Jonas Lundström, EFK och vad är kristen tro

Jonas Lundström från Örebro lyckades dra igång en viss debatt genom sitt blogginlägg om EFK:s fyrkantsevangelikaler, framförallt jag själv och Anders Blåberg kom i skottgluggen. Jag tycker nog att jag redan i ett blogginlägg har kommenterat hans analys av EFK, och där ger jag honom rätt. En gemensam teologisk grundhållning som har präglat EFK urgröps underifrån, och jag och Lundström är överens om att detta behöver lyftas fram och samtalas om. Och jag ställer gärna upp på samtal kring dessa frågor, kritiker av fyrkantsevangelikalerna, jag träffar dem gärna öga mot öga, hellre än mötas i halvanonyma bloggdebatter.

För mig handlar inte kristen tro och kristendomen om en allmän tro på Gud och Jesus, de flesta religioner har någon form av Jesustro. Även muslimer ser Jesus som sänd från Gud, och värd att efterföljas t.ex. Kristendomen och kristen tro handlar om en specifik förståelse av Gud, och Jesus, uttryckt genom Bibeln. Visst har vi kristna haft olika åsikter under historiens gång, men trots detta finns det grunddrag som förenar alla kristna, både livet i Kristus, och Andens närvaro i våra liv, men också ett trosinnehåll. Den apostoliska trosbekännelsen kan  både katolska, ortodoxa, lutherska kyrkor, liksom baptister och pingstvänner ställa sig bakom. Visst kan man nedlåtande kalla detta för ett åsiktspaket, men den kritiken kan ju riktas mot alla sorts organisationer som står för en medveten ideologi eller religion, inklusive politiska partier, miljöorganisationer, fackliga organisationer m.m.. Även Jonas Lundström står ju för en ganska medveten hållning kring ett antal frågor, och det kan man ju också kalla för åsiktspaket.

Ett kristet samfund som EFK måste också ta ställning i teologiska frågor, och formulera en gemensam grundsyn i hur vi tolkar Bibeln och för EFK:s del har vi gjort det genom att ta fram och besluta om gemensamma dokument, och ha Lausannedeklarationen som utgångspunkt för vår trosförståelse. Självklart behöver sådana dokument förnyas och revideras, men det behöver ske i ordnade former. Samma typ av ställningstaganden behöver man också göra i den lokala församlingen, ska man bli medlem i Elimkyrkan i Stockholm t.ex. måste man gå en introduktionskurs, där vi bland annat går igenom Lausannedeklarationen, vi ser det som en bra sammanfattning av vad vi tror på. Både EFK:s och EFK-församlingarnas syfte är ju formulerat som ett missionsuppdrag, att predika evangeliet och förmedla frälsning och Jesustro. Det förutsätter någon form av gemensam förståelse av vad evangelium, frälsning och Jesustro är för något. Ett samfund som bara säger att man kan tolka tron och Bibeln på olika sätt, och därför kan man inte tolka Bibeln och tron på något gemensamt sätt, det förekommer knappast. Även Svenska Kyrkan, som har så högt i tak som kyrka som man kan ha, har tydliga trosbekännelser som bekännes i gudstjänster.

Tycker att Jonas Lundström har varit konsekvent genom att han har lämnat EFK, även om jag tycker att det är sorgligt, så måste man respektera varje människas vägval.

Jonas har nu i ett ytterligare blogginlägg försökt att precisera sin tro. Det jag kan konstatera är att han inte ställer upp på apostoliska trosbekännelsen. En av grundbultarna där, är jungfrufödseln, Jesu gudom och treenighetsläran. Enligt kyrkans tradition i både protestantisk och katolsk tappning så kan hans hållning därför inte klassificeras som kristen tro.

Det är inget dramatiskt med det, den breda majoriteten av Sveriges befolkning är inte kristna, även de som har någon form av religiös åskådning av något slag. Och visst brottas människor med trosfrågor även i kyrkorna, och de kristna lärosatserna, det har jag bred erfarenhet av efter många år som pastor i Stockholm.

