Det har kommit en rad synpunkter på mina blogginlägg om Adam och Eva. Jag kommenterar här frågor och synpunkter från Jonas Q och Lars Gunther.

1.      Både Jonas Q och Lars G kommer in på andra delar av skapelseberättelsen och undrar hur jag kan mena att vissa delar kan tänkas vara symboliska och andra inte. De ifrågasätter min konsekvens m.m. Jag måste nog avgränsa mig här till att bara diskutera Adam och Eva och deras historicitet. Jag hänvisar där till John Stott och hans utläggning av Romarbrevet 5 där han mycket tydligt gör en sådan distinktion. Det kan finnas poetiska-symboliska inslag i skapelseberättelsen hävdar Stott men detta gäller inte Adam och Evas historicitet och syndafallets händelse i historien. Jag utgår från hans resonemang utan att göra en lång redogörelse av motiven. Jag tittade på Stotts text nu igen, och förundrades över hur lika han resonerade som jag gjorde i senaste blogginlägget.

Stott skriver så här: ”We should certainly be open to the probability that there are symbolical elements in the Bibles first three chapters. The narrative itself warrants no dogmatism about the six days of creation, since its form and style suggests that it is meant as literary art, not scientific description. As for the identity of the snake and the trees in the garden, since that old serpent and tree of life reappear in the book of Revelation, where they are evidently symbolic, it seems likely that they are meant to be understood symbolically in Genesis as well. But the case with Adam and Eve is different. Scripture clearly intends us to accept their historicity as the original human pair. For the biblical genealogies trace the human race back to Adam. Jesus himself taught that at the beginning the Creator made them male and female and then instituted marriage. Paul told the Athenian philosophers that God had made every nation from one man, and in particular Paul´s carefully constructed analogy between Adam and Christ depends for its validity on the equal historicity of both. He affirmed that Adam´s disobedience led to condemnation for all, as Christ´s depends for its validity on the equal historicity of both. He affirmed that Adam´s disobedience led to condemnation for all, as Christ´s obedience led to justification for all.”

Stott gör inte någon fullständig genomgång av Bibeltexterna som är relevanta, men berör en del av de bibeltexter jag tog upp i mitt förra blogginlägg.

2.       Men som sagt var – konsekvensen i tolkningen är en viktig fråga som både Gunther och Jonas Q tar upp. Ändå några ord om detta. Om man tror att 1 Mosebok 1-3 innehåller både historiska inslag som faktiskt har hänt och viss symbolisk berättelse, enligt vilka distinktioner kan man avgöra vad som är vad.

Jonas Q skriver ”vad är det som är så spekulativt med att försöka förstå en texts genre och läsa den på dess egna villkor”. Mitt svar är ju att det är just detta jag försöker göra. Förstå en texts genre och läsa den på dess egna villkor. Jonas Q förstår inte att jag kan vara så säker på min sak. Det är ju detta jag inte är, jag håller öppet för olika alternativ kring symboliska-poetiska beskrivningar. Det jag försvarar är historiciteten med Adam och Eva och att syndafallet har inträffat som en händelse i historien. Anledningen till detta är att Bibeln i övrigt hävdar historiciteten enligt min mening.

Jonas Q tycker inte jag är konsekvent, väljer godtyckligt ut vad som ska tolkas historiskt och vad som kan tänkas vara symboliskt. Svaret på frågan är nog att jag inte vet. Jag säger bara att jag kan tänka mig att det kan finnas symboliska inslag i texten, men jag är inte allvetande på ett sätt som gör att jag tvärsäkert kan påstå vad som kan vara symboliskt eller inte. Den talande ormen – man kan tänka sig en symbolisk tolkning av detta, men jag kan inte alls vara tvärsäker på den saken. Gud kan ju göra vilka under han vill, och avgör vilka naturlagar han vill avvika ifrån. Jag menar dock att Adam och Evas historicitet är så välbelagd i skriften som helhet, att där råder ingen tvekan för den bibeltroende. Om släkttavlorna- jag inte menar att de ska tolkas symboliskt, det jag menar är att man inte kan använda dem till tidsdateringar, det är inte något som säger att de är heltäckande.

