När Lennart Thörn, då nybliven lärare på ÖTH, på 1970-talet brottades med frågan hur man skulle förhålla sig till bibelvetenskapliga metoder så var det framför allt en bok som kom till hjälp för hans del, nämligen The Bible and Criticism av George Eldon Ladd (Eerdmans, 1967):http://www.amazon.com/Testament-Criticism-George-Eldon-Ladd/dp/0802816800Om man vill ta del av Thörns egen redogörelse för betydelsen av Ladds bok och skolans utveckling så går det bra att ladda ner från ÖTH:s hemsida en skrift ”Finns det en evangelikal exegetik?” (ÖTH-rapport nr. 21) från följande länk (fritt att ladda ner):

http://www.orebromissionsskola.se/download.do?ug=Administrator&f=oth-rapport-nr21.pdf

Thörns uppsats börjar sidan 7 i denna skrift.

Jag tycker det där var en mycket bra tanke och synpunkt i denna långa debatt! 

Jag kommer att tänka på den evangelikale teologen John Stotts liv och karriär. Göran Janzon skrev om honom:

”Stott återkom ofta till uttrycket ’Det dubbla lyssnandet’ eller som den amerikanska titeln på hans stora bok om
predikan uttryckte det, Between Two Worlds (1982). En predikant står mellan två världar med uppgift att slå en
bro mellan dem. Han eller hon måste lyssna åt bägge hållen, till Guds ord, bibelordet, och till det moderna
samhällets röster. Bara då kan predikanten kommunicera ’the Word to the World’.”

Hejsan, ja, visst kommer arkeologi in på ett litet hörn också. Vi är inte oense om själva rullen (eller rullarna från Qumran), eller Jesajas trovärdighet som profet. Den fråga som diskuterats var  hur boken kommit till (hundratals år tidigare än de handskrifter som bevarats). Har Jesaja skrivit hela boken, eller endast första delen (kap. 1-39). För min egen del har detta inget med att jag inte tror på profetia att göra. Jag läser t ex Jesaja 53 som en fantastisk profetia om Messias, Jesus. Orsaken är snarare att 40-66 skiljer sig åt på många sätt från 1-39. Jag har refererat till den konservative forskaren Allen Ross (hans introduktion är tillgänglig på nätet) här flera gånger. Han, liksom Seth Erlandsson, försvarar bokens enhet, men samtidigt är han ödmjuk nog att inse att frågan är komplicerad, och att det inte är en central fråga för hans kristna tro. Jag tycker att man kan börja i den änden, i en ödmjuk attityd.

För många är det oerhört viktigt att Mose har skrivit de fem moseböckerna i sin helhet. Då har jag ställt frågan om han också har skrivit om sig själv det som står i 4 Mos 12:3,  3Men Mose var en mycket ödmjuk människa, ödmjukare fanns inte på jorden.För många skulle det vara svårsmält att Mose skrev så om sig själv. En del kanske svarar, det där är bara ett litet ”redaktionellt inskott”, kanske liksom berättelsen om Mose död i slutet av 5 Mos, dvs. man accepterar att Mose inte har skrivit precis vartenda ord av Moseböckerna. Det tycker jag är en bra början till en mer ödmjuk hållning som handlar om att lyssna på texterna själva. En sådan ödmjuk hållning möjliggör kanske ett fortsatt samtal. För mig raseras inte bibelns trovärdighet av att en del bibelböcker har en komplicerad tillkomsthistoria. Jag behöver inte heller reda ut denna tillkomsthistoria till punkt och pricka. Detta är inte alls en frälsningsfråga. Inte heller är det något jag skulle få för mig att predika över i en församling. Däremot så är det bra att ha en genomtänkt bibelsyn, och att kunna ge människor besked. För en del är det viktigt att söka svar på sådana svåra frågor, medan för en del andra är det helt oviktigt… För min egen del var det mötet med Jesus som var avgörande när jag blev en kristen – även om jag hade alla möjliga och omöjliga frågor om tron. ”Teologin” kommer sedan, och den, liksom bibelsynen är ett ”arbete pågår” om du förstår vad jag menar. Jag blir aldrig färdig med allt detta. Jag förstår inte allting, även om jag gärna skule vilja.

