Tycker Anna Anka-debatten var en härlig frisk fläkt i den unkna svenska ank-dammen. Det finns faktiskt ett par miljarder människor på detta jordklot som tänker annorlunda än vi svenskar, som vet allt bäst och kommit längst och ser ner på alla andra.

Tänk att det alltid ska bli sånt liv när den minsta kommentar kommer kring kvinnor i kyrkan! Tänk om det inte är alldeles hundraprocentigt säkert att det som skett under senare år är riktigt bibliskt ändå?

Jag har ingenting emot kvinnor i ledande ställningar, men jag har också sett märkliga arrangemang när en andlig ledare/föreståndare (=det är inte ett jobb, det är en andlig kallelse, en utsatt position i andevärlden) abdikerar pga barnafödande, man plockar in vikarier, som leder kyrkan åt ett något annat håll, sen ska kyrkan föras tillbaka till rätt spår när den barnlediga förestånderskan är tillbaka, under tiden blir det nåt av ett vakuum, förutom att det stressar församlingens ekonomi. Det är i såna sammanhang som jag undrar om inte det ligger nåt i Ulf Ekmans tveksamheter till kvinnliga föreståndare.

Men jag har inte tänkt färdigt omkring denna fråga, den är så tröttsam att diskutera, då man alltid hamnar i facket kvinnofientlig bakåtsträvare, anti-jämställdhetstänkare.

Det var modigt av Ulf Ekman att säga som det är. Guds ord ger inte stöd för kvinnliga föreståndare – däremot kvinnliga vittnen, evangelister, profetissor mm.

Man kan säga att detta med kvinnliga präster, pastorer etc ofta har visat sig vara den första symbolfrågan för ifrågasättandet av Guds Ord. Sedan fortsätter det med skapelseberättelsen, homovigslar mm. Till slut ger man sig på det som fienden egentligen är ute efter när han ifrågasätter Guds ord – evangeliets sanning och Jesu unika frälsargärning.

Var det nån mer än jag som läste den utmärkta krönikan i Dagen för ett par veckor sedan? Alla läser inte Skriften på samma sätt som Ekman….

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=184957

TIll wildwest:

En god andlig ledare vet i djupet av sitt hjärta ”Gud behöver inte mig” – endast så kan han eller hon vara en god andlig ledare, för en sådan ledare förtröstar på Gud istället för på sin egen förmåga. Även Jesus levde så – i förströstan på sin Fader.

Jesus vågade vara död i tre dagar, han vågade lämna lärjungarna – och det var så han vann seger. Då vågar en manlig förståndare vara pappaledig längre än så!!!!

T.ex. förespråkade Niklas Piensoho, föreståndaren i Filadelfia i Stockholm att även manliga förståndare skulle vara föräldrarledig då han talade på nyhem i somras. Han hade varit det, och tydligen så erövrades inte hans församling av demoner unde tiden.

Det är en liten Jesus vi har om inte pastorer kan vara föräldralediga. Bra skrivet Eleonore!

Står inget i Bibeln om föräldraledighet. Det står desto mera om att vi befinner oss i en andlig kamp, som vi inte ska negligera utan ta på stort allvar. I det uppochnedvända samhälle vi har i Sverige är det säkert bra med pappaledighet. Men så ska det inte behöva vara. Vi är några enstaka miljoner av världens sex miljarder som har denna förmån och ändå växer det upp hundratals miljoner barn som mår bättre än dom svenska. Så inte har varken pappa- eller mammaledighet haft nåt avgörande inflytande på barns psykiska hälsa.

Jag förvånas åter igen av kommentarer som menar att ett pastorsjobb är ett vanligt 9-5-jobb med semesterersättning, fackföreningstillhörighet, turordningsregler och andra sociala förmåner. Fråga en pastor i Brasilien, Korea eller Kenya vad dom anser om det. Därmed inte sagt att pastorer ska leva på svältens rand medan övriga medlemmar i församlingen är rika.

Pastorns jobb är att vara ledare för en grupp människor som ondskan inte vill ska segra. Då angrips naturligtvis ledaren först. Är ledaren engagerad i nåt helt annat än sin roll som församlingsföreståndare kan han/hon naturligtvis inte vara närvarande när nåt händer. Under tiden går församlingen igenom en tid av vakuum när inga steg kan tas. Det är inte första gången jag upplevt detta. Jag vill empiriskt uppleva motsatsen innan jag applåderar ledande pastorers frivilliga bortovaro från sin tjänst.