Jag fick dock ett mail idag från en person som har varit aktivt engagerad i Frizonsammanhang, som menade att Jonas Lundström är en villolärare som har ett inflytande i vissa EFK-kretsar, bland annat medverkar Jonas på en sammandragning denna vecka på Örebro missionsskola för kristna som är engagerade i kommuniteter enligt mailskrivaren. Jag är själv försiktig med termen villolärare, att människor offentligt uttrycker sin brottningskamp med trosfrågor, gör dem inte med automatik till villolärare. Däremot tycker jag att som Jonas har formulerat sin tro, så kan den enligt vedertagna begrepp inte klassificeras som kristen tro. Däremot tycker jag att han har likheter med Jehovas vittnen i sin trosinställning, de förnekar också Jesu gudom, jungfrufödseln, treenigheten och tron på eviga straff bl.a.. Och här gör det mig mycket bekymrad att Jonas Lundström uppenbarligen har ett inflytande i vissa EFK-kretsar, och jag är förvånad över att ledande personer inte inser att det handlar om tydliga avsteg från kristen tro i vedertagen mening. Det här går längre en bara olika teologiska tolkningar och perspektiv.

Jonas Lundström är också en mycket aktiv kritiker av den etablerade kyrkan. Den som läser min blogg vet att jag är det också, liksom Jonas vill jag betona efterföljelsens betydelse. Men för mig är det dock avgörande att hålla mig inom ramarna för det som kan kallas kristet, både utifrån Bibeln, men också utifrån den kristna kyrkans tvåtusenåriga historia. Jag tror att Gud blev människa genom Jesus Kristus, Jesus dog för våra synder skull och uppstod från det döda, sitter nu på Faderns högra sida, för att en dag ska döma över alla. Det är bara genom tron på Jesus och hans frälsningsverk som vi kan få försoning med Gud och uppleva frälsning, omvändelse och pånyttfödelse.

Jag tror inte att Jonas Lundström känner sig förolämpad av min analys, eftersom han så medvetet distanserar sig från centrala delar av allmän kristen lära och tro. Däremot tror jag att han kommer att hävda att han står för en mer autentisk, ursprunglig kristendom. Vi får se.

  • Sefast Tronde

    Bra och klargörande debatt som skingrar de dimridåer som Jonas Lundström’s artikel orsakat.

    Ställde en rad frågor på Lundströms blogg, som jag nu tacksamt fått besvarade. Onekligen måste den gode Jonas ändå ha en del mod som deklarerar trosuppfattningar i så många frågor som går stick i stäv med det som inom de flesta kristna sammanhang uppfattas som ”klassisk kristen tro”. Vilket Jonas Lundström initialt kritiserat flera personer inom EFK för att försvara alltför okritiskt som ”ett paket av trossatser”.

    Bra Stefan Swärd!

    MVH / Sefast Tronde

  • http://twitter.com/ephron9 Erik O.

    Tack Stefan! Hela Fyrke-kritiken är mycket märklig, men mitt samfund Svenska Kyrkan har brottats med liknande strömningar ganska länge. Nu går andens svärd tvärs genom samfund och församlingar. Nu är inte längre baptist eller folkkyrklig, konservativ eller liberal, karismatisk eller mediterande, utan alla är vi ett i Kristus Jesus Guds son vår Herre.

  • http://www.messiansktforum.blogspot.com Daniel Holmgren

    Jag ställer helt upp på den apostoliska trosbekännelsen men att Jesu gudom skulle vara så tydlig i den kan jag inte se. Det är i den niceanska och athansianska trosbekännelsen som det kommer fram.

  • http://www.gunnelsplats.wordpress.com Brefvet29

    Tack Stefan Swärd!
    Mina tankar går till Rudolf Bultmann, fast jag inget vet om honom mer än att hans teologi satte in en kil i Svenska Missionsförbundet. ”Det gäller att ha ett språk som nutidsmänniskan kan förstå!”

    Jojo! Dom tongångarna hörs även i Pingst, som jag tillhör numera. Jag har frågat och frågat sen år 2000 sen de nya bibelöversättningarna kom vad teologi är för något.
    I alla samfund och kyrkor behöver alla lära sig trosbekännelsen utantill igen. Ta bort fundamenten = grunden så rasar hela kyrkan=församlingen!

