Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

En ny ledare i Världen Idag med fokus på församlingssyn, att vara en församling präglad av helighetslängtan och de omvändas gemenskap.

Hela idén med frikyrkan var att bygga en gemenskap av troende som lever i ett gemensamt liv i efterföljelsen av Jesus, och där omvändelsen och avskildheten från världen är en utgångspunkt för gemenskapen.

Lite polemik mot dem som vill vrida tillbaka klockan till före 1850.

  • Christian

    Många i svensk kristenhet vill uppenbarligen vrida tillbaka klockan ännu längre än 1850, ja, till före reformationen t o m. Vi ska nu alla åter bli katoliker. Tänk vilken enhet vi får säger de. Att RKK förkastar den evangeliska förståelsen av rättfärdiggörelsen genom tro (allena) och Skriften allena som rättesnöre för lära och liv spelar tydligen ingen roll. Reformationen var m a o onödig och Luther m fl hade fel eftersom Rom varken har ändrat eller kan ändra sina dogmer sen dess. Tänk så det kan bli!

  • Jonasq

    Jepp, det räcker att vrida tillbaka klockan till reformationen. 😉 Aldrig har evangeliet hörts så rent och klart som då.

  • westinbo

    Du skriver: ”När väckelsen efterhand tynade bort…” Egentligen borde församlingen leva i en kontinuerlig väckelse alltsedan anden utgjöts på pingstdagen för 2000 år sedan. Vad menar vi oftast när vi talar om väckelse? Jo, oftast handlar det om en flummig inställning om att helt plötsligt ska de som inte känner Kristus börja söka Gud och komma till våra kyrkor. Och helt plötsligt försvinner väckelsen. Men vet ni vad? De som är döda kan inte väckas. När människor blir frälsta är det en frukt av att de kristna börjar brinna för Gud och låter sig formas till villiga redskap för Gud. De som lever (kristna), som har ett andligt liv, men som sover, kan däremot väckas. Det finns en sund undervisning om tro som handlar om att vi ska överlåta oss till Gud, omvända oss från synden, låta Gud rena oss och sedan ta emot andens eld i våra liv. Sedan börjar vi leva i tro, vi vittnar för människor och ber för de sjuka mm. Tron är ett bärande element för att kunna leva ett kristet liv som efterföljare vilket Jesus talar om och bibeln bekräftar. Jag tror att många kristna sitter och väntar på en väckelse som helt plötsligt ska dyka upp som ett gudomligt ingripande och de tror att det är de icke-kristna som behöver väckas, inte de själva. Nej, det är dags att vi lägger fast definitionerna bakom begreppen vi använder och lämnar de ogenomtänkta tankebyggnaderna som är hinder för väckelse och syndares frälsning.

  • Jonasq

    Att ingen har fattat det där då. Bara att köra på det receptet så är väckelsen här ju!

  • SefastTronde

    Bra ledare i ViD!
    För att kommentera kommentarerna, och något av den till synes dominerande inställningen bland kristna idag: – Jag finner det märkligt, att när evangelium predikas så skall allt så ofta nagelfaras, analyseras och problematiseras med kritiska ögon. Visserligen finns det alltid något mer vi kan förstå, något mer vi behöver tänka på, något ytterligare vi behöver för att bli mer Kristuslika, men när man hör evangelium anser jag att man ibland även kan säga, Amen!

  • Jonasq

    Håller med dig helt och hållet. Det var det som var så tråkigt i den här Piensoho-grejen. Att man inte bara glädjer sig över evangelium!

  • Birgit Hedström

    Bra skrivet westinbo! Så sant!

    Allt gott!

    Birgit

  • Anders Gunnarsson

    Tänker Jonas/Christian på Luthers judiska/anabtistiska/papistiska tolerans? Eller Calvins totalitära statsstat eller Luthers kung Filips bigami eller Henriks polygami (efter att avrättat flera av de första fruarna)…

    En klocka som går fel, ska vridas tillbaka. Frikyrkan A. D. 1880 är det (nog) ingen som längtar till egentligen. Syndakatalogisk, antiliturgisk o navelskådande.

