Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Världen Idag har på nyhetsplats under fredagen följt upp den debatt som börjat på denna blogg om ett arrangemang vid Teologiska Högskolan i Stockholm i mitten av oktober.

Bland annat har de intervjuat Thomas Kazen, NT-professorn vid högskolan. Det han säger är intressant och jag ska ta det som utgångspunkt för att diskutera utvecklingen för hela den traditionella frikyrkan i Sverige. Jag tänker då främst på de väckelserörelser som utmynnade i Missionsförbundet, Baptistsamfundet, Metodisterna, Helgelseförbundet, Örebromissionen och fribaptisterna.

Kazen säger att ”THS är en akademisk institution och kan som sådan inte tro på något”. ”Vi har en högskoleutbildning som är öppen för alla, troende eller icke-troende, och oavsett vilken religiös livsåskådning som en person omfattar. Så ur den synvinkeln är utbildningen konfessionsneutral.” Sedan finns det yrkesrelevanta delar säger Kazen, och där finns med pastoralt formerande aktiviteter.

Kazen säger vidare att: ”THS ägnar sig inte åt någon renlärighetscensur. Inte heller föreskriver vi hur studenternas gudsbilder ska se ut. Vi lever inte i en auktoritär medeltid.”

Jag tar dessa citat som en utgångspunkt för att diskutera statens inflytande över den moderna frikyrkan.

Sanningen är den att både Equmeniakyrkans och Evangeliska Frikyrkans verksamheter i stor utsträckning är styrd av statliga bidrag. Det är förenat med villkor. Våra högskolor har en mycket hög andel statlig finansiering, men det är förenat med tydliga villkor. Och då hamnar vi här – att driva högskoleutbildningar som inte utgår från någon specifik tro utan ska ha ett sekulärt inomvärldsligt förhållningssätt till hur man utbildar. Samma situation gäller för en mycket stor andel av vår mission, och då förvandlas missionen till biståndsprojekt för det är bara detta staten ger bidrag till, inte till apostolisk församlingsgrundande mission. Kazen uttrycker ju bara hur den statsfinansierade frikyrkan ser ut och bedriver verksamhet.

Här följer några kommentarer på detta, av pedagogiska skäl i punktform.

