”en matematikprofessor har en rejäl dos vetenskapliga muskler i sammanhanget.”
– ska man skratta eller gråta ?

Men å andra sidan så var det en f.d. rektor som först skrev titeln läkare (och i andra sammanhang överläkare), när han ville ge extra tyngd för sina åsikter mot fundamentalistisk bibeltro.
Å en tredje yrade om DNA-forskning och titulerar sig IT-pastor…

Tydligen gäller det att försvara sina positioner på respektive planhalva med förstärkt ryggreklam. Det är väl tveksamt om det tillför laget något extra mervärde för matchen ?

Goder afton i stugan Stanley! Då kan man väl i alla fall säga att vi är nere i en titel nu… Så skönt. 😉 Förr i tiden när det begav sig tycks det ha varit två eller tre titlar om gällde (Pekka Mellergård med sina två och Stefan Swärd med sina tre i de beryktade /berömda Dagen-inläggen). Alltid något litet framsteg för dig
och mig i knatteligan som inte bryr oss så mycket om höga titlar – ”förstärkt ryggreklam” som du skriver.

Stefan du skriver: ”Det är skönt om debatten inte handlar om vetenskapstroende och bildade kristna kontra enkla naivt bibeltroende kristna…”

Men, snälla Stefan, det var ju förmodligen du själv som sköt allra första skottet i den evangelikala skutan i år genom att på denna blogg den 6 januari 2017 – på den kristna ortodoxa kyrkans juldag – föreslå dina läsare att helt enkelt skrota benämningen evangelikal och i stället kalla båten rätt och slätt Bibeltroende.

Har du som är båtbyggaren själv redan glömt ditt båtbygge (eller våtbygge eftersom det läckt in en hel del vatten i skutan sedan dess)? När ska du låta skepparen ta över skutan och åter börja kalla dig och rörelsen för Jesustroende/Jesusrörelsen eller rentav kristna….i stället för bibelkristna, bibeltroende och allt andra vilseledande benämningar du försöker döpa om skutan till eller sprider här och som aldrig fanns i Jesu egen och de första kristnas värld?

Eller menar du att vi bör vänta till skeppet lider skeppsbrott innan vi besinnar oss? Är det din framtidsstrategi?

Kort sagt, varför inte stödja sig på vad Bibeln säger? Vi behöver inte veta allt, Tro kan förflytta berg, med ditt förnuft och vetande är det omöjligt.

Till och med Jesus hänvisar till vad Mose har skrivit i Joh. 5:46-47. ”Om ni trodde Moses, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit. Men tror ni inte hans skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord?”

Himmel och jord (troligen då även vetenskapsmännens allt vetande) skall förgå, men mina ord skall aldrig förgås säger Jesus i Matt 24:35

Eftersom man uppenbarligen inte kommer vidare i den här debatten med Adam & Eva så tycker jag det vore intressant att veta vilka övriga bibelställen som av några betraktas som icke-historiska och av andra för historiska. Jag är så så uppenbar vad jag är ute efter så jag kan lika väl skriva ut det – blir det något kvar av allt det som verkar ”otroligt” i Bibeln om de som anser att det icke-historiska ska råda får bestämma?
Jag tycker ju på nåt sätt att Jesu uppståndelse är ännu ”svårare” att tro på än Adam och Eva. Det visar sig ju också att bara 75% av prästerna i Sv Kyrkan tror att det verkligen hänt.
Babels torn – historiskt eller ohistoriskt?
Syndafloden med bara 8 överlevande människor – historiskt eller ohistoriskt?
Solen som stod still när Josua befallde – historiskt eller ohistoriskt?
Daniel i lejongropen – historiskt eller ohistoriskt?
Jona i valfisken – ja, den är väl redan avpolleterad som fabel vad jag förstår
Bileams talande åsna – historiskt eller ohistoriskt?
Molnstoden framför Israels barns exodus – historiskt eller ohistoriskt?
Jungfrufödseln – historiskt eller ohistoriskt?
Jesu alla under – historiskt eller ohistoriskt?
(här har väl redan konservativa pingstvänner försökt bortförklara vinundret, för hu, tänk att dom drack vin så de blev glada i hatten medan Jesus var med på festen!)
Allvarligt talat – tar vi bort allt ur Bibeln som verkar för fantastiskt – vad blir kvar? Varför ska jag tro på en Gud som är så svag och bortkommen så att under inte kan ske? Det är ju en värdelös religion med en torftig Gud utan action. Då är det väl bättre att köra jihad och få leka med 24 jungfrur?

