I en ledare i Världen idag och i ett blogginlägg för några veckor sedan försöker jag driva en linje i frågan om en kristen inställning till homosexualiteten. Jag markerar tydligt mot dem som helt vill frikoppla frågan från Bibeln och som hävdar att homosexuell samlevnad inte behöver problematiseras ur kristen synvinkel. Jag markerar också mot dem som vill göra detta till en ”ärkesynd”, något mer än den kamp mot synden som alla människor kämpar med, och som tar sig olika uttryck i olika människors liv. Jag förespråkar en avdramatisering i inställningen till homosexualiteten. Jag ser homosexualiteten som uttryck för mänsklighetens bortvändhet från Gud och benägenhet att gå sina egna vägar. Det handlar då inte bara om individers synder utan om mänsklighetens synder. Denna bortvändhet från Gud tar sig många olika uttryck.
En fråga som då kommer upp är den gamla bibliska berättelsen från 1 Mosebok om domen över Sodom och Gomorra. Det finns ju en klassisk kristen tes att Sodoms stora synd var den utbredda homosexualiteten och det var orsaken till Guds dom över staden. I äldre språkbruk har därför homosexualitet ibland kallats för sodomi, och åsyftar då den gamla berättelsen från Gamla Testamentet.
Händelsen beskrivs i 1 Mos. 19 och i samband med detta hotade männen i staden med att utöva homosexuell gruppvåldtäkt mot de ”änglar” som besökte Lot. Det kunde dock inte fullföljas på grund av ett mirakulöst ingripande.
Sodom tas sedan upp i Bibeln vid olika tillfällen. Jesus talade om Sodom och jämförde sin samtid, och tyckte att hans samtid var värre i otro än Sodom. På domens dag skulle det förmodligen bli lindrigare för Sodom. Det nämns i Matt. 10:15, 11:23,24, Luk. 10:12.
Judas vers 7 talar om Sodom och grannstaden Gomorra som ett varnande exempel. ”Så är det med Sodom och Gomorra och städerna däromkring. På samma sätt bedrev de otukt och följde onaturliga begär. Det står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld.”
2 Petr. 2:6 talar om att ”Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång. Han lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som skulle hända de ogudaktiga. Men han frälste den rättfärdige Lot, som plågades av de ogudaktigas utsvävande liv”.
På flera ställen hos GT:s profeter lyfts Sodom fram som ett varnande exempel. I Jer. 23:14 de ogudaktiga profeterna i Jerusalem med Sodom och dess synder. ”Och hos Jerusalems profeter har jag sett förskräckliga ting. De begår äktenskapsbrott och ljuger, de uppmuntrar dem som gör ont så att ingen skall vända om från sin ondska. De är alla för mig som Sodom och stadens invånare som Gomorras.”
I klag. 4:6 står det att ”Missgärningen hos dottern mitt folk är större än Sodoms synd. Det omstörtades på ett ögonblick, utan att människohänder rörde vid det.”
Hesekiel 16 ger den mest ingående beskrivningen av Sodoms synd. ”Se detta var din syster Sodoms synd. Högmod, överflöd av mat och bekymmerslös säkerhet utmärkte henne och hennes döttrar. Och hon hjälpte inte den nödställde och fattige. De blev högfärdiga och gjorde sådant som var vidrigt för mig”. Texten i Hes. 16 behöver dock förstås och tolkas, referensen till Sodom görs bildlikt, det profeten Hesekiel gör upp med är synden i dåvarande Israel.
Av dessa bibeltexter framgår att en av Sodoms synder var på det sexuella området. Texten i Hes. 16 ger dock en bredare beskrivning av synden. Den faktiska händelsen i 1 Mos. handlar dock om grov homosexuell gruppvåldtäkt, en handling som de mest liberala personerna i västvärlden skulle ta avstånd ifrån och som är straffbart i alla civiliserade samhällen. När Judas vers 7 talar om otukt som en avgörande synd, är det ju Bibelns allmänna term för alla kategorier av sexuella synder.
De två texter i NT där homosexualiteten är omnämnd, tas det upp i ett sammanhang som beskriver synden och omvändelsen. Och där det ges ett antal exempel på människans bortvändhet från Gud.
Läser man i GT:s profeter och även i varnande profetord i NT, bland annat Jesu ord, ser man en bred nyans i beskrivningen av den synd som leder till Guds dom. Den tar sig olika uttryck. ”Syndens lön är döden” säger Bibeln. All synd leder till Guds dom.
Det är därför Jesus dog på korset för att bära världens syndaskuld och domen för vår synd på sig. Därför finns det ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Domen kan inte längre drabba oss som räknar med att Jesus har burit straffet för vår skull. Det är nåden och förlåtelsen. Vi tillägnar oss detta genom tro på Jesus, bekännelse av vår synd och vår omvändelse från vår synd.
Pingback: Homosexualitet och kyrkan, uppföljning | Bengts Blogg()