Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Marcus Johansson har skrivit en omfattande kommentar på mitt blogginlägg om Rob Bell. Anledningen till att jag skrev inlägget om Bell var att jag blev utmanad till det av bland annat Marcus. När det gäller postmoderniteten. Jag har läst en del om detta ämne. Jag är kritisk till begreppet postmodernitet, som är ett ganska smalt teologiskt koncept. När man använder begreppet för att analysera hela samhällsutvecklingen är man enligt min mening ute på hal is. Men man använder ibland begreppet postmodernitet för att beskriva trender både inom vetenskapliga teologin och inom amerikansk populär kristendom. Bell brukar ofta, inte minst i Christianity Today uppfattas som en ledande företrädare för det sistnämnda. Om han inte ska klassas som detta, är det inga problem för min del. ”Jag tillskriver Bell en åsikt” – jag bara konstaterar att han ganska tydligt sätter ned foten i början på boken, det skulle han nog själv hålla med om. Sedan är det svårt för mig som bokläsare att tolka honom, hur breda kristna grupper innefattas i kritiken. Jag tolkar det som en kategorisk kritik mot kristna som tror på dubbel utgång. Tolkar jag det fel, jag tycker i så fall att det är Bells ansvar att förtydliga sig.

Om Bell inte tror på relativism – jag skulle bli glad om det stämmer. Jag har läst för lite av honom för att bedöma detta. ”Love wins” är inte uttryck för relativism, han gör en mycket tydlig framställning med klar kritik mot dem som ser det på annat sätt. Det är inte relativism. Det är andra som ger Bell etiketten postmodernist, antingen stämmer det inte, eller också finns inte postmodernitet – det är så jag tolkar Bells bok.

Bell skriver att boken inte innehåller några nyheter”. Enligt min mening är den dubbla utgången mainstream-kristen förkunnelse både i katolsk, luthersk och calvinsk tappning. Det ortodoxa känner jag inte till tillräckligt, men den har ju varit ytterst perifer i västvärlden och nu även i den snabbväxande kristendomen i Asien, Afrika och Latinamerika. Det är riktigt att det har funnits tankar om universalism i olika varianter, men det har varit mycket ovanligt i kyrkans historia. Att jag refererar till Sverige i mitt blogginlägg är att jag bara avgränsar mig lite. Analysen förändras inte om man anlägger ett globalt perspektiv. I en amerikansk kontext, förutom liberala kyrkor, är det ju främst de lite mer udda samfunden på eskatologins område som ifrågasatt dubbla utgången. Jehovas Vittnen och adventisterna tänker jag på. De som hävdar att universalistiska tankegångarna har varit omfattande i kyrkans historia, och att det har funnits oenighet på detta område, det skulle jag gärna vilja se bevis på. Det jag har läst i ämnet pekar inte i den riktningen.

Att evangelikala kristna och kyrkor är universalister eller är öppna för universalism menar jag inte gäller. Går det att ge något exempel på något evangelikalt samfund som öppet bekänner sig någon variant av universalism? I så fall vilket? Finns det något pingssamfund någonstans i världen som gör det? Jag känner inte till något? Det är fel att påstå att det bara är kalvinister som kritiserar Bell. Sedan finns det säkert enskilda debattörer som bekänner sig som evangelikaler som kan hålla med Bell, det ifrågasätter jag inte. Men att hela samfund, församlingsrörelser som bekänner sig som pingstvänner eller evangelikaler öppnar sig för unversalistiska tankegånger – detta har jag inte hört talas om. Men har jag fel på den punkten, är jag mycket nyfiken på information som visar att jag har fel.

Den avgörande frågan är ju om Bell är universalist, och jag menar att han är det. Du lägger inte fram en avgörande argumentation för att jag tolkat honom fel. Men ger man en smalare definition av universalism så stämmer det ju inte.

Jag bara noterar att Bell mycket kategoriskt avfärdar en kristen förkunnelse om himmel eller helvete, och där tron på Jesus här i livet är avgörande för den eviga destinationen.” Jag köper första satsen av meningen men avfärdar Bell verkligen din bisats? Detta har du inte argumenterat för och det är heller inte så jag läser Bell. Du vill förmodligen att det ska vara så eftersom det styrker din poäng men jag ifrågasätter din slutsats. – Eftersom Bell menar att Gud ger oss oändligt med chanser efter döden att ta emot Jesus, och komma fram till en frälsande tro. Min slutsats av detta är att livet här och nu är inte avgörande för min eviga destination. Bells lära om oändligt antal möjligheter leder till en relativisering av livet här och nu, även om han påstår att det inte är så. Det är endast en logisk slutsats.

Det du egentligen säger är att universalism är farlig när den får konsekvenser för våra liv. Om den inte får det så bör den därför vara ”ofarlig”. Antingen så tror Rob Bell så som du hävdar och i så fall antar jag att han lever helt stick i stäv med vad han tror eller så måste han tro någonting annat. Jag kan inte se det på något annat sätt, kan du? – Ja, jag menar att universalism är farlig om den får konsekvenser för våra liv. Men det handlar inte bara om konsekvenser, utan om det är sant eller inte. Men det är nedlagt i människans natur att vara kärleksfull, osjälvisk och göra gott – trots att vi alla drabbats av syndafallet. Det är många miljoner människor som gör stora uppoffringar för att förbättra världen. Även om man är ateister. Jag tror inte att universalister inte gör något gott här och nu. Men en klassisk tro på dubbel utgång ger en extra förstärkande morot och motivation, för här och nu. Även för min egen del som kristen. Jag ska ju stå inför Kristi domstol den dag jag ska uppstå från det döda, för att få lön och mitt liv ska utvärderas. Det är en daglig morot och motivation för mig.

En kort kommentar om ditt vanliga argument med listan över ”super-onda människor-som-man-verkligen-inte-skulle-vilja-umgås-med” och mitt svar på det är helt enkelt: om dessa människor ärligt skulle ha ångrat och omvänt sig, tagit emot Jesus etc så skulle jag inte ha det minsta problem med att spendera evigheten tillsammans med dem. Tvärtom skulle det vara ganska intressant. Självklart, de som har omvänt sig och bara räknar med Jesus som garant för sin frälsning platsar i himlen, det går utmärkt att genomgå allt detta på dödsbädden som rövaren på korset.

Ärligt talat Stefan, jag vet att du inte är utbildad teolog men var i hela friden hittade du följande definitioner:
”Exklusivism handlar om att vara kristen handlar om en medveten överlåtelse till Kristus, om tro på evangeliet om Jesus. Innanför eller utanför. Att ta emot Jesus, eller inte. Inklusivism är mer generös. Inte fokus på omvändelse,” – snabbt och slarvigt skrivet, det blir tyvärr så när man skriver mycket på en blogg. Man behöver där utveckla analysen om begreppen exklusivism och inklusivism, vilket jag inte hinner nu, men tycker ändå inte att Bell är särskilt tydlig här om hur och när och utifrån vilka kriterier man blir kristen. Eller är han det? Var i boken i så fall?

