Lycka till. Mycket spännande grepp att blogga *i* gudstjänsten. Kom ihåg att det är en del av gudstjänsten. Jag tycker att det är ett koncept som alla borde ha. Försök även att samla in lite tankar (kring budskapet, hur det relaterar till de unika personerna) från olika grupperingar, åldersgrupper etc. Kan vara mycket bra diskussionsunderlag om vi nu har predikan med syfte att den skall förändra oss som människor, förändra oss till att bli mer Jesus-lika.
Ett mycket bra komplement till den gamla teknikens inspelningar…
Jag skulle även vara intresserad av om du kunde skriva en bloggpost om dina tankar kring hur det är att blogga i gudstjänsten.

Vi lever i en värld – är ställda i den – som är uppfylld av synd och sjukdom, som satan kastar över oss Människor och vi kan inte besegra detta, synden med allt vad den för med sig och sjukdomarna, genom vår snällhet; även om vi verkar tro det ibland.

Det enda vapen som fungerar mot dessa många och olika nedbrytande krafter, är korset och korsets seger! Jesu seger med andra ord, som är Guds seger över Ormen och alla hans vapen, attacker mot oss Människor. Och från korset och dess kraft, utgår alla andliga vapen som Gud utrustat Sin församling med. Men om vi – Hans församling – inte låter oss utrustas med de vapen Han gett oss, för den strid vi är involverade i, är vi som en vapenlös armé: det är vapnen och kunnigheten i deras användande och funktion, som gör en armé stridsduglig.

Paulus: ”Ta på er hela Guds vapenrustning..”

Är tiden inne?

Är tiden inne
att uppge sökandet,
efter den heliga Graal?

Är tiden kanske inne
att i barnslig tro,
tala med Gud?

En armé vinner inga strider genom att göra sitt allra bästa, eller genom att vara många, utan främst genom sina stridsvapen. Det är ju egentligen så, att tillräckligt välbeväpnad kan en armé vinna mot en nummerärt sett överlägesen fiende, genom sina effektivare vapen. I Bibelns står det, att Gud ger seger genom få, likaväl som genom många. Mängden är m.a.o. inget hinder, om de förlitar sig på Guds vapenrustning; de metoder som Gud hänvisat till. De vinner, få eller många, genom lydnad för Gud!

Det fanns en gång en enkel man i det här landet, Boltzius hette han, som lämnat ett museum efter sig av kryckor och andra hjälpmedel som människor inte längre behövde, sedan de hos honom och genom honom fått möta Guds kraft till läkedom för sina kroppar. Han hyrde t.o.m. ett liten lägenhet i Stockholm, så att människorna där skulle få närmare att möta Gud till hälsa och läkedom och alltså inte längre behöva resa till honom i Värmland..

Om Gud nu kunde göra så mycket genom en enda man, som lät sig utrustas av Honom, hur mycket skulle då inte Gud kunna göra genom en hel församling som tar emot den andliga utrustning och de andliga nådegåvor Han gett dem?! Och som dessutom fått ALLA Hans löften!

Men sanningen om Guds folk – Guds församlingar – i dag, är tyvärr att de är som en armé som lagt ifrån sig sina allra bästa vapen – de som är så mäktiga inför Gud, att de t.o.m. bryter ned de fästen och hinder som heter människotankar – för att i stället använda sig av sina egna förmågor och talanger.

Eftersom man inte sätter människotankarna på plats är de tvärt om de som regerer i Guds familj. Huvudet Kristus är avsatt till förmån för människohuvuden, men synliga resultat därefter.

I Monopol-spelet fanns, åtminstone när jag var barn, ett kort som kostade någon form av åtgärd för den som fick det, där stod: ”Oföstånd i ämbetet..” Och det är vad man allmänt sett kan säga om Guds församlingar i dag: ”Oförstånd i ämbetet”.

Vad består det oförståndet i? Att gå vapenlös ut i strid, trots att den är tungt beväpnad av Gud med exakt de stridsvapen som krävs för den strid de är involverade i, insatta i. Få om ens någon skulle göra det i ”världen”, vara så till den grad oförståndiga! och då gäller det långt oviktigare strider som har med ”jord och värld” att göra; och inte med evighetsfrågan.

Paulus: ”Var ivriga till att få de andliga nådegåvorna..” ”Guds rike består inte i ord, uan i kraft..” ”Ty Kristus har inte sänt mig till att döpa, utan till att förkunna evangelium, och detta inte med en visdom som består i ord, för att Kristi kors inte skall berövas sin kraft”

Det som var riktmärken för Paulus i hans tjänst, borde duga för oss i dag, kan man tycka.. Såvida vi inte är visare och bättre utrustade än Paulus och därför ser andra möjligheter än dem han såg? T.ex. det som är ännu bättre än korsets kraft. Och det är väl så, eftersom vi inte behöver den kraften idag. Eller hellre väljer att vara kraftlös. I vilket fall, får vi det vi väljer; att tjäna Gud i Ande och sanning, är frivilligt likaså att låta sig utrustas; allt är frivilligt och av nåd!