Till försvar för de 22 pingstpastorerna och Tommy Dahlman

Joel Halldorfs ledare i Dagen 18 mars har utlöst en omfattande debatt. Kulmen nåddes senaste veckan då 22 pingstpastorers inlägg i Dagen seglade iväg ut i sekulära medias spalter. Och man kan ju bara ana hur vinklingar och rubriksättningar då blir.

Det var ju Dagens spegling av amerikanske kändispredikanten Rob Bells utveckling som föranledde Joels ledare, och den följande debatten. De 22 pingstpastorerna och Tommy Dahlman har blivit hårt ansatta i sekulära media, och som ett brev på posten blir man då hårt ansatt även i den internkristna debatten. Eftersom jag själv har råkat ut för det ett antal gånger så vet jag ganska väl hur det går till.

Jag vill ge några kommentarer till detta och även försvara de 22 pastorerna. Jag gör det i punktform för att försöka skapa lite reda i resonemangen.

1. Min första kommentar, som jag har sagt många gånger, de som driver hela debatten om homosexualiteten och sexualisering över huvud taget, det är inte bibeltroende och konservativa kristna, det är delar av det sekulära samhället som näst intill är besatt av denna typ av frågor, påhejade av kristna ledare, teologer och präster som vill ändra kyrkans sexual- och äktenskapssyn till att inkludera könsneutrala äktenskap. Vi som har en mer konservativ bibelsyn och värnar om kristna traditionen, vi protesterar följdriktigt mot detta, och utsätts då för ständig kritik av att vara underlivsfixerade och kärlekslösa mot människor.

2. Vi tror dock att det går att vara trogen bibliska och kristna ideal utan att vara kärlekslös och dömande. Man måste kunna diskutera livsstilsfrågor utifrån ett kristet perspektiv utan att klassas som lagisk och att frångå evangeliet. Jag har ju av kristna Sverigedemokrater utsatts för exakt samma typ av argument, vi är lagiska och dömande när vi tar ställning i frågor om flyktingar och främlingsfientlighet, och eftersträvar att vara tydliga. Guds syn på sex och äktenskap måste kyrkans pastorer och präster kommunicera på ett tydligt sätt.

3. Vi som står för en mer konservativ syn, vi är ju inte någon minoritetsgrupp, vi kan räkna in både globala pingströrelsen med 600-700 miljoner medlemmar och katolska kyrkan med 1,2 miljarder medlemmar som supportar vår syn, så att beskriva det som en extrem uppfattning som sekulära media gör, det är ju bara uttryck för hur okunnig man är i religiösa frågor.

4. De 22 pastorerna refererar ju främst till pingströrelsens antagna dokument om samlevnad och sexualitet i sin artikel, och dessa dokument tycker jag är bra. Evangeliska Frikyrkan har ju Lausannedeklarationen som teologiskt riktmärke, och pingströrelsens hållning ligger i linje med detta. De 22 pastorerna uttrycker ju inte någon annan uppfattning än att referera till de antagna dokumenten, som borde vara helt acceptabla för EFK, Frälsningsarmén, Alliansmissionen och många pastorer inom Equmeniakyrkan.

5. 10 ledande pingstpastorer har ju också skrivit en artikel i Dagen, som anger bra och viktiga principer hur man ska resonera i olika frågor. De nämner dock inte explicit den aktuella debatten, vilket gör att inlägget kan tolkas som otydligt, men läser man artikeln ihop med Pingströrelsens värde- och policydokument är det dock tydligt och klart. De 22 pastorerna kompletterar endast texten från de 10 pastorerna. Men genom att de 10 ledande pingstpastorerna inte berör ämnet som debatten handlar om, undviker man all form av blåsväder.

6. De 22 pastorerna skriver att den utlevda homosexualiteten är synd, och utan att citera så refererar man till 1 Kor 6. där ett antal synder räknas och där står det att de som gör sådant inte ska få ärva Guds rike. Att synd är allvarligt och att det kan avgöra vårt eviga öde, där borde mainstream av kristna vara överens. Att den praktiserade homosexualiteten är synd, är ju dock en uppfattning som Svenska kyrkan i stor utsträckning gått ifrån och det finns nu ett antal exempel på frikyrkopastorer som har gjort det, många dock på ett vagt sätt.

