Världen Idag har på nyhetsplats under fredagen följt upp den debatt som börjat på denna blogg om ett arrangemang vid Teologiska Högskolan i Stockholm i mitten av oktober.

Bland annat har de intervjuat Thomas Kazen, NT-professorn vid högskolan. Det han säger är intressant och jag ska ta det som utgångspunkt för att diskutera utvecklingen för hela den traditionella frikyrkan i Sverige. Jag tänker då främst på de väckelserörelser som utmynnade i Missionsförbundet, Baptistsamfundet, Metodisterna, Helgelseförbundet, Örebromissionen och fribaptisterna.

Kazen säger att ”THS är en akademisk institution och kan som sådan inte tro på något”. ”Vi har en högskoleutbildning som är öppen för alla, troende eller icke-troende, och oavsett vilken religiös livsåskådning som en person omfattar. Så ur den synvinkeln är utbildningen konfessionsneutral.” Sedan finns det yrkesrelevanta delar säger Kazen, och där finns med pastoralt formerande aktiviteter.

Kazen säger vidare att: ”THS ägnar sig inte åt någon renlärighetscensur. Inte heller föreskriver vi hur studenternas gudsbilder ska se ut. Vi lever inte i en auktoritär medeltid.”

Jag tar dessa citat som en utgångspunkt för att diskutera statens inflytande över den moderna frikyrkan.

Sanningen är den att både Equmeniakyrkans och Evangeliska Frikyrkans verksamheter i stor utsträckning är styrd av statliga bidrag. Det är förenat med villkor. Våra högskolor har en mycket hög andel statlig finansiering, men det är förenat med tydliga villkor. Och då hamnar vi här – att driva högskoleutbildningar som inte utgår från någon specifik tro utan ska ha ett sekulärt inomvärldsligt förhållningssätt till hur man utbildar. Samma situation gäller för en mycket stor andel av vår mission, och då förvandlas missionen till biståndsprojekt för det är bara detta staten ger bidrag till, inte till apostolisk församlingsgrundande mission. Kazen uttrycker ju bara hur den statsfinansierade frikyrkan ser ut och bedriver verksamhet.

Här följer några kommentarer på detta, av pedagogiska skäl i punktform.