Kanske att ”god lutheran” inte är en så bra betäckning på Seth.

Eller kanske det är en bra grej att kunna bli ovän med alla om man ska vara Luther trogen…

Ja. Fast det utmärkta Stott-citatet har väl inte någon relevans för just synen på bibeln (det kanske du inte menar heller)? Jag menar: även en väldigt bibeltrogen person kan faktiskt vara intresserad av andras synpunkter, socialt begåvad och så vidare. T.ex. Stefan Swärd ;o) Eller, faktiskt, Bibeltrogna Vänners grundare Axel B Svensson, vars välskrivna redogörelse för konflikten med professor Kolmodin, se http://www.logosmappen.net/uppbyggelse/bocker/efs-bv/index.html,  faktiskt är av stort intresse, oavsett vems bibelsyn man delar. 

Jag tänker att Kolmodin kanske är lite som Greger Andersson och du Tommy, väldigt bibeltroende och ”konservativradikala” om man jämför med samtida liberalteologer men ändå med vissa mer eller mindre uppseendväckande öppningar mot vad vissa upplever som ”rationalism”, rätt eller fel. EFS blev ju efter 1911 men framför allt efter 70-talets bibelsynsdebatt med Torsten Nilsson i spetsen ganska kluvet i sin attityd till bibeln… vi får väl se hur det går i EFK… säger Andreas Holmberg som idag berättat för miniorerna i Enånger om Noas ark (hur det nu var med den…) 

Jag tror inte alls debatten handlat om det som du anger – dvs. synen på den moderna bibelforskningen och dess metoder. Alla, även Erlandsson, tycks ju godta historiska resonemang även om man kommer till skilda resultat. Debatten har snarare handlat om hur vi ska agera om bibelforskningens ”resultat” går emot teologin (bibelsynen). (Detta leder i sin tur till frågan om hur centralt t ex Jesajas författarskap är för vår bibelsyn och varför just detta skulle vara så viktigt?) Är det en rimlig hållning att säga att vi läser historiskt (med de metoder som gäller för detta) men bara i den mån denna forskning inte oroar våra redan antagna ståndpunkter?  Kan bibelforskningen tillåtas att t ex visa att ”sanningen om skriften” är (hypotetiskt) att hela Jesajabok inte går tillbaks på en Jesaja eller måste en ”evangelikal” bibelforskare ha sina resultat klara redan när han/hon börjar sin historiska forskning? Vilken tyngd har teologiska argument i en historisk diskussion?

En annan fråga har gällt bibelforskningen som sådan. Detta är ett metakritiskt resonemang som jag i stort sett sympatiserar med, även om jag tycker att det också måste föras på ett rättvist sätt.

I nästa led är frågan vilken betydelse den historiska forskningen ska ha för kyrkan med dess förkunnelse och dess teologi.

Dessutom har debatten handlat om, i alla fall för min del, i vilken mån den konservativa bibelsyn (som vissa här säger går tillbaks till Jesus själv) är ett barn av en viss tid. Jag tror att den är det och att den därför kan behöva omprövas. Särskilt så, om denna bibelsyn med dess föresatser inte säger sanningen om texterna och därmed skapar en dissonans mellan konservativas bekännelse om texten och det de faktiskt ser när de kommer till texterna. Detta kan, om jag har rätt, leda till att man skapar tolknings/förkunnelsemetoder för att lösa dissonansen eller att man löser den genom att helt enkelt sluta läsa texterna. I det senare fallet står vi med en enorm klyfta mellan bekännelse och bibelbruk.