7. De 22 pastorerna skrev i en internkristen debatt där läsarna har en viss kunskap om vad synd är och allvaret när det gäller evigheten. När sådana citat rycks ur sitt sammanhang och ur sin teologiska referensram då blir det rubriker som att homosexuella kommer till helvetet och homosexuella är syndare. Sekulära media fungerar på det sättet, rycker ur saker ur sitt sammanhang, och spetsar till på detta sätt. Det verkar som att syftet alltid är att förlöjliga kristna som står för mer traditionella värderingar i den här typen av frågor. Jag har t.ex. varit med om 3 timmars TV-inspelning där villkoret från min sida var att frågorna inte skulle handla om homosexualitet, någon fråga smögs in under 3 timmars inspelning, och det var den frågan som sedan lyftes fram i programmet. Jag har varit med om att bli lurad till en TV-4 soffa, där en rasande RFSL-ordförande skällde ut mig för Åke Greens predikan. Så media försöker aktivt vinkla i denna riktning.

8. Jag tycker att det är viktigt att när vi talar om synden så måste vi betona att det gäller oss alla, och att Gud dömer synden hos oss alla, jag tycker att det är fel att lyfta fram homosexualiteten som en specifik synd, det finns inte biblisk täckning för detta, detta håller de 22 pastorerna med om, men man måste komma ihåg att deras debattinlägg var skrivet i en internkristen debatt som handlade om just den frågan, för det var just detta som Dagen på ledarplats lyfte fram.

Jag tycker att vi ska undervisa och predika om syndens allvar, och jag försöker i min nya bok om korset att hitta ett språk för detta som nutidsmänniskan kan förstå och ta till sig. Homosexualitet är i det avseenden en olämplig fråga att ta upp, därför att det berör en begränsad grupp människor, och det är enklare att peka på frågor som vanligt folk faktiskt kan känna igen som synd. Guds  dom över synden försöker jag också lyfta fram och förklara i min bok, och jag försöker även där att hitta ett språk som nutidsmänniskan förstår.

Ett problem är att sekulära media inte alls förstår ord som synd, helvetet m.m., och det blir den här typen av vinklade artiklar och rubriker när de försöker rycka loss dessa frågor. Men jag tycker att det blir fel att klandra de 22 pastorerna för detta. De kunde ju inte veta att Expressen, Metro och andra tidningar skulle göra vinklade rubriker och texter av deras artikel i en internkristen debatt.

Vi kristna bör stötta varandra när vi hamnar i blåsväder, och det tyckte jag gällde även Åke Green som hotades av fängelse, jag såg det som angeläget att stötta honom även om jag inte tyckte att hans predikan var ett särskilt bra exempel på att ta upp ämnet, men man måste komma ihåg att Greens predikan hölls i Borgholms pingstkyrka till åhörare som hade en evangelisk grundsyn, när predikan rycktes ur sitt sammanhang kan det få absurda proportioner. Det var inte lätt för Green att förutse att hans predikan skulle få en sådan uppmärksamhet.

Jag tror inte att alla som kritiserar Dahlman och de 22 förstår mediedrevets hårdhet och vinklingar, vi kan inte styra över hur sekulära media tar upp frågorna. Att ta Expressenrubriker och lägga i Dahlmans mun är inte juste mot en broder.

9. Noterar nu att en av biskoparna i Svenska kyrkan tar de 22 pastorerna i örat i Svenska Dagbladet. Men jag har svårt att förstå detta, det blir ju bara medlöperi på sekulära medias villkor. Biskopen kunde ännu hellre kritisera Katolska kyrkan, som har den mest strikta synen av alla kyrkor, på samlevnadsfrågor och sex. Eller varför inte kritisera islam, som i många länder har en vidrig och människofientlig syn på homosexuella. Men låta 22 pingstpastorer löpa gatlopp, det är så väldigt mycket enklare och mer populistiskt.

10. Jag skriver detta för att varken kristna ledare eller skribenter kommer att stå på kö för att stötta de 22 pastorerna. Jag tycker också att det är viktigt att betona att det är 22 pastorer det handlar om, har man synpunkter på Tommy Dahlman som debattör, det är en annan fråga, som inte har med denna debatt att göra. De 22 skribenterna måste kollektivt stå ansvariga för artikeln, det går inte att hänga ut bara en enda person.