  • Pingback: Kyrkans tro är något vi bär upp kollektivt - Bengts Blogg()

  • Fredrik

    Frågan om villolärare är känslig men intressant. Anders Sjöberg formulerar det bra.

    http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=168619

  • Henkeoov

    Stefan det är så bra att du står upp för den kristan trons fundament. Du skriver: ”Kristendomen och kristen tro handlar om en specifik förståelse av Gud, och Jesus, uttryckt genom Bibeln. ” I det håller jag absolut med om förståelse och tolkning kan ses som samma sak. För det har ju funnits andra tolkningar som också hämtat sin grund från bibeln. I striden om Jesus gudom så stred både den apostoliska kyrkan och arianer med bibelord som vapen. Det ledde till att man i Nicaea 325 tvingades använda andra ord och termer för att försvara Jesu gudom. Bibeln är vår absolut första källa men vi kommer inte undan att vi måste tolka det som står och ibland klargöra med slutsatser vi drar och inte med de exakta ord som står.

  • wildwest

    Ja, det var väl så jag läste mellan raderna redan för några blogginlägg sedan då jag undrade om Jonas Lundström egentligen var kristen eller inte. Det är i varje fall bra med klara besked, det är bra mycket bättre än att försöka visa upp något man inte är. All heder för den biten i sammanhanget.

    Desto märkligare om det stämmer, som Stefan skriver, att Jonas är i viss påverkansställning inom EFK. Det borde inte få förekomma.

  • Olov

    Stefan, du antyder att du har problem med att kalla någon för ”villolärare”, och det förstår jag, det bör man vara mycket försiktig med. Men när man ändå gör det, för det måste man ibland om man vill värna apostolisk kristen tro, så är det viktigt att man förklarar exakt vad man menar. Jag har deltagit i Jonas Lundströms bloggdiskussion där han har ”talat ut” om vad han tror och inte tror på, som svar på fleras önskan om att han skulle göra just det. Jag har där skrivit att Jonas är heretiker (det lite finare ordet för en villolärare, en som förkunnar från apostolisk kristendoms avvikande läror). Jag har påpekat att Jonas avviker, och befinner sig i strid med, de tre ekumeniska trosbekäänelsernas innehåll, bekännelser som kallas ekumeniska just därför att alla historiska och klassiska kyrkofamiljer stämmer in i dem – katolsk, ortodox, luthersk, reformert och baptistisk (även om man måste erkänna att det har varit svajigare inom vissa falanger och avstickare från baptismen än de tidigare traditionerna).

    Jonas Lundström är alltså en heretiker eftersom han förkunnar läror i strid med den kristna tron enligt denna bekennelsedefinition. Och det är inget som han förnekar, som svar till mig har han på sin blogg bland annat skrivit:

    ”Du har också rätt i att jag är en heretiker sett från dom etablerade kyrkornas perspektiv.” och ”Angående trosbekännelserna så dissar jag den athanasianska, avhåller mig från nicea och är skeptisk men öppen till den apostoliska (ju tidigare, desto bättre här, alltså).”

    Av detta kan man alltså dra slutsatsen att det inte är särskilt problematisk att beteckna Jonas Lundström som en villolärare, förutsatt att man inte till denna beteckning knyter han, oförsonlighet, elakhet och en ovilja att samtala med Jonas och be för honom. Allt vi gör bör ha som mål människors omvändelse och vi bör alltid vara tålmodiga, kärleksfulla och tillmötesgående i relation till människor, även dem som avviker från tron. Att bjuda in Jonas till sammanhang där han får förkunna sina läror som om de bara var en del av ett pågående samtal inom kyrkan anser jag däremot helt olämpligt och ansvarslöst. Men jag tror nog att ledning inom EFK är kloka nog att inse att de inte kan låta Jonas delta i EFK-rörelsens samtal under dessa premisser. Låt oss hoppas att Jonas återvänder till Guds fadersfamn.

