Jag sitter nu och lusläser Pekka Mellergårds slutreplik i Dagen, med ambitionen att ge någon form av kommentar. Måste nog ärligt säga att det är en rejäl sågning som Pekka levererar. Den bibelsyn jag försvarar hindrar både folk från att bli kristna, och kristna lockas bort från Bibeln enligt docent Mellergård. Han till och med använder ordet galenskap när han diskuterar den hållning jag har till de bibliska texterna. Och Mackan vill att jag ber Pekka om offentlig ursäkt då jag menar att det inte är förenligt med Lausannedeklarationen att hävda att Adam och Eva inte är historiska personer.
Det här tål att fundera på. Kruxet är att vi egentligen diskuterar hela teologins och bibelsynens utveckling senaste 100-150 åren, detta konkreta fall är ju uttryck för mycket vidare frågor är Adam och Evas historicitet. Förhållande Bibel-vetenskap, verbalinspirationen, Bibelns ofelbarhet, vad innebär det att vara evangelikal, en rad sådana frågor berörs av denna diskussion.
För att göra blogginläggen hanterliga kommer jag att skriva en kommentar till Mellergård, och ett annat blogginlägg då jag kommenterar det Mackan skrivit.
Jag rekommenderar läsning av Bruno Frandells utmärkta text i boken ”Bibeln – myt eller sanning”, som kom ut för cirka 2 år sedan, där jag skrivit ett kapitel. Frandell har där ett omfattande kapitel med titeln ”Nedslag i bibelsynsdebatten under svenskt 1900-tal”. Har nämligen läst det kapitlet igen under senaste veckan. Ger bra inramning till denna diskussion.
Ska jag vara riktigt ärlig har jag blivit ganska tagen på sängen över denna debatt. Det beror nog på att jag inte har studerat teologi på akademisk nivå. Jag har ju dock läst en hel del utmärkt evangelikal teologi, Wayne Grudem, Seth Erlandsson, John Stott, Al Mohler, the Gospel Coalition, Francis Schaeffer, Michael Bird – för att nämna det jag just nu kommer på, och där förekommer inte tanken på att Adam och Eva inte är historiska personer. I de församlingar och kristna konferenser jag besökt och deltagit i, under hela mitt liv, har det aldrig predikats på annat sätt än att det handlar om historiska personer.
Jag trodde ärligt för en månad sedan att detta var en ganska självklar uppfattning i kristna kretsar som uppfattar sig som evangelikala och ansluter sig till Lausannedeklarationen. Så därför har jag blivit tagen på sängen av diskussionen.
Jag lever ju rent akademiskt inte i teologins värld, utan i klimatforskningen, energiforskningen och miljöforskningen. Fantastiskt spännande områden och där man trevande ständigt försöker nå fram till ny kunskap genom mätningar och systematiska undersökningar av olika slag. När forskning över vad som händer i vår värld just nu är så osäker och trevande och ständigt revideras, har jag så svårt att förstå alla som uttrycker sig så tvärsäkert om vad naturvetenskapen har att säga om urhistorien.