Kristna kyrkans förhållande till islam

Kristna kyrkans förhållande till islam är ett ämne jag tar upp i dagens ledare i Världen Idag. Det är ett infekterad ämne i kristna sammanhang. Jag försöker i ledaren ha ett sakligt utgångsläge och peka på principer som bör styra våra ställningstaganden.

Som pastor i Stockholm har jag haft att göra med muslimer ända sedan tidigt åttiotal. Mitt arbete bland invandrare har dock under årens lopp mest koncentrerats på latinamerikaner, delvis fransktalande afrikaner och etiopier/eritreaner. Jag kan därför inte alls påstå att jag är någon expert på  frågan om islam, då jag nästan bara jobbat med immigranter med icke-muslims bakgrund. Därför lyssnar jag gärna på de verkliga experterna, de som har jobbat länge som missionärer i ett muslimskt land och kristna ledare i Sverige som är f.d. muslimer. I mina bedömningar lutar jag mig starkt åt deras ståndpunkter.

  • wildwest63

    Lyssna med Merzek Boutros i Centrumkyrkan Sundbyberg och Gjohn-Marko Berisha, gift med Alvar Lindskogs barnbarn. Han har en gedigen utbildning inom islam innan han blev kristen, jobbar numera för Sv kyrkan i Örebro, intervjuades i Världen Idag den 5 april 2018.

    Man behöver inte vara generellt elak mot muslimer. Men man måste förstå två saker: islam är en religion och islam är samtidigt ett samhällssystem. Det verkar ingen kunna hålla isär, varken politiker, journalister och allra minst kristna. Det är dessutom i princip omöjligt att just hålla isär dem, då båda perspektiv går in i varandra. Islams mål är ett världsvitt kalifat. Islam grundas på Koranen och haditherna och dessa läror omfattar alla muslimer, från IS till moderata icke-slöjbärande kollegor på våra kontor. Inga andra trossystem tolereras i längden. Läs bl a Philip Jenkins bok ”The Lost History of Christianity” från 2008. En av de största aha-upplevelser jag haft. Hur hela Mellanöstern från Turkiet till Afghanistan och Kina var kristet. Och vad hände sedan, när islam bredde ut sig? Det är ingen religion att gulla med.

    Man behöver dock vara mycket bestämd mot de kristna ledare som ser Muhammed som ytterligare en väg till Gud. Det är grundligt fel. Det är avfall från den kristna tron på ett mycket grovt sätt. Det är om sådana människor Bibeln säger att vi ska avhålla oss ifrån att ha umgänge eftersom de förgiftar evangeliet och vi besmittas av deras ogudaktiga läror. För mig är skiljelinjen där skarpt som ett tveeggat svärd (= att vara ett Swärd passar dej bra, lol).

  • Anders Nordin

    Stå på dig ww63!

    Du har den tidigare prästutbildaren Peter Fjellstedt på din sida. I hans bibelöversättning står följande som förklaring till vers 12, Upp.13.

    ”På detta sätt framställes den andliga makten i förening med den världsliga, såsom Satan har funnit det nödvändigt att uppträda mot Guds folk i det nya testamentets tid. Så utrustade han Muhammed såsom profet och eröfrare,”…

    Du ser vem som ”utrustade” Muhammed. Det stämmer med vad både du och jag ser. Något som alla kristna ledare samfällt också borde se och varna för, om de verkligen är kristna.

    Detta med Muhammed var tydligen en självklarhet för prästen, missionären, biskopen och prästutbildaren Peter Fjellstedt för drygt 150 år sedan. Och för dåtidens präster, antar jag.
    Vad jag läst hade Fjellstedt arbetat som missionär i Indien i 4 år, sedan 4 år
    i Smyrna, Osmanska riket. Han var alltså, vad jag kan förstå, väl insatt i
    osmanernas ”statsreligion”: Islam.