Greger Andersson

Hej Andreas, Stottcitatet anknyter helt till det inlägg från Jonasq som handlade om bibelbruket i predikstolarna, och vikten av att ta texterna på stort allvar och försöka kontextualisera dem till vår verklighet idag – det är en aspekt på bibeltrohet som gärna glöms bort, och det håller jag med om. 

Där håller jag med Jonasq. Kyrkan/samfundet har ibland en viss sorts etikett men det som predikas är ibland just den moderna blandning av allmänt snusförnuft och valfria bibelverser som stöder min tes från dagen. Vilket inte alls behöver gå hand i hand med samfundets/kyrkans i övrigt teologiska hållning.

 Som jag uppfattar Luther så vill inte han att vi ska titulera oss efter hans namn. Om vi hade Luther framför oss idag tror jag att han med tydlighet sagt till oss att endast söka titeln Jesu lärjungar. Eftersom Luther vill(e) att vi ska hålla oss vän med Jesus och varandra för det som Jesus gjort för oss.

När Nils Olov och jag skickade in den första insändaren i världen idag så fanns en uttrycklig önskan att de andliga ledarna skulle syna den utbildning som sker vid våra frikyrkliga lärosäten. Vi tyckte under bibelsynsdagen att det framkom så pass tydligt att en förskjutning hade skett. Detta har sedan dementerats kraftigt av företrädare från ÖTH. Vidare så har det utmynnat i en teologidebatt kring bibelsyn och författarskap. När jag skrev om Jesaja boks författarskap antog Greger det som en antydning att om man nu hävdar en författare så går det inte att få godkänt så skrev Greger ungefär ” om du kan komma med giltiga argument” vilket ju i praktiken i ÖTH värld och vad som vidare framkommit i debatten inte finns. Sakliga argument till det Seth skrivit saknas istället väger man in andra perspektiv i debatten ” vad spelar det för roll den bibel vi har är ju inspirerad såsom den är” eller ” för min tro spelar den ingen roll – det är ingen frälsningsfråga” och sedan har analogier försökts göras med kvinnligt ledarskap där synen förändrats osv. 

Fortfarande kvarstår den faktum att vi fortfarande efterlyser en genomsyning. Det kan inte vara oproblematiskt när flertalet märker hur en förskjutning sker i bibelsynen och frågan är vad den ursprungligen kommer ifrån? Jag vill inte enbart tolkas här som en misstänkligörare mot ÖTH, jag önskar av hela hjärtat att detta ärorika lärosäte ska få ha betydelse för nästa generation, men kan samtidigt inte bortse ifrån att från min egen rörelse utbildas pastorer för kommande generation där osäkerhet kommer att finnas kring författarskap och historicitet. 

Vad som är vidare intressant är ju också Högskoleverkets avslag av ÖTH ansökan för magisterexamen i exegetisk teologi / text och tolkning . Detta faktum i sig kanske inte är lika intressant som högskoleverkets resonemang. 
http://www.hsv.se/download/18.1dbd1f9a120d72e05717ffe3770/641-5990-08+oth+exegetik.pdf

För det första anser de sakkunniga som högskoleverket använt sig av att ” lärarkompetensen och
lärarkapaciteten i

exegetisk teologi är tillfredsställande” Det vill säga normalbetyg.

De sakkunniga har även åsikter om att det är ett uttalat kristet lärosäte. Det framställs som ett problem att man samarbetar med PTS till exempel och man menar att det kan äventyra skolans akademiska kvalitet. 