    Kyrie eleison

  • kennyh_widen

    Jag läser ofta skrifter från första århundradena, måste säga att de kyrkliga ledarna då med Igatios, Athanasios, Polykarpos och Crysostomos och Ireanus predikade ett fantastiskt och rent evangelium. Så vet inte hur mycket jag håller med dig.

  • Jonasq

    Absolut! Och som reformatorerna sa: ”Augustinus är vår!” Helt klart finns mycket fint och värdefullt hos kyrkofäderna. Men det finns också en hel del grumligt evangelium, stenhård lagiskhet och asketism där. Så det är en blandad historia. I mina ögon är reformatorerna långt mer konsekventa i att förkunna evangelium som glada nyheter. Jag tänker främst på Luther naturligtvis, men också Calvin, Bucer, Bullinger och andra.

  • PeJohansson

    Jo men visst har väl några fattat?
    Hur ser du på ”omvändelse” som begrepp respektive ”syndares frälsning” som begrepp?

  • Jonasq

    Som ett Guds verk av nåd från början till slut.

  • PeJohansson

    Har människan själv ingen delaktighet i detta?

  • Jonasq

    Jo, hon blir upplyst, född på nytt och ges omvändelse och tro som en gåva av Anden genom evangeliet. Hon blir då genom Guds nåd gjord villig att förtrösta på Jesus Kristus som frälsare och Herre. Hennes respons på Guds nåd är i sig ett nådesverk som är nödvändigt på grund av hennes syndafördärv och bortvändhet från Gud genom fallet.

  • Jonasq

    Det är kul det här, det låter som katekesens frågor och svar. Så här säger Luthers lilla katekes under Artikeln om Anden:

    5] Tredje trosartikeln – om den helige Ande och helgelsen

    Jag tror på den Helige Ande, en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse och ett evigt liv.

    6] Vad betyder det?

    Jag tror att jag inte av mitt eget förnuft eller av min egen kraft kan tro på eller komma till min Herre Jesus Kristus, utan den Helige Ande har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och bevarat mig i den rätta tron. På samma sätt kallar, församlar, upplyser och helgar han hela kyrkan på jorden och bevarar den i Jesus Kristus genom den rätta tron. I denna kyrka förlåter han dagligen mig och alla troende alla synder. Han skall på den yttersta dagen uppväcka mig och alla döda och ge mig och alla som tror på Kristus evigt liv. Det är visst och sant.

    I det svaret ser vi hur Luther och reformatorerna såg på omvändelsen, som ett Guds verk av nåd, inte ”av eget förnuft eller kraft” kan vi ens tro på Kristus. Det är ett Andens verk.

    Den senaste tidens diskussioner har gjort det väldigt klart att denna syn på frälsningen som ett nådens verk sitter trångt i vissa kretsar i svensk frikyrklighet,

  • Jonas Rosendahl

    Du gör det lite förenklat för dig jonasq med en sådan kommentar. Nu har jag inte lyssnat på Piensoho predikan och kan inte kommentera den i sig, och vill inte det heller. Däremot har jag märkt att ibland är det en form av evangelium ”light” som framställs där omvändelsen inte framträder tydligt och man skippar ord som dom och synd istället framställs Jesus mer som en vän och som vill oss väl.
    Det vill han också :-) men det finns ett pris att betala i efterföljelse men detta har under senare åt tonats ned i många sammanhang. Vi är många som märkt av det, och är man smågruppsledare så blir det ju så att säga under vårat ansvar livsstilsfrågorna hamnar. Då kan man ju ibland fråga sig om söndagspredikan har hjälpt eller stjälpt….
    Därav har jag ställt frågan som så många gånger, varför satsas det inte mer på lärjungaträning?