Sören Kierkegaard menade att när det gäller Bibeln så måste man tro på allt eller intet. För vem är väl den att avgöra vad som är sant eller myter?

Hur kan du bedöma deras kristna tro, när de förnekar delar av trosläran.
Att säga att ”de har en kristologi som är klassisk” kan faktiskt ifrågasättas.
Detta på grundval av Jesu egna höga anspråk på skriftens auktoritet och dess kronologi som Swärd nämnt.

Skrift har förklarats med skrift och den som ifrågasätter detta är den som ska ifrågasättas utifrån sin bekännelse.
Sen är det en helt annan sak att andra inte lägger tonvikt vid vissa skriftställen utan håller fast vid kärnan till den kristna tron.
Men att ”de titulerade” använder sig av diverse stödkryckor för att ifrågasätta skriften, så bör kristenheten ifrågasätta deras egen tjänst – inte skriften som sådan.

Det är inte ordagrant vad du skriver – utan att du tar bibelförnekare i försvar för deras ”kristologi”.

Jag menar att, utan att anmärka på dig för din känsla att ”tro gott om dessa” – att deras trovärdighet som evangeli förkunnare också naggas.

För varför ska man sätta tilltro till deras förkunnelse i övrigt då de väljer att ställa sig på en eroderad klippa istället för att entydigt stå på den fasta klippan ?
Kristologin är direkt hänförd till den förste Adam – i släktled, såväl som hela Bibelns trovärdighet.

Den här debatten var ju avslutad! Den börjar kännas som kvicksand. Man kommer inte upp. Vilken tur att man inte kan drunkna i kvicksand, då, vilket bekräftats genom vetenskapliga metoder!

Men just det, jag glömde visst att vetenskapen inte går att lita på… (Vänligen stäng av GPS:en alla, för den bygger på relativitetsteorin, och det är ju bara en ”teori”, eller hur?)

Nej, ursäkta min syrliga inledning Andreas. Du har inte förtjänat den.

Men ditt inlägg bygger på en okunskap om hur de beräkningar har gjorts, som lett fram till att vi idag med intill visshet gränsande säkerhet bör utgå från att det aldrig har funnits ett enda par människor varifrån vi alla utgått, oavsett om det var Adam och Eva eller Noa och hans namnlösa hustru.

Låt mig först göra en teologisk utvikning med anledning av hur du avslutar med ord som ”skadskjutning” och ett påstått behov av ett gemensamt urpar för att vi alla ska vara ”släkt” och ha en ”förbrödring”.

Om vi kräver sådan tro av dem som växer upp i kyrkan idag kommer vi se hur flera av dem (i onödan) vänder tron ryggen. Om vi förväntar oss att detta ska vara en del av vår evangelisation kommer vi att få se hur människor (i onödan) inte vill lyssna när vi talar om korset som Guds kraft till frälsning. Om vi kräver detta som en del av ”bibeltrohet” – och om Bibeln har fel på en enda punkt har den fel i allt (som B. B. Warfield brukade uttrycka det) – kommer vi att se hur troende (i onödan) väljer just det Stefan varnar för (”liberalteologi”) som då blir det enda intellektuellt hedervärda alternativet för den som vill behålla någon form av gudstro.

Detta sker redan. Vittnesbörden dräller in.

Anledningen till att jag engagerar mig är att jag behövt rädda tron hos flera som skadats av den fundamentalism som syns i kommentar efter kommentar här hos Stefan.

Jag är inte en del av denna fundamentalism. I likhet med flera av evangelikalismens stora teologer (Carl Henry, E. J. Carnell och Bernard Ramm, för att ta några exempel) anser jag att det är viktigt att avgränsa sund bibeltro åt båda hållen och att allt svart-vitt tänkande eller alla svartvita krav på att svälja bokstavliga tolkningar är orimliga och skadliga.