  • http://www.jlundstrom.se Jonas Lundström

    Stefan.
    -Jag har ju bjudit hem dig för att kunna samtala vidare för ganska länge sen, men du har inte haft tid…

    -Det är mycket intressant och belysande att du tycker dig se att en av grundbultarna i den apostoliska trosbekännelsen är ”treenighetsläran” och ”jesu gudom”.

    -Jag skulle förstå ditt perspektiv bättre om du hävdade att trosbekännelserna sätter ramarna för vad som är klassisk kristen tro. Men trosbekännelserna räcker ju uppenbarligen inte, man måste dessutom tänka rätt om ett antal andra saker – bibelsyn, dom eviga straffen, homosexualitet osv.

    -Jo, jag tror ju (som för övrigt många baptister genom tiderna) att den kristna tron korrumperades i grunden när den blev statsreligion på 300-talet och allierade sig med mammon, makten och imperiet. Det är ett av huvudskälen till att jag misstror uttryck som ”klassisk kristen tro i 2000 år”.

    -När det gäller EFK så är ju en av mina invändningar att EFK blivit ett samfund på väg mot biskopskyrka, där vi egentligen borde vara en rörelse av självstyrande församlingar. När ett samfund ska ha en gemensam teologi så kommer det alltid leda till splittring och/eller nedtystning. Ett samfund är en alltför stor enhet för att kunna ha genuina samtal i trosfrågor där alla är delaktiga.

  • Herr_Gusstafson

    Kan vi nu sluta avfärda Jehovas vittnen som villolärare om Jonas Lundström inte är det…..

  • Sward

    Olov,
    Du kan det här bättre än jag, och du förtydligar på ett bra sätt det jag försöker säga.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • http://www.jlundstrom.se Jonas Lundström

    Möjligen borde man med tanke på historien, och inte minst som baptist, vara lite återhållsam med att beteckna människor som heretiker bara för att man avviker från den etablerade kyrkans hållning.

  • wildwest

    Jag gillar verkligen dom här storståtliga konspirationsteorierna som man tar till när man inte tycker kristendomen passar just mej här och nu!

    Först är det en massa halvrevolutionära frikyrkorörelser som skärpte till fel kristna dogmer. Sen är det farbror Luthers fel som kom farande som ett jehu och förändrade den ursprungliga kyrkans bekännelse, krånglade till celibatet, tyckte avlatsbrev var vilseledande.

    När man gjort upp med dom närmaste 500 åren så är det istället fel på kyrkofäder av olika kulörer och rang som har sorterat in fel texter i Den Heliga Skrift och pressat fram olika varianter av trosbekännelser vars invändningar kanske inte längre går att få tag i (för det var förstås invändningarna som var efterföljansvärda!!).

    Sen skyller man på kejsar Konstantin och det utomordentligt förfärliga att kristendomen blev statsreligion. Eftersom kejsaren är död och det inte finns tio volymer debattartiklar och styrelseprotokoll sparade från hans tid så kan man utifrån det trots 1700 år, ett antal hundratusen kristna tänkare, präster och munkar, komma fram till att dagens kristendom är fel sorts kristendom. Vi måste längre tillbaka i historien, till källorna!

    Gott. När man sen kommer fram till evangelierna och ”Bibeln” på Jesu tid, dvs Gamla testamentet, då passar inte det heller. Hu, förfärliga straff i GT, vedervärdiga uttalanden om homosexuella av Paulus. Usch. En ovetenskaplig skapelseberättelse, till synes i två utföranden, fyrkantiga profeter som tjoar om straff och förbannelser. Det kan vi inte ha. Vi tar bort allt sånt irrelevant, tidstypiskt och stötande och kastar det på historiens skräphög. Jungfrufödelse – hur kan man tro på det, Jesus som Guds son, nä. Synd och straff, hjälp så mossigt och exkluderande!

    Kvar blir möjligen den gyllene regeln, vilken omfattas av i stort sett samtliga religioner. Dvs med små avvikelser leder alltså alla vägar till Gud, alla får leva hur dom vill, vi kommer ändå fram till samma mål.

  • Ludvig Hoffman

    Bästa kommentaren jag läst på länge.