En slutsats är att problemet med konsekvent tolkning av 1 Mos 1-3 kan bara lösas genom att antingen hävda att allt ska strikt bokstavstolkas, Gud skapade på sex dagar och ormen talade. Eller att man hävdar att det bara är en symbolisk berättelse utan historisk förankring, det är bara en poetisk skildring om att Gud är skaparen. Och då vet vi ju egentligen ingenting om vare sig skapelse, första människorna eller syndafall. Både Jonas Q och Gunther tillskriver ju denna berättelse viss historicitet, och får då samma gränsdragningsproblem som man menar att jag har.

3.      Jonas Q delar min syn på klassisk teologi som omfattar skapelse, fall, frälsning och alltings upprättelse. Han ser syndafallet som historiskt, det har ägt rum en gång i historien och har följdverkningar på hela skapelsen. Vi är hjälplöst förlorade i vår synd. Jonas Q ser Adam och Eva som arketyper och representativa för människosläktet, både som skapade till Guds avbild och som fallna i synd. Jonas Q förnekar inte människosläktets historiska fall i synd. Jonas Q skriver att berättelsen återger en skapelsemyt som är inspirerad av Gud.

Jonas Q citerar Calvin som sade att Gud anpassar sitt tal till oss för att vi ska förstå. Självklart. Därför är Bibeln tillgänglig för vanliga enkla troende som har Andens ljus och vägledning i sin bibelläsning och är med i en församlingsgemenskap där man tillsammans studerar Bibeln. Jag kan tänka mig att det av den anledningen kan finnas inslag av antik kosmologi i skapelseberättelsen. Det är självklart att berättelsen inte är en vetenskaplig utsaga. Jonas Q skriver: Att bejaka att Genesis 1-3 är mytologisk betyder alltså inte att den inte är sann och tillförlitlig, det betyder bara att vi måste försöka förstå vad texten faktiskt vill säga.

Jonas Q menar dock att ”fastna i resonemang om huruvida Adam och Eva är två historiska personer, och göra det till lackmustestet för sann bibeltro, synes mig alltså missa poängen med berättelsen, dess egentliga budskap.” Jag kan följa Jonas Q ganska långt i resonemanget, men där våra uppfattningar går isär handlar just om Adam och Evas historicitet.

4.      Dels har jag svårt med resonemangen och jämförelserna mellan Bibeln och andra texter och andra omgivande folkens skapelsemyter. En kristen utgångspunkt är ju att Bibeln är Guds ord och är sann i allt den påstår. Det innebär också att det finns framförallt en uppenbarelse från Gud. Sedan uttrycker sig Gud genom människor och deras språkbruk och jag kan förstå att dåtidens världsbild används för att göra budskapet begripligt. Kunskap om andra texter från den tiden kan ju inte påverka min förståelse för bibeltexten. Måste man kunna äldre Mesopotamiens historia för att förstå Bibeln?

Det är väl här bibelsyn och metod krockar. För mig är det avgörande för att förstå en bibeltext att se till Bibelns helhetsbudskap. Den historisk-kritiska metoden leder i annan riktning. Vad enligt Jonas Q i den utombibliska kontexten skulle tala för att Adam och Eva inte var historiska personer?

Jonas q menar att jag inte tar hänsyn till historisk-grammatisk metoden. Han åsyftar framförallt att namnen Adam och Eva mer pekar mot arketyper mer än historiska personer. Här förstår jag helt enkelt hur namnen talar mot historiciteten.

5.      I ett kortfattat blogginlägg gör jag en mycket summarisk genomgång av hur Adam och Eva beskrivs i andra bibliska texter. Det kallar de för konkordansmetoden. Jag vet inte vad det som är fel på det, läser man systematisk teologi är det ju alltid så man går tillväga. Jag har t.ex. läst John Stotts utläggning om Rom. 5 där han mycket tydligt argumenterar för historiciteten. Kapitlet kan inte förstås på annat sätt. Jag har läst andra böcker om de övriga bibeltexterna som resonerar på samma sätt som jag gör. Jag förstår helt enkelt inte poängen med att kritisera min genomgång av övriga bibeltexter, visst kan det göras mer ingående. Jag och Micael Grenholm använde exakt samma ”konkordansmetod” när vi skrev boken Jesus var också flykting. Har hittills inte mött någon seriös kritik av vårt sätt att hantera Bibeltexterna där. Det jag har läst av systematisk teologi använder just denna metod, att göra en sammanställning av vad Bibeln som helhet har att säga i ett specifikt ämne och försöka få en helhetsbild av detta. Det greppet används ju ständigt och jag har använt det alltid som pastor och bibellärare och i mitt bokskrivande.