  • Nisse121

    Men om man förnuftmässigt och nådemässigt fått reda på vad som är heligt och helgat men inte förmår sig leva enligt den vägen. Synden känns för go helt enkelt. Ska man då bara vänta tills man får kraften till det? finns det inga val? – Att göra rätt även om det känns fel Jonasq? Hur ska man handla då?

  • Jonasq

    Vi är alltid ansvariga för våra val. Våra synder är alltid våra egna och vi bär det fulla ansvaret för dem. Och frälsningen handlar inte om att vi ”förnuftsmässigt” förstår att vi handlar fel, utan är ett djupt verk i våra liv som ger oss en helt ny livsprincip där vi börjar älska Guds vilja och hata synden. Och Anden verkar ”både vilja och gärning” i våra liv för att Guds vilja ska förverkligas i oss. Dock finns synd kvar hos oss ända tills vi blir förhärligade. Därför är vi beroende av förlåtelse och nåd varje dag.

    Och vi ska absolut ”göra rätt även om det känns fel”, bekämpa synden och stå emot den. Men även denna vilja och strävan är alltså ett verk av Anden och en konsekvens av att nåden fostrar oss kontinuerligt (Tit 2:12).

    Så att tro på ”nåden allena” handlar inte om passivitet eller att man tror att allt gott sker med automatik i oss. Men det handlar verkligen om att frälsningen och allt gott i våra liv är ett verk av Guds nåd från början till slut.

  • nisse121

    Men det fungerar ändå i någon form av samverkan. Jag står emot synden men inser att jag inte kan och därmed kastar mig på Jesus som ger nåd och kraft genom Anden. Hm det enda vi gör kanske är att kasta oss på Jesus som sedmera ger nåd och kraft……eller?

  • Jonasq

    Ja, det finns en samverkan i helgelsen, det är helt riktigt, även om Guds nåd hela tiden är den verkande principen, varförutan det inte kunde bli någon samverkan överhuvudtaget. Vi uppmanas om och om igen i NTs brev att fly synden och att låta Guds verk fördjupas i våra liv. Men utgångspunkten är alltid att Gud redan har verkat i sin nåd, att vi är ”i Kristus”, att Gud redan har gett oss sin Ande.

    Utgångspunkten är alltså alltid ett gudomligt verk i våra liv där Gud har väckt oss upp från ett tillstånd av att vara ”döda i våra synder och överträdelser” (Ef 2:1ff). Döda människor gör som bekant inte sig själva levande, det måste till ett mirakel för att döda ska få liv. Ett sådant mirakel verkar Gud genom evangeliet, endast genom att vi ”hör” de glada nyheterna. Då uppstår tro och omvändelse i oss genom Guds Andes verk (Rom 10:17).

  • PeJohansson

    Vad har då bekännelsen, trosbekännelsen och vittnesbördet, för del i det hela? Gick du inte lite fort fram här?

  • Hannu Ruokola

    Frikyrkligheten är i riktig kris. Sigfrid Deminger har visat det och det är flera och flera frikyrkliga, som har insett frikyrkans bräckliga grund och många frikyrkliga frågar om var det finns fast grund för tro och liv och samtidigt ser vi de frikyrkliga, som skapar ”nya väckelser” och sätter upplevelsen i centrum. Det är naturligt, att vi vänder oss tillbaka till våra reformatoriska rötter, där det finns liv och övernog! Här har man konstaterat väl, att det klara evangeliet har ALLTID funnits under kyrkans hela historia, men det trädde fram mäktigt i reformationen.
    Att Stefan Swärd vill få hit en frikyrklig väckelse är i all sannolikhet en from förhoppning, som kommer att slå fel. När det saknas seriös teologi och vägledning, kommer denna önskan aldrig uppfyllas. Det vore nyttigare för frikyrkliga att bekanta sig med de konservativa och bekännelsetrogna inom och delvis utanför SvK. Finns det inte möjligheter att de bibeltroende i frikyrkan skulle studera på Församlingsfakultet i Göteborg? Finns det inte möjligheter att samla de konservativa kristna i vårt land på en fast bekännelsegrund? Då skulle det bli goda predikningar i kyrkorna, väckelse kan ingen lova, det är Herrens, men många frikyrkliga har sprungit efter alla fenomen och genomtrötta på allt experimenterande, vänd tillbaka till trons friska rötter i reformationen!