Speciellt Bernard Ramms genomtänkta och nyanserade sätt att beskriva Bibelns inspiration ser jag som föredömlig och viktig. (Skada att han är så okänd i Sverige!)

Inte nog med detta. Som jag visat i tidigare inlägg var den tidiga fundamentalismen (1890-1920) mycket generös i vilka tolkningar som tilläts av urhistorien. Det var först under perioden 1925-1950) som ett fundamentalistiskt exodus skedde från de etablerade samfunden och vi fick dagens hårda fundamentalism, med ungjordskreationism, pretribulationism, tydliga högerpositioner inom politiken, etc.

Dessa andra generationens fundamentalister var män som John Rice, Bob Jones sr, och Carl McIntyre, som tog med sig Francis Schaeffer när han lämnade Westminster College.

Inte nog med att denna andra generations fundamentalister kraftfullt snävade åt vad de ansåg vara biblisk tro, de var dessutom i förödande stor utsträckning likgiltiga inför eller påskyndare utav de segregerande raslagarna. Stefan inledde debatten med att tala om hur liberalteologin underlättade för Hitlers raspolitik. Det är sant. Vad han glömde var hur fundamentalismen hamnade i samma positioner och att det var av Francis Schaeffer så förhatliga (och grovt missuppfattade) teologer som Karl Barth och Dietrich Bonhoeffer, som gjorde motstånd.

När den nutida evangelikalismen uppstod på 1940-talet och samlades runt Billy Graham, så var dess företrädare måna om att markera mot fundamentalismen. Och vice versa. Fundamentalisterna ogillade Grahams många ”kompromisser” starkt. De ifrågasatte om de som responderade på frälsningsinbjudan på hans kampanjer över huvud taget blev frälsta.

Tyvärr har fundamentalismen sedan 80-talet kommit att influera delar av evangelikalismen, och det främsta skälet är att pentekostal-karismatisk kristendom bär på ett arv av anti-intellektualism. Framväxten av karismatik – som i sig är något gott – har fått en baksida som gjort att det idag finns en stark neo-fundamentalistisk strömning inom amerikansk evangelikalism. Sonen Franklin Graham låter tyvärr ofta mer som sin fars fundamentalistiska motståndare på 1940-talet, än som sin pappa.

(Hur stark är denna anti-intellektualism? Tja, av kommentarfältet här hos Stefan så är det ett stort problem. Jag hoppas att det inte återspeglar svensk väckelsekristenhet i alltför stor utsträckning.)

Evangelikal bibeltolkning, till skillnad från andra generationens fundamentalism och neo-fundamentalismen, har alltså aldrig varit så misstänksam mot vetenskapliga rön, som det uttrycks hos Stefan själv i viss mån och än mer i kommentarerna här.

Över till Hössjer och hans uträkningar. Det han har att motbevisa är fyra av varandra oberoende, men inbördes samstämmiga, uträkningar utförda av erkända forskarlag, prövade av andra före och efter publicering. Grunden för dessa uträkningar är inte evolutionsläran i sig, utan bara helt normal och numera välbevisad DNA-vetenskap. DNA-sekvenser ärvs enligt kartlagda och kända regler. Vi kan idag med hög hastighet läsa DNA-strängarna i sin helhet i hög hastighet.

Någon av uträkningarna bygger på mutationstakt, men inte alla. Eftersom beräkningarna görs på olika sätt så är den tes de stödjer synnerligen säker. Sannolikheten att någon ny uträkning skulle kunna omkullkasta dem är löjligt liten.

Hössjer har ett uttalat mål med den beräkningsmodell han försöker ta fram, att den ska passa in i hans ungjordskreationistiska tolkning av urhistorien. Han kan därför förväntas lägga till, modifiera och ta bort parametrar till dess hans modell ger det resultat han önskar.

De fyra uträkningarna jag hänvisar till finns beskrivna i detalj i boken Adam and the Genome. Där framgår det med all tydlighet att uträkningarna inte gjordes i akt och mening att bekräfta något rådande paradigm om antalet människor som vi idag kommer ifrån. De är förutsättningslösa!

Så nej, Hössjers uträkning kommer aldrig räknas som ett bra motargument. Den kommer bara att applåderas av dem som delar hans teologiska hållning.