11. Till sist, jag har varit pastor i Stockholm i 40 år, jag har mött alla varianter av sexuella läggningar som existerar under dessa 40 år och jag har en hel del homosexuella vänner. Det går att möta människor på ett respektfullt och kärleksfullt sätt och samtidigt stå för en konservativ kristen äktenskaps- och sexualsyn. Det är en nidbild som ständigt målas om vad vi står för. Syndens dödande gift har drabbat hela mänskligheten, och evangeliet är att Kristus bara allas våra synder på korset. Det är de goda nyheterna för alla människor. Med 40 års erfarenhet som pastor i Stockholm vet jag att det går inte att skapa en lärjungaformande församling där man hjälper människor att leva kristet på dessa områden, utan att vara mycket tydlig i sin undervisning kring samlevnadsfrågor. Jag tycker att diverse tyckare som saknar mycket av denna pastorala erfarenhet, borde lyssna på den typen av synpunkter.

 

 

  • Ted Nilsson

    En självklarhet att be och stå bakom dessa som ställer sig i hetluften även om de troligtvis inte förstod vidden av detta när de skrev under med sina namn.
    Alla har vi syndat och behöver frälsning, att försöka få synd att inte vara synd blir bara ett sätt att på egen hand försöka bli fri från synd.
    Här uppe i Norrbotten är tidningarna allt annat än nådiga och från kommunledning hotas att dra in stöttning om inte detta tas tillbaka.
    Min egen erfarenhet är att dagens svenskar mycket väl vet om vad synd och helvete är, reaktionerna visar klart på detta.
    Om de inte visste vad synd är skulle de inte heller bli så provocerade.

  • Christian Kastö

    Fast… enligt Dahlmans blogg räknade han med uppmärksamhet från sekulärmedia – och borde han/de inte då uttryckt sig redan från början på ett sätt lämpligt även en icke internkyrklig debattarena?

    …och oavsett dina punkter ovan så är det i mitt personliga tycke att gå för långt att kategoriskt uttala sig om människors eviga öde. Har svårt att tro att man uttryckt sig så definitivt och svepande om någon annan grupp – skattefifflare, sambopar eller girigbukar, t.ex. – och sagt att de per definition inte är välkomna till himlen…Och det är också min främsta kritik mot artikeln…
    Det och jag har väldigt svårt att förstå att det var fel (enligt just Dahlman) av 380 att hävda inkompatibiliteten mellan kristen tro och stöttandet av en främlingsfientlig politik – men rätt av honom att omöjligförklara kombinationen homosexuell och kristen (i princip)… Inkonsekvent och märkligt prioriterat.

  • wildwest63

    Är det inte väldigt ologiskt att man i sekulära sammanhang och bland folk i gemen förfasar sig över rubriksättningen att homosexuella hamnar i helvetet när man inte tror att det finns varken Gud, himmel eller helvete? Varför bryr man sig? Det finns ju inget helvete. Antingen tror man på helvetet eller tror man inte. Tror man inte borde det som pastorer säga vara en icke-fråga, nåt man kan bortse ifrån, likaväl som ingen tror på bröderna Grimms sagor. Den uppståndelsen förstår jag inte.
    Om ”kristna” homosexuella upprörs över detta, så kan det finnas anledning för dessa att för övriga redovisa varför homosexuell livsstil inte skulle leda fel? Ge oss argumenten för det. Sannolikt handlar dessa argument om att man inte bör ta Bibeln på allvar, bara i dom ämnen som passar mej just nu. Och därifrån kan man föra en debatt hur mycket kristet det är att bry sig om några få egenutvalda delar av Bibeln, om man då överhuvud taget är en kristen. Jag tycker det inte. (Även om en del passager av Bibeln svider, men jag kommer inte runt dessa passager genom att påstå att de är kulturellt outdated!)

  • Pingback: Som solokvist mitt i stormen/ Var är ni nu ni 300 predikanter och pastorer? | Slow train is coming()

  • Lotta

    Stefan, tack för en nyanserad blogpost!
    Med tanke på hur upprörda och ilskna många journalister, politiker och liberaltroende är pga orden ”synd” och ”helvete” är av de 22 pastorerna förutsätter jag att många oroar sig för att dessa två begrepp kan existera på riktigt. Något som både är skrämmande och provocerar.

  • Pingback: Vad Martin Modéus egentligen säger | efterkristus.nu()

  • Jonas Rosendahl

    Apropå statistik :) Swärd skriver: ”3. Vi som står för en mer konservativ syn, vi är ju inte någon minoritetsgrupp, vi kan räkna in både globala pingströrelsen med 600-700 miljoner medlemmar och katolska kyrkan med 1,2 miljarder medlemmar som supportar vår syn, så att beskriva det som en extrem uppfattning som sekulära media gör, det är ju bara uttryck för hur okunnig man är i religiösa frågor.”

