Kristen mirakeltro – ny bok av Micael Grenholm på gång

Min ledare i Världen Idag idag handlar om under, tecken och mirakel och kristen mirakeltro. Min predikan i Folkungakyrkan i morgon kommer att följa samma tema. Det är en liten förövning till Micael Grenholms bok som kommer ut endera veckan om dokumenterade mirakel. Den boken bör läsas. En kort aptitretare är i min ledare. Jag har läst boken i förväg och skrivit en rekommendation om den

  • Mikael Nyman

    Jag kan se ett par problem med det fokus på synliga mirakel som finns i många karismatiska sammanhang.
    1) Det första handlar om hur vanligt det är med mirakel. Inom många karismatiska sammanhang tycks man måla upp en bild av att mirakel är något som regelbundet sker, som en del av kyrkans ”normala” andliga liv. Fast i så fall borde det ju märkas tydligare. I Sverige torde ju antalet karismatiker vara fler än 100000, om vi räknar med pingströrelsen och andra frikyrkor med ett betydande karismatiskt inslag, och i USA är det väl flera miljoner utsprida på ett antal samfund och rörelser. Ganska stora grupper, med andra ord. Om ofullklarliga tillfrisknanden inträffade regelbundet, borde det knappast vara något man behöver leta efter. Nu tycks det snarast vara så att man åtminstone i vissa sammanhang blåser ut antalet påstådda ”helanden” kraftigt. Ta en person som Benny Hinn, som vad jag vet inte har kunna presentera ett enda verifierat fall av helande, men som ändå framhålls som någots slags mirakelverkare. När tv-team försöker närma sig med verkligt sjuka människor på hans möten, blir de bortmotade av funktionärer. Att folk tror att det sker helanden, eller i vissa fall själva t.o.m. tror att de blivit helade – torde till stora delar kunna förklaras av den suggestiva atmosfär som förekommer på många karismatiska möten, med repetitiv och medryckande musik m.m. som fungerar som ett slags subtil hypnos.

    2) Det andrar rör den likgiltighet i lärofrågor som ofta följer i den karismatiska rörelsens spår. Logiken tycks vara att om någon talar i tungor, eller om förmenta mirakel sker, så måste ”anden” vara närvarande, även om det rör sig om starkt villfarande rörelser, som t.ex. den katolska kyrkan. Ännu värre blir det när uppenbart icke-kristna rörelser (som t.ex. mormoner, oneness-pingstvänner, m.fl.) uppvisar samma eller liknande typer av karismatiska manifestationer som de kristna karismatiska rörelserna.

  • Stefan Swärd

    intressanta reflektioner, men läs gärna Micaels kommande bok, han har ganska originella infallsvinklar i ämnet. För mig är alltid utgångspunkten vad Bibeln säger, inte vad våra erfarenheter säger, hälsar Stefan Swärd

  • Inge

    En utgångspunkt som håller. Där är vi eniga för en gång skull😇

  • http://itpastorn.nu/ Lars Gunther

    Hej Stefan

    Jag är helt överens med dig om din centrala tes, artikelns övergripande ethos och ditt patos. Ingen överraskning så långt. Men jag har en detalj jag skulle vilja korrigera. Du skriver så här: ”n Gud som vill och kan gripa in, även på ett sätt som tillfälligt förändrar naturlagarna.” Jag menar att den formuleringen är mindre lyckad.

    Det är inte så att en naturlag förändrats i det ögonblick mirakel sker. Gravitation, stark och svag kärnkraft, elektromagnetism, etc, är alla oförändrade. En enkel jämförelse. Om jag kastar en boll, så har jag inte upphävt gravitationen, jag har applicerat en ytterligare kraft på bollen. Gravitationen är kvar. F = G * m1 * m2 / s^2 gäller fortfarande (som en approximation, Einstein förfinade ju det senare).

    När Gud, änglar och onda andemakter samspelar med naturen kan saker inträffa som naturliga processer i sitt ordinarie förlopp inte kan leda fram till. Som Thomas av Aquino skrev, mirakel är ”supra naturalis”, dvs. de går utöver naturens ordinarie (också gudaingivna) förmågor, men de går inte mot dem, de är inte ”contra naturalis”.

    Denna distinktion tror jag är viktig. Den är helt enkelt en bättre förklaring. Därtill underlättar den i apologetiken.

  • Stanley Östman

    ”När Gud, änglar och onda andemakter samspelar med naturen kan saker
    inträffa som naturliga processer i sitt ordinarie förlopp inte kan leda
    fram till.”

    Det var väl ändå ett sammelsurium som inte ryms inom apologetikens förtecken ?!

    Sen f.ö. bilderna om vetenskapliga förenklingar för att inrymmas i en teologisk bas, lämnar en hel del övrigt att önska… – varianter av teologisk populism skulle man kunna säga i denna värld, där många vill förfäkta politisk populism
    .