” Örebro teologiska högskola har en bred

ekumenisk bas men utbildningsmiljön är uttalat kristen och
präglas av det nära

samarbetet med Skandinavisk Akademi för Ledarskap och
Teologi (SALT), Nodakademin, Missionsinstitutet och Pingstförsamlingarnas
Teologiska Seminarium,

som ger utbildningar på icke högskolemässig nivå. Det kan
äventyra säkringen av

den akademiska utbildningens kvalitet vid Örebro
teologiska högskola”
De pastorala momenten – vad de nu menar med det men kan vi gissa? – vill de ska åtskiljas på ett tydligt sätt från den akademiska utbildningen. 
”Det är också önskvärt att de pastorala momenten i
poänggivande

kurser inom Församlingsteologi på ett klarare sätt skiljs
från den allmänna

högskoleutbildningen för att säkra kvaliteten i den
senare”Från ÖTH har också via denna debatt på bloggen lyft fram det viktiga i att det finns en församlingsförankring och det har ju uttryckts en oro från någon här att den inte skulle finnas vilket dementerades av en student. Högskoleverket tycks inte se oproblematiskt på de praktiskt kyrkligt orienterade kurserna.”Vidare ser Högskoleverket kritiskt på att det inte föreligger
någon tydlig separation mellan de

praktiskt kyrkligt orienterade kurserna och de rena
högskolekurserna vid Örebro

teologiska högskola”De metodiska ansatserna ser också högskoleverket problematiskt på: ”Inom exegetiken vid Örebro teologiska högskola råder ett
problematiskt

förhållande ifråga om de metodiska ansatserna, då de
akademiskt kritiska

metoderna och de andligt-meditativa tolkningarna, de s.k.
lectio divina

tolkningarna, läses inom samma kursblock. Här sker en
sammanblandning av

akademisk och pastoral läsning, som för präst- och
pastorsutbildningen säkert är

relevant men ur akademisk synpunkt sett är problematisk

”Ur akademiskt synvinkel anser man alltså det vara problematiskt med pastoral läsning och akademisk läsning. Frågan är vad det får för konsekvenser för pastorsutbildningen om man nu skulle ”rätta sig i ledet” för att behaga högskoleverket?När det gäller de uppsatser som skrivs på ÖTH så finns också synpunkter: ”De prov på uppsatser som bedömargruppen

tagit del av visar en växlande kvalitet men urvalet är för
litet för att vara underlag

för säkra slutsatser. ”Man kan undra vad är det i kvaliten som inte är bra för högskoleverket? Ordningen på skolan finns det synpunkter på också, men det kan väl falla under ”allmänt gnäll” som säkert finns här och var på skolor.”Dessa oklarheter gällande delegationsordningen är
problematiska eftersom

det leder till dålig kvalitetssäkring. ”Församlingsteologi tycks också högskoleverket ha problem med: ”Det är också önskvärt att de pastorala momenten i
poänggivande

kurser inom Församlingsteologi på ett klarare sätt skiljs
från den allmänna

högskoleutbildningen för att säkra kvaliteten i den
senare”ÖTH anser att man för kurser på avancerad nivå, men det anser inte högskoleverket:”Örebro teologiska högskola anger att de ger kurser på
avancerad nivå, trots att de

inte har examensrätt för avancerad nivå”Det tycks också som att ÖTH måste bli mer vetenskapliga, ska man gissa mer anpassade efter vad högskoleverket tycker, frågan hur det har fått en praktisk konsekvens på ÖTH, kan det vara så att man måste förskjuta bibelsynen så den måste passa den moderna bibelkritiken bättre?”ÖTH måste säkra kravet på vetenskaplighet i undervisningen
och

stryka formuleringar i utvecklingsmålen för högskolans
utbildning som gjorde

gällande att ”utbildningen inte är förutsättningslös utan
genomförs i kritik av

gängse vetenskapligt synsätt”. Eftersom sådana formuleringar
”går längre än vad

den hermeneutiska vetenskapstraditionen avser” är de inte
acceptabla vid en

högskoleutbildning, menade de sakkunniga. ”
Jag är bra nyfiken på hur ÖTH tänker bli mer vetenskapliga, skilja den pastorala biten från högskoleutbildningen, ha VERKLIGT avancerade kurser, ha kvar praktiska moment i församlingsmiljö? Nånting som högskoleverket tycker är bra är dock att man fostras i att vara kritisk som student speciellt som många kommer från fundamentalistiska miljöer det vill säga frikyrkliga:”Det blir dock uppenbart att studenterna arbetar kritiskt med