    Vad har hänt med många av dagens pastorer, präster, ledare? Nya revolutionerande insikter, eller det avfall Paulus och framförallt Kristus själv återkommande varnar oss för, som skall ske?
    Med all i dag synlig frukt anser jag att det senare är den enda rimliga förklaringen
    och att Fjellstedtska skolans lära vidimerar det avfall vi nu ser ske.

    ”Grov trolöshet mot Huvudman”, kan nog vara nära den rätta beskrivningen.

  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Du Stefan som är statsvetare, kan du se hur katastrofalt det måste vara, när vi nu ska lära muslimer skilja på politik och religion, att vi själva rört ihop alltsammans något så förbenat. Så att Socialdemokraterna (där Omar Mustafa en gång valdes in i partistyrelsen men där ff a ateister sitter) envisas med att vilja sitta i ett trossamfunds (Svenska kyrkans) styrande organ!!! Lika med Centerpartiet – som annars är emot politisk inblandning i civilsamhället – och Moderaterna som har hittat på något som de kallar ”Borgerligt alternativ” (i kyrkan!!!!!) och som formellt är fristående från partiet men i praktiken en gren av detsamma (varför gjorde Moderaterna annars reklam för Borgerligt alternativ på Hudiksvalls marknad i fjol?).

  • stefanswrd

    trots att jag är statsvetare är detta långt över min fattningsförmåga, men det är ju naturligtvis en seglivad rest efter det gamla statskyrkosystemet. Nu har jag dock skaffat mig viss erfarenhet av kyrkopolitiken senaste året på lokalplanet. Det är ju så att SvK fortfarande är en mycket bred folkkyrka som organiserar majoriteten av befolkningen, och det gör att politiska partiernas nomineringskompetens bedöms som lämpligt att använda även i kyrkoval.

  • Mikael Nyman

    Flera bra synpunkter i den ledaren.

    Jag tror det är viktigt att komma ihåg att kritik mot islam kan komma från flera utgångspunkter, vissa kan bara berättigade, andra inte.

    ”Islam är en falsk religion”. Detta är helt korrekt, och kyrkan måste predika evangeliet för muslimer, precis som för ateister, judar, hinduer etc. Däremot är det viktigt att komma ihåg att inte blanda in politik i kyrkans evangelisationsuppdrag; att omvända muslimer är en uppgift för kyrkan, ej för staten.

    ”Islam är ett samhällssystem och vill (åtminstone på sikt) tvinga alla att leva enligt muslimska lagar”. Det är en legitim uppgift för den världsliga överheten att motverka sådana grupper som strävar efter att inskränka grundläggande fri- och rättigheter, det kan inkludera islamister liksom olika extrema sekter.

    Däremot behöver inte alla strävanden att påverka samhället i en religiös riktning vara demokratiskt suspekta. Även många kristna kan ju vara väldigt aktiva och försöka påverka politiken i en riktning som de anser vara önskvärd (t.ex. i frågor om abort, äktenskapet, Israel, alkoholpolitik, mm.) Där bör vi vara mer kritiska till de sekularister som menar att vi över huvud taget inte bör blanda in ”religiösa” argument i politiken.

    Slutligen har vi sådant kritik som går ut på att muslimer på olika sätt skiljer sig på olika sätt från ”medelsvensson”. Det kan handla om att de (eller åtminstone en del av dem) klär sig på ett annat sätt, hälsar på ett annat sätt än att ta i hand, eller på andra sätt har avvikande vanor och traditioner. Tyvärr har sådana frågor fått alltför stort utrymme i den allmänna debatten. Enligt min mening är det dock sådant som vi måste lära oss att hantera i ett mångkulturellt samhälle.

    När det gäller en fråga som böneutrop menar jag att det är problematiskt att den formuleras som en fråga om just islam. Statens uppgift i frågan bör vara att formulera generella regler för offentligt proklamerade budskap. Sedan har muslimerna lika mycket – eller lika lite – rätt att ropa ut sina budskap som andra grupper, må de sedan vara religiösa, politiska eller kommersiella.