Sedan nämner du kort Gudsbilden, häromdan läste jag Carl-Henric Jaktlunds senaste bok där han citerar Bell från just Love wins, har tyvärr varken sida eller citat men ska leta upp det. Poängen är att alla människor längtar efter en dömande Gud som tar itu med all ondska och Gud också är sådan. Du har även själv tidigare i ditt inlägg hävdat att Bell tror på någon slags (temporär) dom, hur kan du då nu hävda att Bell står för en gudsbild som inte innehåller en Gud som är vred över synden och straffar den? – jag tänker närmast här på den mest berömde universalisten i svensk frikyrkohistoria, EJ Ekman, som mycket starkt trodde på Guds temporära dom. Men drar man ut Bells resonemang till en spets så blir det endast en temporär dom. Och temporära domar tror väl alla på, även ateister. Det går åt pipan på sikt om man missköter sig. I regel.

”Kastar ord på varandra” – Bells bok avviker tydligt från gängse evangelikal teologi. Man får då finna sig i att utsättas för en hel del kritisk granskning. Tycker inte du att Bell kastar ord på dem som tror på dubbel utgång enligt konservativt stuk? Eller kan Bells kritiker kategoriskt klassas som kärlekslösa?

  • http://twitter.com/johanssonmarcus Marcus Johansson

    Tack för ditt svar Stefan!

    Jag tycker du förtydligar vissa saker på ett bättre sätt nu vilket gör dig lättare att förstå. Samtidigt tycker jag att du också svarar ganska lätt och glider undan från några av mina frågor.
    Även jag vill ta till mig din kritik och du har helt rätt i att jag inte har argumenterat särskilt mycket för min egen läsning av Bell utan snarare ifrågasatt din. Därför kommer här några argument för hur jag läser Bell. Jag kommer också nu att använda mig av citat från boken, citat som jag tror att många av dina bloggläsare inte har sett hittils.
    På sidan 110 beskriver Bell en extrem variant av läran om den dubbla utgången och eviga straff och sen skriver han så här:
    ”Not all christians have believed this, and you don’t have to believe it to be a Christian. The Christian faith is big enough, wide enough, and generous enough to handle that vast a range of perspectives.”
    Detta tolkar jag som att Bell även om han ifrågasätter de mest extrema lärorna om dubbel utgång samtidigt inkluderar dem i hans bild av den kristna tron. Med andra ord ser jag det inte som du skrev ”Jag tolkar det som en kategorisk kritik mot kristna som tror på dubbel utgång.” utan snarare som att han kritiserar deras tolkning men inte deras tro eller att de på något sätt skulle vara mindre värdiga kristna.
    Angående hur jag tolkar Bells tro om den dubbla utgången citerar jag från sid 113:”Love demands freedom. It always has, and it always will. We are free to resist, reject, and rebel against God’s ways for us. We can have all the hell we want.Let’s pause here and ask the obvious question: How could someone choose another way with a universe of love and joy and peace right in front of them-all of it theirs if they would simply leave behind the old ways and receive the new life of the new city in the new world?The answer to how is ‘Yes’.”Några rader senare skriver han (sid 114):”We see people choose another way all the time. That impulse lurks in all of us. So will those who have said no to God’s love in this life continue to say no in the next? Love demans freedom, and freedom provides that possibility. People take that option now, and we can assume it will be taken in the future.”Detta tolkar jag som att han tydligt accepterar fri vilja i detta liv och även efter döden. Detta förutsätter en dubbel utgång, ett liv utan Gud och kärlek (helvete om du så vill) även efter detta.
    På sidan 115 skriver han:”Will everybody be saved, or will some perish apart from God forever because of their choices?Those are questions, or more accurately, those are tensions we are free to leave fully intact. We don’t need to resolve them or answer them beacuse we can’t, and so we simply respect them, creating space for the feredom that love requires.”

    Han återkommer till detta flera gånger i samma kapitel (här från sid 116):”It’s not ‘Does God get what God want?’but’Do we get what we want?’And the answer to that is a resounding, affirming, sure, and positive yes.Yes, we get what we want.God is that loving.If we want isolation, despair, and the right to be our own god, God graciously grants us that option. If we insist on using our God-given power and strength to make the world in our own image, God allows us that freedom; we have the kind of license to that. If we want nothing to do with all God is, the more distance and space are created. If we want nothing to do with love, we are given a reality free from love.”Så ja, jag anser att Bell tror på en dubbel utgång, jag anser inte heller att han kastar ord på de som tror på dubbel utgång enligt konservativt stuk, visst han ifrågasätter deras tolkning STARKT men han ser dem som kristna bröder och systrar vilka omfattas av Guds kärlek.Precis som du skriver så är knäckfrågan om Bell är universalist eller inte. Här har vi på något sätt blandat ihop begreppen. Jag hävdar fortfarande bestämt att universalism i första hand är läran att Jesus endast är en av flera vägar till Gud. En konsekvens av detta är dock att alla till slut då kommer till Gud men Bell står ju varken för det ena eller andra? Han är tydlig med att Jesus är enda vägen till Gud och att vi får vad vi själva väljer. Bell citerar på sid 154 att Jesus är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.Så utifrån vilka kriterier blir man kristen? Jo enligt Bell så väljer man Gud, Jesus och kärleken.För att vi ska förstå varandra här är det en förutsättning att vi definierar de tre religionsteologiska begreppen så att vi pratar om samma sak.
    Du har inte kommenterat mina definitioner av de begreppen, accepterar du dem? Jag anser att Bell inte är universalist (vilket han själv menar att han inte är) utan snarare inklusivist.

    Jag är själv inklusivist, med detta sagt menar jag inte att jag håller med om allt som står i Love wins.  Jag är detta för att jag tror att alla de tusentals människor som dött före Jesus död på korset (som vi ju tror var för alla människor både som levt och som kommer att leva) och de som dött efter hans död utan att ha fått en chans att ta ställning till Guds kärlek ändå ska ha en chans. Dock tror jag att detta är en reservplan men jag tror att Guds kärlek sträcker sig till även efter det här livet. Samtidigt så tror jag att det bästa för människor är att få möta Gud redan nu eftersom man då blir befriad redan nu. Alla människor behöver Jesus och fram till att vi möter honom bär vi på lidande och helveten som vi inte behöver bära på. Därför har vi kristna en uppgift här och nu att sprida Guds kärlek i ord och handling till alla människor! För att alla människor ska få möta Jesus så fort som möjligt, det är ju det viktigaste. Men i de fallen då vi misslyckas, vi är ju trots allt människor, så tror jag att Gud inte förkastar dessa människor på grund av oss utan ger alla en rättvis chans att ta ställning till honom utifrån de förutsättningar vi har haft under vår livstid.Kanske är det så att du inte nöjer dig med att kritisera universalister utan även anser att inklusivism är en villolära. I så fall vill jag gärna veta hur du ser på människor som dör utan att ha hört om Jesus? Hur ser du på människorna i den byn som aldrig fick besök eftersom missionären fick punktering, hamnar de i evigt lidande och straff på grund av missionärens punktering?
    Om det är okej skulle jag vilja inkludera Rob Bells församlings FAQ-blad om boken. Läs gärna dem, där svarar de på flera av de vanliga frågorna som folk har om boken. Om inte till Stefan så gärna till alla läsare här som inte läst boken men gärna sågar den ändå… Den ger lite mer kött på benen! (http://marshill.org/files/2011/03/LoveWinsFAQs2.pdf)Önskar dig allt gott och Guds välsignelse,
    kanske kan vi ta en lunch i höst?Frid