  • Olov

    Jag tror faktiskt att de flesta är försiktiga med detta epitet. Men i ditt fall finns ju ingen anledning till återhållsamhet när det gäller denna typ av kategorisering eftersom du själv kallar dig heretiker. Det betyder ju inte att du inte har många kvaliteter i ditt liv, förkunnar historisk apostolisk kristendom i linje med kyrkans stora bekännelse gör du i alla fall inte. Och det är äl bra att detta är utrett då många verkar ha undrat.

  • http://www.jlundstrom.se Jonas Lundström

    Jag tänkte på att heresi-ropen är en ganska blodsbesudlad historia samt att även stora kyrkotraditioner som tex protestantismen från början betraktades som heretiska (”en helig, allmänelig kyrka”), vilket borde mana till försiktighet. Dessutom är dom kyrkor som horar med makten och rikedomen (=typ alla stora kyrkor i väst) heretiska betraktat från den för-konstantinska Jesus-rörelsens perspektiv. Osv.

  • Sward

    håller med att heresin har en mycket märklig historia. Den senaste svensk som har klassats som heretiker, var väl Ulf Ekman. Och till och med vidsynte KG Hammar räknade inte in honom i kristna gemenskapen. De som vill ha riktigt högt i tak är ibland inte särskilt konsekventa. Heresibegreppet har dock en tydlig förankring i Nya Testamentet.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • Olov

    Eftersom det inte existerar någon sådan stämning i det här fallet så finns det ingen anledning till försiktighet. Tvärtom, det är viktigt att männsiskor får veta vilket håll olika typer av förkunnelse och undervisning kommer från. Du har däremot en ganska hatisk beskrivning av de klassiska kyrkorna, där skulle jag vilja mana till viss försiktighet.

  • Anonym

    Srå upp komik i kubik… :-)

  • Tobias Fritzon

    Jag tycker nog att du bör bestämma dig för om du vill ta heretiker som komplimang eller inte, det blir så motsägelsefullt annars. Jag tror ingen tänker bränna dig på bål… På sätt och vis säger du väl själv att Kyrkan senaste 1700 åren är en enda stor heresi? Vad är skillnaden?

  • Linnea Aberg

    Hej Stefan,
    är det möjligt att kontakta dig via mail? Jag skulle väldigt gärna vilja formula vissa ställningstaganden för dig utanför denna offentliga miljö då sista veckans debatter har visat hur människor drar alltför snabba slutsatser om andra. Personligen tror jag inte att du behöver vara orolig för Jonas ”teologiska inflytande”. Många av oss välkomnar dock debatter, samtal och frågeställningar då det har fördjupat vår tro och vår bekännelse. Om vi nu ändå klassificerar människor så är jag nog en ”fryke-anhängare” men välkomnar ”fryke-skeptikerna” ;).

  • Haning Burseryd

    EFK har tydligen högt till tak, att Stefan Swärd går in i diskussion med en människa, som inte representerar sann kristendom och att denne man utövar inflytande inom EFK är tydliga bevis på att EFK inte skiljer sej något vidare från det hårt kritiserade SvK, där det finns olika tydliga grupper i relation till bekännelsen.

    Jag tror, att de frikyrkliga, som vill hålla sej till den klassiska kristna tron, har något att lära sej av de konservativa inomkyrkliga rörelser, som t.ex. Kyrkliga Förbundet och ELM-BV. Hur gör man, när man ska bevara sin klassiska tro i en mer liberal miljö?

    Jag tror, att Stefan Swärd och andra står inför omöjlig situation, försvara den klassiska kristna tron och samtidigt värna om EFK som helhet.

    Personligen tror jag, att kristenheten i Sverige skulle må bra, om kyrkokartan ritades om utan att man hela tiden måste jämka ihop olika teologier. Hopslagna samfund kan bara bli liberala. Den kristna kyrkan börjar med en tydlig bekännelse och den bekännelsen måste vila på reformationens grund, som har sina rötter i urkyrkan. Dessa bekännelsedokument drar gränser och man är antingen innanför eller utanför. Detta är inte populärt idag vare sej i samhället eller i kyrkan.