den fundamentalistiska bibeltolkning som de mött i
sina kyrkliga miljöer”Sedan har ÖTH tydligen rätt i att man använder evangelikal litteratur, men vi får se hur länge till för särskilt bra perspektiv ger det inte enligt högskoleverket:”Litteraturen på grund- fördjupnings- och avancerad

nivå är i stor utsträckning av evangelikal art och tenderar
därmed att metodiskt bli

något perspektivlös”Ja de andliga ledarna tycks inte bry sig så mkt eller så är det precis det man gör men håller tyst. Men vad som framkommer av Högskoleverkets sakunnigas analys borde ju rimligen utmynna i frågeställningen i HUR kommer ÖTH att anpassa sig?

Jaha, då var det dags att dra upp en gammal HSV-utvärdering som gjordes av samtliga utbildningar i teologi för ett antal år sedan, där de fria seminarierna och flera drakar inklusive Lunds Universitet, kritiserades. 

Samarbetet med PTS, SALT, Missionsinstitutet (drivs av ÖMS), Nod-akademin (drevs av ÖMS), kritiserades då de utbildningarna inte var högskolemässiga.

För att göra en lång historia kort så svarade vi upp mot HSV:s krav men också våra avnämare (församlingarnas) och studenternas önskemål genom att göra vår pastorsutbildning ännu mer församlingsinriktad! Vi bildade församlingsakademin med ett särskilt kollegium (Hanna Wärlegård, Mikael Hallenius och Josef Bergdahl), mer lärarnärvaro, utbyggd yrkespraktik, närmare mentorskontakt, etc. 

Mer om Församlingsledarakademin här:

http://www.orebromissionsskola.se/viewNavMenu.do?menuID=273

Men, vi upphörde med att ge högskolepoäng för de kurser som ingår i Församlingsledarakademin och då kvarstår inte kritiken längre. Så långt ”anpassningen”. 

När det gäller att ha ett evangelikalt perspektiv så har vi tolkat HSV:s väldigt välvilliga utvärdering av Newman institutet och det katolska perspektiv som de driver som en allmän öppenhet att fria skolor kan driva profiler utifrån sina respektiva traditioner. Newman beviljades examensrättigheter under denna period och har byggt ut sin utbildning idag.

Det finns mycket mer att säga, men som jag svarade Bo Lönegren i tidigare inlägg (under Seth Erlandsson del 4) så har vi flyttat fram positionerna vad gäller församlingsanknuten utbildning.

För att förtydliga. Jag har inte citerat från rapporten om teologiutbildningarna. Wasserman blandar ihop äpplen och päron. Jag har citerat från Högskoleverkets yttrande angående en ansökan från ÖTH.  ” ”ansökan om 
rätt att utfärda magisterexamen i exegetisk teologi/text och tolkning” Vilket alltså då 2009 avslogs av högskoleverket.
Enkelt skulle man kunna säga att vill man läsa på akademisk teologisk nivå på det sätt högskoleverket anser är vetenskapligt kan man likagärna läsa på annat lärosäte. Då slipper man det högskoleverket hade problem med då 2009, dvs lärosätet är uttalat kristet, sen finns bredare litteratur än enbart den evangelikala, man har inte församlingsteologi med och ingen koppling finns mellan de praktiska kurserna hos församlingarna som skulle påverka den akademiska kvaliten, man slipper även den rent pastorala bibelläsningen (lectio devina) som enligt högskoleverket rent akademiskt är problematiskt. 
Eller så läser man på Örebro teologiska högskola som kanske anpassat sig nu, så att det uppfyller normen på vad högskoleverket anser vara akademisk nivå. 

Ja, på 1800-talet var det ordning och reda.

Starka poänger har du i dessa två inlägg, Jonasq!