  • Anonym

    Johavas vittnen kan jag berätta att dom visst tror på en dubbel utgång men man tror att ”syndens lön är döden” alltså evig död för dom som inte vill ha med gud att göra. det var en lära som grundlades i början när rörelsen var ung och man kallade sig bibelstudenterna man mötte en kristen kyrka som trodde på att syndare skulle plågas vid medvetande i evig eld till evigheten på 1800-talets början . charles taze russel (som var vittnenas förste president) och hans bibelstudie kompisar läste sin bibel och fann att ordet helvete inte ens fanns i bibelns grundtext det står gehenna ett låneord från hebreiskans hinomdalen som var en soptipp på jesus tid där bland annat döda brottslingar slängdes och soporna eldades upp men russel fann inga bevis att levande människor eldades upp i eld där tvärtom var platsen något orent, för israelerna.man lät sina söner och döttrar gå genom eld där till den fenisiske guden molok i äldre tid, russel noterade ochså att gud uttryckte förfäran i profettexterna ” jag har inte befalllt något sådant inte ens tänkt mig något sådant” när israelerna eldade upp sina barn. Russel tyckte det var märkligt tänkt av en gud som vill låta syndare gå genom elden till evigheten och han kom därför gradvis att tro på döden och syndaren som somnar in i döden stämmde bättre med en rättvis gud helle än gud som plågar människor i evigheter utan nåd, ansåg Russel, miller rörelsen och adventisterna  har en hel del gemensamma rötter.
     
    Evig död är kanske inte så kul det heller 😉 men jag ville mest förklara jehovas vittnens syn på saken i och med att jag varit med där en gång i tiden.

  • Mats

    En mycket intressant diskussion ni har här, kul att se.

    Jag själv är i detta nu lite splittrad i detta ämne. Jag skriver här nedan lite om mina tankar kring Marcus svar på inlägget. Marcus skriver:

    ”Därför har vi kristna en uppgift här och nu att sprida Guds kärlek i ord och handling till alla människor!… … Men i de fallen då vi misslyckas, vi är ju trots allt människor, så tror jag att Gud inte förkastar dessa människor på grund av oss…”

    Detta antyder att om man tror som Stefan skulle man mest troligt ha mycket prestationsångest. Jag håller helt med om att det är upp till oss kristna att sprida Guds kärlek i ord och handling, men jag tror att det är Jesus som är det viktigaste aktören i dessa sammanhang. Vi kan sprida Guds kärlek och ord men det är han som möter människorna.

    I de fall där människor inte har hört talas om evangeliet och kristendommen och därför inte har fått möjlighet att ta ställning till det så tror jag som  Marcus.

     ”…ger alla en rättvis chans att ta ställning till honom utifrån de förutsättningar vi har haft under vår livstid.”

    Däremot så tror jag att människors handlande i detta livet har en påverkan på livet efter döden. Jag tror (i nuläget) att de människor som ej har haft möjlighet att ta ställning till den kristna tron kan få stå för sinda handlingar, eftersom jag tror att Gud har lagt ner i oss kunskapen om gott och ont och därför äger valet att medvetet göra gott eller medvetet göra ont.

    Jag håller helt med om att det bästa för människor är att få möta Gud redan nu, men jag tror att det står lite mer på spel än:

    ”…fram till att vi möter honom bär vi på lidande och helveten som vi inte behöver bära på.”

  • http://www.facebook.com/anders.branderud Anders Branderud

    Hej Marcus!

    Jag vill svara dig om det du skriver om vad som krävs för att få evigt liv. Jag kommer att svara genom att använda mig av den hebreiska Bibeln (som kristna kallar för “GT”), som vi båda accepterar som inspirerad av Skaparen.

    Skaparen ändrar Sig inte enligt Malakhi 3:6 i den hebreiska Bibeln.
    En person som gör sitt bästa att praktisera direktiven i Torah [“Moseböckerna”] – Skaparens Instruktionsmanual till mänskligheten – får enligt Torah förlåtelse för sina tidigare överträdelser av direktiven i Torah [t.ex. ätande av fläsk och skaldjur] när han/hon ber om förlåtelse, vänder om och börjar praktisera befallningarna i Torah icke-selektivt till det bästa av sin förmåga.
    Även himmelriket utlovas för en person som gör sitt bästa att praktisera befallningarna i Torah icke-selektivt: ”I syftet att förlänga dina dagar och dina barns dagar .. “likt dagarna av himlarna över jorden ” (alltså evigt liv). 5:e Mosebok 6:4-9; 11:13f.

    I ’Hesekiel’ 18 på hebreiska står det att en person som förkastar direktiven i Torah [“Moseböckerna”] inte får förlåtelse. Ordet som används är mishpat. Jag förklarar mer om innebörden av ordet mishpat, som används i det kapitlet, och om varför efterföljarna till den judiske Messias – Rabbi Y’hoshua [från Nasaret] – enligt den hebreiska Bibeln måste praktisera mishpat i detta inlägg: Länk

    I 5:e Mosebok 13:1-6, i enlighet med hebreisk numrering – inte kristen, så befaller Skaparen att man inte får lägga till direktiv eller ta bort direktiv från Torah [“Moseböckerna”]. En annan vers där detta står är 5 Mosebok 4:2. Direktivet att man ska ’bekänna Jesus som herre och i sitt hjärta…’, står inte i Torah.
    Det är ett tillägg till Torah; och tillägg av direktiv till Torah är som sagt förbjudna.

    Evigt liv har alltid varit tillgängligt för dem som gjort sitt bästa att praktisera Skaparens befallningar, och enligt Torah så var Skaparens uppenbarelse av Hans krav för mänskligheten fulländad när alla befallningar i Torah var givna.

    Allt gott, Anders Branderud

  • Westinbo

    Inom fysiken och naturvetenskapen arbetar man ofta med
    att beskriva verkligheten med hjälp av teoretiska modeller. En modell av
    verkligheten har sina begränsningar och det är viktig att känna till dessa för
    att kunna dra rimliga slutsatser. Vi sysslar visserligen inte med
    naturvetenskap men jag menar ändå att denna ”Bell – Hell” diskussion utgår från
    en ”modell” och vissa antaganden som är alldeles för förenklade och
    otillräckliga för att vi ska kunna föra ett välgrundat samtal utifrån den bok
    som vi ytterst utgår ifrån – nämligen bibeln.