Din fråga om vi inte alla är släkt hade jag ju annars redan besvarat. Men låt mig förtydliga. Alla nu levande individer av arten homo sapiens är avkomlingar till Mitokondrie-Eva och Y-kromosom Adam. Jag är en av 11 kusiner på mammas sida. Alla 11 är avkomlingar till Ivar och Astrid. Men mina kusiner A, U och J har en DNA-uppsättning som kan undersökas och bevisligen krävs det då också fler anfäder. Deras farmor och farfar är inte min farmor och farfar. DNA-analys av oss 11 i 4 familjer skulle påvisa att det krävs 10 olika far- och morföräldrar för att ge oss vår genetiska mångfald. Om jag tog med mina sysslingar skulle siffran öka. Ändå kommer vi alla från samma par också. Men förr eller senare går släktlinjerna också ihop. Det forskningen visar är att de aldrig kan ha gått ihop till ett enda par.

Det du beskriver som en tänkbar konsekvens om vi inte skulle vara avkomlingar enbart till ett urpar är polygenism. Det är en övergiven hypotes inom forskningen. (Se där, de kan överge idéer trots att de skulle vara en nagel i ögat på ”bibeltron”…) Artbildning sker inte genom att ett enstaka par helt plötsligt blir en ny art, utan sker inom ett kollektiv. Monogenism är vetenskapens svar på frågan hur vi uppstod som biologisk art.

Sedan lär oss Bibeln att vi inte bara är homo sapiens, djur med förnuft, utan också homo divinus, Guds avbilder, med en gudomlig värdighet, ett omätbart intrinsiskt värde, ett självmedvetande, en andlig kapacitet och en viljans frihet att älska eller inte som inga djur har. Det förbrödrar minst lika mycket som gemensamt genetiskt ursprung.

Tim Keller har gett en möjlig förklaring till hur vetenskap och
tolkningen att Adam och Eva ska förstås som egennamn på två individer.
(Stefan gillade Kellers utläggning, men nu gillar han Hössjers också, trots att de inte går ihop.) På BioLogos webbplats finns det en pågående
diskussion om olika tolkningsalternativ inom den evangelikala
tolkningsgemenskapens ram. Jag läser med intresse och avvaktar med
ställningstagande till dess att jag tycker att det finns ett vinnande
alternativ. Men kanske är det här en sådan fråga som likt frågorna i
Guds tal ur stormvinden i Jobs bok vi mår bäst av att inse att vi inte
har ett svar på.

Det enda jag egentligen slåss för är att vi inte
ska hänga upp varken en bekännelse till ”bibeltrohet” eller
fundamentala kristna dogmer på en hermeneutiskt onödigt strikt och naturvetenskapligt omöjlig tolkning av urhistorien.

Som synes går jag i mina evangelikala föredömens fotspår och anser att förståndet, studier, kunskap och tankemässig noggrannhet är väsentliga delar av det teologiska hantverket. Tyvärr tror somliga att det innebär att man har mindre av Guds Ande, som att detta är motsatt Gud. Det är en överandlig inställning.

Låt mig hänvisa till Magnus Malm, som formulerat detta lysande: Överandlighetens signum är inte att vi har för mycket av Gud. Hur skulle vi kunna ha det? Problemet är att vi har för lite människa.

De andliga vägledarna av rang inom kyrkans tradition var mer rädda för överandlighet än något annat. När den kommit in i en människa är det nästan omöjligt att komma till rätta med problemet. Det som sägs emot en sådan person kommer alltid att avfärdas som ”oandligt”, ”otro” eller liknande. De senaste två månadernas diskussion uppvisar åtskilliga exempel på det problemet. Det är långt allvarligare än att någon skulle ha en mindre traditionell syn på frågan om de första människornas identitet.