  1. Inom Evangeliska Frikyrkan hade vi en omfattande diskussion för 8-10 år sedan om statens inflytande och att vi inte skulle stå under statens inflytande. Det resulterade i att vi beslutade om att avsäga oss vigselrätten. Vi kom dock aldrig så långt att börja diskutera statens inflytande över våra utbildningar och vår mission, då bränner det till, för då handlar det om att börja problematisera hur verksamheten finansieras. Den absolut minst viktiga frågan klarade vi av, vigselrätten, men de stora frågorna kom vi aldrig igång med diskussionen om. Inom Örebromissionen hade vi en levande diskussion på sjuttiotalet och början av åttiotalet, om att vi inte skulle ta emot statliga bidrag till bl.a. vår teologiska utbildning. Ekonomiska trycket blev dock för stort och ekonomiska medlen lockade. Hade vi tackat nej, hade vi säkert bedrivit en fattigare verksamhet, men som vi själva helt och hållet hade kunnat styra över. Tyvärr har inte diskussionen fortsatt om en problematisering med statsbidrag, och med den kraftiga styrning av verksamheten som finns med detta. Konfessionslösa teologiska utbildningar i frikyrkan, och utbildningar som inte har någon specifik tro, allt detta är ett resultat av statsbidragen. Hade vi själva valt, hade vi inte hamnat där. Styrningen över teologiska utbildningarna handlar inte bara om pengar. Det handlar också om kraven på lärarna, de ska utbildas och formas vid de statliga sekulära universiteten, annars godkänns varken de eller utbildningarna av Högskoleverket. Det innebär att lärarna formas av de sekulära paradigmen som råder vid statliga universiteten.
  2. Jag tycker personligen att det är helt fel att utbilda frikyrkopastorer i en konfessionslös miljö. Det finns inte några skäl att frikyrkan lägger massa resurser på att bygga upp helt konfessionsbefriade högskolemiljöer. Då kan vi lika gärna låta våra blivande pastorer läsa vid vanliga universiteten, och forma motsvarande pastoralinstitutet, för att ge den yrkesinriktade pastorsutbildningen. Vi har hamnat i precis samma läge som Svenska kyrkan där de blivande prästerna ska gå en akademisk-sekulär-konfessionslös utbildning i 3-4 år och sedan har man de yrkesformativa delarna i ett särskilt pastoralinstitut. THS bryter ut de pastoral-formativa delarna i specifika kurser och program, som man finansierar på annat sätt, antar jag. Örebro missionsskola tror jag har försökt driva de formativa delarna mer tydligt, och i ALT-utbildningen har detta fått mer genomslag, inte minst genom att delar av utbildningen finansieras som folkhögskolekurser, där är det inte samma strikta krav på en akademisk neutralitet.
  3. Kazens uppfattning är tydligen att det finns någon form av konfessionslös, objektiv teologi som kan läras ut, och som kan vara grund för forskning. Jag ifrågasätter om det finns någon konfessionslös teologi, som inte styrs av någon tro. Det akademiska förhållningssättet är att öppet redovisa sina värderingar och utgångspunkter. Att utgå ifrån att Bibeln bara är människors ord, en vanlig religiös urkund skrivet av människor – det är också ett teologiskt ställningstagande, och ett religiöst ställningstagande. I det avseendet går det inte att driva någon helt konfessionsbefriad teologisk högskola. Det seminarium vid THS som jag tog upp för diskussion är ju teologiskt-ideologiskt värderingsstyrt till 100 procent. Jag tror inte på värderingsbefriad, objektiv teologi, det finns inte. Det är en myt att utgå från det. Att utgå från att Bibeln inte bara innehåller utan också är Guds inspirerade ord till oss, för att vi ska lära känna Gud, och för att formas som lärjungar till Jesus – det är en annan form av utgångspunkt man kan ha för teologi. Den statliga styrningen är inte värderingsfri, det handlar bara om att underordna sig de befintliga paradigm som är rådande vid de statliga teologiska utbildningarna.
  4. Högskoleverket och en ateistisk stat har ett starkt inflytande över dessa statsfinansierade teologiska utbildningar. Då får högskolan inte utgå från någon tro. Det har man försökt anpassa sig efter vid de statsfinansierade frikyrkliga teologiska utbildningarna. Här tror jag att man har vikt ner sig för mycket. Någon värderingsbefriad teologi existerar inte. Högskole- och universitetsvärlden utgår också i stor utsträckning från värderingsstyrd undervisning och forskning. Under glada sjuttiotalet ägnade jag mig särskilt åt att studera marxistisk ekonomi och marxistisk politik vid Stockholms universitet. Jag gjorde det för att jag var så kritisk till marxismen. Lärarna var ofta övertygade marxister som såg uppdraget främst som missionerande. Det accepterades inom det sekulära universitets- och högskolesystemets ramar. Handelshögskolan i Stockholm drivs utifrån övertygelsen att marknadsekonomin är det rätta hur samhället ska organisera sin ekonomi. Det är en värderings- och ideologistyrd verksamhet men ryms inom statliga högskoleverksamheten. Dagens feministforskning och undervisning vid universitet och högskolor är värderingsstyrd, men uppfattas som helt i enlighet med högskoleverkets riktlinjer. Att vara konfessionsbefriad – att inte utgå från någon tro – det är ett mycket tänjbart begrepp i den akademiska världen. Jag har senaste 20 åren framförallt ägnat mig åt miljö- och energiforskning, det är mycket vanligt att forskningen och forskarna drivs att bestämda övertygelser i dessa sammanhang, och det brukar inte problematiseras.
  5. Jag anser att det även inom svenska högskolesystemets ramar borde finnas visst utrymme för konfessionsinriktad utbildning och forskning. En av de teologiska utbildningar jag sitter i styrelsen för, Westminister Theological Center, är knutet till ett engelskt universitet. Har mött företrädare för detta universitet och det är helt uppenbart att de tolkar mindre strikt vad som är konfessionell undervisning. Men – optimalt är att vi bedriver våra pastorsutbildningar utanför statsbidragens och Högskoleverkets riktlinjer.
  6. Vi föreskriver inte hur studenternas gudsbilder ska se ut, vi lever inte i en auktoritär medeltid säger Kazen. Fast kyrkorna i Sverige lever i en ganska väldefinerad gudsbild, även om det kan finnas små nyansskillnader mellan olika kyrkor och samfund. För att bli medlem i Sveriges Kristna råd t.ex. krävs att man ställer upp på de klassiska kristna trosbekännelserna. Det är anledningen till att varken Jehovas vittnen eller Mormonkyrkan kan vara med i SKR. Ett frikyrkosamfund är ju ägare av THS, och det är tydligt av Kazens uttalande att THS som utbildningsinstitution står för en helt annan grund än ägaren, nämligen Equmeniakyrkan. Menar Kazen att Equmeniakyrkan lever i en auktoritär medeltid? Uttalandet skapar mer frågor än svar.
  • Inge