    Att säga ”Detta är rätt” eller ”Detta är heresi” är inte populärt. Stefan Swärd vill inte avfärda Jonas Lundström som villolärare, även om han borde inse hur Jonas Lundström avviker totalt från den klassiska reformatoriska tron. Det märkliga i Stefan Swärds resonemang är att han beklagar att Jonas Lundström har lämnat EFK. Alltså konsekvensen blir, att EFK ska samla alla teologier oavsett hur mycket man avviker från den klassiska kristna tron. Varför är man medlem i EFK-församlingen? Grundar sej medlemskapet på någon tro, någon trivsel eller finns det en bekännelse, som anslutar sej till?

    Som jag menar, att EFK är lik Svenska Kyrkan, dit alla är välkomna och även om Stefan Swärd inte längre är ordförande i riksstyrelsen, har han ändå mycket auktoritet att uttala om det ena eller det andra. Stefan Swärd har nu sagt sitt nja och så vet vi det.

  • Pingback: Rakt på sak och humoristiskt om ortodoxi och heresi. - Bengts Blogg()

  • Linnea

    eller vänta. Jag vill inte klassificeras…

  • Clas & Fredrik

    Vilket EFK är det du beskriver Swärd? Det är inte det EFK vi känner i alla fall.

    Det EFK vi känner är överens i de grundläggande teologiska frågorna, inklusive det centrala i den evangelikala rörelsen (grundläggande övertygelse om bibeln som Guds ord, teologisk medvetenhet, missionsfokus, socialt patos). Du får det att framstå som om det finns två alternativ inom EFK – antingen din eller Jonas Lundströms linje. Det stämmer helt enkelt inte med det EFK vi känner. När vi möter våra kollegor i församlingarna i Östergötland, våra vänner inom Frizon eller när Fredrik möter sina kollegor på Örebro Missionsskola är det inte på något sätt de två alternativen som står till buds. Vi möter tvärtemot en grundmurad klassisk frikyrklig/baptistisk kristen tro, men med en stor öppenhet för att samtala och diskutera vad det betyder att leva evangeliet i en tid som vår.

    Vad är det du vill åstadkomma? Vad är ditt syfte med att ge sken av det handlar om dessa två alternativ? Vi känner oss bekymrade över att det med din felaktiga verklighetsbeskrivning blir svårare att samtala och diskutera eftersom det hela tiden finns en bakomliggande ängslan över var de som ifrågasätter skulle vara på väg.

    Visst finns det skillnader inom EFK – men de går inte att beskriva med ”fyrke” och Jonas Lundström utan befinner sig klart inom de gränser som vi har kommit överens om skall definiera EFK (evangelikal, baptistisk, karismatisk, mission) och det är gränser som Jonas själv har valt att ställa sig utanför. Vi kan för övrigt inte heller se att det Jonas står för skulle ha något större inflytande över unga inom EFK.

    Clas Newman och Fredrik Wenell, Johanneskyrkan Linköping

  • Josef

    Låt oss inte glömma att man avrättade vår mästare för att han ansågs vara heretiker, så låt oss gå långsamt till dessa anklagelser. Jesus kom inte till världen för att frälsa oss till de rätta åsikterna.

    Stefan jag tror inte du har förstått Jonas över huvud taget än, du är förblindad i din svartvita uppdelning av världen mellan radikal och liberal.

    Kritiken från Jonas som jag förstår den är att det en enkel utväg för oss att fokusera på dessa dogmer och sen luta oss tillbaka i våra soffor som kommer av ett system som förtrycker och dödar, han förespråkar en efterföljelse som är radikal, men det handlar inte om att ha radikala åsikter, eller ens att gå ut och stå upp för dessa åsikter på stan om fredagskvällarna… det handlar om ett liv där vi vaknar till att följa Jesus ut ifrån de maktstrukturer som binder våra hjärtan.

    Första steget är kanske att tänka utanför fyrkanten.