Teologer skiljer strikt på exegetik och systematisk teologi. Jag har svårt att begripa den uppdelningen. Eftersom syndafallet och skapelseberättelsen och skapelsen av människan är en så central kristen lärosats, är det omöjligt att läsa dessa texter utan att anlägga detta perspektiv, och inte minst beakta hur Nya testamentet tar upp frågan.

6.      Gunther menar att vi är oense om genreforskningen. Jag har ju inte läst något om genreforskning så jag kan inte svara på detta. Han nämner om metoden för att fastställa genre. Det är väl utmärkt att genreforskningen har gett ökat stöd till NT-texternas historicitet. Jag undrar dock om man inte överkomplicerar genrefrågan. Det har väl kyrkohistoriskt varit mycket av samsyn kring bibelböckernas genre. Det finns väl detaljer som kan vara diskutabla, så även idag. Men ingen läser väl Psaltaren, Ordspråksboken eller Höga visan som historiska texter, även om det naturligtvis kan finnas historiska utgångspunkter ibland. Gunther tycks tydligen mena att man ska använda omgivande historien som grund för att fastställa genre. Genom att jämföra med andra liknande berättelser bör man klassa 1 Mos 1-3 som mytiska. Men här är jag alltså tveksam, enligt min mening leder bibeltron till att man använder övriga skriften för att fastställa genre.

Ett problem jag har med hela genrefrågan, som har rötterna i den Jona-debatt jag var engagerad i för några år sedan. Är att evangelikala teologer använder genre som ett sätt att bortförklara övernaturliga inslag i Bibeln. Det finns inslag i Jona bok som inte följer naturlagarna. Visst. Då ändrar man på bokens genre. Den är inte historisk. Man kommer till samma slutsats som liberalteologerna men använder en annan metod. Och det är samma känsla jag har i diskussionen om Adam och Evas historicitet. Berättelsen passar inte in i upplysningstänkandet och modernitetsparadigmet. Då ändrar man genre, för att göra texten acceptabel.

7.      Gunther undrar om den tolkning jag för fram är enda möjliga tolkningen inom ramen för sund bibeltro. Jag har ju vidhållet att det går att föra en diskussion om graden av poetiskt språk enligt dåtida världsbild som inte kan tolkas strikt bokstavligt. Jag menar dock att Adam och Evas historicitet och syndafallet som en historisk händelse inte är möjlig att tolka på det viset. Evangeliska frikyrkans rötter i Örebromissionen och Helgelseförbundet, och Pingströrelsens arv och Lewi Pethrus ledarskap, utifrån den traditionen är inte andra tolkningar möjligt. Jag är tyvärr inte påläst tillräckligt men det har hävdats av historiskt kunniga teologer att tron på Adam och Eva som historiska personer och syndafallet som en historisk händelse, har varit en mainstreamuppfattning i kyrkans hela historia men detta förändrades när upplysningstänkandet smög in i teologin genom liberalteologin.

Man kan här notera att jag och Lars G är överens om mycket när han skriver att det Bibeln säger vara historiskt sant är historiskt sant. Så långt är vi överens. Jag hävdar dessutom att Bibeln påstår att Adam och Eva är historiskt sant, och är vi alltså inte överens.

Lars G problematiserar flera av de bibeltexter jag citerar och menar att de inte måste tolkas som att Adam är historisk. Jag menar dock att de ganska tydligt pekar i den riktningen. Men jag håller med om Adam representerar något mer än bara en enskild människa, men av detta dra slutsatsen icke-historicitet, det kan jag inte förstå. Man kan naturligtvis diskutera enstaka bibeltext. Den sammantagna bilden pekar dock i en tydlig riktning. Att bara Adam är omnämnd i Rom. 5, kan ju knappast vara ett argument för att han inte existerat. Man kan bara konstatera att Paulus inte ger en fullständig redogörelse i Rom. 5, han vill framförallt påvisa sambandet Adam-Kristus.