    Tack Stefan. Alla vi som är uppvuxna i denna ”auktoritära medeltid” vet att det då fanns ledare som insåg faran att vara beroende av statliga medel, att det skulle leda till kontroll och styrning. Ett beroende som skulle bli svårt att bryta. Vi som har träffat exempelvis oppositionella ledare som Ebbe Bohlin som tillsammans med sin Fru startade och drev Betelinstitutet i Orsa, vet att de fick kämpa oerhört hårt för att kunna vara oberoende av stat och kommun.
    De fick betala ett pris som få ledare är beredda att offra idag.
    Jag har försökt att föra ett samtal med ledare av idag, där jag varnat dem för att göra sig beroende av statliga medel, de svar jag får är att om stat och kommun börjar ställa krav på vår undervisning så drar vi oss ur och tar inte emot några bidrag längre. Problemet är bara det att då är det för sent, beroendet är då redan ett faktum.
    Jag har även märkt att ju mer bidrag en församling eller kristen utbildning får, ju mer minskar offerviljan hos medlemmarna. Även behovet av bön i församling och skola minskar.

    Alla vi som tillbringat många bönedagar i övre salen på Betelinstitutet i Orsa vet vad jag talar om. Vi har även fått uppleva den glädje och tacksägelse det blev när bönesvaren kom och behoven fylldes på ett övernaturligt sätt, utan att vare sig kommun eller stat var inblandade.

  • Lars-Göran Berg

    Vem sågar av den gren hen sitter på? THS skulle inte kunna bedrivas på samma sätt som görs idag om inte staten ”köpt” utbildningen och utifrån statens regler har arrangören lagt upp den. Utifrån denna utgångspunkt har staten och den fria kristna församlingen identiska värdegrunder eller bibelsynd som man sa ”förr”.
    Går vi tillbaka ett antal år till baptisternas pastorsutbildning Betelseminariet och dess historia fanns ett annat tänkande grundat på behov från församlingar av att få utbildade predikanter. Församlingarnas medlemmar offrade till pastorsutbildningen och utifrån detta fanns ett nödvändigt och nära beroende mellan lärande, missionsarbete och den demokratiska församlingens behov.
    Jag vet inte hur medel fördelas mellan olika kontoslag inom THS men med en allt tydligare nischning bort från församlingarnas ursprung kan knappast offerviljan öka? Vilken församling vil prioritera månadens offer för utveckling av gudlösa andakter? Staten vill säkert det men skolans ägare?
    Det är utmärkt att Stefan Swärd luftar frågan. Det är ju inte enbart i fråga om THS som samhället styr kyrkans agerande. Jag har rätt noga följt upplägget av Equmeniakyrkans verksamhet för nyanlända och flyktingar, språk cafeer och liknande. Helt enligt statlig lärobok sker en satsning där offentliga skattemedel används för det de skall. Ockdet är inget fel i det för mängder av goa missionare och baptister ägnar tid kraft och kärlek åt detta. Föredömligt. Men….Församlingar som inte styrts av statsbidragen har en helt annan profil. Mer inriktad på att kombinera den humanitära, medmänskliga ed den evangeliska. Och här finns jättestort behov och intresse av kunskap om kristen tro hos många nyanlända inte minst muslimer. Men läser man Equeniakyrkans styrning och resurssatsning syns mer spåren av statens bidragsdokument.
    Så för att inte sjunka ner i en tankefåra så är frågan om kyrkan,folkrörelsen kan utvecklas utifrån sin basala övertygelse och upplevda uppdrag utan att hamna där Swärds analys belyser.
    Så absolut skilj ut vigselrätten från Eqymeniakyrkan men än mer centralt; tillsätt en analysgrupp för att se över möjligheterna till en egen profilerad kristen utbildning. Skandinavisk Teologisk Högskola har ju lyckats med att förverkliga sina ambitioner:
    https://www.teol.se/om-oss/larare-administration/anders-gerdmar/

