Idag kliver jag in i den pågående diskussionen i tidningen Dagen om innebörden av Jesu död och korsets betydelse.
Katolske religionsfilosofen Martin Lembke hävdar i Dagen att tolkningen av Jesu död som ett ställföreträdande strafflidande, är heresi. Jesus dog inte istället för oss.
Här tycker jag att Lembke är ute på mycket hal is. I praktiken blir det ju hela reformationen som utdöms som heresi.
Det är positivt att Lembke lyfter fram Anselm och hans reflektioner över korsets innebörd, Anselm var ju verksam på 1000-talet.
Anselm betonade syndens allvar, människans totala oförmåga att sona och återställa för sin synd. Att synden har i grunden skadat vår relation till Gud.
Jag ser inte någon motsats mellan hans tänkande, att gottgöra för synden, och reformatorernas betoningen på korset som ett ställföreträdande strafflidande. Att det blev ett byte på korset. Kristus blev förbannad, för att vi skulle få hans välsignelse. Han dog för att vi skulle leva.
Lembkes argument är att Kristus dog inte istället för oss, vi fortsätter ju att dö. Fysiska döden drabbas vi fortfarande av, och det är heresi att påstå att Jesus dog andligt.
Håller inte med om detta. Kristus besegrade dödens makt på korset. Därför talar inte Paulus om att han skulle dö, när han skrev om sin kommande bortgång. Han talade om att flytta hem till Herren. Kristus har gjort dödens makt om intet läser vi i bland annat 2 Tim.
Poängen i min bok om korset är just att inte renodla försoningslärorna. Bibeln ger en mångfacetterad bild av korsets innebörd.
det är också helt riktigt, som Lundaprofessorn Gustaf Aulén målar ut i sin bok, Christus Vector, att Kristus vann seger på korset. Det betonade också reformatorerna. Kristus segrade över de fem fördärvsmakterna hävdade Luther, synden, döden, djävulen, lagen och Guds vrede.