Jonas Lundström från Örebro lyckades dra igång en viss debatt genom sitt blogginlägg om EFK:s fyrkantsevangelikaler, framförallt jag själv och Anders Blåberg kom i skottgluggen. Jag tycker nog att jag redan i ett blogginlägg har kommenterat hans analys av EFK, och där ger jag honom rätt. En gemensam teologisk grundhållning som har präglat EFK urgröps underifrån, och jag och Lundström är överens om att detta behöver lyftas fram och samtalas om. Och jag ställer gärna upp på samtal kring dessa frågor, kritiker av fyrkantsevangelikalerna, jag träffar dem gärna öga mot öga, hellre än mötas i halvanonyma bloggdebatter.

För mig handlar inte kristen tro och kristendomen om en allmän tro på Gud och Jesus, de flesta religioner har någon form av Jesustro. Även muslimer ser Jesus som sänd från Gud, och värd att efterföljas t.ex. Kristendomen och kristen tro handlar om en specifik förståelse av Gud, och Jesus, uttryckt genom Bibeln. Visst har vi kristna haft olika åsikter under historiens gång, men trots detta finns det grunddrag som förenar alla kristna, både livet i Kristus, och Andens närvaro i våra liv, men också ett trosinnehåll. Den apostoliska trosbekännelsen kan  både katolska, ortodoxa, lutherska kyrkor, liksom baptister och pingstvänner ställa sig bakom. Visst kan man nedlåtande kalla detta för ett åsiktspaket, men den kritiken kan ju riktas mot alla sorts organisationer som står för en medveten ideologi eller religion, inklusive politiska partier, miljöorganisationer, fackliga organisationer m.m.. Även Jonas Lundström står ju för en ganska medveten hållning kring ett antal frågor, och det kan man ju också kalla för åsiktspaket.

Ett kristet samfund som EFK måste också ta ställning i teologiska frågor, och formulera en gemensam grundsyn i hur vi tolkar Bibeln och för EFK:s del har vi gjort det genom att ta fram och besluta om gemensamma dokument, och ha Lausannedeklarationen som utgångspunkt för vår trosförståelse. Självklart behöver sådana dokument förnyas och revideras, men det behöver ske i ordnade former. Samma typ av ställningstaganden behöver man också göra i den lokala församlingen, ska man bli medlem i Elimkyrkan i Stockholm t.ex. måste man gå en introduktionskurs, där vi bland annat går igenom Lausannedeklarationen, vi ser det som en bra sammanfattning av vad vi tror på. Både EFK:s och EFK-församlingarnas syfte är ju formulerat som ett missionsuppdrag, att predika evangeliet och förmedla frälsning och Jesustro. Det förutsätter någon form av gemensam förståelse av vad evangelium, frälsning och Jesustro är för något. Ett samfund som bara säger att man kan tolka tron och Bibeln på olika sätt, och därför kan man inte tolka Bibeln och tron på något gemensamt sätt, det förekommer knappast. Även Svenska Kyrkan, som har så högt i tak som kyrka som man kan ha, har tydliga trosbekännelser som bekännes i gudstjänster.

Tycker att Jonas Lundström har varit konsekvent genom att han har lämnat EFK, även om jag tycker att det är sorgligt, så måste man respektera varje människas vägval.

Jonas har nu i ett ytterligare blogginlägg försökt att precisera sin tro. Det jag kan konstatera är att han inte ställer upp på apostoliska trosbekännelsen. En av grundbultarna där, är jungfrufödseln, Jesu gudom och treenighetsläran. Enligt kyrkans tradition i både protestantisk och katolsk tappning så kan hans hållning därför inte klassificeras som kristen tro.

Det är inget dramatiskt med det, den breda majoriteten av Sveriges befolkning är inte kristna, även de som har någon form av religiös åskådning av något slag. Och visst brottas människor med trosfrågor även i kyrkorna, och de kristna lärosatserna, det har jag bred erfarenhet av efter många år som pastor i Stockholm.

Jag fick dock ett mail idag från en person som har varit aktivt engagerad i Frizonsammanhang, som menade att Jonas Lundström är en villolärare som har ett inflytande i vissa EFK-kretsar, bland annat medverkar Jonas på en sammandragning denna vecka på Örebro missionsskola för kristna som är engagerade i kommuniteter enligt mailskrivaren. Jag är själv försiktig med termen villolärare, att människor offentligt uttrycker sin brottningskamp med trosfrågor, gör dem inte med automatik till villolärare. Däremot tycker jag att som Jonas har formulerat sin tro, så kan den enligt vedertagna begrepp inte klassificeras som kristen tro. Däremot tycker jag att han har likheter med Jehovas vittnen i sin trosinställning, de förnekar också Jesu gudom, jungfrufödseln, treenigheten och tron på eviga straff bl.a.. Och här gör det mig mycket bekymrad att Jonas Lundström uppenbarligen har ett inflytande i vissa EFK-kretsar, och jag är förvånad över att ledande personer inte inser att det handlar om tydliga avsteg från kristen tro i vedertagen mening. Det här går längre en bara olika teologiska tolkningar och perspektiv.

Jonas Lundström är också en mycket aktiv kritiker av den etablerade kyrkan. Den som läser min blogg vet att jag är det också, liksom Jonas vill jag betona efterföljelsens betydelse. Men för mig är det dock avgörande att hålla mig inom ramarna för det som kan kallas kristet, både utifrån Bibeln, men också utifrån den kristna kyrkans tvåtusenåriga historia. Jag tror att Gud blev människa genom Jesus Kristus, Jesus dog för våra synder skull och uppstod från det döda, sitter nu på Faderns högra sida, för att en dag ska döma över alla. Det är bara genom tron på Jesus och hans frälsningsverk som vi kan få försoning med Gud och uppleva frälsning, omvändelse och pånyttfödelse.

Jag tror inte att Jonas Lundström känner sig förolämpad av min analys, eftersom han så medvetet distanserar sig från centrala delar av allmän kristen lära och tro. Däremot tror jag att han kommer att hävda att han står för en mer autentisk, ursprunglig kristendom. Vi får se.