  • Markus Holmbom

    Glad att du ser med friska ögon och lyfter detta Stefan. Som representant av en yngre generation (81a) har det länge varit min sorg att frikyrkligheten kapitulerat och böjt sig inför den sekulära akademin i sina teologi/pastorsutbildningar.

    /Markus Holmbom, pastor pingstkyrkan Skellefteå (med egen nära erfarenhet: teol kand THS, teol mag Umeå universitet)

  • karlolov

    Tack Stefan för tydliga signaler! Men måste vi inte, med sorg i hjärtat, inse att de flesta frikyrkor nu är ”beyond point of no return”? Och då blir frågan, vad kan och måste vi göra i den situation som faktiskt råder? Rätta in oss i ledet, eller…?

  • Pingback: Äh, något hot är det väl knappast. Fäll upp visiret igen, grabbar. | Rebellas andra()

  • Urban Knutsson

    Eller är vi vid ”point of return”? Visst finns det möjligheter att vända tillbaka till Gud även för samfund och lärosäten. Visst finns det möjligheter att återforma båda till rörelser. Visst finns det möjligheter att lyfta näsan från dammet.
    Men—det är krävande. Framför allt för ledarna som måste göra den största förändringen, den största uppoffringen: bli ”odugliga” enligt världens normer.

  • wildwest63

    Jag kan bara konstatera att tidigare växte frikyrkorörelserna så det knakade utan särskilt många högutbildade pastorer. Många var enkla bönder med talets gåva och ett rikt böneliv.
    Idag växer ingenting alls och pastorerna är högutbildade som aldrig förr. Är det nån som ser ett samband?
    Har inget emot högskoleutbildning i största allmänhet. Paulus själv får ju anses vara en representant för en mycket hög utbildning.

  • Jonas Rosendahl

    Det finns ett samband såtillvida att väckelserörelser har som oftast haft sin tillväxt bland vad man kan säga ”behovets barn”. Det vill säga bland de fattiga och enkla människorna. Så var det vid Azusa street så var det i missionsförbundet som framförallt var en landsbygdsväckelse.

    Men det fanns även tillväxt bland de intellektuella. Metodistkyrkan i Sverige blev inte så många fler än ca 20 000 men man vände sig ganska medvetet till städerna och till de styrande i samhället. Det framkommer av till exempel historieprofessorn Gunnar Westins beskrivning av de missionärer som de ville skulle sändas till Sverige. ” men för alla de nordiska länderna gällde det, att man måste sända hit män med stor begåvning och god intellektuell utrustning. Inga genomsnittsmän duga här, men en from och lärd missionär skulle vinna inträde hos de bildade och högre klasserna”.
    Sålunda väckelserörelserna var inte enbart ”frifräseri” utan det fanns bland metodisterna en mycket medveten och inriktad satsning i detta fall mot de styrande i samhället.
    Det är inte utbildning i sig alltså som behöver vara ett problem. En välutbildad teolog kan likväl leva enkelt och ha en enkel tro och fungera i sina gåvor.
    Men lever teologen via akademin i sin egen bubbla såsom det utvecklats i viss mån idag och som försöker runda församlingenvägen för att nå egna plattformar
    och sätta agandan för utvecklingen i kyrkorna, då kan intellektualiserandet och relativiserandet ta över till sådan grad att den andliga auktoriteten och tron på Andens verk blir tydligt försvagat och det i sig har aldrig lett till tillväxt.

