Bibeln är glasklar om vem som är kristen:
”Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom.” (Rom 8:9)

Till dessa säger Paulus:
” Ni män, älska era hustrur så som Kristus har älskat kyrkan och utlämnat sig själv för den för att helga den genom reningsbadet i vatten och genom dopordet.” (Ef 5:25-26

Kristi Ande är med i gudomligt sex, den saken är klar.

Men vad händer med alla kristna som ropar ”Åh Gud, så skönt!” under orgasmen utan Den Helige Ande är med? Är det inte samma sak som att ha ”trekant” med djävulen?

Väntar helvetet dessa stackare? Vad händer med kyrkan? Kan ett äpple förstöra hela korgen?

I Stefan Swärds predikan saknar jag det helvete som väntar syndarna.  Inte minst nu när Stefan Swärd släpper lös helvetet i bokform.  

Ja, Stefan, anledningen till att det inte har kommenterats så mycket kanske helt enkelt var att predikan inte var så kontroversiell och samtidigt lämnade många frågor därhän.

Själv hade jag tyckt det hade varit intressant att höra om kyrkan har några vägledande ord för en sund intimitet och sexualitet även till dem som inte har förunnats att hitta någon att gifta sig med. Det finns faktiskt sådana även i kyrkorna, även om de ofta ”glöms bort”. Behovet av närhet uppstår inte i det ögonblick man hittar någon att gifta sig med… Men kyrkan verkar, som vanligt, vara tyst i denna fråga. Och där kyrkan lämnar walk-over lämnar den samtidigt över till andra normer att råda.

Eftersom sex tillhör äktenskapet så förväntar jag mig att min partner inte är ”begagnad” men om det uppdagas så skapas onödigt lidande.Men om du menar att dom två har vikit livet för varandra så är det lika med ett äktenskap, som jag ser det.

Om jag hade gått och väntat på körkortsåldern och någon under flera års tid ständigt hade framhållit för mej hur många människor jag kommer skada, hur många djur jag kommer döda, hur lemlästad man kan bli vid en krock, hur förstörd för livet jag är efter detta, hur jag förstör för andra genom hastighet, nedsmutsning, trängsel och buller och om jag i denna fleråriga svada en gång i en bisats fått höra att bilkörning kan vara rätt kul ibland (men svävande, inte exakt uttryckt på vilket sätt) ja, då har vi nog en bild av min ungdoms sexpredikningar/förmaningar som jag kanske inte är ensam om att ha upplevt. Kanske inte så underligt att jag skyr dessa predikningar även i en modernare form i en ny tid.

Många i min generation frikyrkliga gjorde sedan uppror mot denna katastrofalt ensidiga betoning av skuld och synd och levde livet. Genom detta lärde de sig att sex och tjejer inte enbart var vilddjur utsända för att förgöra. Efter ett tag besinnade de sig och blev stadgade familjefäder, i många fall respekterade färsamlingsmedlemmar. Ingen frågar idag nånsin efter deras rebelliska ungdom, antal sexpartners osv.

Men om man som jag själv höll sej till samtliga regler som föreskrevs och därmed blev totalt omkörd av livet på detta område så betraktas man istället idag som en onormal kuf, en slags asocial ointressant person som inte går att ha med i vilka sammanhang som helst.

Jag undrar verkligen, verkligen, ibland om jag gjorde rätt! Om det var värt allt detta. Allt dessutom grundat på skrämselpropaganda av välmenande medkristna som själva njöt fullt ut (får man hoppas) i sina goda (får man hoppas) äktenskap.

wildwest:

Det KAN ju till viss del beor på att informationen om vad sex är i positiv mening ändå till 100% basuneras ut dagligen i resten av samhällets fora, medierna, skolan, icke troende kompisar mm. Inte konstigt man då i kyrkans undervisning betonade allvaret , eftersom just det ALDRIG kommer fram i övriga samhället…
Jag har liknande erfarenhet som du av ”sträng” undervisning men trots att även jag har låtit bli att ”leva loppan” kan jag bara se det som bra. Tror ännu en kvinna finns, men viss risk finns att även en troende kvinna i dagens värld tycker det är lurigt med en o-lekt man än en som tagit ut svängarna..kan ju hoppas att till slut hitta en kvinna som har samma syn som jag,,,
De kan ju inte vara icke existerande i den kristna församlingen, eller…(?)