    I detta ”samtal” som vi kan kalla för ”Bell – Hell” antas
    det i princip att det efter vårt jordeliv finns två existenser – himmel och
    helvete (jag föredrar själv ordet dödsriket). Sedan diskuteras om det finns
    möjlighet att ”säga ja till Jesus” efter jordelivet (i dödsriket) om man inte
    gjort det medan man levde. Andra hävdar att helvetet står för ett utslocknande
    av den personliga existensens och att vi därmed inte skulle vara
    evighetsvarelser. Det går kanske att räkna upp flera varianter på detta tema.
    Och dessa antaganden finner i princip sin näring i tron på att det skulle vara
    emot Guds väsen och kärleksfulla natur att tala om ett evigt straff och
    förkastande från Guds ansikte, att kasta människor i en ”evigt brinnande eld”.

    I motsatts till
    dessa tankar står den evangeliska läran om den dubbla utgången som finns
    uttryckta på många ställen i bibeln, t.ex. i Matt. 25:46. Inom denna lära om
    den dubbla utgången finns ett utrymme för det viktiga påpekande som Stanley
    Sjöberg gjorde på denna blogg nyligen: ”Det jag tror av en rad bibelställen är
    att försoningen innebär också en barmhärtighet i det som innebär straff och att
    inte få vara i Guds närhet och härlighet. Jag våndades och plågades i mitt inre
    över om evigheten skulle innebära oändlig tortyr i brännande eld som aldrig
    skulle slockna. Då såg jag i texterna att det finns nyanser och nivåer av både
    härlighet och dess motsats.”

    Det går lätt att hitta ett flertal bibelställen som bekräftar
    det Stanley skriver. Men vi vill inte nöja oss med detta, vi vill få det till
    att skriften talar om att vi kan bli frälsta även i dödsriket och så att säga
    få byta slutdestination – här kan vi jämföra med vad Abraham säger i Lukas 16:26.

    Jag nämnde i min inledning att denna diskussion
    bygger på alltför förenklade antaganden. Vad menar jag med det? Förutom de ovan
    nämnda olika uppfattningarna finns också en underliggande idé som formulerats i
    termer av ”en fri vilja att säga ja eller nej och som vi i princip alltid skulle
    förfoga över”, att frälsning i princip handlar om att med vår fria vilja ”säga
    ja till Kristus” och att detta är något som vi kan göra även i dödsriket. Men hela
    Nya Testamentet vittnar om att ribban så att säga ligger mycket högre än så. I
    NT förekommer mycket starkare uttryck som t.ex. ”överlåtelse” och ”efterföljelse”
    Och korsbärande, efterföljelse och bekännelse av Jesus är alltid relaterade
    till detta jordelivets prövningar och faror. Några exempel: Matt 10:32-39 som
    handlar om att bekänna Jesus inför människorna, att älska Jesus mer än mor,
    far, son eller dotter, att ta sitt kors och följa Jesus, att mista sitt liv för
    Jesu skull och därmed finna det. Här finns
    en ytterligare dimension förutom enbart den fria viljan, nämligen kärleken till
    Jesus. I Lukas 10: 25-28 sägs att det
    eviga livet ges åt den som älskar och älska kan vi bara göra i detta vårt jordeliv.
    Nya Testamentet talar inte om begreppet ”fri vilja” som något som vi alltid
    har tillgång till och att vi alltid har möjligheten att säga ja till Gud även
    efter detta jordeliv. Det talas istället om korsbärande och efterföljelse, uthållighet
    och kärlek och det är i detta livets kontext som begreppet ”tro”, efterföljelse och
    kärlek definieras och överhuvudtaget blir meningsfullt att tala om. Ytterligare exempel på detta finns i Matteus 7:21–23 och Lukas 21: 12-19. Sedan finns också
    den gripande berättelsen om hur Guds nåd nådde rövaren på korset i livets sista
    stund, men det var också ett ställningstagande i tro från hans sida mitt i
    förföljelsen mot Kristus.
      

    Det talas i NT också om att vissa är ”onda” och väljer ”ondskan”
    eller ”mörkret”: Johannes 3:20; 8:43–47; Matteus 16:24-27, dvs. som en följd av en inneboende
    och latent egenskap hos vissa människor väljer de att säga nej till Kristus.

    Om vi inte tar hänsyn till dessa fakta och grundläggande
    utgångspunkter så blir hela denna diskussion väldigt ytligt. Och samtidigt har
    vi fått ännu ett exempel på hur lätt vi missar och förbigår det som egentligen
    är uppenbart för våra ögon om vi bara ville läsa innantill och se till hela
    sammanhanget.

  • Westinbo

    Sedan finns ju det självklara som står i Romarbrevet 2: 11-16, att när det gäller de människor som inte fått möjlighet att ta ställning till Kristus i detta jordelivet så kommer Gud att döma efter andra kriterier.

  • Westinbo

    Det står i uppenbarelseboken 20: 12-15 att de döda blev
    dömda efter sina gärningar och på grund av det som var upptecknat i böckerna
    och om någon inte fanns skriven i livets bok, så blev han kastad i den
    brinnande sjön. Och för att koppla ihop detta bibelsammanhang med Jesus kan vi
    i Johannes 6: 28,29 läsa att Jesus som svar på frågan: ”vad ska vi göra för att
    utföra Guds gärningar?” svarade ”Detta är Guds gärning, att ni tror på den han
    har sänt”. Kan vi kanske snart börja ana något av djupet och sambanden i Guds
    eviga och konsekventa framställning i sitt ord?

    Finito!

  • Westinbo

    Du skriver att Bell säger att vi får vad vi själva
    väljer. Vi kan anta att helvetet är en minst sagt mycket obehaglig plats att
    vistas i. Och vi kan anta att de som befinner sig där inte vill befinna sig
    där. Men det är ju inte samma sak som att de väljer och vill tillhöra Jesus och
    leva tillsammans med honom. Du citerar också Bells ord vars innebörd jag
    uppfattar ungefär på följande sätt på svenska (otydliga engelska formuleringar
    måste jag säga!): ”Låt oss fråga oss den självklara frågan: Hur skulle någon
    kunna välja någon annan väg när de ser framför sig ett universum av kärlek och
    frid som skulle kunna bli deras om de bara ville lämna den gamla vägen och
    ta emot det nya livet … osv.”

    Och du skriver själv att du tolkar hans ord som att han
    tydligt accepterar en fri vilja i detta liv och även efter döden. Det är
    uppenbart att Gud inte har gett oss otvetydig klarhet i alla frågor. Jag tror
    som du att de som levde före och efter Kristus och som inte hört om honom, som
    var av sanningen och vilkas gärningar var gjorda i ljuset enligt Johannes 3:
    19-21 och som därför skulle säga ja till Jesus om de hade fått chansen att höra
    och förstå evangeliet får tillbringa evigheten med Gud själv. Ja, tänk på alla
    aborterade foster, skulle de gå förlorade därför att de inte fått höra
    evangeliet? Gud känner varje människa och utrannsakar våra hjärtan säger
    skriften.