  • Jonasq

    Tänk att jag blev en sådan frågelåda här. Vad missade jag menade du? Vittnesbördet är detsamma som evangeliet om Jesus Kristus, det är genom det budskapet Gud frälser människor. Det budskapet föder sedan vår egen bekännelse om Jesus som frälsare och Herre. Vad menar du med trosbekännelse, är det detsamma som ”bekännelsen” för dig? För i sådana fall svarade jag ju på det också här.

    Men om du med trosbekännelsen menar ett bejakande av hela den kristna trosläran, till exempel i form av den apostoliska trosbekännelsen, så ser jag det som något som den kristne växer in i genom att delta i gudstjänst och kristet liv. Kyrkan har redan en bekännelse av sin tro och den står fast. Att växa som kristen innebär också att växa i förståelse och delaktighet i denna kyrkans tro.

    Fast jag kanske missuppfattade dina frågor?

  • Carl_Lindahl

    Jag vänder gärna tillbaka till rötterna i reformationen. Den radikala reformationen, som inte behövde statens hjälp utan spreds av människor som gick i Jesus fotspår. Svenska Kyrkans bekännelseskrifter fördömer vederdöparna, som menar att spädbarn inte blir frälsta genom dopet, och att staten inte har rätt att använda ”svärdet” för att straffa brottslingar med döden, eller att Jesus lärjungar inte kan kriga. Så just de rötterna känner jag mig inte särskilt lockad att återvända till.

    Jag är ju vederdöpare.

  • Carl_Lindahl

    Polygamin i Münster var ju annars rätt trevlig, eller pornokratin i Rom :) I bästa fall lär vi oss av historien.

  • Anders Gunnarsson

    Ja eller så är det enda vi lär av avfallet i historien att vi inte lär oss något av historien.

    Betänk att vi i Kyrkan ser ner på de totalt genomruttna påvarna (Luthers samtida var rätt rutten, men exkommunicerade hela anglikanska kyrkan pga ett omgifte). I protestantismerna är dock Luther, Henrik o Olof Pettersson hjältar…

    Christe eleison

  • Anders Gunnarsson

    Vem menar att spädbarn blir frälsta genom enkom dop?

    Låter som en halmgubbe…

  • Anders ffg Gunnarsson

    Hannu

    Mig veterligen är SvK proppfylld av avhoppade frikyrkliga. Det kanske just är hennes problem… :-(

    Mvh
    Anders fd ffg:are med många pingstvänner på loftet.

  • Hannu Ruokola

    Den reformation, som jag menar är den evangeliska, som representeras av Luther och Calvin. Dessa har påverkat och fortfarande påverkar oss. Samt som knyter an kyrkans historia. Det har alltid funnits sekter och svärmare i utkanterna med sina egna läror. Du får släppa din trångsynthet. Jag pratar av egen erfarenhet. Angående dopet, tillhör du en riktig baptistförsamling, som anser att det baptistiska dopet är det ENDA rätta? Idag finns knappast sådana baptistkyrkor, utan man accepterar dopet oavsett tidpunkten och då blir vuxendops ivrande meningslös eller hur? Jag har vägrat vapen, men jag har hjälpt militären genom skatten! Och jag har kunnat hjälpa i samhället för att andra kan kriga, så att jag inte nådde till idealet tills jag läste Guds Ord och förstod, att varken GT eller NT är emot militär verksamhet och militära yrken.
    Vem går i Jesu fotspår? Luther? Calvin? Balthasar Hubmaier? Menno Simons? Det är vågat av dig påstå, att anabaptisterna gick i Jesu fotspår och inte de evangeliska reformatorerna!
    Det är kanske bäst att du får fortsätta med din jakt efter anabaptistiska ideal tills du får vidgade vyer som jag och inser den evangeliska reformationens betydelse även för dig!