Kan iaf aldrig komma på tanken att det skulle varit rätt inför Gud att levt ut sexuelt med tjej(er) jag inte gift mej med…även om det givetvis varit en frestelse.

På Jesus tid var äktenskapen arrangerade. Fadern i huset hade alltid det sista ordet i äktenskapsfrågor. I dag får ”husets herre” vara glad om han får ett ord med i laget.

Arrangerade äktenskap var en god ordning som borde återinföras i frikyrkan eftersom Gud vill ha det så. Varför?

Adam och Eva är svaret: ungdomar måste hållas i hårda tyglar eftersom de inte är mogna att ta ansvar. Berättelsen om Edens trädgård visar att Gud redan prövat på det här med ”modern uppfostran”. Och alla vet vi vilket fiasko det var.

Det finns alltid en möjlighet att hoppa av vilket skilsmässostatistiken visar. Är det inte så i stort sett att kristna är lika bra på att skilja sig som okristna? Tänk om det skulle vara så att kristna skiljer sig i högre grad därför att man inte vågar vara sambo, men det vet jag inget om. Äktenskap är allvarligt och viktigt för mig. Jag försöker ju göra äktenskapet till ett bättre alternativ än sambo. Att man inför Gud och församling visar sin avsikt ingå juridiskt bindande avtal ser jag som lika seriöst som ett normalt äktenskap. Antar att många börjar som sambo för att sen gifta sig. Att man inte omedelbart gifter sig har väl att göra med omständigheterna, praktiskt, ekonomiskt, materiellt.

Jag har inget enkelt svar varför man är sambo och inte gifta. Men det har säkert att göra med hur samhället förändras och därmed livsstilen. Det tar tid och är inte så enkelt etablera sig på arbetsmarknaden. Långa utbildningar. Dyrt och svårt med bostäder. Man flyttar ofta. Tempot skruvas upp. På många sätt är det säkert svårare nu än förr att stadga sig såväl i ett äktenskap som med allt annat i livet. Så jag antar att många väntar med äktenskap och familj tills man fått ordning på livet och kan planera mer förutsägbart. Då är många redan långt upp i åren och man blir allt äldre innan första barnet. Att hålla sig borta från sex och samliv så länge blir orimligt så jag antar att sambo blir en lösning.

Jag tycker förstås att ett gammalt hederligt äktenskap är det bästa och gärna bilda familj tidigt i livet. Bara det fungerar. Men jag tror inte som vissa verkar tro att det måste vara så att sambos egentligen tvivlar på sin kärlek och för den skull inte vill ge bindande löften och därför är oseriösa. Jag är ingen talesperson eller förespråkare för en viss modell. Jag bara funderar och försöker förstå. Sambos och skilsmässor har förstås även att göra med att vi inte längre har hemmafrusamhället där det var svårt att skilja sig. Men allt var väl inte bättre förr heller.

Men vart vill du komma? Citerar Stefan Swärd i inlägget om kommentar om sex och samlevnad: ”Det är inte korrekt att betrakta sex som något som konstituerar äktenskapet.  Det är en av flera faktorer. Man blir ett kött när man har sex, enligt Bibeln, men det behövs mer än så för att betraktas som gift. ”  . Om det är tillräckligt, som du säger, med sex för att ingå äktenskap så finns väl inget att anmärka på sambos då. De har ju ingått äktenskap. Om du läser vad jag skriver ser du ju att jag föredrar det gamla hederliga äktenskapet, som alltså inte bara har med sex att göra. Hur kyrkan ska lösa sina sambos och skilsmässoproblem har jag egentligen inte med att göra.