Här följer ett försök att kommentera Pekka Mellergårds andra Dagenartikel där han återigen kritiserar mitt försvar av Adam och Eva som personer som faktiskt har funnits och att Bibelns berättelse om syndafallet är en händelse som faktiskt har inträffat. Jag försöker här att undvika att upprepa det jag tog upp i mitt förra genmäle som publicerades i Dagen. För att få en mer heltäckande bild av mitt svar behöver man läsa även det.
Pekka Mellergård är alltså bedrövad över den debatt som jag initierat om Adam och Eva som historiska personer. Den typen av debatter gör att många människor inte kan ta kristen tro på allvar. Läser vi som det står hamnar vi i en tideräkning på 6000 år. Det är galenskap menar Mellergård. NT:s referenser till Adam mister inte sin styrka om Adam inte är en historisk person. De funderade inte på historicitet i NT, talade in i ett sammanhang som inte ställde den sorts frågor. Min bibelsyn stänger Bibeln för många. Kristna har svårt att hantera den bibelsyn jag står för. Det gör att intresset för Bibeln minskar. Han kopplar också ihop det med vita evangelikaler i USA som läser Bibeln bokstavligt och som stöttar Donald Trump.
En iakttagelse är att Pekka går längre än andra i denna debatt, han hävdar att Adam och Eva inte är historiska personer. Nya Testamentets referenser till Adam mister inte sin kraft om han inte är en person som faktiskt existerat hävdar Pekka. ALT-läraren David Willgren och EqK-pastorn Lars Gunther är inte lika tydliga i sina ställningstaganden. Det är uppenbart att för Mellergård har texten i 1 Mos 1-3 enbart ett symboliskt innehåll, det finns inte någon historisk substans i den. Han använder också ordet myt för att beskriva detta, och det visar att ordet myt används på olika sätt i denna debatt. Jag och Pekka använder här uppenbarligen samma definition av myt-begreppet, att det åsyftar en berättelse utan sanning och verklighetsförankring. Däremot kan myten ändå ha ett viktigt budskap att förmedla till oss, men syftet är inte att förmedla historiska fakta. Så tolkar jag Pekkas mytbegrepp.
Naturligtvis ger första kapitlen i Bibeln inte en uttömmande skildring av skapelsens tillblivelse. Men utifrån min bibelsyn ser jag det som en uppenbarelse från Gud, inte mänskliga skrifter vars idéinnehåll främst bygger på ännu äldre mesopotamiska skrifter. Gud vet allt, och vi har genom skriften fått en glimt av hur det gick till när hans skapade världen och människans äldsta historia. Bibeln är trovärdig och den är sann i allt den påstår. Seth Erlandsson har i boken ”Bibeln – myt eller sanning?”, gjort en utmärkt genomgång av 1 Mosebok 1-3 och visar där väldigt tydligt att det inte går att bevisa samband mellan bibelns skapelseberättelse och de äldre mesopotamiska skrifterna innehållande skapelsemyter. Det resonemanget bygger på ett bibelkritiskt axiom att bibliska författarna hela tiden bygger på andra källor, och bibeln som endast ett mänskligt dokument betonas. Tron på att Bibeln är Guds uppenbarelse leder i en annan riktning när man tolkar bibeltexterna.
Bibeln gör själv anspråk på historicitet, och jag kan inte se att teologernas argument omkullkastar den bilden. Jag har nu läst det Pekka skrivit, och Mackan, och man försöker visa att bibeltexterna om Adam och Eva inte behöver innebära historicitet. Jag förstår inte detta. Har läst texter av ett antal evangelikala teologer som så tydligt argumenterar för att bibeltexterna visar att Adam och Eva är historiska personer. Vi kommer nog inte längre i den frågan. Att hävda att Paulus hävdar att Adam bara är en symbolisk person, det går inte att läsa in detta i texterna, utan då är det utombibliska fakta som är vägledande för tolkningen.
Men varför är då historiska bakgrunden viktig? Pekka menar att det har inte någon betydelse om Adam och Eva och syndafallet var verkliga historiska händelser. Men återigen, det bygger på kristna trons och bibliska uppenbarelsens karaktär. Kristen tro är att Gud har uppenbarat sig i historien och agerat i historien. Kristen tro är inte bara moral, och idéer och andliga upplevelser. Det är Edens lustgård, det är Adam och Eva, det är Exodus, det är kung David, det är Jesus som blev människa och förutsagd av alla profeterna genom hela GT. Korset och uppståndelsen, himmelsfärden, allt har hänt i historien. Och Gud har lovat att gripa in i historien. Börjar vi omvandla delar av detta till icke-historiska myter börjar vi tolka om hela kristna tron.
Vad är problemet med att läsa bibeltexten om Adam och Eva som historiska personer? Det stora problemet för teologerna tycks vara att det inte stämmer med modern naturvetenskap.