  • Jonas Rosendahl

    Jag tror knappast du beskriver frikyrkan före 1880 som du påstår dig göra. Vi talar snarare 1940 och framåt och pingströrelse.
    Om du tvivlar på fin undervisning från frikyrkligt 1850 tal så finns skriften pietisten utlagt till vissa delar på projekt runeberg.

  • Nisse121

    Jag trodde du var en frågelåda. Du heter ju Jon(asq) ;). Dessutom är du grymt kunnig. Tack för svar.

  • Jonasq

    Ha, ha! Tack för vänliga ord. Roligt om jag kan bidra med något.

  • Anders Gunnarsson

    Jonas

    Rosenius är väl knappast frikyrklig, möjligen överpietistisk.

    Vet du att Emil Gustavsson (EFK) tykte det var en synd att skratta. :-)

  • PeJohansson

    Hur blir människan, ganska nöjd med sitt liv, medveten om att egentligen så är jag inte annat än en usel syndare? Kuriosa att nämn så var jag på husförhör ett antal gånger i min ungdom, mensom synes utan verkan.

  • Jonas Rosendahl

    Det finns väl ingen predikant som så stödde konventiklar och kolportörsverksamhet och som stöttade lekmannarörelsen så mkt som Rosenius, dessutom var han ju i centrum av den som lekmannapredikant själv. EFS köpte sedermera Betlehemskyrkan som byggdes av George Scott ( som också startade pietisten ) och det var vårt första frikyrkotempel, så att inte benämna Rosenius som frikyrklig?
    Det jag anar kan förbrylla något är att Rosenius likt flera av giganterna inte ansåg sig vara en utomkyrklig rörelse
    En del kanske tror att de frikyrkliga helt tog avstånd från sv kyrkan och det arv som fanns, men så är inte alltid fallet. Rosenius såg sig inte som separatistisk och det finns noterat att han var nogrann med den ståndpunkten.. Förmodligen såg han sig som en förlängd arm av sv kyrkans verksamhet där lekmannarollen hade en självklar plats vid sidan av ämbetena.

    Detta framkommer i en årsberättelse i närheten av 1860 talet i EFS där man ställer sig frågan om man kan samarbeta med präster? ( tokrolig fråga va? )
    och man kommer fram till att det är fullt möjligt om de har ”andans sinne”.

    Tycker det är en bra fråga och som kyrkoledare kan ställa sig idag också, vilka ska man samarbeta med? De som har ”andans sinne”.

    Men spänningen mellan lekmannarörelsen och ämbetena, präster och biskopar var stor i detta land, rent juridiskt var det ju olagligt det man sysslade med och det fick konsekvenser, men Rosenius och andra accepterade aldrig att deras verksamhet var olaglig, man tyckte sig ha rätt! Och rätt fick de efter många, många år – 1951.

  • Jonasq

    Den frågan är lite speciell eftersom den vetter mot den personliga själavården. Hur vara förnöjsam i livet trots medvetenhet om alla mina synder och tillkortakommanden? Om det är något särskilt som trycker oss så kan det vara befriande att lätta mitt hjärta inför en erfaren kristen. Jag kan bara här ge några generella tankar utifrån evangeliet.

    Vi har så lätt som fallna människor att antingen hänge oss åt hybris eller åt överdriven syndamedvetenhet. Ingen av de attityderna återspeglar verkligheten utan är förvrängningar av den. När vi har blivit stolta och känner oss oberoende och självtillräckliga behöver vi påminnas om vår syndfullhet och brist genom Guds lag. Vi behöver inse att vi levt i en bubbla av overklighet, att till och med våra bästa föresatser är märkta av synden. Den insikten är dock bara förutsättningen för vårt helande. Botemedlet i sig är alltid evangeliet, de goda nyheterna att Kristus har burit alla mina synder och brister på korset och att hans verk är fullbordat. Jag får ta emot detta genom Ordet och Herrens måltid, vecka efter vecka genom livet.