  • stefanswrd

    Det låter som ett klokt resonemang, vad jag menar är bara att Jesus går på vattnet och stillar stormen, och det är nog mer korrekt att uttrycka det som du föreslår.

  • Inge

    Även jag är benägen att hålla med dej Lars, men man behöver knappast vara insatt i Einsteins teorier för att kunna tro på en allsmäktig Gud som gör under även idag. Den Gud som skapat naturlagarna har även makt att upphäva dessa om så krävs.
    Risken med ditt teoretiskt, tekniskt och vetenskapliga resonemang är att man lätt förminskar det övernaturliga och trasslar in sig i olika förklarings modeller. På samma sätt som världens barn gör när de försöker bevisa att Gud inte finns.

    Vi behöver inte förstå allt eller kunna förklara allt, men ändå med stor frimodighet kunna bekänna och tro på en Gud som gör samma under idag om på Jesu tid.

  • Mikael Nyman

    Frågan är om man bör se på naturlagar som något slags ”krafter” som existerar i världen, som är skapade av Gud men som ändå på något sätt existerar oberoende av honom, eller naturlagarna helt enkelt är vårt sätt att beskriva Guds aktiva upprätthållande av världen.

  • Micael Gustavsson

    Jag tror inte Lars menade att man måste förstå allt. Jag tror att han menade att om man talar i vetenskapliga termer, vilket man ju gör så fort man använder ordet ”naturlag”, så är det bättre att säga att naturlagarna fortfarande verkar, men ny övernaturlig påverkan/kraft förs in i dem, än att naturlagarna upphävs.

    För övrigt är det glädjande att vi alla som kommenterat hittills verkligen tror att Jesus gick på vattnet och stillade stormen.

  • Micael Gustavsson

    Bra poäng! Men man kan ju i alla fall konstatera att Gud fortsätter att verka enligt dem även efter mirakler. Vattnet som förvandlades till vin blev verkligen vin, och bryts ner biologiskt i kroppen på samma sätt som annat vin etc.

    Rent metafysiskt tror jag du har rätt Mikael, men om man ändå talar om naturlagar, tror jag det är bra att tala om det som Lars Gunther.

  • wildwest63

    Intressant. Jag är medelsvårt utbränd på karismatik efter att under större delen av mitt liv varit engagerad i karismatiska pingstkyrkor. Precis som i politiken saknas Sanningen, den vill man inte se, den vill man manipulera! Det är som Mikael Nyman skriver – hur många mirakel kan verkligen dokumenteras? Vad menas med väckelse – 10 personer som har ett härligt möte en lördagkväll och sen sker aldrig nåt mer? Ska man, som Mikael skriver, peppa folk i en suggestiv atmosfär och sedan påstå att mirakel sker? Jag har i min närhet personer som påstått sig bli helade på sådana möten, men några dagar senare har sjukdomen ”återkommit”. Och den andliga baksmällan blivit enorm, någon tappade helt sin kristna tro.

    Jag måste erkänna att idag får jag ofta mer ut av en bibeltroende lågmäld luthersk präst än av en karismatisk superevangelist.

    Läste nyligen på lite om den s k Pensacola-väckelsen och Toronto-väckelsen, inkl youtube-klipp. Om man nu inte kände till att detta ägde rum i karismatiska sammanhang kunde man lika gärna förlagt detta till en animistisk seans eller ett newage-sammanhang. Och detta går alla på, stora ”profeter” som Peter Wagner! Det är därför jag är så skeptisk till alla som kallar sig profeter idag. För det mesta är det munväder utan substans, eget tyckande, ryggdunkningsbehov-

  • kjell

    Apg 28:5
    Men han skakade ormen ifrån sig i elden och led ingen skada
    (Då tänker jag på fjärsingfisken som det räcker med doppa armen i 40grader varmt vatten då koagulerar giftet.

    Apg 20:9
    Paulus talade så länge, föll denne i djup sömn och blev så överväldigad av sömnen, att han störtade ned från tredje våningen; och när man tog upp honom, var han död Då gick Paulus ned och lade sig över honom
    (Var det möjligen mun mot mun?)

    Jesus spottade och gjorde en deg i sanden varför när han bara kunde gjort det utan deg.

    Matt 17:27
    Men för att vi icke skola bliva dem till en stötesten, så gå ned till sjön och kasta ut en krok. Tag så den första fisk som du drager upp, och när du öppnar munnen på den skall du där finna en silverpenning. Tag den, och giv den åt dem for mig och dig.”

    (Jag har hört att i dom trakter finns en speciell fisk som alltid bär något i munnen sitt barn den har bara ett eller en sten för att ”töja ut”)

    Jag menar att t.o.m Jesus använde praktiska lösningar.

  • Ulrika