Världens främste säljcoach Brian Tracy nämnde förra veckan i Globen att alla undersökningar visar att kvinnor mår lika bra att vara hemma med sina barn – eftersom det absolut viktigaste är att uppfostra nya världsmedborgare – som att arbeta. Medan det för männen inte är lika viktigt. I Globen uppstod då ett missnöjets sus, som fick den vane talaren att förvånat se sej omkring. Det är nog bara i världssamvetet och besserwisserlandet Sverige som han råkat ut för detta.

”Därmed inte sagt att pastorer ska leva på svältens rand medan övriga medlemmar i församlingen är rika.”

Hm… läs det här: http://helapingsten.wordpress.com/2009/10/16/i-den-forsta-kyrkan-fick-man-ingen-lon-som-pastor/

Tänk om…”i Herren” finns en fullständig upprättelse av relationen man och kvinna
till det som var innan syndafallet!

Varför då?

Olov: Varför då, vad då?

Jonny
Intressant du tar upp det här med underordnande.Vad jag ser utifrån Bibeln så handlar
det om ömsesidighet, dvs det gäller såväl mannen som kvinnan se t.ex Ef.5:21 ff Under-
ordna er varandra…Vers 21 gäller alla, man som kvinna. Sedan kommer v.22 som jag
antar att du tänker på. Men underordnandet , som jag förstår är ett tjänande i kärlek,
gäller såväl man som kvinna ”i Herren”.

Bennerth: Jo, det finns förstås stöd även för ömsesidigt underordnande. Men huvudlinjen verkar vara att mannen har ett särskilt ansvar att betjäna sin familj med ledarskap, beskydd, trygghet. Allt i kärlek.

Per-Axel Sverkers grundliga genomgång om mäns och kvinnors ställning i Kristus
rekommenderas verkligen ( se kommentar nils17).

Är också gift sedan 10 år. Nästa gång ska jag leta reda på en fru som söker ledarskap och beskydd. Det låter attraktivt…

Hej igen Maja!
Ser att Du ”är i gång” igen. Tror att Jonnys råd är vist.
– – –
Hörde (eller läste) inte Uffes uttalanden om kvinnliga ledarroller i församlingen. Utan att fastna i just den frågan vill jag bara säga att det gått mycket snabbt utför med svensk kristenhet. Vi följer trender och världsliga nycker blint och försöker hitta något ord i skriften för att försvara vår feghet och dårskap. Förr följde vi skriften i helhet och var salt och en motpol mot världens dårskap.
Varför kan inte män få vara män och kvinnor få vara kvinnor? Vad skulle kunna vara bättre än att vara älskad av sin man på samma sätt som Kristus älskar sin församling? Men i dag är detta inte nog för moderna och ”fria” kvinnor. Alltså tycker vi med andra ord inte att Kristi kärlek är ovärdelig heller – eller hur?
Vi ber att: ”Ske Din vilja på jorden – på samma sätt som i himlen…” Men minuten efter har vi glömt detta och propsar på demokrati – vilket inte råder i himlen,
Observera att detta inte kan försvara att män missbrukar sin roll som församlingsledare eller ansvariga för sin familj – tvärtom! Ett bättre föredöme och tuffare referens än Kristus själv finns väl inte.

T.B

Ser att du också är igång igen

Det är fantastiskt att Stefan bara antyder något så är snart alla bloggare igång

Läs 1 Kor 11:2-9

Henrik: Poängen var att Gud gav vatten trots att Mose gjorde på fel sätt, ett sätt som Gud inte hade anvisat. På samma sätt kan Gud välsigna det ord som kvinnor predikar, eftersom Gud ser till folket behov av Guds Ord (vatten), trots att det egentligen inte är anvisat kvinnor till den uppgiften.