    Alltså, jag tror en mer realistisk syn knappast är dessa siffror. Liberalismen är en global trend, och det är även en trend in i traditionellt konservativa sammanhang, dock lite mer förklätt. Teologin är under omförhandling.
    Detta enda stället där teologin i det yttre inte är i omförhandling är ju i Vatikanen och där påven är dess läras högsta beskyddare. Men även här blir det intressant hur länge de kan värja sig mot de historisk kritiska bibeltolkningsmetoderna, de har haft uppenbara svårigheter vilket teologen G.C. Berkouwer visat i en av sina böcker. Visserligen har det då hjälpt med påven och traditionen att luta sig mot..men hur länge till? Det är nämligen dessa teologiska tolkningsmetoder som öppnar upp för förändringarna.

    Sedan är det ingen hemlighet att avståndet mellan lära och liv är ungefär som avståndet mellan jorden och närmaste galax i den katolska sfären. Det finns tydlig kritik mot Vatikanen från katolska biskopar inte minst i Europa, och här försöker nu Vatikanen öppna lite på sitt väldigt strikta sätt att se på familjen. Påven tycks uttrycka sig om att vara inkluderande och hans ”God may suprise you” är ju kymiga uttrycksätt som även används av de mer liberala då de vill att konservativa ska upptäcka nåt som de tydligen sett hos Gud men inte de ”instängda”.

    Så att säga att den konservativa äktenskapssynen har stöd av över 1 miljard kristna. Ja, möjligen på papperet men knappast i verkligheten. Traditionalisterna är många globalt sett, men är de i majoritet? Räkna dessutom in de globala teologiska förändringarna, så pekar det knappast åt ett traditionellt konservativt tolkningssätt.

    ”Mängdläran” är sällan något bra att luta sig mot inom kristendomen, fråga Jesus och de 12 😉

  • Tommy Dahlman

    Stefan!

    Tack för din bloggpost. Roligt att se hur många det är som delar den. Vår artikel är inte klanderfri. På tisdag träffas vi för en utvärdering. Men så mycket kan jag redan nu säga: vi är övertygade om att detta vi ser hända nu är helt nödvändig. Vi får återkomma mer sakligt om det längre fram.

    Vi lyssnar gärna på kritiken mot oss, men vår kritik är att de 10 så kallade ledande pastorerna inte använde sig av det helt lysande policy dokumentet som vigselnämnden 2009 gav Pingst. Det hade lyft hela debatten, satt saker på plats och inga gräsrötter hade blivit frustrerade. Jag har för övrigt lagt ut hela denna värdegrund på min blogg just.

    Istället utrycker dessa 10 sig på ett sätt som ingenting alls sa något om det väldigt många hade förväntat sig. Vi tar som sagt emot all kritik i respekt för kollegor, massmedia och gräsrötter. Frågan är om de tio ledande pastorna också kan visa någon form av självkritik.

    Vi möter naturligtvis de relationer som till stor del representerar våra nätverk. Men jag har aldrig någonsin fått så mycket stöd, alla kategorier inräknade. Dessa skall också inkluderas i varje utvärdering.

  • wildwest63

    Du har säkert rätt i att det spretar väldigt i den katolska kyrkan även om mina erfarenheter är att det spretar hundra gånger värre i lutherska kyrkor.
    Jag ser ändå ett värde i att en kyrka officiellt bekänner sig till en viss lära oavsett hur det ser ut på nivån under ärkebiskopen. Vi kan ju se det i Sv Kyrkan – där fanns många med faiblesse att se homosexuella s k äktenskap som okay, men det är först när den högsta ledningen och det högsta policydokumentet bekräftar detta som vi anser att kyrkan förfallit.
    Ingen ser väl heller på Storbritannien som ett allt igenom kristet land, men jag tycker verkligen att det är modigt och viktigt att David Cameron uttryckt detta och även nämnt Jesu uppståndelse i sitt påsktal. Vi ser ju här skillnaden mot Sverige – skulle Stefan Löfven eller ännu mindre någon av miljörören ha kunnat säga något sånt? Nej, inte på denna sidan Vintergatan.

