Joel Halldorfs ledare i Dagen 18 mars har utlöst en omfattande debatt. Kulmen nåddes senaste veckan då 22 pingstpastorers inlägg i Dagen seglade iväg ut i sekulära medias spalter. Och man kan ju bara ana hur vinklingar och rubriksättningar då blir.

Det var ju Dagens spegling av amerikanske kändispredikanten Rob Bells utveckling som föranledde Joels ledare, och den följande debatten. De 22 pingstpastorerna och Tommy Dahlman har blivit hårt ansatta i sekulära media, och som ett brev på posten blir man då hårt ansatt även i den internkristna debatten. Eftersom jag själv har råkat ut för det ett antal gånger så vet jag ganska väl hur det går till.

Jag vill ge några kommentarer till detta och även försvara de 22 pastorerna. Jag gör det i punktform för att försöka skapa lite reda i resonemangen.

1. Min första kommentar, som jag har sagt många gånger, de som driver hela debatten om homosexualiteten och sexualisering över huvud taget, det är inte bibeltroende och konservativa kristna, det är delar av det sekulära samhället som näst intill är besatt av denna typ av frågor, påhejade av kristna ledare, teologer och präster som vill ändra kyrkans sexual- och äktenskapssyn till att inkludera könsneutrala äktenskap. Vi som har en mer konservativ bibelsyn och värnar om kristna traditionen, vi protesterar följdriktigt mot detta, och utsätts då för ständig kritik av att vara underlivsfixerade och kärlekslösa mot människor.

2. Vi tror dock att det går att vara trogen bibliska och kristna ideal utan att vara kärlekslös och dömande. Man måste kunna diskutera livsstilsfrågor utifrån ett kristet perspektiv utan att klassas som lagisk och att frångå evangeliet. Jag har ju av kristna Sverigedemokrater utsatts för exakt samma typ av argument, vi är lagiska och dömande när vi tar ställning i frågor om flyktingar och främlingsfientlighet, och eftersträvar att vara tydliga. Guds syn på sex och äktenskap måste kyrkans pastorer och präster kommunicera på ett tydligt sätt.

3. Vi som står för en mer konservativ syn, vi är ju inte någon minoritetsgrupp, vi kan räkna in både globala pingströrelsen med 600-700 miljoner medlemmar och katolska kyrkan med 1,2 miljarder medlemmar som supportar vår syn, så att beskriva det som en extrem uppfattning som sekulära media gör, det är ju bara uttryck för hur okunnig man är i religiösa frågor.

4. De 22 pastorerna refererar ju främst till pingströrelsens antagna dokument om samlevnad och sexualitet i sin artikel, och dessa dokument tycker jag är bra. Evangeliska Frikyrkan har ju Lausannedeklarationen som teologiskt riktmärke, och pingströrelsens hållning ligger i linje med detta. De 22 pastorerna uttrycker ju inte någon annan uppfattning än att referera till de antagna dokumenten, som borde vara helt acceptabla för EFK, Frälsningsarmén, Alliansmissionen och många pastorer inom Equmeniakyrkan.

5. 10 ledande pingstpastorer har ju också skrivit en artikel i Dagen, som anger bra och viktiga principer hur man ska resonera i olika frågor. De nämner dock inte explicit den aktuella debatten, vilket gör att inlägget kan tolkas som otydligt, men läser man artikeln ihop med Pingströrelsens värde- och policydokument är det dock tydligt och klart. De 22 pastorerna kompletterar endast texten från de 10 pastorerna. Men genom att de 10 ledande pingstpastorerna inte berör ämnet som debatten handlar om, undviker man all form av blåsväder.

6. De 22 pastorerna skriver att den utlevda homosexualiteten är synd, och utan att citera så refererar man till 1 Kor 6. där ett antal synder räknas och där står det att de som gör sådant inte ska få ärva Guds rike. Att synd är allvarligt och att det kan avgöra vårt eviga öde, där borde mainstream av kristna vara överens. Att den praktiserade homosexualiteten är synd, är ju dock en uppfattning som Svenska kyrkan i stor utsträckning gått ifrån och det finns nu ett antal exempel på frikyrkopastorer som har gjort det, många dock på ett vagt sätt.

7. De 22 pastorerna skrev i en internkristen debatt där läsarna har en viss kunskap om vad synd är och allvaret när det gäller evigheten. När sådana citat rycks ur sitt sammanhang och ur sin teologiska referensram då blir det rubriker som att homosexuella kommer till helvetet och homosexuella är syndare. Sekulära media fungerar på det sättet, rycker ur saker ur sitt sammanhang, och spetsar till på detta sätt. Det verkar som att syftet alltid är att förlöjliga kristna som står för mer traditionella värderingar i den här typen av frågor. Jag har t.ex. varit med om 3 timmars TV-inspelning där villkoret från min sida var att frågorna inte skulle handla om homosexualitet, någon fråga smögs in under 3 timmars inspelning, och det var den frågan som sedan lyftes fram i programmet. Jag har varit med om att bli lurad till en TV-4 soffa, där en rasande RFSL-ordförande skällde ut mig för Åke Greens predikan. Så media försöker aktivt vinkla i denna riktning.