    Men den säger definitivt inte att alla kommer att bli
    slutfrälsta och få komma till Gud. Gud har tänkt att det är i första hand i
    detta jordeliv som vår evighetsfråga ska avgöras. Om vi har valt här i livet
    att säga nej till Kristus trots Andens överbevisning och Guds sökande nåd så
    står detta val fast även i evigheten. Att hävda att Gud skulle vara någon sorts
    gotteautomat som jämt ger oss vad vi vill ha och ber om här i livet och i livet
    efter detta stämmer inte med min gudsbild. Det kan ju faktiskt vara så, i
    motsats till vad den upphöjde Bell själv säger, att den som befinner sig i
    helvetet inte vill ”säga ja till Gud” även om den personen lider
    svårt och får Guds kärlek och härlighet uppenbarad för sig. Som jag nämnde
    tidigare antyder bibeln i t.ex. Johannes 3: 19-21 att vårt så kallade fria val
    på något sätt är kopplat till vår vilja och strävan efter sanningen och
    kärleken.

  • Anonym

    ”den som befinner sig ihelvetet inte vill ”säga ja till Gud” även om den personen lidersvårt och får Guds kärlek och härlighet uppenbarad för sig ”

    Jo det är ju sant som du säger Westinbo att människor kan välja bort ljuset och godheten och föredra elände och mörker till evigheten. Som jag ser det ligger nog problemet mer i att vissa hårda helvetes förespråkare inte vill eller kan föreställa sig att gud har möjlighet att påverka eller höra människor som ångrar sina livs val, man tror på en gud som stängt dörren.

    Det finns ju vittnes börds berättelser om människor som var anti gudaktiga dog och hade så kallade nära döden upplevelser där dom berättar om ett mörkt och förfärligt ställe, men i vissa fall att dom tog sig för att kalla på gud och att dom då lyftes upp av gud från detta mörker som omslöt dom.  Men förmodar att hårda helvetes predikanter anser det ”obibliskt” man anser att en gud som inte lämnar dörren på glänt är rätt och bibliskt helt enkelt.   

  • http://twitter.com/johanssonmarcus Marcus Johansson

    Hej Anders,
    jag för på denna blogg ett samtal med Stefan Swärd om hur vi som kristna bör läsa och förstå pastorn och teologen Rob Bells senaste bok Love Wins. Jag väljer ändå att kort svara på din kommentar.Jag känner mycket väl till din resa, din tro, din syn på kristendom, Jesus Kristus, skriften etc då jag följt dig under många år. Du vet väl vem jag är även om det var längesen vi pratade om de här sakerna? Dock har jag läst hebreiska sedan sist vilket kan göra samtalet mer givande! :)Du skriver:”En person som gör sitt bästa att praktisera direktiven i Torah [“Moseböckerna”] – Skaparens Instruktionsmanual till mänskligheten – får enligt Torah förlåtelse för sina tidigare överträdelser av direktiven i Torah [t.ex. ätande av fläsk och skaldjur] när han/hon ber om förlåtelse, vänder om och börjar praktisera befallningarna i Torah icke-selektivt till det bästa av sin förmåga.”
    Till att börja med håller jag inte med dig om att Torah är Skaparens instruktionsmanual för mänskligheten. Jag läser Torah som en instruktionsmanual för Guds utvalda folk – Israeliterna – som vuxit fram (inspirerat av Gud) under en lång period av ökenvandring men förmodligen också senare. Dessutom har den i mångt och mycket vuxit fram och bör också läsas i polemik till andra folks kulturer vid motsvarande tidpunkt.

    Var får man enligt Torah förlåtelse för sina tidigare överträdelser genom att be om förlåtelse och börja praktisera befallningarna i Torah icke-selektivt till det bästa av sin förmåga? Den meningen är oerhört luddig och konstigt formulerad. Låter i mina öron mycket mer som en efterkonstruktion än något du hittar i de semitiska texter som Torah utgör.

    Sedan skriver du:”‘I syftet att förlänga dina dagar och dina barns dagar .. “likt dagarna av himlarna över jorden ‘ (alltså evigt liv). 5:e Mosebok 6:4-9; 11:13f.”Jag hittar inte något om detta i varken kap 6 eller 11. Det närmsta jag hittar är följande i 11:21:

    ”Då kommer ni och era ättlingar att få leva länge i det land som Herren med ed lovade att ge era fäder, lika länge som himlen välver sig över jorden.” Jag citerar här översättningen från Bibel2000 där jag tycker det är tydligt att det inte talas om något evigt liv. Eftersom jag vet att du förstår bibelhebreiska antar jag att du också har kollat igenom grundtexten och håller med mig om att Bibel2000 gjort en vettig översättning och knappast förvanskat texten.
    Jag är förvånad att du som är såpass insatt i judisk tro argumenterar för att tron på evigt liv skulle varit given redan i Torah. Detta var ju judarna oeniga om även kring år 0 (läs saduceer).

    Jag har nu också läst igenom Hes 18 och hittar inte att det på hebreiska står ”att en person som förkastar direktiven i Torah inte får förlåtelse.”. Dock hittar jag ordet misphat som jag vet att du bygger en stor del av dina argument och tolkningar på. Jag anser dock att du gör en grov övertolkning av ordets betydelse som vi inte vet finns i det hebreiska språket. Även om jag inte alls tror på din version av en judisk version av Messias som inte dog eller var gudomlig så tror jag att Jesus Kristus från Nasaret följde buden i lagen eftersom han var en praktiserande jude. Dock kom han också för att fullborda lagen vilket betyder att det sedan dess råder en ny tid. Om man inte däremot inte vill leva i friheten som finns i Kristus så kan man ju försöka leva fullt ut som jude och följa Torah men detta är inget som gäller för de som tror på Jesus och tar emot hans evangelium.

    Angående Deteuronomium (5 Mos) 4:2 och det andra exemplet så är ju detta inget problem för en kristen då man inte lägger till något till lagen som man menar att Gud gav till israeliterna för att följa utan istället så fullkomnas lagen (och lagens tid) i Kristus.Dock tror jag att vi som kristna har mycket att lära om den judiska kulturen och framförallt det österländska semitiska tänkande som mycket av den bygger på. Det var ju trots allt i den kulturen som Jesus och de första kristna växt upp och levde i.

    Om du verkligen vill diskutera de här sakerna med mig så skulle jag vilja veta hur du ser på hela GT:s tillkomsthistoria. Vem berättade/skrev vad, när, hur och varför? Dock tror jag att vi i så fall bör föra den här diskussionen på annat håll.Önskar även dig allt gott och שלמ יהטה! (Är inte van att skriva utan vokaler…;)

  • http://twitter.com/johanssonmarcus Marcus Johansson

    Hej Westinbo!

