Nu är jag på den New Wine ledarkonferens som just nu pågår i Stockholm, och som vi i Elimkyrkan arrangerar tillsammans med Korskyrkan och Citykyrkan. Vi håller till i Citykyrkan som har de största lokalerna. Just nu undervisar Randy Clark om Andens gåvor. Han berättar om att i hans icke-karismatiska bakgrund inom amerikansk baptism Andens gåvor tolkades om, till att ges andliga tolkningar, eller bara uttrycka mänskliga förmågor. Profetia blev predikan, kunskapens ord blev naturlig kunskap och förmåga att uttrycka den, visdomens ord blev naturlig visdom man kan förvärva genom erfarenhet och utbildning. Helandeundren ges andliga tolkningar, en blind som får sin syn, det blir detta att Gud öppnar människors andliga ögon.
Enligt Clark tappar man då hela den övernaturliga dimensionen av kristendomen. Andens gåvor är nådegåvor, det är Guds nåd som är verksam.
Clark konfronterar väldigt tydligt avmytologisering av kristendomen som liberala teologin bidragit med, att vi tappat tron på att änglar, onda andar, Andens gåvor, under och tecken, djävul etc. existerar, och allt detta ges naturliga omtolkningar som passar tidsandan i moderna tidevarvet. Men Clark konfronterar också mot riktningar i bibeltroende amerikansk fundamentalism som omtolkar Bibeln och t.ex. hävdar att Andens gåvor inte är verksamma idag. De hamnar i vissa frågor i samma slutsatser som de avmytologiserande liberalerna hävdar Clark.
Randy Clark förenar en mycket bred kyrkohistorisk skolning med en förmåga att förlösa tro på helande och Guds övernaturliga ingripande. Han berättar om hur helandetjänsten och tron på helande återupplivades i amerikansk kristenhet under senare delen av 1800-talet, och det var kristna ledare från olika protestantiska samfund som drev på detta. Bland annat växte det fram en betoning på betydelsen av Guds löften, Guds ords slutsatser om helande, och att lita på vad Gud har sagt. Detta inträffade långt före att pingstväckelsen bröt igenom.