  • http://slowtrainiscoming.wordpress.com/ Tony Malmqvist

    Ofta hart det visat sig att när man utifrån har gjort avkall på ett visst ämne, så följder det som en kedjereaktion att snart har man gjort avkall på även andra sakfrågor i betydelsen,Guds ord sanningar. Det är så oerhört lätt att vi som tror och står upp för att Bibeln är Guds ofelbara ord, att vi blir stigmatiserade, men när vi blir det av vårt eget folk , då är det värre. Så vad är det då vi har att ta hänsyn till? En sak är klar. Om vi menar med att ett trovärdigt liv som Jesu efterföljare, vilket innebär att det ska strös rosor, att det ska applåderas över hur duktiga oc bra vi är, då har vi i så fall grundligt missuppfattat vad det i egentlig mening handlar om.

  • Kenneth Hermansson

    Jag har inga invändningar mot Stefans blogginlägg utan tycket det är bra att Stefan försvarar Dahlman och övriga undertecknare. Bara en liten undran kring punkt 8 angående Åke Greens förväntan för ett drygt decennium sedan. Visst var det väl ändå så att Green bjudit in massmedia till gudstjänsten och dessutom i efterhand skickade sin predikan (eller ett utdrag ur den) till pressen. Predikan riktades inte enbart till ”åhörare som hade en evangelisk grundsyn.” Så helt oväntat kan det väl ändå inte ha varit att denna predikan uppmärksammades långt utanför den lokala pingstförsamlingen.

  • S-E Sköld

    OM DU ALDRIG TIDIGARE

    BLIVIT FÖRFÖLJD

    SÅ TRÄD UPP FÖR

    SANNINGEN: FÖR HONOM

    SOM ÄR SANNINGEN,

    I DENNA LÖGNENS VÄRLD,

    SOM ENLIGT SANNINGEN

    SJÄLV, JESUS,

    ÄR I DEN ONDES VÅLD:

    I LÖGNENS FADERS.

    Nu har ju ett antal

    Ordets tjänare, med

    Tommy Dahlman i

    spetsen, trätt

    upp för sanningen, vad

    gäller homosexfrågan,

    nu återstår för dem

    nästa steg:

    att göra på samma

    sätt vad gäller allt

    oskyldigt blod vi

    i utgjuter i vårt land

    och som kommer att ge

    oss vår rättmätiga

    skörd av blod.

    JESUS: ”Ni skall bli

    förföljda av alla,

    för mitt Namns

    skull”.

  • S-E Sköld

    OM JESUS STÅR DET SKRIVET,

    att ”Han var full av nåd och sanning”.

    Ta bort sanningen, så har Du bara

    nåden kvar, och slipper

    förföljelse.

  • Pingback: Makt, pengar, sex och synd i kyrka och samhälle | Bengts Blogg()

  • Pingback: Frikyrkan debatterar homosexualitet | Rebella undrar()

  • Mattias Berggren

    Problemet är att Dahlman inte fördjupar diskussionen bara gräver skyttegravar, fem punkter som kan diskuteras oavsett hållning i frågan:

    http://reclaim–life.blogspot.se/2015/04/satt-att-fordjupa-och-problematisera.html

  • Ulrika

    Hej,

    Den här sajten, länken nedan, är intressant. Tänker att du kanske vill besöka den.

    http://unajuaje.niwega.net/2015/04/15/blommor-i-asfalten/#more-4190

  • S-E Sköld

    VÄCKELSE ÄR INSIKT OM SYNDEN – DEN EGNA – OCH VAD DEN LEDER TILL:
    EVIG SKILSMÄSSA FRÅN GUD.

    VAD HJÄLPER DET DÅ, OM JAG LYCKAS FÖRSVARA MIN SYND HÄR PÅ JORDEN
    OCH FÅR BETALA DEN FRAMGÅNGEN I HELA EVIGHETEN

    MED FRÅNVARO AV GUD?

    Därför berättas från väckelsetider om gråt och syndauppgörelser, när det gäller den egna synden: man har i Guds obarmhärtiga och barmhärtiga ljus sett sin egen situation och är beredd att göra vad som helst för att slippa konsekvenserna av den. Man har en enda tanke: ATT RÄDDA SIN SJÄL!

    Detta är inte teologi, utan syndainsikt – om synden och dess ”lön” – och syndanöd,
    som en följd av den insikten. Detta är vad vi brukar kalla ”väckelse”.
    En särskilt nådens tid från Gud!

