Som väntat blir jag och Micael Grenholm utsatta för bombardemang av kritik från kristna Sverigedemokrater. Det finns på olika Facebooksidor och kommentarsfält av olika slag. Jag har långt ifrån läst allt, men lite har jag plockat upp.
Här följer ett försök till svar och kommentar på några av de kritiska punkterna.
En sådan skriver på en blogg att jag är folkförrädare, sänd av satan för att driva Sverige in i det muslimska kalifatet.
Svar: en riktigt kraftig salva, att jag skulle vara sänd av Satan – nu har jag ju hela mitt liv sedan 18 års ålder arbetat med ledar- och förtroende uppdrag i hela svenska kristenheten, och får inbjudningar idag till alla kategorier av kyrkor och samfund, så om detta stämmer måste förvillelsen vara total i kristenheten, varför skulle någon kyrka vilja bjuda in eller lyssna på någon som är sänd av Satan. Att jag skulle vilja driva Sverige in i det muslimska kalifatet, något sådant har jag aldrig sagt vad jag minns, jag vet inte här vad kritikern åsyftar.
Det är skrämmande att en sådan som du har rösträtt.
Svar: Ja, så kan det vara, jag tackar för den kristligt kärleksfulla kommentaren. Om man ska börja dra in rösträtter, frågan är ju vilka kritikern åsyftar, det kan ju knappast gälla bara mig.
Börjar faktiskt allvarligt undra hur pass kristna författarna är . kan de till och med vara falska profeter som Jesus varnar för?.
Svar: Här tycker jag nog kritikern överdriver vår betydelse, att Jesus särskilt skulle tänka på mig och käre broder Grenholm när han talade om falska profeter. Jag tror att Kristus är uppstånden från det döda och att Jesus är Herre, och har varit med i en lokal kristen församling i hela mitt liv, och vet att jag är en syndare frälst av nåd, utan korset finns inte någon frälsning för mig. Har svårt att se att jag missar något här angående min frälsning, men man får gärna precisera kritiken. När det gäller falska profeter, det ska pröva i den kristna församlingen, och i gemenskapen av församlingar, och även om jag får utstå mycket kritik, främst från teologiskt liberala kretsar och light-evangelikaler, tycker jag nog att jag har hyfsat förtroende i vissa kristna kretsar.
Hela boken grundar sig på en lögn.
Här menar man visst att Jesus och hans föräldrar inte flydde till Egypten, och inte kunde klassas som flyktingar. Nu står det faktiskt i Bibeln att de flydde, så de som framför den här kritiken har nog en helt annan bibelsyn, och ser ner på bibelordet på ett sätt som vi inte gör.
Vi ägnar oss åt nitisk vänsteragitation.
Här förstår jag inte kritiken. Jag och Grenholm tror på marknadsekonomins välsignelser, jag har vid sidan om att vara pastor jobbat inom näringslivet i stort sett hela mitt liv efter doktorsexamen vid 29 års ålder. Jag tycker nog att jag i själva flyktingpolitiska frågan har ungefär samma uppfattning som tidigare regeringsledningen, Reinfeldt & Borg, och de kan väl knappast kallas för att driva vänsteragitation. För att inte tala om tidigare KD-ledaren Alf Svensson, har han drivit vänsteragitation? Jag har samma uppfattning som Alf Svensson i denna fråga.
Vi har farit vilse när det gäller frihandel och marknadsekonomi.
Liknande typ av kritik. Har svårt att förstå exakt vad man menar. Jag tror att marknadsekonomin är det bästa för att hjälpa världens fattiga folk. Tyvärr har vi för lite marknad, de fattiga ländernas exportprodukter där de har stark konkurrenskraft beläggs med tullar, och motsvarande produktion i rika världen gynnas, medan rika världens produkter säljs tullfritt globalt. Det är brister i marknadsekonomin som missgynnar de fattiga.
Vi är korkade.
Detta är en form av kritik som är mycket rationell, och vi har mycket svårt att värja oss mot den. Hur ska man argumentera för att man inte är korkad? Och hur definierar kritikern korkad? Menar kritikern att han inte är korkad medan vi är korkade? Jag överlåter till bloggläsarna i allmänhet att bedöma detta, jag känner mig nog lite ställd mot väggen här. Jag är nog så pass korkad, så att jag inte riktigt vet vad det är att vara korkad, då är det nog illa ställt.
Vi är betalda av vänsterextremister.
Självklart är vi det. Jag har fått ett litet anslag av tyska vänsterextrema sekten Baader-Meinhof-ligan som faktiskt lever kvar i skymundan och i hemlighet. Kommunistregimen på Cuba brukar också skicka mig pengar för att uppmuntra mig i min verksamhet, och Venezuelas vänsterpresident Chavez brukade skicka en liten slant från sina oljevinster, tyvärr upphörde betalningarna när han dog häromåret. Dessutom finns det ett institut som verkar för att främja Che Guevaras idéer som rikligt skickar pengar, för att inte tala om stiftelsen för främjandet av Karl Marx minne som håller till på Plymouth street i sydöstra London, som brukar skicka en hacka då och då, för man tycker jag är så mycket vänster. För att inte tala om ung vänster som gärna tömmer hela kassan för att främja min & Grenholms verksamhet.
Jag är en förrädare och sätter mina landsmäns liv på spel.
En riktig salva, men eftersom jag inte är politiker, som stiftar lagar om invandring m.m. bör ju rimligtvis kritiken riktas mot tidigare och nuvarande regeringen, inte mot kära bröderna Swärd & Grenholm som är ytterst obetydliga i detta sammanhang.
Vi drar skam över kristenheten i stort.
Om detta stämmer är det naturligtvis mycket sorgligt. Jag vet inte hur många som delar kritikerns ståndpunkt här. Det behöver också preciseras i vilka avseenden vi drar skam över kristenheten, annars är det svårt att kommentera denna form av kritik.
Vi gör oss till domare över andra kristna, vi svartmålar och demoniserar andra kristna genom påståenden av tvivelaktig sanningshalt.
Detta kan ju hävdas om allt och alla som för fram någon bestämd ståndpunkt i någon fråga, och där man vet att vissa delar av svensk kristenhet har en annan uppfattning. Så är det uppenbarligen i denna fråga, men det gäller ju också alla andra frågor. Frågan är ju här hur kristna Sverigedemokrater beskriver andra kristna som inte delar deras uppfattning, jag känner mig nog också lite svartmålad, demoniserad här. Vi kanske ”simmar alla i samma båt” här, som Refaat el Sayed brukade säga på åttiotalet.
Till sist.
Ett försynt påpekande från oss är att alla kritiker först läser vår bok. I kritiken ges inte någon antydan om att kritikerna har läst boken, eller diskuterar något av bokens innehåll eller tankar. Boktiteln kritiserar också men man bör nog läsa boken först, innan på ett rimligt sätt kan tolka boktiteln.