Knappt ens proklamerande heller i många fall numera…snarare är det ofta ”terapi-erande” eller hur jag nu ska uttrycka mig. Men sant, rejäl undervisning behövs mer av.

Bra att vi är överens, men tråkigt att vi är överens om just detta. Det vore bättre om vi hade helt fel. Men det har vi tyvärr inte. Helt klart kan man ha en hög bekännelse och ändå ett undermåligt bibelbruk. Bekännelsen till bibeln som Guds Ord behöver levande, noggrann och ärlig läsning av texterna för att kunna upprätthållas med integritet. 

Bekännelsen till bibeln som Guds Ord har också en viktig vägledande karaktär förstås, den skapar ramar och sammanhang för kyrkan. Men den kan inte stå frikopplad från noggrann exegetik om den ska kunna göra sitt jobb i kyrkan och i våra personliga liv som kristna. Troheten till bibeltexterna innebär också att bekännelse Ibland måste  revideras på vissa punkter. Om man till exempel skulle få för sig att bibeln är sann också som kokbok för att den är Guds Ord till människan så tar man helt miste. Samma sak om man vill använda bibeln för att bygga naturvetenskap. Det blir helt fel när texterna missbrukas på det sättet, hur högt man än ropar att det är Guds Ord.

Det går till och med att ha en hög bekännelse till bibeln som Guds Ord och missa målet helt och hållet, tänk på Jehovas Vittnen som har en mycket hög bekännelse men som låter allt i bibeln filtreras genom Vakttornet och därmed går vilse helt och hållet. De är mästare på att föra samman bibelverser till bibelfrämmande doktriner. 

Jonas R,
Jag tolkar dig endast som en misstänkliggörare av ÖTH. Det är ditt enda syfte med din aktivitet här. Jag är fortfarande tveksam till att du är en verklig person eller bara ett troll, med tanke på dina raljanta och osakliga kommentarer. Du vägrar att svara på frågor och komma med sakliga argument och väljer istället att kasta iväg nya misstänkliggöranden. För mig är det ofattbart att Swärd inte tar sitt ansvar och modererar bort dina kommentarer helt och hållet.

Varför tror du att Jonas R bejakar evangelikal litteratur eller evangelikalt perspektiv? 

Jonas R!
Undar om du är lika rannsakande av ditt eget hjärta, och var kärleken till andra medkristna finns som inte ser på teologiska frågor som du ser på dem, som du är gentemot att så konstant dyka ner över ÖTH och kritisera dem? tror du inte att Jesu ord om att inte döma, att älska inte gäller dig och din attityd gentemot ÖTH?

Önskar verkligen att man skulle börja se Jesus och hans Ande i dina kommentarer. Nånstans tror jag du vill stå för det du anser vara rätt men tror verkligen att du missat Jesu undervisning om att älska varandra. Det är BUDET som Han gång efter annan talar om som ETT NYTT BUD, detta är MITT BUD säger HAN. Hoppas att du inte är så upptagen med att kritisera att du missar att rannsaka dig själv inför Gud.

Önskar även dig allt gott, precis som jag önskar det för alla kommentatorer och blogginläggsskrivare.

Birgit

Andreas – det är väl ingen nyhet att staten har en konfessionell skräck. Alla friskolor eller speciellt de religiösa har ju detta mot sig. 

Därför är det ju också intressant att läsa högskoleverkets bedömningar av ÖTH för frågan är ju hela tiden hur mkt de måste anpassa sig efter högskoleverkets pekpinnar för att få driva akademiska studier och därmed vara berättigade till pengar och att elever kan få studiestöd av CSN. 
Det handlar inte om misstänkliggöranden utan snarare om en oro att så har skett. 

