Det har varit en intensiv internkristen debatt senaste veckorna om homosexualitet och den blev intensiv genom att vanliga media lyft fram debatten.
Det började med Joel Halldorfs ledare i Dagen och den verkliga tändvätskan var de 22 pingstpastorernas artikel i Dagen som media gjort skandalrubriker kring och som utsatts för drev även i kristna kretsar.
Jag tycker debatten har varit djupt beklaglig, och tyvärr visar den på avgrundsdjupa skillnader i tro och lära inom frikyrkligheten. Debatter om homosexualitet blir aldrig bra för det hänger ut en liten grupp människor, som historiskt sett har utsatts för så mycket lidande och oförståelse. Jag hör till dem som försvarar en konservativ kristen sexual- och äktenskapssyn men som anser att det är självklart att förena den med kärlek till alla människor. Oavsett vilka synder människor lever i eller brottas med, är den troendes uppdrag att älska. Kärlek måste dock alltid förenas med sanning och att älska människor förutsättningslöst måste förenas med att stå för vår tro och bibliska värderingar.
Jag har fortfarande svårt att förstå kritiken mot de 22 pastorerna. De säger att den utlevda homosexualiteten är synd och sedan refererar man till 1 Kor. 6:9-11: ”Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Bedra inte er själva. Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike. Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga”.
Att hävda att utövade homosexualiteten är synd, och att citera 1 Kor. 6:9-11 är ju inte något märkligt. Det är ganska självklara uppfattningar inom de historiska kyrkorna, globala pingströrelsen och evangelikal kristendom.
Sedan tycker jag alltid att det blir fel när just homosexualiteten lyfts ut och särskilt uppmärksammas, men det är ju aldrig pastorer eller predikanter som riktar strålkastarljuset på just den frågan, utan det är ju alltid media, och även de teologer och kyrkliga ledare som vill liberalisera den kristna äktenskapssynen. De 22 pastorerna kan knappast klandras för detta, det var ju bara en kommentar på en debatt som startats i Dagen om just homosexualitet. Tyckte också att Tommy Dahlman försökte vrida perspektivet rätt i SVT debatt, där han talade om hur vi alla drabbats av och brottas med synden, trots att TV bara försökte vinkla in det på frågan om homosexualitet.
Jag har predikat i 43 år och aldrig hållit en predikan om homosexualitet, däremot har jag nämnt det när jag predikat över andra teman.
Det är uppenbart att många kristna tycker att man är farisée, är dömande, kärlekslös och missar evangeliet om man citerar 1 Kor. 6:9-11, och hävdar att utlevda homosexualiteten är synd.
Men frågan är om vad som hade hänt om debatten handlat om något annat, t.ex. girighet, om man då citerar denna bibeltext och sagt att giriga inte ska ärva Guds rike. Eller en debatt om stöld, och man citerar bibeltexten och sagt att tjuvar inte ska ärva Guds rike.
Hade man då varit farisée, dömande, lagisk, kärlekslös m.m.?
I min nya bok om korset så finns det ganska ingående avsnitt om synden. Jag försöker där hitta ett språk för att förklara begreppet synd för moderna människor.
Det som gör mig mest modfälld av denna senaste debatt är med den nonchalans bibeltexter om synd hanteras.
Den känsla jag får är att moderna frikyrkligheten präglas av en teologi om billig nåd, lev som du vill, lev som du känner för, tolka Bibeln som du vill, du avgör vad som är synd eller inte, och är något synd så är det inte så allvarligt om du håller på med det. Och det är en totalt individualiserad variant av kristendom, jag får tolka Bibeln som jag vill och leva som jag vill. Tanken på ett liv i gemensam efterföljelse i den lokala församlingen, lyser ofta med sin frånvaro i den här typen av debatter.
Synd är oerhört allvarligt därför att det skadar vår relation till Gud, det skadar oss själva och det skadar andra människor.
Evangeliet handlar om att Jesus har kommit både för att förlåta oss vår synd, men också att befria oss från syndens makt.
Jag efterlyser mer av syndanöd, förkrosselse inför synden. Bibeln uppmanar oss att bekänna våra syndar för varandra. Det förutsätter ju att vi är överens om vad som är synd, och att vi tar det på största möjliga allvar. Och det är en fråga om kristen gemenskap, vi delar även de mörka sidorna hos varandra, och församlingen är en plats för rening och befrielse. Den är till för svaga människor som brottas med sin synd och söker rening och befrielse från sin synd.
Syndens lön är döden, Guds dom vilar över all synd. Det enda som kan rädda oss är Kristi kors, att Kristus bar våra synder och konsekvensen av våra synder på korset. Det är grunden för nåden, ingenting annat. Men denna oändliga nåd kan aldrig vara en ursäkt till att medvetet fortsätta leva i synd, det visar bl.a. bibeltexten i 1 Kor. 6:9-11. Vi är där ständigt beroende av Guds kraft och nåd till hjälp att övervinna synden.
Synden är allvarlig inför Gud och det är allvarligt för en pastor och bibellärare att hävda att något som Gud anser vara synd inte är synd.
De pastorer och bibellärare i Sydafrika som försvarade apartheid och hävdade att det som var synd, inte var synd, de har gjort något mycket allvarligt, och kan ha lurat människor in i fördärvet. Samma sak gäller de präster och teologer i Tyskland på 1930-talet försvarade nazisterna övergrepp med Bibeln i handen, de förklarade att synd inte var synd. Deras brott var avskyvärt. De kan ha lurat många kristna in i synd och att de inte kan ärva Guds rike. Den teologin gjorde det okey att jobba som vakt i Auschwitz och jobba med mänskliga experiment i tyska kemifabrikerna.
Jag efterlyser mer av Gudsfruktan och helig nöd.
Det hävdas ibland att Jesus var nonchalant mot synden. Det är riktigt att han var syndarens vän, men alltid med syftet att förmedla frälsning och befrielse. Gå och synda inte i fortsättningen var hans budskap. Att hävda att Jesu doms- och syndförkunnelse bara var riktad till fariséerna, detta är ju en total förvanskning av bibelordet.
Skarpaste syndförkunnelsen höll Jesus i bergspredikan. Den var inte riktad till fariséerna, den var riktad till hans lärjungar.