    Jag vet inte om du har läst boken som vi samtalar om men jag får intrycket av att du inte har det. Jag vill passa på att poängtera att vad jag samtalar om med Stefan Swärd är främst hur vi ser på och läser Rob Bells bok Love wins. Alltså vad är det egentligen som Rob Bell skriver och vill få fram. En följdfråga är sedan huruvida Rob har rätt eller inte men det jag primärt har ifrågasatt är hur Stefan Swärd läser Rob. Does it make sense? (i brist på motsvarande svenskt uttryck…)
    Det första citatet du tar med bör därför läsas i sin kontext i mitt samtal med Stefan Swärd. Stefan hävdar att Rob Bell tror att alla människor kommer till Gud i slutändan oavsett om man vill eller inte. Jag hävdar att så inte är fallet och använder då det citatet tillsammans med ytterligare några (för att man ska få en bättre bild av hela sammanhanget som citaten kommer ifrån) för att visa på att Rob argumenterar för att Gud inte tvingar någon människa till sig. Jag förstår att det låter som ett konstigt argument rent teologiskt när man rycker det ur sitt sammanhang men jag har aldrig lagt fram dessa citat som argument för att alla människor skulle bli frälsta till slut. Min poäng är istället att inte heller Rob Bell gör detta…

    Därför gläder det mig att du argumenterar emot universalismen. Jag gillar speciellt din avslutning och tror ärligt talat att du skulle få ut en hel del av att läsa boken. Mitt tips är dock att läsa den på engelska (trots de otydliga formuleringarna), boken är inte lättöversatt och kommer nog att låta ganska rolig på svenska. Om du inte vill läsa boken så läs gärna igenom FAQ-länken om boken från Rob Bells församling som jag länkade till i slutet av min tidigare kommentar. Det ger oss bättre förutsättningar att samtala kring innehållet i boken.

    Allt gott och Guds frid!

  • http://twitter.com/johanssonmarcus Marcus Johansson

    Tack för dina tankar Mats!

    Jag tycker du bidrar med viktiga kompletterande tankar och bra poänger. Jag håller med dig helt enkelt! :)

  • Westinbo

    Jag får då anta att många tycker att Jesus var en hård helvetespredikant. Men det brukar vi ju inte säga högt eftersom vi ser hans andra goda sidor. Men vi vet att det var av kärlek som han varnade oss för helvetet och gav sitt liv till lösen för oss. Det vi har att förhålla oss till är Guds ord och vi behöver  referera till och förankra våra resonemang i Guds ord. Utan att själv ha läst ”Love Wins” har jag utifrån det jag läst fått intrycket att Bell liksom många andra (post) moderna teologer inte särskilt mycket bemödar sig att bygga upp en följdriktig och konsistent tankegång utifrån Guds ord utan mer utifrån egna och vackra formuleringar som andas en stor portion humanism. Och om Bell är så otydlig i sina formuleringar att det är svårt att förstå och enas kring vad han säger så blir inte jag speciellt motiverad att läsa hans bok. Men vem vet (ironi) – det kanske finns en genomtänkt affärsidé: att vara så otydlig att det lockar en massa diskussionslystna kristna (inte minst esoteriska teologer) att ge sig i kast med att dechiffrera otydligheterna. Om läsarna på grund av Bells ord får uppfattningen att det alltid finns en andra chans och tar lätt på ställningstagandet till Kristus i detta livet kanske en dag Bell får lägga ytterligare en titel till sitt CV – nämligen förförare. För övrigt hänvisar jag till mina egna tidigare inlägg i  som behandlar olika aspekter av dessa frågeställningar. För övrigt ska vi självklart inte fastna i dessa diskussioner utan ställa oss till till Guds förfogande för att vinna människor för Gud utan några tankar på reservutgångar i evigheten.

    För övrigt uppskattar jag en god och kristliga samtalstonen som ofta numera råder på denna blogg nuförtiden och att få bli tillönskad Guds välsignelse även av lärda och kunniga människor som skriver på denna blogg. Det finns alltså hopp för kristenheten och mänskligheten!   

  • Anonym

    De ortodoxa har i princip samma syn på dogmatik, som Kyrkan (förutom synen på påveämbetet, vilket snart kan vara löst)!

    F ö finns det fler ortodoxa än pingstvänner i Sverige idag! De är inte bullriga och högljuda, men har en fantastisk liturgi som drar massor av besökare och ingen kristen i Sverige idag borde bortse från de ovärderliga skatter som dessa kyrkor för med sig! Artos har fantastisk litteratur i ämnet! Läs en introduktion i dess teologi! Det förändrade min världsbild! :-)

  • Gabriel Blad

    Tack för bra samtal och diskussion. Har varit bra och utmanade läsning. Jag tror detta är ett mycket viktigt samtal som ständigt behöver hållas levande i var och en som vill ta bibelns ord om en dubbel utgång på allvar. 

    Den följdfråga som jag alltid ställer mig när jag funderar över hur inklusivistiskt det är möjligt att tänka är: 

    Får mitt liv, alltså de val och prioriteringar jag gör under min tid på jorden, konsekvenser för andra människors evighet?

    Om svaret på den frågan är ja, då har jag inga problem med en generös förståelse på Guds frälsande möjligheter.  Men om svaret är nej får jag nog hålla med Stefan att det sättet att tänka leder till passivitet.

    Vad säger ni? För mig, i min vardag, för hur jag ska leva mitt liv och hur jag ska se på  människor är denna fråga avgörande. Det är en jobbig fråga att svara ja på, livet blir på allvar, men personligen finner ingen annan väg.  Kan det vara så stort att vara människa och Guds sändebud i den här världen?

  • Sofia

    Å tänk om inte dessa manliga profeter funnes, vad skulle ni göra då av era dagar.

  • Anonym

    antagligen som jag då sofia som tänker att detta blir nog det sista samtalet med kristna tråk gubbar, en gud som rostar människor på den stora grillen kan dom behålla för jag vill inte ha honom som herre.

    Jag har 2 teleskop och intresse på det hållet finns mycket facinerande saker att se där ute som är betydligt mer kul än att hålla på med den kristna kyrkan som till stor del sucks och det riktigt hårt

  • Bengt Wikstrom

     ”Lowe wins” är titeln på Rob Bells bok. Att ”kärleken vinner” är nog Stefan Swärd beredd att skaka en broderlig hand på. Men sedan bryter helvetet löst när frågan ”vilken slags kärlek” som ska vinnas.

    Jag roade mig med att Googla på ordparet ”kärlek+bibeln” och fick 1 260 000 träffar.

    När jag bytte ut begreppet kärlek mot ”hat” konstaterade jag 13 300 000 träffar!!
    Till min bedrövelse ser jag att hatet avgår med segern – och det i rena utklassningssiffror.

    Kan det finnas en hatets Bibeln? Nej! Nej! Nej! är svaret. Kristi kropp är en gestalt i vår tid som står med kärlekens Bibeln i sin hand. Och det är den Bibeln jag håller i mina knäppta händer.

    Hur kan någon tvivla på att den världsvida kyrkan är antikrist?

    Det är bara i helvetet och den världsvida kyrkan som man älskar att
    hata.

  • Bengt Wikström

    Jag har en hel del gemensamt
    med Helge Fossmo. Jag har varit fånge i Tidaholmfängelset där han
    sitter av ett livstidsstraff. Jag var 17 år och avtjänade ett års
    fängelse. Jag kan avslöja att under fångtransporten från häktet i
    Göteborg till anstalten skrämde en två meters finne slag på mig med
    orden:– De första tio åren är värst! Han flinade mordiskt och ryckte
    i handfängslet bakom sin enorma rygg. Kriminalvården bedömde att han
    var en säkerhetsrisk. Notera att jag delade den bedömningen…
    Men det skulle visa sig att tiden på Tidaholm påminde mycket om de
    klosterrutiner man har läser om: du har inget privatliv, är ständigt
    övervakad och rutinerna kan du inte påverka.Det fanns två syftet
    med min fängelsevistelse:  att återanpassa mig till samhället och att
    mitt straff skulle ses som en varning i allmänhetens ögon – brott lönar
    sig inte.
    Samhället visade mig omtanke och kärlek i fängelset genom att jag
    fick utbildning och fri tillgång till världslitteraturen. Det tog väl
    ett tag för åtgärderna att sjunka in i mitt sinnelag, men innan
    ungdomstiden passerat var min karriär som grov brottsling över för
    alltid.