Lars du har säkert goda ambitioner när du försöker rätta och ändra den bibel undervisning som i alla tider varit allmänt rådande fram till nu. Men har du funderat på vad som händer med tron när allt skall analyseras och veteskapligt förstås in i minsta detalj, vart tog då tron vägen?
Du skriver att ”om man idag tvingar människor att tro på ett visst sätt så vänder många tron ryggen. ”
Det har du säkert helt rätt i då påtvingad tro knappast är fruktbar, men jag har i alla fall aldrig ändå sedan jag för första gången fick höra om Adam och Eva blivit påtvingad någon tro! Du talar i ena stunden om tro men i nästa mening om ditt vetande som enligt dej överskuggar all den barnatro som i alla fall fört mej fram till den tro jag har idag.
Jag tackar Gud för de enkla söndagsskolelärare som gav mej de första grundarna i Guds ord. En grund i tron på Jesus Kristus som gör att den tron håller än idag.
Lars vi är fortfarande några som håller fast vid vår barnatro utan att behöva veta och förstå allt. Den enkla tron har i alla fall burit mej och blir bara starkare för varje år utan att någon tvingar mej till det.
Du kanske betecknar dej som mera vetande, men jag är nöjd att kallas troende och vet då att jag är i gott sällskap med alla de troende som gått före.

Jag uppskattar när du breddar diskussionen på det här sättet Lars Gunther. Ofta har jag upplevt inläggen från ”de mer pålästa” som väldigt snäva för att leda diskussionen i ett visst håll för att sen kunna ”sparka bollen i mål” vilket man försöker göra för att man helt enkelt är så mycket mer påläst.
Ditt inlägg gör att man förstår mer hur du tänker.

Jag vill bara vara en röst för att påtala risker med att göra tron alltför intellektuell precis som det finns risker med en alltför naiv fundamentalism.
Samtidigt kan jag inte se att en enkel bibeltro och en enkel auktoritetstro på bibeln i sig har varit kyrkohistoriens största akilleshäl. Det är väl snarare i vanlig ordning ledarskapskriser av olika anledningar som lett kyrkan i fel riktning.

Missionsförbundets stora ledare P.P Waldenström tycker jag är en bra ”metafor” för hur man försöker balansera mellan det intellektuella och en enkel bibeltro. Waldenström ogillade starkt de historiskt kritiska metoderna. Han lät sådan litteratur vara inlåst i nåt de kallade ”giftskåpet”.
Å andra sidan i sin kunnighet i grundtexterna så drog han sig inte för att ifrågasätta bibelböckers författarskap. Det fanns liksom två sidor av Waldenström. Missionsförbundets rörelse är väl den mest evangeliserade rörelsen i svensk frikyrkohistoria. Men i sin iver att verkligen nå folket ville han ha en mer hållbar syn på hur evangeliet ska presenteras. Han ville bort ifrån en ”hotfull syn” till en syn om ett nådeserbjudande. Utifrån hans kunskaper i grundtexten började han helt enkelt tolka om vissa grundtextord. Detta ledde till en av de största teologiska striderna vi sett. Både inom frikyrkosamfunden men även med svenska kyrkan.

Det visar också på en intellektuell iver att göra sig förstådd. Men samtidigt är det bra att föra en debatt om hur långt man ska gå. De som kritiserade Waldenström menade på att en del av hans resonemang mer ”faller inom det rationella resonemangets sfär än inom bibelbevisningen”.
Jag är inte lika övertygad om att en enkel bibeltro och enkel auktoritetstro på bibeln verkligen är en akilleshäl vad gäller att presentera evangeliet.
För det är ju där skon klämmer i denna debatt, synen på hur vi på bästa sätt ska presentera evangeliet.

Jonas, jag är överens med dig att det finns en risk för överdrive intellektualisering. Men eftersom vi just nu diskuterar en sakfråga där flera röster höjts får att ”bara tro”, inte ”ifrågasätta”, etc. så betonade jag den intellektuella sidan.

Jag är annars här överens med exempelvis Roger E. Olson (som Stefan nämner i nästa inlägg – undrar var han hörde det namnet först?). Han kritiserar Carl F. Henry för en alltför snäv rationalism och tycker generellt att evangelikaler borde lära mer av sitt pietistiska förflutna.

Carl F. Henry representerar ett dike. Men just i det diket hittar jag ingen i Stefans kommentarfält eller Stefan själv.

När det gäller den pingst-karismatiska kristenheten (som jag själv tillhör) så vill jag påstå att anti-intellektualismen är det största problemet. Ledare som varit kraftfullt utrustade i det profetiska och/eller med helande och undergörande gåvor har fått frikort att förkunna vilka vansinnigheter som helst och när väl någon dragit i handbromsen har det varit för sent.