    Men den andra attityden, den där jag känner mig som en liten mask som inte är någonting värd och som aldrig kan göra något rätt, är inte heller sann. Även den är en bubbla av overklighet där jag har min blick fäst på mig själv och min brist istället för på Jesus Kristus och Guds nåd. Jag får då påminnas om att Gud ”inte ständigt går tillrätta med mig”, att han ”tänker på att jag är stoft”, och att hans kärlek till mig inte är beroende av hur väl jag lever upp till helighetens alla krav, utan är villkorslös och evig. Jag får påminnas om att Kristus dog för mig ”medan jag ännu var syndare” och att jag inte har någonting att bidra med till min frälsning, att allt är nåd från början till slut. Och hur illa ställt det än verkar vara med mig så får jag veta att ”där synden överflödade där överflödade nåden ännu mer”. Jag kan aldrig sjunka så lågt att inte Guds nåd och barmhärtighet kan komma åt mig och hela och upprätta mig.

    Jag tror att alla uppriktiga kristna i tider kan hamna i det ena eller det andra av dessa diken. Men det finns också en väg rakt fram där mitt fokus varken är min egen moraliska förträfflighet – självbedrägeri – eller min egen synd och uselhet, utan vad Gud har gjort för mig i Jesus Kristus. Detta fokus på evangeliet och Guds stora nåd hjälper mig från min egen inkrökthet i mig själv och får mig att glömma mig själv. Verklig salighet är inte att ständigt måna om mig själv, varken mina bedrifter eller mina misslyckanden, utan att leva i självförglömmelse. Salighet är att våga förtrösta på att Kristus är nog för mig, att Guds nåd alltid räcker och att Gud inte ger upp med mig utan leder mig i sin kärlek, godhet och vishet.

    Jag hoppas att den vägen är och förblir din väg, PeJohansson, Kristus är även för dig utgiven.

  • Anders Gunnarsson

    Jonas

    Jag kan min frikyrkohistoria (allt för) väl. Inget av det du skriver är nyhet för mig.

    Dock räknas varken BV/ELM eller EFS som frikyrkor. De är lågkyrkliga väckelserörelser. Jag vet skillnaden mellan dem o baptismen/SAM/SMF osv.

    Frikyrka är de samfund som är fria (från statskyrkan). Så i strikt mening är t o m SvK o Kyrkan ”fria kyrkor” (i realiteten är det annorlunda).

    Av hävd är det dock bara baptister, missionare o dyl som hamnar under frikyrkliga.

    Pietister är ni allihopa o antiliturgiskheten sitter i väggarna hos de flesta kristna i Svedala under 1900-talet. Och sånt blir lätt soffkristendom o navelskådande. Vi mot världen. Vi o dom. Det är hela pietismens tragiska problem.

  • Jonas Rosendahl

    Apropå navelskådande så kan väl ändå både du som katolik och jag som pietist ändå ge de frikyrkliga lite erkännade för att vara storsinta. Båda du och jag hade ju varit utkastade ur landet om det inte vore för de frikyrkligas kamp i andra kammaren för religionsfrihet.

    Sedan drar du gränserna alltför formellt i mitt tycke. Förstod du min poäng? Om jag uttrycker det såhär då:
    Bara för att människor levde på 1800 talet var de inte mindre intelligenta än att de förstod att inte göra självmål frivilligt.

    Varför skulle Rosenius hävda att han tillhörde en utomkyrklig och därmed enligt lagen en icke kyrklig rörelse och på så sätt frivilligt gå in i fångvagnen för transport till gränsen?

