Nu är det sen fredag kväll. Har haft en intensiv senaste vecka, först med dotterns bröllop, sedan Almedalen.

Att vara förälder vid ett bröllop var en intensiv känsloupplevelse. Jag var rejält tagen av att hålla min dotter Deborah under armen och föra in henne i Dalarö kyrka, och överlämna henne till Simon. Vigselakten leddes på ett utmärkt sätt av Pehr Hellberg, pastor i Centrumkyrkan och fängelsepastor knuten till Söderhöjdskyrkan. Jens och Carolina Lundvik stod för sången, på ett mycket engagerat sätt. Jens från bandet BIG, och hans fru Carolina, var ju en gång i tiden med i Söderhöjdskyrkan, innan de flyttade till Falun för cirka 10 år sedan.

Sedan finns det andra saker som samtidigt händer på familjenivån. Idag hade jag samtal med ett äldreboende, och med min mors kommun, om hennes boende. Livets dramatik.

Hörde en berättelse idag om väckelse bland zigenare i en Stockholmsförort. Ett antal unga personer som möter Jesus på ett dramatiskt sätt. Jag hör berättelser om väckelse bland iranier, bland mongoler i Stockholm. Och andra grupper.

På Almedalsveckan hörde jag Lena Andersson säga, en av de ledande ateisterna och religionskritikerna i Sverige, att det verkar som att det håller på att bli inne att kalla sig kristen. Lyssnade på en av Stockholmstidningarnas ledarskribenter i Almedalen som kommit ut som troende.

Något är på gång. Jag tror att Guds Ande håller på att bryta igenom i Sverige. Något nytt händer. Var med i det Gud gör. Det profetiska ordet jag har fått för detta år är att det är tid för skörd. Skörden är mogen. Lyft upp dina ögon. Jesus vill använda dig och mig för att nå människor i vår tid, i vårt land.