Jag tror att den stora skillnaden här ligger i att jag har både en annan bibelsyn och vetenskapssyn än de teologer som yttrat sig i debatten och kritiserat min ståndpunkt. Kanske också olika syn på Guds ingripande i människans liv och historia.
Som jag har upprepat många gånger i denna diskussion så företräder jag inte alls någon vetenskapsfientlig hållning. Däremot ser jag vetenskapens begränsningar och jag tror inte alls på att vetenskapen ska vara den nya sekulära Guden. Kommer vetenskapen fram till en genuint sann kunskap kan den aldrig vara i motsägelse med Bibeln som är Guds ord, och ordet från universums och mänsklighetens skapare som har all kunskap. Finns det en motsägelse beror den på att vi feltolkat Bibeln eller att vetenskapen har kommit fram till felaktiga eller ofullständiga slutsatser. Man bör också komma ihåg att vetenskapen ständigt förändras. Dagens ledande teorier kan vara passé om 50 år.
Handlar det ändå inte till sist om val av världsbild, som jag hävdat många gånger. Och att det inte går att pressa in vare sig Bibelns budskap eller kristna tron i en modernistisk världsbild. En sekulär bibelvetenskap styr i den riktningen, Bibeln tolkas alltmer i mänskliga, sekulära och modernistiska termer.
Tycker också att teologerna driver vandringsmyter i den här typen av diskussioner. T.ex. att det var en annan historiesyn på GT:s tid, Mellergård driver även tesen att det var en annan historiesyn även på NT:s tid, där man inte var så noga med historiska fakta, och inte hade en syn på historien att den handlar om personer som faktiskt existerat, att de har sagt det som nedtecknats, och de händelser som beskrivs faktiskt har inträffat. Min bild är att den judiska traditionen är ytterst historiemedveten och skriver historia som ganska mycket liknar hur vi gör det i modern tid. Jag efterfrågar fortfarande den forskning och argument som visar att detta inte stämmer. Pekka hävdar att Paulus och Jesus inte var så noga med historiciteten när de tog upp om skapelseberättelsen, de talade utifrån sin kontext där historiska bakgrunden inte hade någon betydelse. Jag skulle gärna vilja se den forskning som belägger denna tes, vilken forskning lutar sig Pekka emot när han gör det påståendet. För mig liknar det alltså mest en teologisk vandringsmyt som ofta påstås i skrifter av teologer, men jag ser aldrig de vetenskapliga beläggen för påståendena.
Jag undrar också över genreforskningen, vad är grunden till att man klassat om ett antal bibeltexter till andra genren än vad som var rådande tidigare. För mig låter det mest som att föra in liberalteologin bakvägen i evangelikal forskning. Övernaturliga inslagen i Bibeln där händelserna inte kan förklaras enligt gällande naturlagar, då har bibeltexten blivit en annan genre, med icke historisk förankring.
Och så denna ständiga tes, att det är först med upplysningstänkandet och moderniteten som man började ställa frågor om historiciteten och Bibelns ofelbarhet. Även här efterlyser jag den forskning som ger belägg för tesen, jag har frågat efter detta ett antal gånger i diskussioner med teologer men får aldrig något svar. Menar man t.ex. att lutherska ortodoxin på 1600-talet inte läste in historicitet i bibeltexterna, t.ex. angående skapelseberättelsen, eller Jona, eller Exodus eller någon annan biblisk berättelse vars historicitet är kontroversiell i modern teologi. Bibelns ofelbarhet var väl ett axiom före upplysningstänkandet, så att det inte ens behövde slås fast – eller?
Bruno Frandell visar i sin utmärkta text i ”Bibeln – myt eller sanning”, om teologins förskjutningar senaste 150 åren. Liberala teologin började ju driva detta med avhistoriseringen redan på 1800-talet. Det finns ju inte något nytt i detta att evangelikaler börjar problematisera historiciteten i 1 Mos 1-11. En av galjonsfiguerna i denna rörelse, Peter Enns, han ifrågasätter historiciteten i mycket mer än så i GT. Det är fortfarande en ganska ny och relativt marginell strömning med detta bland amerikanska evangelikala teologer. Men som sagt, inget nytt, utan det handlar mer om att evangelikal teologi anpassar sig i riktning mot äldre liberal teologi.
Mellergård visar också i sitt inlägg att detta handlar om mycket mer än Adam och Evas historicitet. Det handlar om bibelsyn och hur vi tolkar och förstår Bibeln. Därför hänger den här diskussionen ihop med andra teologiska diskussioner. Mitt skrivande senare år har ju handlat i stor utsträckning att försvara bibeltro och kristna doktriner. Både boken ”Efter detta” och ”Inte utan korset” har handlat om denna sak. Teologiska förskjutningarna i modern tid handlar ju i stor utsträckning om att formulera teologin så att den blir mer rumsren och anpassad till det moderna tänkandet. Tron på ett ställföreträdande strafflidande passar då inte in, försoningsläran tolkas om, tron på eviga straff passar inte in, den läran tolkas om. På liknande sätt tolkas bibeltexter med övernaturliga inslag och som inte stämmer med moderna naturlagar tolkas om, och bibeltexten anses fortfarande vara Guds ord, men får en annan genre, så att man inte behöver läsa texten historiskt eller bokstavligt. En annat aktuellt exempel är omtolkningen av kristna äktenskapssynen som pågått senaste 25 åren, och som drivs av akademiska teologin. Att tolka om Bibeln efter tidsandan. Det var ju exakt det som naziteologerna ägnade sig åt på trettiotalet, vilket jag och Micael Grenholm visar i vår bok, ”Jesus var också flykting”.