8. Jag tycker att det är viktigt att när vi talar om synden så måste vi betona att det gäller oss alla, och att Gud dömer synden hos oss alla, jag tycker att det är fel att lyfta fram homosexualiteten som en specifik synd, det finns inte biblisk täckning för detta, detta håller de 22 pastorerna med om, men man måste komma ihåg att deras debattinlägg var skrivet i en internkristen debatt som handlade om just den frågan, för det var just detta som Dagen på ledarplats lyfte fram.

Jag tycker att vi ska undervisa och predika om syndens allvar, och jag försöker i min nya bok om korset att hitta ett språk för detta som nutidsmänniskan kan förstå och ta till sig. Homosexualitet är i det avseenden en olämplig fråga att ta upp, därför att det berör en begränsad grupp människor, och det är enklare att peka på frågor som vanligt folk faktiskt kan känna igen som synd. Guds  dom över synden försöker jag också lyfta fram och förklara i min bok, och jag försöker även där att hitta ett språk som nutidsmänniskan förstår.

Ett problem är att sekulära media inte alls förstår ord som synd, helvetet m.m., och det blir den här typen av vinklade artiklar och rubriker när de försöker rycka loss dessa frågor. Men jag tycker att det blir fel att klandra de 22 pastorerna för detta. De kunde ju inte veta att Expressen, Metro och andra tidningar skulle göra vinklade rubriker och texter av deras artikel i en internkristen debatt.

Vi kristna bör stötta varandra när vi hamnar i blåsväder, och det tyckte jag gällde även Åke Green som hotades av fängelse, jag såg det som angeläget att stötta honom även om jag inte tyckte att hans predikan var ett särskilt bra exempel på att ta upp ämnet, men man måste komma ihåg att Greens predikan hölls i Borgholms pingstkyrka till åhörare som hade en evangelisk grundsyn, när predikan rycktes ur sitt sammanhang kan det få absurda proportioner. Det var inte lätt för Green att förutse att hans predikan skulle få en sådan uppmärksamhet.

Jag tror inte att alla som kritiserar Dahlman och de 22 förstår mediedrevets hårdhet och vinklingar, vi kan inte styra över hur sekulära media tar upp frågorna. Att ta Expressenrubriker och lägga i Dahlmans mun är inte juste mot en broder.

9. Noterar nu att en av biskoparna i Svenska kyrkan tar de 22 pastorerna i örat i Svenska Dagbladet. Men jag har svårt att förstå detta, det blir ju bara medlöperi på sekulära medias villkor. Biskopen kunde ännu hellre kritisera Katolska kyrkan, som har den mest strikta synen av alla kyrkor, på samlevnadsfrågor och sex. Eller varför inte kritisera islam, som i många länder har en vidrig och människofientlig syn på homosexuella. Men låta 22 pingstpastorer löpa gatlopp, det är så väldigt mycket enklare och mer populistiskt.

10. Jag skriver detta för att varken kristna ledare eller skribenter kommer att stå på kö för att stötta de 22 pastorerna. Jag tycker också att det är viktigt att betona att det är 22 pastorer det handlar om, har man synpunkter på Tommy Dahlman som debattör, det är en annan fråga, som inte har med denna debatt att göra. De 22 skribenterna måste kollektivt stå ansvariga för artikeln, det går inte att hänga ut bara en enda person.

11. Till sist, jag har varit pastor i Stockholm i 40 år, jag har mött alla varianter av sexuella läggningar som existerar under dessa 40 år och jag har en hel del homosexuella vänner. Det går att möta människor på ett respektfullt och kärleksfullt sätt och samtidigt stå för en konservativ kristen äktenskaps- och sexualsyn. Det är en nidbild som ständigt målas om vad vi står för. Syndens dödande gift har drabbat hela mänskligheten, och evangeliet är att Kristus bara allas våra synder på korset. Det är de goda nyheterna för alla människor. Med 40 års erfarenhet som pastor i Stockholm vet jag att det går inte att skapa en lärjungaformande församling där man hjälper människor att leva kristet på dessa områden, utan att vara mycket tydlig i sin undervisning kring samlevnadsfrågor. Jag tycker att diverse tyckare som saknar mycket av denna pastorala erfarenhet, borde lyssna på den typen av synpunkter.