Antiintellektualismen har bidragit till att upphöja ledare på piedestaler som gjort att andra slags ledarstrider uppstått eller blivit extra förödande. Den har också starkt bidragit till att pingst-karismatisk kristenhet har världens bredaste bakdörrar. Det kommer in många genom framdörrarna, men många går också förlorade genom bakdörrarna.

Hej Jonas!

Den där historien du drog om giftskåpet var kul…Fler sådana här tack! Har du copyright på den och vad vet du om fortsättningen av den – följde skåpet med till THS på Bromma eller försvann det på vägen? Flyttade det kanske in på någon av de andra teologiska högskolorna i virrvarret?

Nu till det goda skåpet – Bibeln: Var talar Jesus om Adam i det?!

SvenA – Kul att du tyckte den historien var kul Händelsen är inte en myt utan hände bokstavligt om än skåpet inte bokstavligt hade gift i sig rent kemiskt. 1915 flyttade SMF’s centralbibliotek till missionsskolan. De nyteologiska böckerna låstes in i ”giftskåpet” så elever inte hade tillgång till dem.
Waldenström var mycket kritisk till nyteologin och de historiskt kritiska metoderna. På den tiden skulle många skribenter inte ha klarat av det debattklimatet, det är min slutsats.

Waldenström skrev bland annat: ” Under tal om vetenskap och forskning samt sken av from sanningskärlek håller man helt enkelt på att röva ifrån oss vår gamla bibel”

Vidare:
” Låt den s.k. vetenskapen segla iväg på sin nya skuta, låt henne hissa alla vimplar och sjunga sitt eget lov. Vi komma efter på den gamla skutan och sjunga den heliga skrifts lov. Hon ser icke så ståtlig ut men hon är hel i botten”

Jag använder ibland uttrycket ”ÖTH teologerna” som en metafor för den gäng som vill införa sin neo ortodox teologi i frikyrkorörelserna. (eller i de sista som inte har den redan)

Lite tokroligt att:
”Örebroteologi” stod förr för liberal eller modern teologi.
Waldenström menade på att teologernas uttalanden i Örebro ”Uppenbarade en ömklig vetenskaplig villervalla”

Tänk vilken ledare för vår största frikyrkogren va? Han gjorde uttalanden som skulle fått en del lättkränkta teologer att aldrig mer vilja tala med honom om han levt idag.
Och tänk vilken ledare, jämför med samfundsledarna idag som vill vara bästis och tjenis med alla och blir skakiga i knävecken så fort nån trycker på lite retoriskt….

Detta och mycket annat kan du finna i Rune W Dahlens (lärare på teologiska högskolan) bok ”med bibeln som bekännelse och bekymmer”
Märk väl också att när de historiskt kritiska metoderna väl plockades fram efter Waldenströms död så kom också det största medlemsfallet att pågå i årtionden i missionsförbundet efter att tidigare haft uppgång i över 70 år i sträck. Det tycker jag är intressant men någon slutsats kring det drar inte Dahlen i sin bok märkligt nog.

Det goda skåpet – det får vi ta en annan gång nu måste jag förbereda slutfasen för en predikan.

Hahaha! Har inte tittat på mellon på flera år. Jag är för lättkränkt 😉

Jag är alltså uppvuxen i ett Efs där den ”bokstavstroende” författaren och predikanten Josef Stenlund formligen excellerade i symboliska tolkningar av såväl skapelseberättelsen som övriga GT och där dito riksdagsmannen och predikanten Tore Nilsson var en inspirerad poet – varför jag aldrig någonsin trott och tänkt att mer ”liberala” GT-tolkare skulle kunna ha mer sinne för det symboliska eller poetiska.

Ha, ha, ja jag ska fråga Rune W Dahlen nästa gång jag ser honom om det är han som har nyckeln… eller så får jag väl leka leken hitta nyckeln.

Jag känner väl till Dahlén, men tyvärr får jag här erkänna att jag inte läst hans bok (hoppas att han inte läser detta), vilket jag borde ha gjort /borde göra – faktiskt blir jag lite sugen på det nu efter din giftskåpshistoria.

