Den mycket besökta och lästa kristna bloggen Aletheia har vid ett antal tillfällen kommenterat det jag sagt och gjort senaste veckorna.
Jag vill bara kortfattat kommentera detta.
1. I blogginlägget om att begrava inkonsekvensen kritiseras jag för att ”Stefan Swärd gav uttryck för något åt det hållet när han på sin blogg gav skrev att kritiken mot SD var något Gud ställde sig bakom. Detta skrev Swärd: ”Jag känner att jag i denna fråga har ett profetiskt budskap som ligger på Guds hjärta och då får man räkna med att det blåser från alla håll när man för fram det.”Gud är ingen partipolitisk Gud som man kan använda hursomhelst för sina egna åsikters skull, och man skall inte missbruka Guds namn på det här sättet”.
Det hävdas alltså här att jag missbrukar Guds namn och det är en mycket allvarlig kritik. Det är ju inte ovanligt att predikanter refererar till Gud, det bör ju rimligtvis alla predikanter göra, oavsett om man skriver eller talar. Men sådant ska naturligtvis kunna prövas. Det jag åsyftar är ju inte i första hand partipolitik, utan den hårda inställning till människor som jag märker i kölvattnen av denna högervåg. Jag har själv upplevt både hot och drev på grund av att jag försvarat generös flyktingpolitik, och detta känner jag en andlig nöd över.
2. Daniel Forslund skriver i en kommentar till detta blogginlägg: ”V.g. just fallet SD är media dock inte konsekvent i sin granskning v.g. övriga partier. Här infinner sig tyvärr ofta både kristen media och företrädare såsom Swärd i den politiska och religiösa korrekthetens falska körsång. Medan exempelvis Swärd förfasar sig över högervindar inom kristenheten flyger både de gamla kommunisterna i (V) och galningarna i (Fi) helt under radarn. Någon så fruktansvärd människosyn som ultrafeministerna i dessa båda partier har, har sällan skådats i detta land. Att dessa båda partier fick närmare 10% sympatier bland kyrkliga väljare oroar sig vare sig Dagen eller den gode Swärd över. Istället ojar man sig över de 4% som om man ska tro undersökningen i fråga sympatiserade med SD. Ovanpå detta går Swärd ut i P1 och menar att det rör sig om en högerextremistisk väckelse bland kristna. Det är måhända taktiskt för en s.k. statsvetare som vill rida på den politiskt korrekta vågen (åtminstone a la Aftonbladet m.fl.) men inte en benämning som hör hemma hos dem som har kärlek till sanningen.”
Svar: Forslund menar att jag rider på en politiskt korrekt våg och hör inte till dem som har kärlek till sanningen. Det är också väldigt grava anklagelser. Jag är väldigt ovan vid att bli kritiserad för att vara politiskt korrekt, i regel blir jag kritiserad för motsatsen. I frågan om flyktingar är jag inte politiskt korrekt, jag har medverkat i olagliga handlingar genom att gömma flyktingar, medverkat vid blockader vid utvisning av flyktingar, och kraftfullt kritiserat regeringen för att bedriva för restriktiv flyktingpolitik. Så jag ligger en bra bit vänster om både förra och nuvarande regeringen i frågan om flyktingar och invandring, så det är knappast politiskt korrekt. I min roll som ordförande för Ja till Livet har jag utnämnt Feministiskt initiativ till våra huvudmotståndare, det har jag skrivit flera gånger under sommaren, men det har inte uppmärksammats eller debatterats. Politisk vänster har jag kritiserat vid åtskilliga tillfällen. Jag tycker inte att det är korrekt att skriva att det bara är SD jag kritiserar.