8.      Gunther skriver: ”Det jag hävdar är att den mytologiska tolkningen inte är en anpassning till upplysningen, utan en återgång till en mer ursprunglig tolkningsmetod. Det är i själva verket den fundamentalistiska tolkningen i det här fallet, som är påverkad av upplysningen. Den delar inte sekularismens världsbild i tron på under som möjlighet, men påfallande ofta delar den sekularismens definition av vad som utgör under. Den delar inte sekularismens syn på om bibeltexten är Guds ord, men den delar sekularismens hermeneutik (tolkningslära) – åtminstone så som denna hermeneutik såg ut kring förra sekelskiftet. Du vill inte låta sekularismen svara på frågan om Bibeln är Guds ord. Där är vi överens. Men jag vill gå ett steg längre. Jag vill inte att 1800-talets sekularism ska styra mitt sökande efter vad bibelordets innebörd är. Jag vill använda en annan och mer bibeltrogen exeges.”

Han skriver att genrebestämningen utgår ifrån gemensamma drag i berättandet, gemensamma motiv och gemensamma ordval som i andra antika texter. Texterna i Genesis har ett antal unika tankar, som inte finns i andra ANE-myter, exempelvis att Gud skapar en god värld och inte utgår från en eller flera slaktade fiender, dvs. att det onda i världen inte är en del av dess egentliga väsen utan att den från början var god. Dvs Genesis 1-11 är besläktade med andra myter till sin form, men jag tar avstånd från att det bara är en slags mänskliga efterapningar av andra myter, utan gudomlig inspiration.

Sammanfattande och förenklat. Gunther tror att man genom historisk-kritisk metod kan bäst förstå texterna i 1 Mos 1-3. Nyckeln är jämförelsen med andra antika skapelsemyter. Jag tror inte att man kan bestämma genre av texterna genom läsning av antika skapelsemyter, det kan vara intressant läsning men kan inte vara avgörande för hur vi förstå Bibeln. Däremot tror jag att systematiska teologin, genomgången av Bibeln som helhet är avgörande. Att läsa Paulus och Jesusorden om skapelsen är avgörande för mig. Här tolkar jag huvudskillnaden mellan mig och Gunther/Jonas Q.

9.      Historiska texter i Bibeln ska läsas som historiska, de innehåller upplysningar om vad som faktiskt har hänt, och har viktig information att ge. Så långt är vi överens. Vi är inte överens om vilka texter i Bibeln som är historiska. Jag kan alltså inte fullt ut avgöra hur mycket i skapelseberättelsen som är historisk, men jag hävdar att berättelsen om Adam och Eva och att ett faktiskt syndafall att detta är sanna och faktiskt inträffade historiska händelser. Anledningen till detta är att jag menar att Bibeln påstår detta, framförallt utifrån tolkningsperspektivet genom läsningen av Nya Testamentet.

10.   Jag hävdar att denna historiska läsning har helt dominerat i kyrkans historia, och den är helt dominerande i världen idag i pingst-karismatiska kristna sammanhang, i mer traditionellt bibeltroende samfund som t.ex. amerikanska sydstatsbaptisterna och i tredje världens kyrkor. Det var först genom liberalteologins inträde på 1800-talet och historisk-kritiska metodens ingång i teologin som man började förstå texterna på annat sätt. Jag kan här inte alls förstå Gunthers tes att den historiska läsningen är en följd också av upplysningen. Jag skulle gärna vilja se referenser till den forskning som stöder den tesen. Jag tycker det mest verkar vara en vandringsmyt bland teologer.

11.   Jag klassas som neo-fundamendalist, inte som evangelikal av både Jonas Q och Gunther. Termen fundamentalist används alltid som skällsord i vårt språkbruk. Det jag kan trösta mig med är att jag är i gott sällskap. Det består bland annat av John Stott och Francis Schaeffer, av Billy Graham, och amerikanska sydstatsbaptisterna, de ledande amerikanska megakyrkepastorerna, av den världsvida pingst-karismatiska rörelsen, av våra rörelser pionjärer och grundare och ledare, John Ongman, Stig Abrahamsson och Lewi Pethrus. Några framstående EFK-pastorer John van Dinther och Christer Roshamn har uttryckt samma sak på Facebook senaste dagarna. Listan kan göras mycket lång. 
12. Visst går det att hitta säkert en hel del exempel på evangelikaler som anammar en omtolkning av 1 Mos 1-3. Men den stora grupp som helt anammar detta är ju hela etablissemanget av liberal och modernistisk teologi av olika varianter. När de frikyrkliga teologerna skriver GT-introduktion i sitt samlingsverk, är det ju Greger Andersson som skriver om 1 Mosebok. Men där blir det varken bu eller bä. Han introducerar moderna bibelforskningen, men ger glimtar från traditionella läsningen, utan att ta ställning.

