Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Senaste veckornas debatt om Evangeliska frikyrkans framtida inriktning och missionsdirektorsval har väckt en hel del intresse. Jag tittade in på Google Statistics och noterar att jag har haft 25000 besök på denna blogg under senaste veckorna, vilket är över genomsnittet. Artiklarna i Dagen har också legat på höga lässiffror.

Debatten i Dagen går vidare. Pekka Mellergård har skrivit ett genmäle på min artikel, och jag kommer sedan att svara Pekka igen. Det kommer nog i Dagen endera dagen.

En anledning till varför frågan tilldrar sig intresse är nog att vi diskuterar inte bara EFK:s framtid utan frikyrkans framtid.

Samma dag jag hade min första artikel inne i Dagen, så kontaktade både en ledande pingstpastor mig, och en ledande företrädare för Equmeniakyrkan, och menade att det jag skrev om EFK:s framtidsutmaningar lika mycket gäller Pingströrelsen och Equmeniakyrkan.

Kanske det.

  • westinbo

    Över 25000 besökare och i förhållande till det så pass få som engagerar sig genom att yttra en åsikt. Det kanske är ett symptom på något som vi behöver diskutera.

    För att återvända till dina skriverier. Vad, rent konkret, behöver vi ändra på för att en inriktning sådan som den som du skisserar ska bli möjlig? Många församlingar, men inte alla har en krismedvetenhet. Många tror redan på att starta upp nya församlingar och nå ut med evangeliet och jobbar för det. En förändring i våra sinnen och i vårt tänkande kan inte om än så vältaliga argument åstadkomma om inte Gud är med och står bakom. Men alla stora skutor behöver tid på sig för att ändra riktning. Du fokuserar stark på att det behövs ett rätt ledarskap, gärna med erfarenhet av att ha startar upp församlingar, som kan driva detta framåt. Vad kan få nutidens, av sig själva och sina karriärer upptagna, ofta välmående medelklass, att bli krismedvetna? Vi behöver förkunnare av en kaliber som kan väcka upp de döda och de sovande. Det finns mycket som behövs om vi ska vara ärliga. Lewi Pethrus var en samlande kraft, med karisma och ett jordnära förhållningssätt. Själv tror jag, bildligt talat alltså, att du har för mycket blod på händerna, för att få en formell ledarfunktion i bygget av Guds tempel i vårt land (i analogi med kung David och hans som Salomo i GT). Du är för mycket en stridens man som väcker starka känslor för och emot. Men jag påstår inte att jag vet att jag har rätt, det är mest en känsla som jag har. Vi behöver många goda ledare och mindre centralisering och övertro på företagsmässigt managementtänkande. Anser jag utifrån min lilla horisont och ödmjukt tacksam för möjligheten att engagera sig i en blogg. ”Stort är att få tala även om ingen svarar” (citat mig själv). Det skulle nog många på vår jord hålla med om. Gud välsigne dig Stefan!

  • GoranDuvenett

    Att du bara orkar, Stefan,
    är så oändligt trött på denna pajkastning.
    Som jag ser det leder detta till inget som gynnar
    svensk kristenhet. Utgå istället ifrån det som förenar,
    om du och andra förstår att ni tillsammans tillhör Kristi kropp.
    Denna debatt har blivit som en ”vinterkräksjuka”.
    Sluta debattera om vem som har rätt eller fel så tror jag
    vi kommer ett steg längre utifrån dagens situation.

  • GoranDuvenett

    Kyrkan 2014 och evangelisation.

    Det verkar som om kyrkan för en debatt där många är i luven
    på varandra. Med den nya tekniken finns stora möjligheter att debattera via
    nätet. Rätt ofta ser jag att det förekommer en omogen pajkastning mot varandra.

    Kan det vara ett tecken på att Jesu andra tillkommelse är
    nära?

    Vi befinner oss i ändens tid vilket Danielsboken visar oss
    på.
    Dan 2:44 ”Men i de kungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta
    ett rike som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt inte skall överlämnas
    till något annat folk. Det skall krossa och göra slut på alla dessa andra
    riken, men själv skall det bestå för evigt”

    De andra rikena är redan krossade. Romarriket var det sista
    som krossades på 300-talet.

    Det eviga riket, Guds rike började med Jesu
    inkarnation.

    Det som skilde Jesus från de andra profeterna som hade
    bildat lärjungaskolor var att visa att han var Messias. Han kunde mera än att
    bota sjuka. Han kunde förlåta syndare.

    Jesus sade till den spetälske, i evangeliet enligt Markus
    kapitel 1, att visa upp sig för prästerna som ett vittnesbörd. Vittnesbördet
    var ett tecken att Guds rike hade kommit med Jesus, att han var Messias. Ett
    under är nämligen ett Guds ingripande, något som Gud gör med ett bestämt syfte.

    Syftet är att visa att Guds rike är mitt ibland oss. När
    evangeliet förkunnas och syndare omvänder sig och får sina synder förlåtna kan
    vad som helst hända. När Petrus i Apostlagärningarna predikade evangelium
    räckte det med att människorna kom i kontakt av hans skugga så blev de helade.

    När Jesus botar den lame, i Markus evangeliet kapitel 2, ger
    han honom först syndernas förlåtelse. Man kan undra varför Jesus inte botar den
    lame med en gång. Han såg ju bårbärarnas tro. Än en gång vill Jesus visa att
    han är Messias och att det nya riket hade kommit genom honom. Endast Gud hade
    rätt att förlåta synder. Efter syndaförlåtelsen säger Jesus till den lame ”ta
    din bädd och gå”. Detta säger mig att under är sammankopplade med tro och
    syndernas förlåtelse.