1. Inom Evangeliska Frikyrkan hade vi en omfattande diskussion för 8-10 år sedan om statens inflytande och att vi inte skulle stå under statens inflytande. Det resulterade i att vi beslutade om att avsäga oss vigselrätten. Vi kom dock aldrig så långt att börja diskutera statens inflytande över våra utbildningar och vår mission, då bränner det till, för då handlar det om att börja problematisera hur verksamheten finansieras. Den absolut minst viktiga frågan klarade vi av, vigselrätten, men de stora frågorna kom vi aldrig igång med diskussionen om. Inom Örebromissionen hade vi en levande diskussion på sjuttiotalet och början av åttiotalet, om att vi inte skulle ta emot statliga bidrag till bl.a. vår teologiska utbildning. Ekonomiska trycket blev dock för stort och ekonomiska medlen lockade. Hade vi tackat nej, hade vi säkert bedrivit en fattigare verksamhet, men som vi själva helt och hållet hade kunnat styra över. Tyvärr har inte diskussionen fortsatt om en problematisering med statsbidrag, och med den kraftiga styrning av verksamheten som finns med detta. Konfessionslösa teologiska utbildningar i frikyrkan, och utbildningar som inte har någon specifik tro, allt detta är ett resultat av statsbidragen. Hade vi själva valt, hade vi inte hamnat där. Styrningen över teologiska utbildningarna handlar inte bara om pengar. Det handlar också om kraven på lärarna, de ska utbildas och formas vid de statliga sekulära universiteten, annars godkänns varken de eller utbildningarna av Högskoleverket. Det innebär att lärarna formas av de sekulära paradigmen som råder vid statliga universiteten.
2. Jag tycker personligen att det är helt fel att utbilda frikyrkopastorer i en konfessionslös miljö. Det finns inte några skäl att frikyrkan lägger massa resurser på att bygga upp helt konfessionsbefriade högskolemiljöer. Då kan vi lika gärna låta våra blivande pastorer läsa vid vanliga universiteten, och forma motsvarande pastoralinstitutet, för att ge den yrkesinriktade pastorsutbildningen. Vi har hamnat i precis samma läge som Svenska kyrkan där de blivande prästerna ska gå en akademisk-sekulär-konfessionslös utbildning i 3-4 år och sedan har man de yrkesformativa delarna i ett särskilt pastoralinstitut. THS bryter ut de pastoral-formativa delarna i specifika kurser och program, som man finansierar på annat sätt, antar jag. Örebro missionsskola tror jag har försökt driva de formativa delarna mer tydligt, och i ALT-utbildningen har detta fått mer genomslag, inte minst genom att delar av utbildningen finansieras som folkhögskolekurser, där är det inte samma strikta krav på en akademisk neutralitet.
3. Kazens uppfattning är tydligen att det finns någon form av konfessionslös, objektiv teologi som kan läras ut, och som kan vara grund för forskning. Jag ifrågasätter om det finns någon konfessionslös teologi, som inte styrs av någon tro. Det akademiska förhållningssättet är att öppet redovisa sina värderingar och utgångspunkter. Att utgå ifrån att Bibeln bara är människors ord, en vanlig religiös urkund skrivet av människor – det är också ett teologiskt ställningstagande, och ett religiöst ställningstagande. I det avseendet går det inte att driva någon helt konfessionsbefriad teologisk högskola. Det seminarium vid THS som jag tog upp för diskussion är ju teologiskt-ideologiskt värderingsstyrt till 100 procent. Jag tror inte på värderingsbefriad, objektiv teologi, det finns inte. Det är en myt att utgå från det. Att utgå från att Bibeln inte bara innehåller utan också är Guds inspirerade ord till oss, för att vi ska lära känna Gud, och för att formas som lärjungar till Jesus – det är en annan form av utgångspunkt man kan ha för teologi. Den statliga styrningen är inte värderingsfri, det handlar bara om att underordna sig de befintliga paradigm som är rådande vid de statliga teologiska utbildningarna.
4. Högskoleverket och en ateistisk stat har ett starkt inflytande över dessa statsfinansierade teologiska utbildningar. Då får högskolan inte utgå från någon tro. Det har man försökt anpassa sig efter vid de statsfinansierade frikyrkliga teologiska utbildningarna. Här tror jag att man har vikt ner sig för mycket. Någon värderingsbefriad teologi existerar inte. Högskole- och universitetsvärlden utgår också i stor utsträckning från värderingsstyrd undervisning och forskning. Under glada sjuttiotalet ägnade jag mig särskilt åt att studera marxistisk ekonomi och marxistisk politik vid Stockholms universitet. Jag gjorde det för att jag var så kritisk till marxismen. Lärarna var ofta övertygade marxister som såg uppdraget främst som missionerande. Det accepterades inom det sekulära universitets- och högskolesystemets ramar. Handelshögskolan i Stockholm drivs utifrån övertygelsen att marknadsekonomin är det rätta hur samhället ska organisera sin ekonomi. Det är en värderings- och ideologistyrd verksamhet men ryms inom statliga högskoleverksamheten. Dagens feministforskning och undervisning vid universitet och högskolor är värderingsstyrd, men uppfattas som helt i enlighet med högskoleverkets riktlinjer. Att vara konfessionsbefriad – att inte utgå från någon tro – det är ett mycket tänjbart begrepp i den akademiska världen. Jag har senaste 20 åren framförallt ägnat mig åt miljö- och energiforskning, det är mycket vanligt att forskningen och forskarna drivs att bestämda övertygelser i dessa sammanhang, och det brukar inte problematiseras.
5. Jag anser att det även inom svenska högskolesystemets ramar borde finnas visst utrymme för konfessionsinriktad utbildning och forskning. En av de teologiska utbildningar jag sitter i styrelsen för, Westminister Theological Center, är knutet till ett engelskt universitet. Har mött företrädare för detta universitet och det är helt uppenbart att de tolkar mindre strikt vad som är konfessionell undervisning. Men – optimalt är att vi bedriver våra pastorsutbildningar utanför statsbidragens och Högskoleverkets riktlinjer.
6. Vi föreskriver inte hur studenternas gudsbilder ska se ut, vi lever inte i en auktoritär medeltid säger Kazen. Fast kyrkorna i Sverige lever i en ganska väldefinerad gudsbild, även om det kan finnas små nyansskillnader mellan olika kyrkor och samfund. För att bli medlem i Sveriges Kristna råd t.ex. krävs att man ställer upp på de klassiska kristna trosbekännelserna. Det är anledningen till att varken Jehovas vittnen eller Mormonkyrkan kan vara med i SKR. Ett frikyrkosamfund är ju ägare av THS, och det är tydligt av Kazens uttalande att THS som utbildningsinstitution står för en helt annan grund än ägaren, nämligen Equmeniakyrkan. Menar Kazen att Equmeniakyrkan lever i en auktoritär medeltid? Uttalandet skapar mer frågor än svar.