  • S-E Sköld

    Saxat från Dagen, artikel av Pelle Hörnmark, Ingrid Svanell och Daniel Alm:

    ”För oss är Pingströrelsens kännetecken kärlek till Gud och kärlek till människor.
    En av de framträdande predikanterna i Pingströrelsens början, Frank Bartleman fick
    frågan om vad som präglade den unga väckelserörelsen och han säger ”Det var den
    heliga kärleken. Vi älskade inte bara varandra, utan vi älskade alla människor, oberoende
    av hudfärg, nationalitet eller trosbekännelse. Vi älskade människor därför att de var
    människor och vi var behärskade av en enda åstundan: att de skulle få del av den
    välsignelse Gud givit oss.”

    1. Guds kärlek UNDANHÅLLER inte någon Människa SANNINGEN:
    det är ju den som skall göra oss fria.

    2. Att Guds kärlek gäller alla, vilket tydligen är Pingströrelsens måtto,
    måste innebära, att Han också älskar de ofödda barnet i moderlivet; dem
    vi dräper i mångtusental årligen under Ordets tjänares – Guds tjänares –
    samfällda tystnad.

    Om Gud, som skribenterna hävdar, älskar alla människor och då också
    genom Pingströrelsen, varför syns och hörs så försvinnande få uttryck för
    den KÄRLEKEN, när det gäller de ofödda i moderlivet? De oskyldigaste bland
    de oskyldiga. Dessa våra allra minsta, som inte på något sätt kan försvara
    sig själva.

    Jag skulle vilja travestera ett talesätt: Det du UNDERLÅTER ATT GÖRA, talar
    så högt, att jag inte hör vad du säger. Tomt prat utan konsekvenser!

  • S-E Sköld

    Det är väl självklart, att lyktan skall ställas ut ”där mörkret råder”, för att skingra
    mörkret. Av det enkla skälet, att mörkret inte har någon makt över ljuset, tvärt om!
    Att döda mellan 30-40.000 barn årligen i moderlivet, är ju en frukt av mörkrets
    gärningar och beror alltså på frånvaron av ljus.

  • S-E Sköld

    MÄNNISKAN I MODERLIVET

    är inte i mindre grad Människa

    än den som är född: därför,

    när man dödar någon

    som befinner sig

    i moderlivet

    dödar man en Människa.

    S-E

  • Anders Gunnarsson

    Jonas

    Gud är med sin Kyrka; hur kan då helvetets portar bli henne läromässigt övermäktig???

  • Lena Hubbard

    ”Evangelium är Guds kraft till frälsning”. Om vi tummar på sanningen så förlorar vi kraften som består i att allt Guds ord är sanning som kan sätta människor fria. Vi som kristna vet att vi befinner oss i ett dilemma där vi vill predika sanningen men samtidigt inte vill att människor ska gå förlorade. Den homosexuella rörelsen utmanar ständigt oss som kristna. Jag ser en glupande andemakt bakom deras försök att inta precis allt. Allt och alla ska böja knä för deras agenda.Jag vet inte vad lösningen är och jag är inte i en pastorstjänst där jag möter dom här problemen och måste förhålla mej till dom. Gud ska döma synden, där är Bibeln klar. Gud vill också skilja oss från synden så att vi inte ska bli dömda. Problemet med de homosexuella som hörs mest är att man vill ”äta kakan och ha kakan kvar”. Dvs. man säjer sej vara kristen men man vill inte göra upp med synden. Dom som predikar att det är ok, predikar ett falskt evangelium. Vår utgångspunkt som kristna är att 1, Gud älskar ALLA människor. 2,Jesus har dött för ALLA människor och 3,Vi är ALLA syndare. När jag mötte Jesus och blev frälst lade jag gladeligen av med mitt gamla syndabeteende. Jag var så salig att jag slapp leva på det sättet. Att Jesus satte mej fri var det mest underbara som någonsin hänt mej. Jag var inte homosexuell men jag levde ett omoraliskt liv som jag var fångad i för jag visste inte bättre. Jag tror att om vi som kristna inte är raka och sanningsenliga i hur vi presenterar evangeliet och Guds sanning så kommer många att gå förlorade. Även dom som idag bara är indoktrinerade med hela gayagendan och p.g.a det förkastar Guds ord. Hur vi gör det utan att stöta bort människor är en stor utmaning i vår tid. Bara väckelse och den Helige Andes kraft kan åstadkomma detta. Och vi behöver vishet, men inte flathet.