    Bland de mest andligt osäkra människorna är inte sällan välutbildade teologer. En del vet knappt vad de ska tro på för tankelivet är så söndermalt av allt relativiserande. Bara en fast grund nån gång funnen kan rädda en sådan teolog.

  • Inge

    Jonas jag vet inte hur gammal du är? Men det märks att du studerat svensk väckelsehistoria lite mera på djupet än de flesta idag. Tyvärr ser vi att många av dagens ledare, ja inte bara ledare utan kristenheten i stort saknar denna djupare kunskap och missar då lätt orsaken till varför alla dessa samfund en gång bildades. Man ser det mer som olyckliga historiska splittringar och missar därmed orsaken och all den kamp som föregick dessa delningar, som troheten till Guds Ord, att kompromissa med ordets övertygelse var otänkbart för de flesta av dessa tidigare pionjärer. Naturligtvis gick en del för långt i sin iver, men jag kan sakna det allvar och den nitälskan till Guds Ord som dåtidens ledare hade. Dagens ledare verkar ta lätt på kompromissandet och ser det som en nödvändighet till att uppnå den till synes åtråvärda enhetstanken bland Guds folk, tyvärr verkar det inte leda till oss närmare ordet utan ger oss ett mera urvattnat evangelium som till stort saknar Ande och Liv. Det är inte fel med utbildning och kunniga ledare, Wildwest63 tog ju Paulus som exempel, men hur många av dagens högskole utbildade pastorer och ledare drabbas av en så kraftfull omvändelse som Paulus innan de beträder sina plattformar? Kunskap som stannar i huvudet och aldrig berör djupet av hjärtan är ur ett evighetsperspektiv värdelöst vetande.

  • Thomas Kärrlander

    Om någon verkligen blivit pånyttfödd och lever i ande och sanning, varför skulle han då behöva en bibelskola eller ens en pastor?

  • Inge

    Undervisning i Ande och sanning av en pånyttfödd pastor eller lärare är väl vad vi alla behöver och som troende borde längta efter att få del i.

  • Slimebeast

    Teologiska Högskolan försöker komma undan genom att skylla på att det är staten som ställer villkor om neutralitet. THS utger sig för att bara vara en neutral och öppen aktör som bereder plats för ett initiativ som är någon annans.

    Det
    är precis så som Stefan argumenterar utförligt här ovan, att en skolas
    verksamhet självklart är värderingsstyrd, den kan inte vara konfessionsneutral. Och då ska man också kunna stå
    för det.

    Att som Thomas Kazen slingra sig och förklara bort en ”Kristen
    bortom Gud”-konferens genom att hänvisa till att skolan är
    konfessionsneutral, och samtidigt generöst och självbelåtet hävda att
    ”vi har en högskoleutbildning öppen för alla” är manipulativt.

    ”TSH
    ägnar sig inte åt någon renlärighetscensur”, säger Kazen också. Det var förhoppningsvis inte en medveten lögn, men det är heller inte
    sant.

    Gör bara tankeexperimentet att man istället hade planerat
    ett arrangemang med workshops och föreläsare som förordar nationalistisk
    kristendom och föreställ er hur skolans uttalanden sett ut då. Alla
    inser genast att en sådan föreläsningsdag ju naturligtvis hade
    förkastats av skolans ledning redan på idéstadiet, varför betygelser
    om neutralitet faller redan där, men låt säga att en kristen nationalist
    på något sätt ändå lyckats nästla in sig i programmet, då hade samma person garanterat börja predika om skolans värdegrund och viktigheten av demokrati, mänskliga rättigheter och allas lika värde, och sedan
    slagit fast att TSH absolut inte kan stå bakom en sådan konferens.