Jag ser ett tydligt mönster i alla dessa teologiska förskjutningar.
Mellergårds övergripande tes som jag uppfattar honom är att moderna naturvetenskapen ska vara det avgörande kriteriet för hur vi tolkar Bibeln och vad som anses vara historiskt sant i Bibeln – det är ju den klassiska liberalteologiska hållningen. Problemet är att ska man följa det kriteriet blir det inte särskilt mycket kvar av Bibelns innehåll. Det går inte att förena med modern naturvetenskap vare sig tron på inkarnationen, uppståndelse, det ställföreträdande strafflidandet på korset, uttåget ur Egypten, de under som profeterna Elia och Elisa utförde, Jesu mirakler, miraklerna i Apostlagärningarna, tron på änglar, tron på demoner, tron på Djävulen, profeten Daniels förutsägelser om framtiden, profeten Jesajas förutsägelser om framtiden, ja listan kan göras lång. Frågan är då var man drar gränsen, vad ska omtolkas i skriften utifrån modern naturvetenskap och vad ska få vara kvar, även om det inte stämmer med moderna tänkandet.
Jag nämnde i en mening i en bloggkommentar att Pekka var en del av EFK:s etablissemang. Det kanske inte var den mest genomtänkta formuleringen, men det jag menar är att man har ett stort inflytande i EFK om man är rektor för missionsskolan, och det inflytandet kan finnas kvar även när man har avgått från sitt uppdrag. Det jag menar rent konkret är att jag tror att Pekka har stöd för sin hållning från en rad ledande EFK-are, reaktionerna i sociala medier på denna debatt ger stöd åt den tesen.
Pekka tar upp att en bokstavlig läsning av släkttavlorna leder till en datering av jorden och mänskligheten på 6000 år och det är orimligt. Jag kan tyvärr inte svara på detta. Jag kan inte säga med säkerhet hur heltäckande släkttavlorna är. Jag tror på en Gud som kan skapa universum med sitt ord, och som ska skapa nya himlar och en ny jord i framtiden, och jag är inte helt övertygad om att dagens forskare med sina mätmetoder nödvändigtvis hamnar rätt när de ska bedöma jorden och mänsklighetens ålder. Men mitt svar är kort och gott, jag vet inte. Jonas Melin har i en bloggtext i anslutning till denna debatt redogjort för fyra kristna hållningar till urhistorien, ungjord – som Jonas själv ansluter sig till, det är den snabba varianten som Pekka avfärdar 6000 år. äldrejordvarianten – med en mycket lång skapelse under miljarder år, och där tidsbegreppen i skapelseberättelsen tolkas symboliskt. En tredje variant är tron på utvecklingsläran men att Gud grep in i utvecklingen och skapade Adam och Eva. En fjärde variant är att tolka skapelseberättelsen rent symboliskt och att Gud skapade enligt de riktlinjer som moderna naturvetenskapen slår fast och att det inte finns två unika urföräldrar till skapelsen. En svårighet med fjärde varianten är hur man får in något syndafall i modellen. Mellergård ansluter sig uppenbart till den fjärde modellen.
Den fjärde modellen tar jag avstånd ifrån för den krockar helt med Bibelns bild enligt min mening. Jag överlåter till andra att debattera de tre första modellerna, vilken som är mest trolig. Jag saknar kunskaper för att ha en genomtänkt ståndpunkt i frågan.
Till sist. Tron på Adam och Eva och syndafallet i historien har helt präglat den väckelsetradition som Evangeliska Frikyrkan finns i. Både Örebromissionen och Helgelseförbundet har präglats av denna förkunnelse. Det har präglat hela den moderna evangelikala rörelsen där man kan lyfta fram Billy Graham som den ledande gestalten. Jag inser ju att Pekka har stort stöd i sina ståndpunkter. När har teologin förändrats och hur har detta kommunicerats, hur har besluten fattats?
Det är egentligen min huvudfråga. Min avsikt med denna diskussion är inte som Sune Fahlgren tycks tro att exkludera. Utan att bättre definiera hur rörelser som bekänner sig till bibeltrohet, evangelikalism och Lausannedeklaration m.m, hur formulerar man sin teologi och hur förändrar man i den.
Jag har suttit i Evangeliska Frikyrkans styrelse i 16 år och jag har inte ens känt till att Pekkas tankegångar och syn på Bibeln är ganska utspridda i våra egna kretsar.