    Djävulen tycker att fängelser är tråkiga men älskar att dyka upp
    i kyrkoförsamlingar. Senast var det i Knutby församling där han ingick i
    det team som utgjorde ledarskap.
    Trosvissa församlingsbor kunde aldrig ana att djävulen själv skrev
    predikan och ledde lovsången. Men kyrkan är ingen fristad, ingen helgad
    plats åt Gud.

    Nu för tiden får Helge Fossmo permissioner i Jönköping för att köpa
    kristen musik. Tanken är väl att han ska återanpassas till samhället.
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12596079.ab

    Troligen stötte Helge Fossmo ihop med djävulen i Jönköping. Djävulen är
    på fri fot trots att han är anklagad för ett mycket allvarligt brott. Djävulen tycks ha fått permission i några tusen år utfärdad av Gud.

    Det blev folk av mig till slut. Jag fick två permissioner under min
    strafftid som ett led i återanpassningen. Så djävulen, Helge Fossmo och jag har alltså något gemensamt –
    vi tre är dömda som fått permission.

    Men varför får djävulen permission? Ska han återanpassas? Är Guds kärlek
    så mäktig att till med djävulen kan återanpassas? Tanken svindlar…

    Det står ingenting om det i Bibeln. Men det står inte heller något om
    Helge Fossmo. Och  inte ens den ynkligaste lilla profetia pekar på min
    födelse! Och ändå är jag här…

    Jag kan bara tänka:
    Det är Gud som avgör hur långt ett eviga straff är.
    Tack gode Gud för att du är allsmäktig i kärlek!
    Jag lägger allt i dina händer! Amen!

  • Mikael

    Hej Bengt!
    Om vår syn på himlen med Herren bygger på Jesu förkunnelse.
    Så skulle nog Luk: 6:20, Luk: 10:37 och Luk: 11:28 ge en bild över vad som Jesus ansåg var det centrala i ett liv i Guds rike(dessa bibelplatser kan vara bra ställen för ett fördjupat bibelstudie.)
    Och om man därtill lägger Andes gåvor till oss som visar vilken enorm kraft som finns i oss.
    dessa talanger är till för att hjälpa församlingen till att få Gud nära oss i våra liv!

    Det har blivit något annat!

    De tallanger vi tillges, har tungotalet fått sörställning! Men utan en uttolkare är den bara en privat kunskap som får min person att bli bättre på att be.

    Men om jag anväder den kunskapen till att briljera med skapar jag nya murar i församlingen.

    Och murar är till för att rivas!

    Men om man ber i enrum i tungotal för församlingen använder du din talang och Glädje och tolmodigheten och alla de andra av Andens gåvor kommer att spira i församlingen!

    Jag tror att detta är en stor del för att få Gudstjänsten att bli det den är till för. Ett himmelrike på Jorden, detta sker inte om vi gräver ner våra tallanger.

    Då bränns din dröm på tippen och din tro att du är värdig att vara en med i Guds rike kommer du alltid att skjuta upp.

    Jag stödjer min tes om Himmel och Helvete (Gehenna) på Jesu förkunnelse.

    Och duger inte den vet jag inte vad kristna tar sina ideer ifrån!

    /Mikael 

       

  • Westinbo

    Undantagets
    stjärna

     

    Det tänds
    ibland en stjärna –

    undantagets
    stjärna som lyser,

    och sprider
    sin värme i mörkret

    som omsluter
    hus och land

     

    Och denna
    stjärna ser man

    oftast tändas
    i de sammanhang,

    där man tror
    på dess existens

    och talar sig
    varm över den

     

    Överallt
    finns samma mörker –

    men inte
    överallt tänds stjärnor,

    över
    horisontens mörka skära

    som omsluter hus
    och land

     

     

  • Bengt Wikstrom

    Vem eller vilka representerar dig i
    den världsvida kristendomen? Vem eller vilka är du lojal?Det är naturligt är att man låter  sin familj företräda en i många
    sammanhang.
    Kristendomen och kyrkohistorien lär oss ingenting om kärlek, men allt om andliga intriger, begär
    och falskspel.

    Vill du verkligen bli representerad av en sådan kyrklig ”gemenskap”? Är du beredd
    att ge ditt liv för den hatkärlek som sprids där?

    Vill du verkligen att denna dysfunktionella familj ska vara talesman för
    dig?

    Jag ber dig studera Bibeln hundra gånger till. Den historiska
    kristendomen är inte Kristi kropp. Kristi kropp besjälade aldrig apartheid i Sydafrika. Det var inte Kristi kropp som uppmanade kristna grupper i Rwanda att hugga ihjäl nära en miljon oskyldiga med primitiva machetes.

    Det var kyrkan som predikade hatkärlek. Men vad har hat med kärlek att skaffa? Kan Kristi kropp hata och älska på samma gång? Nej! Var i Bibeln förkunfnas hatkärlekens evangelium?Kyrkan ler överlägsen och slår fast dogmen att kyrkan är Kristi kropp. Jag säger
    att det är en förbannad lögn.

    Jag är en lem i Kristi kropp. Det är en levande kärleksfull gestalt. Frälsningen är personlig och kärlekens gemenskap i Kristi kropp ger rättfärdighet, frid och glädje. Det är Guds tecken och gåvor som den korrumperade världskyrkan saknar. Tack för din kommentar Mikael. Underbara bibelstället du pekar på! Låt dig inte luras av falska kyrkodogmer och läror. Och visst duger Jesus förkunnelse!

     