När du berättar om den så väcks ett s/vagt minne om att jag nog kan ha hört något om denna skåpmat på en rundvandring på Teologiska Seminariet på Lidingö – den enda riktiga rundvandring jag fått där och det var nog med Lennart Molin som ciceron – men jag kommer inte ihåg just det där uttrycket “giftskåpet”.

Waldenström har jag läst mer av när jag var yngre och minns jag rätt talade han om “högre” och “lägre” textkritik och som du med dina citat antyder så var han inte så glad åt det förra men kunde likväl godkänna det senare, tror jag (se Biblisk troslära?).

När det gäller medlemstapp och dess betydelse tror jag inte det finns några enkla samband och det är i alla fall väldigt lätt att göra missbedömningar här. Man måste ex v hålla isär större religiösa förändringar och mindre – vad jag skulle kalla mer globala klimatförändringar i jämförelse med mer lokala väderleksrapporter. Dessutom måste man vara försiktig när man jämför olika tider /situationer och t om personer i dem.

Här följer två exempel du kan lura på eftersom du tycks intresserad av det här. Ett på mikronivå (lokal väderleksrapport) – ett annat på makronivån (global klimatförändring).

Jag har stor respekt för Waldenströms teologiska insats – ex v vad gäller försoningslära. Men ifråga om eskatologi står jag långt närmare E J Ekman (apokatasisläran som jag här förutsätter att du är bekant med men gissningsvis inte alltför glad åt). Ekman blev verbalt hudflängd för sin eskatologi och somliga kristna tycks än idag mena att om en kristen inte kan tro på helvetet har kristen mission inte heller någon mening utan kan mer eller mindre läggas ned. Men, i SMF:s historia är det faktiskt under Ekmans ledning som den yttre missionen blomstrade som mest och bäst, vilket kanske kom att bli det viktigaste kulturella signumet för SMF (på den tid vår ledare fortfarande kallades “missionsföreståndare”).

Nu till makronivå och nutid. Den religiösa recession som vi sett på 2000 talet berör så gott som alla kristna samfund – även de stora sydstatsbaptisterna i USA (för att ta ett känt exempel på ett mer konservativt samfund) har tappat medlemmar i snart ett decennium (om jag minns siffrorna rätt). Men, samtidigt kan man också skönja spår av en större väckelse i samtiden (för den som har ögon att se med/öron att höra med). Den väckelsen kommer dock inte beröra kyrkan så mycket som världen, tror jag. Utifrån ett sådant perspektiv blir inte heller det här med medlemsutveckling lika intressant (det senare handlar mer om lokal väderleksrapport än om global klimatförändring).

Annorlunda uttryckt. Den gamla kristna missionen hade som regel kyrkan högst på sin officiella agenda och Guds rike längst ner. I den nya kristna missionen är och bör ordningen vara den omvända: Guds rike bör komma först och kyrkan längre ned. Vad jag här talar om är prioritetsordning – jag menar naturligtvis inte att kyrkan är oviktig – men prioriteringar påverkar sådant som val av projekt och är därför viktig att analysera. Här måste jag tyvärr säga, att Equmeniakyrkan på senare tid haft en tendens att gå tillbaka till den äldre missionstypen i stället för anta utmaningen i den nya, vilket jag finner djupt olyckligt. Guds rike är alltid större än kyrkan. Jag kan t om tänka mig en händelseutveckling där kyrkan går bakåt medans Guds rike går framåt (även om det inte är något jag direkt önskar!). Hur fångar du en sådan utveckling/väckelse med statistik? Inte lika enkelt! “Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far.” (Joh 3:8)

Eftersom du är i predikoförberedelse ska jag inte röra om mer i den teologiska grytan för dig utan önskar dig helt enkelt: Guds rika välsignelse i din predikoförberedelse!

Inge, det finns ingen anledning att inte återge berättelsen för någon, söndagsskola eller inte. Den har sin egen kraft. Men om söndagsskolbarnen sedan frågar ”tror du att det var en orm som talade” så säger jag nej, i likhet med majoriteten av alla teologer genom kyrkohistorien. Berättelsen är inte positivistisk sakprosa och också söndagsskolbarn kan förstå bildspråk.

