Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Har skrivit ledaren i senaste numret i Evangeliska Frikyrkans interna tidning Direkt. Den innehåller lite reflektioner om att vara kristen församling i dagens storstadsmiljö. Tidningen i digital form kan man få fram via Evangeliska Frikyrkans hemsida. Här är texten:

Den kristna församlingens uppdrag är att vara i världen, men inte av världen. Detta innebär bland annat att vara en aktiv del av vårt samhälle, men samtidigt vara en koloni för Gudsriket. Själva idén att bjuda in andra människor till vår verksamhet i kyrkan är egentligen inte en biblisk idé. Jesus rörde sig ständigt ute bland vanligt folk, där människor möttes. Paulus arbetade på samma sätt när budskapet började spridas runt om i Romarriket. Han gick dit samtalen redan pågick.

För oss kristna i Stockholm är en stor utmaning att vår stad håller på att bli en mångkulturell och globaliserad storstad. Hur är man kyrka i den miljön? Helt olika värderingar, språk, kulturer, livsstilar lever sida vid sida. I samma stad. Rinkeby är något helt annorlunda än Saltsjöbaden som är något helt annorlunda än Södermalm. De som bor i Rinkeby åker aldrig till Saltsjöbaden, och tvärtom. Det finns ingen enhetlig kultur eller värderingar i omvärlden som församlingen kan relatera till. Den moderna globala storstaden blir alltmer fragmentiserad. Människor lever i olika världar i samma stad. Det är en stor utmaning för kristna kyrkan. Hur bygger vi Guds rike i en sådan kontext? Vi är ibland benägna att skapa vår egen isolerade frikyrkokultur, med höga trösklar och stängda dörrar. Den kristna församlingen är istället kallad till att vara en stad på berget, ett ljus i mörkret och ett salt i förruttnelsen: att uttrycka en annorlunda Gudsrikeskultur mitt i omvärldens kultur.

Denna brokiga mångfald skapar samtidigt unika möjligheter för kristna församlingen att vara något eget, distinkt, att uttrycka en annorlunda Gudsrikeskultur. Att bygga en mångkulturell församling med människor med olika bakgrunder, nationaliteter och språk blir i denna miljö ett spännande kristet projekt som motverkar fragmentiseringen. I kristna kyrkan möts afrikaner, flyktingar, kineser, överklassvenskar, studenter, svenska medelklassfamiljer, personer med mentala funktionshinder – i en livgivande gränsöverskridande gemenskap med en gemensam nämnare – Jesus som frälsare och Bibeln som Guds ord. Det är vad vi försöker bygga i Elimkyrkan i Stockholm just nu. Det är en resa med många utmaningar och stationer. Men det är vad Guds rike handlar om. ”Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus”, (Galaterbrevet 3:28).

  • kjell

    Du vill nå ut till alla i hela stan på en gång,men det verkar som att du missar att där finns vi, kristna på alla våra arbetsplatser, skolor o dyl , det är viktigt att vi får en behållning och går hem stärkta av vår kristna gemenskap och kan dela med oss ute bland människor, försök att räkna ut hur många  människor som någon gång möter kristna i vardagen, jag tror att vi finns överallt och alla vet det, vi behöver oftast inte säga något utan ”ryktet” går före oss och någon gång når vi någon.

    Under många år har jag upplevt att många av församlingsbarnen går förlorade när församlingarna försöker vara utåtriktade, bland annat på grund av det minskar vi i antal.

    Några gånger har jag fått med mig vänner från min ungdom till kyrkan (sk Guds barnbarn) det första dom reagerar på är vad har lovsången tagit vägen, när vi ”tillsammans” sjöng om vägen och målet och gick hem stärkta. ( EF 5:19)

  • http://profiles.google.com/robban.lindberg Robert Lindberg

    Jesus hjälp varje ledare som är ledd av Den Helige Anden att stå pall för yrsel och andra atacker. Jesus hjälp mig att älska de som är ledare för så kallade ”kristna” organisationer men inte vill förmedla evangelium till de som mest behöver det utan är mer rädda om sin egna kärriär och sitt arbete och vågar inte stöta sig mig någon utanför kyrkan, så istället gör de avkall på sin tro för vara som vilken sekulär organisation som helst, bara för att det til exempel heter ”kristna råd” etc. behöver inte betyda att det är kristna som arbetar i organisationen, de kan till och med motarbeta att evangeliet sprider sig till de som mest behöver det. Pratade med en kvinna idag som arbetar för en ”kristen” organisationen och hon vill inte att evangeliet sprids till nästa generation. Istället ska man vara ”vänner” med alla utan att någon känner ”dömd”. Sanningen är att vi är redan dömda och vi kan bara få befrielse genom Jesus död och uppståndelse, eftersom han tog våra synder på sig i vårt ställe. Det finns ingen rättfärdig på denna jord, alla är vi beroende av Jesu nåd. Om man har Den Helige Anden med i livet så kommer folk alltid att klaga eftersom Den Helige Anden kommer med överbevisning av synd och det gör ont i männsikan, även i mig. Därför behöver jag Jesus varje dag. Dessutom trodde hon inte på att det är bara genom Jesus man får nåd, Vad blir då kvar av det kristna evangeliet frågar jag mig. Hur dessa kan få vara kvar och arbeta för en kristen organisation är för mig gåta, det kanske ni kan svara på därute? Nu börjar jag förstå hur Jerimia kände sig när han ville att prsäter och profeter skulle vända sig till Herren igen.

  • ulrikajansson

     Amen.



Subscribe to Stefan Swärd