3. I blogginlägget om hårdrockare, läkare m.m. citeras Daniel Forslund som skriver om det jag sagt: ”I fallet statsvetare Swärds låga attack på Ulf Christiansson är det anmärkningsvärt att han har mage att krydda sina redan skuldbeläggande rader med att det ”är ett profetiskt budskap som ligger på Guds hjärta”. Med andra ord; Gud och jag anser inte att du får rösta som du vill. Utöver detta går Swärd emot goda råd från generalsekreteraren i samma organisation han själv leder: ”Den kristna kyrkan är inte partipolitisk. Församlingen ska inte driva politiska partier eller tala om hur människor ska rösta.”Som jag uppfattade Ulf Christianssons ursprungliga tankar på facebook och sedermera Dagen.se var den hur som helst ingen reklampost för SD utan ett försök till att inleda det välbehövliga samtalet kring den legitima oro många kristna upplever kring Islams frammarsch i Europa/Världen. Ett samtal kring de etablerade partiernas misslyckande. Självrannsakan. Eftertänksamhet, o.s.v. I beställningsjobbet för tidningen Dagen missar Swärd helt poängen och Christianssons hjärta när han börjar rabbla statistik och tar fram pekpinnen. Om man nu skulle spinna vidare på Swärds missförstånd är det ändå svårt att förstå den kraftiga reaktionen på kristna som drar åt höger när de egentliga vindarna, speciellt bland yngre kristna blåser åt vänster. I detta avseende får den gode statsvetaren underkänt i sitt analyserande och jag skulle rekommendera att han spenderade lite mer tid att lyssna till Stefan Gustavsson än Jonas Sjöstedt och hans kamrater.”
Svar: jag håller med om att kristna kyrkan ska vara försiktig med att tala om hur folk ska rösta. Jag håller med om att jag tangerar gränsen där men jag är djupt skeptisk till SD:s budskap och det måste man kunna få vara om man är kristen. Vi kan inte vara värdenihilister och säga att allt är tillåtet hur man röstar. Ska det vara ok att rösta på extremvänsterpartier som kristen? Mitt svar är nej, men extremvänsterpartierna dog ut på sjuttiotalet. Om man bott i Tyskland 1932 hade det varit okey att rösta på Hitler, mitt svar är nej.
4. Andreas Glandberger skriver i blogginlägget om att Christiansson svarar på kritiken: ”Pastor och statsvetare Stefan Swärd,kallade i ett inlägg i Dagen Christianssons oro för den stora muslimska invandringen för”nonsens”, och följde upp med att presentera siffror för det han menar ger en korrekt bild av invandringen till Sverige. Problemet med Swärds siffror är att de inte överensstämmer med Migrationsverkets egna, något flera påpekat i sociala medier. Swärd är väldigt självsäker i sin sågning av Christiansson och agerar utifrån det han tror är Guds hjärta, något som för en del kan vara svårt att bemöta även om han säger att var och en får prova hans påstående. Jag är en av dem som anser att Swärd inte överhuvudtaget verkar vara intresserad av att lyssna till den oro som Ulf Christiansson förmedlat i det han skrivit. I radiodebatten som sändes på Sveriges Radio igår mellan Stefan Swärd och Daniel F. från Aletheia, inledde Swärd med ett milt sagt märkligt uttalande: ”Jag känner att det är som en högerextremistisk väckelse som pågår nästan, som eufori nästan efter senaste valet[…]” Mitt intryck är att Swärd svarar Christiansson utifrån starka känslor blandat med det han anser skall vara en kristens inställning till invandring. Det pågår i alla fall ingen ”högerextremistisk väckelse” bland kristna som har en annan uppfattning än Swärd i invandringsfrågan. Enligt Stefan Swärd har artikeln skrivits i samråd med tidningen Dagen (?), och att Swärd och Dagen dessutom levererar en artikel som är full av faktafel tyder på att man haft bråttom.”
Svar: Andreas G ger ju en del omdömen om mig och mitt skrivande där jag inte håller med. Det enda jag vill kommentera här är att min ursprungliga Dagenartikel är full av faktafel. Den är kortfattad och ger inte någon allsidig statistik, men uppgifterna är hämtade från regeringens hemsida, så jag tycker nog att det är väldigt tillspetsat att skriva att artikeln är full av faktafel. Artikeln publicerades i Dagen så att den är skriven i samråd med Dagen är väl inte konstigt. Så brukar det gå till när man skriver debattartiklar i dagstidningar.
Pingback: Kommentar kring Stefan Swärds ytanalys | Aletheia — Blogg & Tankesmedja()