    Förnyelse är att förkunna ett rent och fulltonigt
    evangelium. Då blir människor frälsta och under och tecken drar människor ännu
    närmare Jesus. Jag tror det är dags att låta bli att kasta pajer på varandra
    och i stället samlas kring en teologi som frälser människor in i Guds eviga rike.
    Inte bara samlas utan även tillsamman gå ut och göra alla människor till lärjungar.

    Jag ber uppriktigt om en förnyad gemenskap, vi är alla Guds
    barn som han köpt med sitt dyrbara blod.

    Göran Duvenett (ej känd)

  • stefanswrd

    Bo Westin,
    man bör komma ihåg att det är färre än 1 procent som läser denna blogg som skriver kommentarer. En annan kommentar – Lewi Pethrus var en stridens man, mer än någon kristen ledare idag, han var en samlande kraft, men mycket kontroversiell.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • stefanswrd

    Göran Duvenett,
    Jag tycker nog inte att jag ägnar mig åt pajkastning, utan försöker lyfta fram frågor som enligt min mening är mycket viktiga. Det vi nu diskuterar är frikyrklighetens eventuella framtid i Sverige, en viktig fråga enligt min mening.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • GoranDuvenett

    Diskussion?

  • westinbo

    Jag tror inte att jag är insatt i kyrkohistoria lika bra som du men tillåter mig ändå några reflexioner. Jag har uppfattat det så att det i en mening var lättare att vara kristen ledare på Lewi Pethrus tid beroende på att det var ett annat kulturklimat på den tiden. Då var samhället mer hierarkiskt och församlingsmedlemmarna förväntades visa respekt för pastorer. Idag är det absolut annorlunda. Fast inbördes kunde ledaren tvista vilket t.ex. ledde till brytningen med baptisterna. Men ibland är tvister nödvändiga för att det ska visa sig vem som håller provet, det står ju så i bibeln.

  • GoranDuvenett

    Att förmedla det bästa budskapet skriver Göran Skytte i sin
    Gästkrönika i tidningen Dagen.

    Min reflektion:
    Han tar upp det väsentliga i kristen tro.
    Nämligen vad som är kärnan i evangelium då han citerar
    Wilfrid Stinissen ”Jesu ord: Fadern själv älskar er.” (I dag är Guds dag sidan 58).

    Detta med Guds kärlek är inte så lätt att ta till sig och förstå betydelsen av.
    Kan det vara så att vi missat något som mystikerna vill förmedla. Det är inte något konstigt med den kristna mystiken.

    Wilfrid Stinissens definition på vad det innebär att vara mystiker
    hänvisar han till Gal 2:20 ”Jag lever, fast inte längre jag
    själv, det är Kristus som lever i mig” (I dag är Guds dag sidan 43)

    Kan det vara så att vi har glömt den första kärleken, eller
    inte har upplevt den fullt ut?

    Det andra som Göran Skytte pekar på är att Gud talar genom
    händelser.

    Kan det vara så att dessa händelser är en frukt av Guds
    kärlek som verkar genom oss? Wilfrid
    Stinissen uppmanar oss att ”Strömma med i kretsloppet”

    ”Jesus har inte talat om de gudomliga Personerna som om de
    vore orörliga gestalter vid sidan av varandra. Det finns ett ständigt
    pulserande liv inom Treenigheten, där var och en har sin egen uppgift.
    Fadern ger, Sonen tar emot och ger tillbaka. Anden förbinder, han driver Fadern och
    Sonen till varandra i ett ständigt pulserande kretslopp. (…) I Kristus är vi
    skapade till att dras in i deras kärleksutbyte.” (I dag är Guds dag sidan 50)

    Att komma till denna insikt tar tid som kristen. Vi måste
    varje dag klä av oss vårt ego tills bara Kristus finns kvar i oss. Om dagens
    kyrkoledare får detta klart för sig tror jag det andliga klimatet skulle radikalt
    förändras och människor skulle automatiskt dras till våra kyrkor.

  • gäst & främling

    Stefan

    Det är rätt så tyst här för att vara över 25000 besökare? hur räknas dom,
    räknas jag som en ny var gång jag går in och tittar om det har hänt något
    nytt? eller dom som har flera datorer (mobiler) i familjen eller på jobbet som
    går in och trycker på gilla på sig själva, min uppfattning är att sedan du
    startade med moderator så har dom som skriver minskat eftersom vi skriver till
    “dig” eller svarar på ett inlägg (hövligt och efter bästa förstånd)

    Det är bra när du ryter i mot det som är fel, det är inte fel att satsa på
    mission, men vi som ser hur trovärdigheten minskar i efk församlingarna vi har
    styrelsemedlemmar som kommit in i församlingen utan dop direkt från svk,
    banbarnen reagerar på att dom som lever som kristna inte får gå in i
    församlingen eftersom vi inte döper våra barn men deras juniorkamrater som växt
    upp i en annan miljö får komma in, jag menar att församlingarna måste vara
    konsekventa när det gäller dopet annars är dom inte trovärdiga, jag gick in och
    tittade på några efk församlingars hemsidor och där står att dom välkomnar den
    som har en annan dopsyn, grunden till detta är möjligen missionsskolor och att
    medlemsantalet minskar då kommer en rädsla att vi skall försvinna, men som jag
    ser det så kommer detta vara orsaken till ett ännu större tapp, jag själv ser
    hur barnbarn reagerar, och om dom inte kommer med i församlingen när dom är unga
    så är det stor risk att dom senare hittar en partner i en annan miljö och att
    allt sedan går i annan riktning. hoppas att du någon gång får lust att ta tag i detta.



Subscribe to Stefan Swärd