  • http://www.jlundstrom.se Jonas Lundström

    Vänner. Jag håller verkligen med om att det inte är jag mot Fyrke, och jag instämmer i att Stefans analys drar lite åt det hållet. Jag tycker det är trist (men ganska belysande) att det hela urartat till en analys av min eventuella rättrogenhet.

    Däremot finns det ju människor i EFK, även ledande personer, som tänker annorlunda om tex dom eviga straffen, homosexualitet, bibelsyn, förhållandet till kyrkan mm, samtidigt som det finns andra (det jag kallar Fyrke) som inte accepterar detta, och är snabba på att använda maktspråk för att klämma åt dom som sticker ut hakan. Och det vet ju ni också, eller?

  • http://www.jlundstrom.se Jonas Lundström

    För övrigt brukar väl ni i Johanneskyrkans ledning förespråka konsensus-beslutsfattande? Men det kanske inte gäller på samfundsnivå? Eller har alla EFK:s medlemmar verkligen gett sitt bifall till grunddokumenten? Jag gjorde det inte i alla fall. Om ”komma överens” betyder samma sak i Johanneskyrkan så är jag bekymrad.

  • Clas

    Jag tycker nog att även du, Jonas, bidrar till en överdriven polarisering i din beskrivning av EFK. Läser man det du och Stefan skriver kan man ju tro att EFK håller på att slitas sönder av interna stridigheter mellan gamla maktfullkomliga gubbar å ena sidan och unga nytänkare å den andra. Vår poäng är att vi inte ser att en sådan strid präglar EFK som samfund.

    Tvärtom känner vi EFK som ett samfund som står i en tydligt beskriven tradition (EFK:s självförståelsedokument) samtidigt som det står för öppenhet och vilja till nytänkande. Detta vill vi slå vakt om och värna.

    Därför beklagar vi såväl maktfullkomliga tillrättavisningar i bloggosfären som flagrant brist på rättrogenhet. Övertramp i båda riktningarna hotar det öppna samtalet inom EFK.

  • Fredrik Wenell

    Varför är du bekymrad över hur vi gör i Johanneskyrkan? Du är ju inte en del av vår gemenskap?
    Nej, vi tror inte på konsensusbeslut på samfundsnivå av flera olika skäl. Sen är ju inte delaktigheten till EFK på något sätt tvingande utan helt frivilligt och vi har valt att ställa oss under det. Du har inte gjort det.
    Vi bedriver inte nåt slags konsensusprojekt som vi måste vara trogna. Vi tar inte på något sätt alla beslut i konsensus. De flesta tas i delegerade form av dem som är ansvariga för beslutet. Vårt uppdrag är inte att vara trogna en konsensusteori som någon har formulerat, utan att vara trogna Kristus. Mot bakgrund av troeheten mot Kristus har vi utformat en modell som vi tror hjälper oss att vara det.
    Sen är ju detta för övrigt ett sidospår som vi efter detta väljer att släppa.

  • http://www.jlundstrom.se Jonas Lundström

    Visst släpp det ni, men det är ju helt avgörande. Bejakar man representativ demokrati (som jag har hört någon kalla ”majoritetsdiktatur”…) som en lämplig organisationsform för guds folk så är det klart att alla som inte är evangelikala (eller karismatiska?? eller baptistiska?) inte hör hemma i EFK (eller som lärare på ÖMS?) eftersom detta står i grunddokumenten. Men jag vill ju tro att det är viktigt att även minoriteter blir hörda.

    Jag har som sagt tillhört EFK, men gick ur bland annat för att man i dom nya grunddokumenten tog ett tydligt steg mot biskopskyrka, i strid mot det baptistiska arvet.

    Sen kanske inte begreppet ”evangelikal” är så entydigt som ni tycks tro. Det finns tex människor som kallar sig både universalister och evangelikaler. (Se boken The Evangelical Universalist)

  • Sward

    Claes och fredrik,
    Jag hoppas att ni har rätt. Det är Jonas Lundström som har fört fram tesen inte jag, och jag menar nog att den behöver diskuteras och prövas. Det är både indikationer och personer som pekar på att Jonas har rätt, men är min bedömning felaktig vore jag lycklig. Låter mig gärna övertygas om detta.
    hälsar
    Stefan Swärd

  • Sward

    Vad menar du med maktfullkomliga tillrättavisningar i bloggosfären, vem står för dem?
    hälsar
    Stefan Swärd

  • Herr_Gusstafson

    Sade en rundflumliberal eller? Tycker du själv gör dig skyldig till det som du anklagar Swärd för….