Jag talar inte om ”påtvingad” tro. Jag talar om kristna som av kärlek till Gud och Bibeln tror på sina ledare, men senare i livet hamnar i onödiga troskriser för att det de lärde sig inte håller. Det är inte fel på Bibeln när den som tagit till sig av trosförkunnelse hamnar i troskris för att läran inte höll. Det är fel på hur Skriften tolkades. Det är inte fel på Bibeln när den som tagit till sig kreationism drabbas av troskris inför mötet med odiskutabla fakta som motsäger den tolkningen. Det är fel på tolkningen.

Det är något annat än att vi har svårigheter med bönesvar som inte kommit när och hur vi önskat.

Mitt smeknamn itpastorn fick jag på runt 93-94 av Åke Geresand som grundade Teamevangelisation, efter att jag introducerat webben och dess evangelisationsmöjligheter på ett seminarium för Team.

När jag inte är pastor så skriver jag läroböcker i webbteknik och undervisar i programmering, datorteknik, etc. IT och teologi, och så en del NBA-basket är en beskrivning av vad som slukar mitt intresse.

”Andreas Holmberg Andreas Holmberg •”

Man brukar få det bästa svaren då, när man skriver till sig själv, eller hur?

Skämt åsido, att döma av vad du skriver är du högst seriös så jag borde verkligen inte skämta så här – blev alltför frestad – fy skäms på mig.

Nåväl du verkar trots allt vara på högvarv av flödet i inläggen att döma så jag tar ändå chansen. Och vi är väl inte helt obekanta heller.

Hur är det egentligen med den där Mitokondrie-Eva och Y-kromosom Adam? Kom inte Mitokondrie-Eva före Y-kromosom Adam? Kan detta i så fall ha att göra med att adam snarkade i sin sarkofag när Gud tog revben och ringlade upp den undersköna Eva ur sängen?.

Fast Gunther verkar knäpp tyst om att Mitokondrie-Eva skulle ha varit först ut på plan – trots att Eva i alla fall var det i den specifikt kristna skapelseberättelsen i evangelierna (en berättelse som ingen på denna blogg vill tala om) – så då har väl vetenskapsmännen bytt åsikt igen, eller vad ska vi tro om det här?

Suck, vi gamlingar hänger inte med i svängarna längre.

Och hur gick det sedan när Eva till slut kom på benen, kom ut ur adams dröm, steg hon fram med naveln eller snavade hon fram som ett slags halvfabrikat?

Och hur hittade Evas son Kain sin fru när han fick lomma ut i den verkliga världen utanför trädgårdens trånande värld? Och hur skakade han fram en hel stad åt sig där ute?

Ja, vad vad ska vi säga om detta Andreas, du som är gammal och vis i Herrens gårdar?

Ska vi lyfta på hatten, försöka att le om vi kan och gå vidare, eller vad gör vi?!

Lars om du nu anser att en orm aldrig skulle kunna ha talat så som det återges i skapelseberättelsen, då lär du inte heller tro på berättelsen om Bileams åsna som talade till Bileam? Eller Petrus som gick på vatten? Eller när Jesus gjorde vatten till vin? Eller när Jesus mättade 5000män med fem bröd och två fiskar? Knappast heller när Petrus på ett övernaturligt sätt blir befriad från fängelset i Apg. 12?
Eller Jerikos fall i Josua 6? Ja exemplen är många där vetskapliga förklaringar troligen saknas. Menar du då att det i bibeln som går emot de vetenskapliga förklaringsmodellerna skall ses som metaforer och liknelser som aldrig inträffat i verkligheten?
Det blir inte så mycket kvar av det övernaturligt Gudomliga om allt i Bibeln måste vetenskapligt bevisas för att vi skall kunna tro.
Vi talar då inte längre tro utan vetande!
Salig är den som kan tro utan att ha sett.

Är det nån mer än mig som har problem att komma in på denna blogg ibland? Ping moderatorn. 13/3-17

Upplevs inte som en vetenskaplig utveckling i rätt riktning att behöva ”uppdatera sidan” hela tiden 😉 Men idag 14/3 tycks det funka bättre.

Kan bero på att det är internationella Pi dagen idag.