När man läser ytrrandet så hade de ju synpunkter på just vetenskapligheten på skolan. När man då befinner sig på bibelsynsdagen och märker att råmärkena har förflyttats i bibeltolkningen så är det väl klart att man börjar undra om svaret finns att finna i anpassningen som skett enligt högskoleverkets önskemål. 
Nu har Wasserman svarat med en pappersteknikalitet att man skiljer på den akademiska utbildningen och har en församlingsakademi istället och bra så. Det är en fin teknisk lösning men fortfarande kan man ju läsa ett teologisk basår parallellt och det är ju den teologiska utbildningen som jag tycker ska under lupen mer.  

Frågan är hur långt man driver vetenskapligheten på skolan, går den så pass långt att man måste ta steg från den evangelikala bibeltroeheten till förmån för vetenskapligheten?

Jag citerar från yttrandet :
(Remiss 2008-01-29, dnr U2007/8114/UH)

”ÖTH måste säkra kravet på vetenskaplighet i undervisningen
och

stryka formuleringar i utvecklingsmålen för högskolans
utbildning som gjorde

gällande att ”utbildningen inte är förutsättningslös utan
genomförs i kritik av

gängse vetenskapligt synsätt”. Eftersom sådana formuleringar
”går längre än vad

den hermeneutiska vetenskapstraditionen avser” är de inte
acceptabla vid en

högskoleutbildning, menade de sakkunniga”

Vad innebär då hermeneutiska vetenskapstraditionen? 

Jo en hermeneutisk forskningstradition enligt wikipedia är: 

”Man försöker dock inte söka efter en absolut sanning, eftersom det enligt den hermeneutiska kunskapsteorin inte finns någon sådan sanning”

Vidare: 

”författarens situation vid tolkningen av en text, och sträva efter att förstå texten förutsättningslöst. Detta kan också uttryckas som att man måste förstå ett meningsfullt fenomen i den kontext det förekommer i, exempelvis det samhälle och den tid som en viss text skrevs i”

Koppla nu ihop det som står ovan med bland annat det Greger brukar tala om ” lyssnadet på texterna” 
Koppla det med det Greger säger om Jona bok ” den behöver inte vara historisk det kan ha ett betydelsefullt budskap för oss ändå”

Koplla ihop det med det man säger om Jesaja bok: 
” Det saknar relevans och betydelse om det är en eller fler författare”
”budskapet i Jesaja finns där ändå”

Under vilka metoder har man kommit fram till det? 

Alltså har ÖTH nu anpassat sig efter högskoleverkets önskningar att bli mer vetenskaplig? Har man drivit det vetenskapliga linjen på skolan så hårt att man överger den evangelikala bibeltroheten? 

Birgit – Tror du jag skulle skänka en bil till en elev som studerar på ÖTH om jag hade så ofantligt mkt emot den skolan som du tycks tro jag har? Var försiktig i hur du dömer mig för du vet inte allt.
Låt den här diskussionen pågå om den viktiga teologin och låt den ske på ett fritt och demokratiskt sätt. Om moderatorn anser jag gå för långt må han då ta bort mina kommentarer.

Högskoleverket ytrrade sig såhär:
”Örebro teologiska högskola anger att de ger kurser på
avancerad nivå, trots att de inte har examensrätt för avancerad nivå”
Kanske jag skulle använt annat ord än ”verkligt”?!

Nils Olov Nilssons doktorsavhandling som du förvisso kallade för uppsats

Andreas – Jag har nu fått sömn 3 h och går igenom texterna här igen, jag fann det intressant det du nämner här om EFS. Jag har koll på det tidiga EFS, men vad menar du hände runt 1911 i EFS och bibelsynen? Samt kan du utveckla vad som hände på 70 talet i EFS om bibelsynen( attityd till bibeln) som du nämner om?

Tack, Birgit! Jag delar din uppfattning, det är tyvärr tunt med bibelundervisningen på många håll. Inte heller bra när man ska placera bibelns undervisning inom ramen för separata ”bibelstudium” medan den övriga förkunnelsen består av några citat och personliga reflektioner. Jag är av den uppfattningen att kyrkan inte är kallad att predika något annat än Guds Ord.