  • Jonasq

    Den här maktgrejen tycker jag att vi kan släppa. Om Stefan S på sin blogg säger att något är bra, dåligt osv så har han väl all rätt till det. Att kalla det maktfullkomligt är enbart barnsligt och saknar intellektuell substans. Det är väl bara att säga emot om man nu vill det.

  • http://barockbloggen.blogg.se Alma Mater

    det finns faktiskt fler än två vinklar på skapelseberättelsen!

  • http://barockbloggen.blogg.se Alma Mater

    Jehovas vittnen utmärker sig främst genom att kväsa minsta lilla annorlunda syn på liv och lära med grymma utfrysningsmetoder. det kännetecknar sekter att man inte tål mer än en ”sanning”.

  • Pingback: En fråga om perspektiv… | Samuel Varg Thunberg()

  • Anonym

    Men snälla Jonas, enligt din kommentar på din egen blogg tror du ju varken på att Jesus är gudomlig, att Han var född av en jungfru och att Han dog för dina och mina synder. Är inte det att vara heretiker?

  • Anonym

    Har jag missförstått detta men är Jonas Lundström en lärare på Örebro Missionsskola?

  • Pingback: Fyrke och den individualistiska kyrkan « Jord()

  • Martin

    nope. dock en gång i tiden student på öms.

  • Anonym

    Ok, tack för svar

  • Tobias Fritzon

    Det här samtalet visar väl att Jonas kritik är av en mer djupgående art, att den kommer utifrån och inte inifrån? Och att det därför från början försvårar samtalet? Sen vilket inflytande detta har kan jag inte uttala mig om.

  • PeJ

    Är det på det sättet att Lundströms teorier och teologier är signifikativt för ÖMS synsätt och prktiserande av utbildning?

  • PeJ

    Förvisso har det alltid varit enklare att gå den breda vägen…

  • PeJ

    Resultatet av 70-talets fria uppfostran har svårt att acceptera en överhet som inte är kontrollerbar med majoritetsbeslut.., att acceptera Gud som en ogreppbar överhet och samtidigt en lifekompanjon. När någon blir tydlig med förutsättningarna för församlingsgemenskap, som du har varit, eller tydlig genom ett profetiskt tilltal, något som inte går att tillägna sig genom examamina och är kontrollerbart, då blir det bekymmer för den/de som vill stå på toppen. Det kan vara en anledning till att det framförs kritik om maktfullkomlighet.

  • Fredrik Wenell

    Hej PeJ! Nej – överhuvudtaget inte signifikativt. Som lärare på Missionsskolan är det med det med stor sorg som vi hela tiden misskrediteras i denna diskussion. Och det är precis det jag och Clas Newman menade i ett tidigare inlägg – pga av den starka polarisering som hela tiden uppstår på denna blogg faller man antingen i den godkända gruppen eller den som inte är godkänd – och vilken grupp man hamnar i beror ens egna redan bestämda hållningar. Medan Clas och jag försökte hävda att det hus som EFK har byggt fortfarande är tillräckligt stabilt så att man inom det kan ha högt till tak. Men notera att taket, liksom golv, finns där. Och ramarna ligger fast. Därför är det med sorg som jag noterar att Jonas har tagit klivet utanför detta hus, det gör alltså att ift. de tankarna gör vi rätt som markerar. Det är som Tobias Fritzon påpekade i en kommentar ovan att det problematiseras av att kritiken kommer utifrån.

    Jag tror för övrigt att det finns en djupare problematik som jag skrivit om på annat håll – http://cruciformphronesis.blogspot.com/2011/02/postmodernitet-auktoritet-och-frikyrkan.html

    Allt gott
    Fredrik Wenell

  • PeJ

    Jag skickar ett mail till dig.