  • westinbo

    Jag märker att det finns ett behov att bredda resonemanget kring väckelse så därför kompletterar jag mitt tidigare inlägg och inkluderar det gamla efter. Jag talar mycket i bilder men hoppas att läsaren förstår.

    Väckelser har alltid börjat med att människor hungrat och
    törstat efter Gud, som en torr mark som längtar efter vatten (vattnet är en
    bild på den heliga ande, DHA). Många kristnas hjärtan är fulla av Guds ord, vi
    har lyssnat på många predikningar, men ska vi få se öknen blomma behövs det
    regn från himlen. När människor ber och söker Gud börjar saker hända i
    andevärlden. Världen som inte känner Gud hungrar och törstar också efter Gud
    men förstår oftast inte att de saknar det förlorade paradiset. Gud
    svarar med att göra troende människor brinnande i den helige ande.

    Vi har många gånger sett början på en väckelse, likt ett
    andligt blixtnedslag, med inte förstått det. Vi har inte lagt ved på elden
    och den har slocknat ut. Vi har själva ätit oss mätta på frukterna från den
    gudomliga grönskan men inte medvetet lagt undan utsäde till att så ut på nytt i obesådda åkrar, vi
    har inte kultiverat och brukat lustgården och därför har väckelsen ”falnat”. Vi
    har gjort starka känsloupplevelser men inte förstått att underhålla bevattningskanalerna
    och vi har inte brutit ny mark till att beså. Vi har blivit bekväma och tappat
    fokus och uppmärksamhet, vi har inte förvaltat väckelsen. Ge så ska ni få och
    så ut så ska ni få skörda! Gud vill att vi ska leva i en bestående väckelse.

    Vi ska inte längre lämna ”troslivet” till enbart pastorerna; det är tid för det allmänna prästerskapet att komma i rörelse. I kyrkorna ska vi tillbe och lovprisa Gud och sedan ska vi som kanaler leda livet ut i samhället för att beröra världen, och till att handla i tro likt Jesu lärjungar som Jesus gav
    auktoritet och makt att driva ut onda andar, uppväcka döda och till att vara
    kanaler för hälsa och liv. Vi behöver samtidigt vara metodister, pingstvänner,
    helgelseförbundare och frälsningssoldater (m.fl.) i deras mest positiva
    bemärkelser på en och samma gång. Ibland framstår vi mer som diskussionsklubbar
    som inte förstår allvaret.

    Du skriver: ”När väckelsen efterhand tynade bort…” Egentligen borde församlingen leva i en kontinuerlig väckelse alltsedan anden utgjöts på pingstdagen för 2000 år sedan. Vad menar vi oftast när vi talar om väckelse? Jo, oftast handlar det om en flummig inställning om att helt plötsligt ska de som inte känner Kristus börja söka Gud och komma till våra kyrkor. Och helt plötsligt försvinner väckelsen. Men vet ni vad? De som är döda kan inte väckas. När människor blir frälsta är det en frukt av att de kristna börjar brinna för Gud och låter sig formas till villiga redskap för Gud. De som lever (kristna), som har ett andligt liv, men som sover, kan däremot väckas. Det finns en sund undervisning om tro som handlar om att vi ska överlåta oss till Gud, omvända oss från synden, låta Gud rena oss och sedan ta emot andens eld i våra liv till att leva och tjäna i tro på Guds löften, vi vittnar för människor ber för de sjuka mm. Tron är ett bärande element för att kunna leva ett kristet liv som efterföljare vilket Jesus talar om och bibeln bekräftar. Jag tror att många kristna sitter och väntar på en väckelse som helt plötsligt ska dyka upp som ett gudomligt ingripande och de tror att det är de icke-kristna som behöver väckas, inte de själva. Nej, det är dags att vi lägger fast definitionerna bakom begreppen vi använder, identifierar och lämnar de ogenomtänkta tankebyggnaderna som är hinder för väckelse och syndares frälsning.

