyard också med en stark pastor, Hillsong där pastorn i Sydney har yttersta beslutsansvaret. Har sett skräckexempel på urartad församlingsdemokrati, där man manipulerar bort förnyelse och ledare som står för något bra. Har också sett exempel på starka pastorer som misskött sig, och där församlingen inte har kunnat utöva granskning och kunnat avsätta olämpliga personer. Har sett bra exempel på församlingsdemokrati, när församlingen är ett Guds folk som är ledda av Anden och upplysta av Guds ord, och då församlingsmötet är ett viktig organ för förankring och att ledningen och församlingen gemensamt hittar linjen framåt. Alla modeller kan i vissa lägen fungera riktigt dåligt. Alla modellerna kan i vissa lägen fungera riktigt bra. Något som dock alltid måste finnas är någon form av ansvarsutkrävande och öppenhet och genomlysning av högsta ledarna.

Ledaren idag ger en kortfattad sammanfattning av funderingar man har haft i bortåt 50 år. Inte någon svartvit bild, inte någon enkel modell som gör att det fungerar bra.

  • Mikael Nyman

    Det viktiga är att de som har makten i kyrkan delar kyrkans tro och värderingar. Det är därför jag tror det är farligt att många frikyrkor börjat luckra upp lärjungaskapsbegreppet, och välkomnar sådana som lever i öppen synd i församlingen. I enstaka församlingar har man väl t.o.m. börjat tala om (eller rentav praktisera?) ”öppet medlemskap”, dvs. alla som vill får vara med, oavsett vad man tror och hur man lever.

    När det gäller många av de historiska kyrkorna, tror jag att deras hierarkiska struktur gör att de kan ha lägre krav på de enskilda medlemmarna och tolerera en stor andel passiva medlemma. Makten över kyrkornas andliga utveckling ligger ju till stora delar hos prästerskapet och biskoparna, som man kan ställa högre krav på när det gäller lära och livsstil.

    Det är helt enkelt den andra sidan av läran om det allmänna prästadömet. Om alla kristna är präster, måste man rimligtvis ställa sådana krav på dem som är passande när det gäller präster. Kan man se det som att en del frikyrkor håller på att luckra upp läran om det allmänna prästadömet? Att församlingen blir mer som ett slags serviceorgan som skall möta de andliga ”konsumenternas” (medlemmarnas) preferenser? Bara några tankar från min sida…

  • stefanswrd

    bra reflektioner, tro och värderingar behöver vara stabilt, det innefattar även äktenskapssynen. Ska tillfälliga opinioner som är grundade i samhällsutvecklingen styra över kyrkans inriktning, kantrar den blixtsnabbt. Artikeln i Dagen idag är bra exempel, https://www.dagen.se/debatt/problematisk-feminism-1.1555455

  • wildwest63

    Båda ledaridéer har sina fördelar och nackdelar. En genombyråkratiserad rörelse som den katolska kyrkan tar lång tid på sig att acceptera förändringar till det positiva, men även till det negativa. Apostoliska ledare har jag svårt för, men för all del, där kan uppfångandet av Andens vind gå snabbt. Som i alla organisationer kan starka ledare få genomslag även om det inte är en apostolisk ledarskapsmodell, se Lewi Pethrus. Inte heller detta är alltid av ondo. Men farligare.

    Jag tror jag sagt det tidigare men ett sätt att få mera acceptans i församlingsdemokratin är att hålla på reglerna. Ställ in församlingsmöten när de inte är beslutsföra pga för liten andel närvarande medlemmar, t ex 50%. Kolla medlemskort före omröstning så att inte vem som helst kan tippa ett beslut över majoritetskanten. ”Grundlagsförändringar” ska kräva kvalificerad majoritet, t ex att ändra något i statuterna kring lärofrågor eller försäljning av fast egendom. I andra frågor kan majoriteten vara enkel.

    På detta sätt skulle man få en demokratiskt oantastlig beslutsprocess, det skulle också tvinga medlemmar och församlingsledare att vara mer aktiva i kyrkan, annars blir helt enkelt inga beslut fattade.

  • disqus_qkOE3NuT2B

    Har dessutom alltid haft svårt för att gäster och icke-medlemmar är med på församlingsmöten överhuvudtaget. T.o.m. aktivt uppmuntras att delta. ”Vi har inga hemligheter”.

  • Micael Gustavsson

    Va? Jag har enbart erfarenheter av att icke-medlemmar lämnar och typ går och dricker kyrkkaffe när det är församlingsmöte (och det gäller även folk som ev tidigare varit medlemmar). På senare år även att de närvarande skriver upp sitt namn på en närvarolista så att det kan dokumenteras vilka som varit med och fattar besluten.

    P.S. Reglerna för bloggen säger att kommentatorer i normalfall bör ange sitt namn. Din kommentar dök först upp med sitt namn, men sedan ändrades det till något som mera liknar en kod. Använd gärna ditt namn i fortsättningen, eller i enlighet med reglerna en på nätet väl inarbetad signatur. D.S.

  • Johan Asplund

    Olika erfarenheter då.

    (Disqus bråkade lite med användarnamnet men ska vara fixat nu).

  • Micael Gustavsson

    O.K, tack!