Mitt och min familjs liv har varit traumatiskt senaste 1,5 dygnen. Vårt första barnbarn, lilla Esther Louise, föddes i går morse på Ullevåls sjukhus i Oslo.
Allt gick bra tills navelsträngen skulle klippas av. Då ska ju babyn börja andas själv inom loppet av några sekunder. Detta fungerade inte, utan läkarna fick göra sekundsnabba insatser. Lilla Esther Louise hamnade direkt på intensivvården med andningshjälp.
Där befinner vi oss nu. Detta är oerhört traumatiskt för föräldrarna Simon och Deborah, men för alla oss anhöriga. Vi vet fortfarande inte exakta tillståndet, men det har gått bra, och det finns goda möjligheter att detta ska utvecklas bra. Men hon svävade mellan liv och död under någon minut direkt efter födseln.
Tacksam för stöd i förböner. Känslomässigt är man lika engagerad som morföräldrar tror jag, som om man vore förälder. Jag gråter inte ofta, men har gjort det en hel del senaste dygnet.