  • Epsilon Noll

    RÄTTVIS DOM ELLER DUBBEL UTGÅNG?
    Läran om den dubbla utgången(ddu) medför i sin brist på nyanser en djup svartsyn på tillvarons villkor, en vrångbild av Guds natur och en pessimistisk uppfattning om effekten av Jesu försoningsverk. Dessutom är den, trots sin stadiga förankring i traditionen, inte förenlig med bibelns sammanfattade lära i ämnet. Ddu-läran medför fler frågor att besvara än alternativen.
    Att fått chansen att bli en pånyttfödd kristen innebär inte enbart att vara försonad med Gud utan också att få lära känna Honom, undan för undan. Detta fenomen; att få lära känna varann – i sig gemensamt för alla slags relationer, är en av de starkare grundbultarna i det kristna livet – att få upptäcka att Gud är ”stor i mildhet”, har stort tålamod med oss och inte är ”snar till att straffa”. Hans ”långmodighet” mot sitt eget trilskande och otrogna folk under ökenvandringarna är häpnadsväckande med tanke på Hans avståndstagande mot ondska och orenhet i alla former.Vad som anses gemensamt för alla Jesusord, d.v.s. de uttalanden Han gjorde, är att de möjliggör/pekar mot tolkningar under alla tider. Ett uttalande som verkar ha uppfattats som tidsbundet – ”…han ska inte slippa ut förrän han har betalt till sista skärven.” anger att all bestraffning och dess omfattning är relaterad till brottets art och grad och alltså har en begränsning – ”sista skärven”.Även bibelstället ”…hans själ ska bli frälst, dock såsom genom eld…” anger en begränsad straffutmätning men ddu-tänkandet medger inte studerandet av dessa och andra besvärliga skriftställen. Att konsekvensen av synd som begränsad i tid eller omfattning skulle medföra en likgiltighet inför evighetens allvar är en felaktig slutsats. Vi varnar väl våra barn för brott och straff oavsett fängelsevistelsens längd, eller hur?
    Hur stor andel av mänskligheten kommer att återfinnas i himlen?
    Snart sagt varje kristen ryggar tillbaka inför tanken eftersom det samlade intrycket av läran om den dubbla utgången betyder att bara en mindre del skulle komma att finnas där; Jesus har försonat hela världen med Gud men ”verkningsgraden” skulle alltså bli förfärande låg!? Gud/Kärleken skulle alltså ha uppmanat människan att ”…föröka sig och uppfylla jorden…” i full vetskap om att detta för det stora flertalet skulle medföra evigt lidande och utanförskap!?
    Jesus sa en gång: ”Månne Människosonen finna tro på jorden när Han kommer!” Var detta med tanke på hur vi förvaltat och ofta förvrängt det från början glada budskapet till något gastkramande dystert och hopplöst för de flesta av våra nära och kära? Tron innebär tillit och nära relation till Gud men ddu-läran gör detta mycket svårt. Ett ämne som undviks är det faktum att Jesus vid flera tillfällen diskuterade med, rentav läxade upp fariseérna, den tidens engagerade skriftlärda och teologiskt skolade just på grund av deras tendens att lägga sten på bördan – de hade inte lärt känna Guds sinnelag. Tvärtom är det mycket viktigt att vi kristna frågar oss vid varje inre vägval om vi ställer oss på Guds/Jesus´ sida eller den dömandes. Det är synnerligen svårt att internalisera ddu-konceptet och samtidigt förstå Joh 3:17 ” Ty icke sände Gud sin Son i världen för att döma världen, utan för att världen skulle bliva frälst genom honom.”
    Att Gud är kärlek medför att Han låter oss ha en fri vilja till att åtminstone säga till eller ifrån vid en valsituation. Normala föräldrar agerar likadant men ingriper också när de ser att situationen kan bli en katastrof. Vi kan lugnt omfatta tanken att Gud i mycket högre grad än oss har medkänsla: när vi kan gråta inför åsynen människors ondska kan vi tänka på Jesus när Han ofta ser oss som ”får utan herde”.
    Vi uppmanas i NT:s texter att leva ett lugnt och fridfullt liv men ddu-tänkandet ger oss knappast någon ro utan i stället stressas vi att tro att alla människor har chansen att bli frälsta redan här på jorden fast vi med våra sinnen öppna begriper att detta faktiskt inte är fallet! Evangeliet kommer att predikas ”för alla folk” – inte för alla människor – och sedan kommer ändens tid. Vi pånyttfödda kristna har en särskild roll att spela i det gudomliga, kosmiska dramat. Vi är ”utvalda från världens begynnelse…” och sedan ska vi regera med änglar. Över vilka då om det, enligt ddu, blir rätt få kategorier i himlens land?Det kan med fog hävdas att ddu har lagt en svart filt över teologin om de utvaldas roll både i himmel och på jord men även över sanningarna om storheten i försoningen med Gud.
    Bakgrunden till att ddu fått så stort fäste är troligen att man för det första inte velat medverka till att invagga människan i en förmodat falsk säkerhet utan i.st. ”förbättrat” och ”tydliggjort” budskapet både här och där och för det andra omedvetet antagit utgångspunkten att det troligen är enklare att skrämma folk till himlen än att locka. (De hårdföra predikanternas stridsrop, tyvärr inte bara under 1800-talet, verkar, vulgärt uttryckt, kunna vara: ”Bli frälst, för h-e!”)
    Att just locka till himmelsk rättvisa, gudomlig kärlek och oändlig frid är naturligtvis det som är förenligt såväl med det glada budskapet; evangeliet, som med Guds sinnelag och Hans intentioner med hela skapelsen. Men – hur egendomligt det än verkar inom ddu-kontexten – alla är inte utvalda att i denna värld vara pånyttfödda kristna men deras tid verkar komma. Var och en av oss känner personer som verkar vara fullständigt immuna mot det kristna budskapet och alltså aldrig ställts inför något val. Vi lever i våra skilda roller som medspelare i Guds drama och vi kan lita på att finalen blir en ”happy end” då Gud ska bli ”allt i alla”! Gud har en större och härligare plan för Hans älskade värld än vad den dubbla utgången ger vid handen!”Bokstaven dödar men Anden gör levande” och att bibelcitera utan att i förväg ”lära känna Gud” och Hans sinnelag är förödande till sitt resultat. Hur många tänkare, inte minst ungdomar, har i besvikelse och förfäran vänt sig bort från det förment kristna budskapet vid presentationen av den dubbla utgången som den enda tänkbara synen på evigheten, alltså att kristna med förhärdade, eller åtminstone avtrubbade hjärtan skulle kunna vara saliga i sin himmel och detta med full vetskap om att de allra flesta av deras nära och kära för evigt skulle vara portförbjudna och dessutom plågade förbi all mänsklig föreställning.Vilka bibelord får man nu lov att undvika om man nu absolut inte kan tänka sig/vill att andra än likasinnade ska få del av Jesu´ försoning? (Ja, jag ifrågasätter drivkrafterna bakom den dubbla utgången och dess historia, jfr fariseismen!) Här kommer några exempel:* en dag ska Gud bli ”allt i alla”*”alla knän ska böjas””hans själ ska bli frälst, dock såsom genom eld…””betalt till sista skärven”samt alla ställen som bestämt anger att Jesus försonat hela skapelsen med Gud och att detta är Hans plan.
    Jesus fastslog att ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” och denna väsentliga utsaga betyder inget annat än att alla som till slut återfinns i härlighetens rike kommer att befinna sig där just på grund av Jesus´ död och uppståndelse. ”Alla knän ska böjas…” och ”alla tungor” ska lovsjunga! De grekiska orden anger frivillighet och då uppfylls orden om tungans bekännelse som vägen till rättfärdighet, eller hur? Ddu-läran medför att Guds vilja – att alla människor ska bli frälsta – inte har någon verkan(!) men betyder även att Jesus´ bön på korset:-”Fader förlåt dem ty de veta icke vad de göra!” klingar ohörd i Guds sinne!? Denna bön har kristna ofta haft anledning att instämma i, kanske också här?
    Får till slut lov att citera någon i debatten:-”Om nu Gud vill inkludera någon fler i sin försoning, ska vi då protestera?”
    Mvh
    Epsilon Noll



Subscribe to Stefan Swärd