13. Hur vi än vänder och vrider på detta så handlar det ytterst om Bibelsyn. Jag tror att hela Bibeln är Guds ord. Därför måste Bibeln alltid läsas som en helhet, och tolkningsmetoden framförallt måste vara att låta skriften tolka skriften. Det jag framförallt vänder mig emot i den moderna teologin är att man i så stor utsträckning hanterar Bibeltexterna som människors ord och tankar, och försöker förstå dem som människors ord och tankar. Jag vill betona Bibelordet som en uppenbarelse från Gud. Jag vänder mig också emot trenden att förmänskliga Bibeln och dess beskrivna händelser. Bibeln handlar om en Gud som griper in i historien. Om Gud kan skapa världen kan han också göra vilka under han vill oavsett om det gäller talande ormar, lama som går, eller Jona i valfiskens buk. Min Gudstro och bibeltro gör att jag inte har problem med de extraordinära inslagen i Bibeln. Tron på Gud gör också att man har en mer avslappnad inställning i förhållande till Bibeln och vetenskapen. Man måste skilja på vetenskap och vetenskap, ju längre tillbaka i historien vi kommer ju mer osäker blir vetenskapen, det bör man komma ihåg. Gud kan göra vad han vill, han kan även skapa världen på sex dagar. Och när vetenskapen hittar något som är absolut sant, då har man kommit på hur Gud har gjort det. Men trots allt, dessa frågor måste hanteras med stort mått av ödmjukhet. När vi talar om urhistorien är det områden där vetenskapen är vag och anande, men kan inte tvärsäkert fastslå sanningar. Bibeltexterna är sanna enligt min mening, men det är inte i alla lägen tvärsäkert hur de ska tolkas, vilket jag påpekat i dessa diskussioner. Bibeln är Guds ord till mänskligheten och ska kunna förstås och läsas av alla folk, alla åldrar, alla kategorier av människor i alla tider. När teologer hävdar att vi måste kunna en massa utombiblisk vetenskaplig forskning för att förstå vad Bibeln säger, då anar jag oråd. Måste vi ha kunskaper om Mesopotamiens historia och dåtidens alla skapelsemyter för att på rätt sätt förstå och läsa 1 Mos. 1-3? Det innebär att kristna i alla tider inte har kunnat förstå texten för man har inte kunna fastställa dess genre, vanliga enkla kristna i Afrika och Latinamerika, förstår egentligen inte vad Bibeltexten säger för de saknar dessa förkunskaper.

Jag hänger inte med här.

14. Och till sist Lausannedeklarationen, som vi har gjort till bas i bland annat EFK:s verksamhet. Bibeln är sann i allt den påstår. Paulus skriver i Rom. 5:12 att genom en enda människa kom synden in i världen. Döden regerade från Adam till Mose. Påstår Bibeln här att Adam inte var en historisk person? Jag kan inte läsa det på detta sätt. Bibeln är sann i det den påstår, alltså döden regerade från historiske personen Adam till historiske personen Mose.  Paulus ord i 1 Kor. 15:21 om att döden kom genom en människa och de dödas uppståndelse genom en människa. Det logiska är att båda handlar om historiska personer. Jesus sade att skaparen från början gjorde dem till man och kvinna och refererar till 1 Mos. 1-3, jag vill hävda att Jesus refererar här till något som faktiskt har hänt, inte en mytisk berättelse. Sedan har vi de släkttavlor jag tog upp i förra blogginlägget, där allt handlar om historicitet, om personer som faktiskt existerat. När vi hävdar att Bibeln är sann i det den påstår, jag kan inte förstå dessa bibeltexter på annat sätt än att de är sanna och att det refererar till något som faktiskt har hänt, och till personer som faktiskt har existerat.

15. Min avslutande fråga är, om Adam och Eva inte har existerat och att deras syndafall inte är en historisk händelse. Hur gick det då till när Gud skapade världen och människorna? Och hur gick det till när synden kom in i världen? Och hur vet ni det?