    I sin första bloggpost i ämnet deklarerade Stefan tydligt att en teolog och förkunnare som Peter Rollins är heretiker.

    Någonstans finns en gräns för hur mycket avfall, otro och villfarelse en kyrka eller annan institution tillåts husera innan den upphör att vara kristen, och det finns en gräns för hur falsk teologi en förkunnare får sprida innan han upphör att räknas som kristen.

    Varje kristen individ eller frikyrklig medlem har dock inte tiden och förmågan att hålla reda på exakt var gränserna går för falska läror och sekter, men våra ledare ska ha förmåga att identifiera dem, och de har också ett stort ansvar att både peka ut, varna för och öppet ta avstånd från villolärare och falska profeter.

    På det här området är Stefan Swärd ett föredöme om man jämför med de flesta andra i svensk kristenhet, som ju är alldeles för flat på detta område i vår tid av mångkultur, globalisering och ekumenik. Om inte kristna ledare i sina roller som herdar tar det här ansvaret pga antingen naiva förhoppningar om att skapa enhet i kristi kropp eller pga konflikträdsla och feghet, då lämnar man istället över jobbet till de vilsna fåren som riskerar att förledas av falsk kristendom.

    Equmeniakyrkan och Teologiska Högskolan går i samma fotspår som Svenska Kyrkan, de ligger bara några år efter. Allt mer genomsyrade av världslighet, Marxism och falsk teologi. Nu också med ateistisk kristendom på programmet.

  • Thomas Kärrlander

    Fast, det var inte riktigt vad jag menade, Inge. För inte sa väl Jesus till sina lärljungar att de skulle börja på/starta någon bibelskola? Jag tror inte att det i sverje finns en enda bibelskola som inte på ett eller annat sätt gör mer skada än nytta för en i sanningen troende kristen, vilket THS så tydligt visar.

  • Lars-Göran Berg

    Tanken om att skolan skulle ordna ett nationellt inriktat seminarium om svensk kristendom i en internationell kontext är ju lite kul. Som du antyder vore det nog enkel biljett till dörren. Och det är ju i och för sig rätt enligt min egen mening. Men om man kittlas av tankeleken kan man ju se ett annat semniarium högskolan bjuder in till. ”Var det tänkt att bli så här?” Om palestinska frågan och relationen till det som kallas Israels ockupation. Ser man till de medverkande kan man notera att sammansättningen av dessa liksom moderatorer är minst sagt ensidigt. Anna Karin Hammar hör till landets mest kända ”Israelhatare” Inte ett uns av trovärdighet i någon slags objektiv eller vetenskaplig kontext. Kairosdoukumentet är ju också extremt omdiskuterat. Har kunde det varit väldigt intressant om tex Lars Aduktusson eller Ulf Cahn kunnat medverka. Eller varför inte våga pröva en stark biblisk grundsyn på förhållandet utifrån Anders Sjöbergs kunskaper. En mycket sympatisk Sune Fahlgren medverkar men också han är helt förblindad i sin egen övertygelse om vad som händer och har hänt. Dock med ett kärleksfullt förhållande till andra uppfattningar. Men också denna aktivitet säger något om hur skolan tänker och hur man sätter agendan. PS jag önskar absolut inte se knepiga sverigevänner i teologin men inte heller autonoma vänstergrupper eller Ship to Gaza vänner med kopplingar till Hamas. Fast de omhuldas säker i Hammars teologiska diskurs.

  • Inger Biberg

    En ateistisk stat , skall inte leda en kristen högskola,.den skall ha bibeln som grund i undervisningen……det är mycket farligt att sälja sig för ekonomiskt bidrag…..det har Guds män varnat för i alla tider…….bra skrivet av Stefan Svärd, men det sista om Equmeniakyrkan blev ett frågetecken.. Står dom idag på biblisk grund i allt idag???

    ..



Subscribe to Stefan Swärd