    Fullt medveten om mina egna tillkommakortanden men i förtröstan på Guds nåd och förmåga att skapa redskap till att tjäna honom publicer jag dessa ord i förhoppning att de ska nå ut till många läsare.

  • Anders Gunnarsson

    Jonas

    Jag förstod dig.

    Förstår du mig. En rörelse som har samlingar i missionshus, men låter prästen sköta sakramenten (i detta fall dop + nattvard) kan inte lätt betecknas som frikyrka.

    F ö är motarbetandet av lutherskt statskyrkosystem alltid beundransvärt. Kyrkan gjorde vad den kunde på 1500-talet o även under 1800-talet. Läs om Kyrkans historia under 1800-talet. Drottning Josefin o St Eugenia o utvisandet av några kvinnor som konverterade o klosterlivet (som var förbjudet – men blomstrade ändå – in på 1970-talet) talar sitt tydliga språk.

    Isolation o att Kungen bestämmer religionen är en efterreformatorisk ide…

    ”Förlorarnas historia” rekommenderas. Alla förlorade i den Svenska ”deformationen”. Bildning, sjukhusväsende, skola, kulturliv, frihet, osv försvann.

  • Jonas Rosendahl

    Jag skrev inte heller att EFS var en frikyrklig rörelse. Men jag stannar där.

  • PeJohansson

    Matt. 28:18ff, kallas väl missionsbefallningen om jag inte minns fel, vem ska gå ut?
    Är detta enbart en text för samtida apostlar eller gäller den även troende idag? Det känns inte riktigt som det är någon som får kraft ur att så fort glädje inträder påminna sig om att egentligen är man en syndare och därtill inspiration att gå vidare?

  • Jonasq

    Missionsbefallningen gäller såklart alla kristna. Den kan ses som en sorts sammanfattning av vad som är kyrkans uppdrag. Predika evangeliet, göra lärjungar och bygga Kristi kyrka över hela jorden.

    Din sista mening förstår jag inte riktigt. Menar du att förståelsen om vår egen synd hindrar inspirationen att ge budskapet vidare? Det vore förvisso sant om det stannade där. Men att inse sin synd är ju bara förutsättningen för att man förstår sitt behov av befrielse och förlåtelse, som Gud så generöst har skänkt oss i Kristus att ta emot i tro.

  • PeJohansson

    Jo, men jag vill nog mer luta åt att det är i nöden, måhända pågrund av synden, likafullt som i synden som vi blir tilltalade av Herren

  • Jonasq

    Jag tror inte att jag riktigt förstår frågan. Vad är det för ”men” du känner att du vill resa inför vad jag skrivit? Du kanske kan utveckla? Å andra sidan har vi kanske tagit upp lite för mycket plats här redan.

  • PeJohansson

    Tackar.

  • Carl_Lindahl

    Halmgubben är Augsburgska bekännelsen i så fall: ”Likaså fördöma de vederdöparna, som mena att barnen icke bliva frälsta genom dopet”(fritt ur minnet)

  • AlmaM

    Precis! Fäst dina ögon på Jesus i stället! Tack för dina sanna ord om nåden och dess (o)ordning!

  • AlmaM

    Här måste jag ge dig rätt, fast vi ofta inte tycker likadant. Man måste sluta vara så självcentrerad, denna process som kallas helgelse där Jesus och min medmänniska blir intressantare och jag själv blir mindre intressant är så nödvändig!

  • AlmaM

    Rosenius , Leastadius och Schartau ville, liksom Lewi Pethrus vara kvar i den allmänneliga svenska kyrkan och tjäna den och väcka den. De ville inte svika den majoritet som nåddes av SvK för att gotta sig i sitt minoritetsgetto av ”perfekta” troende. De trodde att Jesus inte vill ha splittring utan enande kärlek som står ut med olikheter i tolkningen till dess han kommer åter i härlighet! Även PP Waldenström hoppades på det men tyckte att det inte var möjligt pga SvKs agerande.



Subscribe to Stefan Swärd