Generellt sett om man studerar historien är det som Stefan säger. En nyplantering brukar bestå av en grupp som har ett annat driv, en fokuserad målsättning att nå de ofrälsta. De brukar vara ivriga på att evangelisera. En ”gammal” etablerad församling (liksom de flesta församlingar är) består oftast av äldre och barnfamiljer. Fokus att nå de ofrälsta har sedan länge övergått till att vara en social tillställning, ett andra hem för de redan troende. Ofta blir det oroligt om det plötsligt skulle bli en liten rörelse där en större mängd nya troende trillade in, eller om man vill göra någon slags förändring för att nå dem, tex, dela upp församlingen. Många ”etablerade kristna” menar då att de inte längre skulle känna sig hemma i församlingen. De vill helt enkelt ha sin lilla egen grupp där de känner sig trygga, de har aldrig egentligen lärt sig vad våran kollektiva kallelse är. När man studerar dem så ser man att de aldrig lärt sig att vittna, de är helt ovana i den uppgiften. Dels är de dåliga bibelläsare, de vet därför inte vad och hur de ska svara människor. De bygger sin kristna tro på gemenskapen i den invanda grupp de tillhör och det är ju helt förståeligt men tyvärr förrädiskt också.

Ta det som du vill, men det här är bara ett frankt svar, ett konstaterande av fakta (dels insikt av flertalet enkäter församlingar gjort som jag läst genom åren, senast i min egen nyligen, mönstret går igen i svaren).

Varenda växt, planta, blommas uppgift är att blomma upp och sprida ut sina frön och sen tynar den gamla växten bort och de nya fröna blir nya blommor som sprider ut nya frön som…..

Det är ju det här som varit problemet och som så många gånger hindrat Guds rikes utbredning. Det var ju närmast sett som hädelse förr om några ville starta en ny (låt säga pingstförsamling) församling i samma stad som den gamla. De ansågs vara splittrare. Resultatet ser vi idag, vi har en stor mängd tynande församlingar. Hade de insett hur de skulle ge vidare stafettpinnen så hade de sett sig själva som en blomma i en blomkruka. De hade haft självinsikten att det som varit är förbi och att det bästa vore om de i god tid tömde blomkrukan på den gamla blomman och jorden och lät ny frisk mylla få plats så de nya fröna kunde få plats, energin och rörelsefrihet att växa upp.

Eller så hade de iallafall gjort vad de kunnat för att hjälpa de nya fröna hitta en annan blomkruka att spira i och inte kvävt dem som nu oftast skett. Nu talar jag i bilder, jag menar inte att man ska kasta ut de sk ”etablerade kristna” utan om att de borde veta när de ska släppa kontrollen, eller egentligen ska de aldrig ha kontrollen för den ska Herren ha. Tyvärr har jag iallafall inte mycket tro för att Gud ska kunna använda gamla sammanhang för ”väckelse” (jag har sett gamla församlingar få nystarter men aldrig vad jag vet utan bittra stridigheter där gamla kristna lämnat, som sagt för de känner inte igen sin församling längre) för man kan inte hälla nytt vin i gamla säckar, en sanning som Jesus sa och så är det, tycka vad man tycka vill. Nya säckar är smidiga och töjer sig när vinet jäser. Alternativt för att det till slut överhuvudtaget ska bli några kvar i församlingen kan de då satsa på sk Laestadiansk väckelse, alltså sluta använda preventivmedel. Lite raljerande men ändå också sant. För de flesta dop som sker i dessa gamla församlingar är deras egna barn och barnbarn.

Inlägget ovan är raderat, eftersom vi inte accepterar länkar till antisemitiska sidor. Se kommentarsreglerna.