Del 2
Och man måste lydda Gud mer än människor .Och då förstås mer än sig själv med och andra än en själv med . För det är bara igenom att bygga på hälleberget huset består enligt Guds Ord matt 5- 7. Om man vill var en förståndig människa sa Jesus Herren . För är man oförståndig och inte vill det ska ens hus fall och fallet bli stort.Och det är inte något dömmande och fördömmande i det utan bara Guds kärlek och sanning och omsorg om var och en utav oss . Vad som Gäller om vi vill tillhöra honom och få nåd somhan vill eller ej. Och efter som Gud är Gud och inte en lite människa som vi .Så måste vi förstå att det är hans vilja enligt Guds Ord som Gäller och inte vår . Vare sig vi vill det eller ej.Och även Jesus fick erfara det i Getsemane. Där han bad inför Korsets allvar :Fader må denna bägare gå mig förbi om möjligt men ske inte min vilja utan din.Och Herren är vår Herre och vårt föredömme….

Och låt oss inte vara rädd för att tala i bön med Gud om allt och om detta och för stolt för att göra det . Och om hans vilja i sakfrågan och hur den utevcklats till nuläget och verkar forsätta göra .Och om hur vi ska anpassa oss till Gud och Guds Ord som Gud vill i sakfrågan och angående hur situtionnen är och forsätter utvekla sig .Och på såvis om livet och frälsningen och samhället och församlingen och de anhöriga och vännerna och oss själva och vårt eget liv överhuvudtaget . Tänk på att de saktmodig ska besitta Jorden… De som lyder Gud med andra Ord…Och förföljda Har Jesus Herren sagt att den som vill följa honom kommer att bli i sitt Ord …

Och be Gud om att inte bli inledd i frestelse utan frälst för allt ont .Och för anhöriga och vänner och egna sammhang.Och andra och deras sammanhang .Och för alla människor och all överhet. Så vi allt i allo kan leva ett stilla och fromt liv. Även i detta ämne… Frid Ronny och Gud välsigne er och oss alla och livet och församlingen som Gud vill !!! ps 103

TB:

Du skrev: ”Vi följer trender och världsliga nycker…” I den tid och miljö som Bibeln kom till var samhället patriarkaliskt, vilket naturligtvis kommer till uttryck i bibeltexterna. Nu 2000 år senare, i Sverige, ser samhället annorlunda ut. Kvinnor blir precis som män myndiga vid 18 års ålder, det råder lika arvsrätt för kvinnor och män, kvinnor har rösträtt och kan väljas in politiken, de har lika rätt till utbildning som män, de bidrar till välfärden genom att arbeta utanför hemmet. Är det något vi ska beklaga, tycker du? Är det alltid av ondo att samhället förändras? Menar du att det hade varit bättre om samhällsutvecklingen hade avstannat då för 2000 år sedan, och att det patriarkaliska och ojämlika samhälle som rådde då är det optimala sättet att leva på? Kan man betrakta en samhällsutveckling som går mot en större jämlikhet dels mellan könen och dels mellan olika samhällsgrupper (t ex att alla har rätt till skolgång oavsett kön eller socialgrupp) som en ”trend” eller en ”världslig nyck”?

O.K: Jodå, jag läste även vers 8-9. Fortfarande: Vilken är din poäng? När jag läste teologi och stötte på dessa versar märkte jag att de flesta kommentatorer anser att att dessa passager och intilligande är svårtolkade. Det gäller även evangelikala exegeter. Kanske har du ett ljus som de inte har?

Är ingen expert på detta, men jag vet att församlingen Korinth hade en hel del märkliga problem. Ett av dem var att det fanns kvinnor som ställde till det i församlingen, och det är detta Paulus vänder sig mot. Ska man dra alltför generella (bokstavliga) växlar utifrån detta bibelställe kan man exempelvis utifrån Gal 5:12 hävda att lagiska kristna bör kastrera sig…

C

Du påstår att du har läst teologi det vore bättre om du läste bibeln Det hade varit populärt Om bara brevet till Galaterna fanns

C

Ja jag tror att du tjafsar lite med oss alla och din betoning att du har läst teologi känns lite högmodigt för övrigt står jag helt bakom (TB 30)

O.K: Värst vad du hakade upp dig på teologin (kan trösta dig med att det lilla jag läst verkligen inte ger mig anledning att vara högmodig).

Men eftersom du hellre hackar på mig för att jag nämnde ordet teologi i förbifarten än svarar på mina (faktiskt seriöst) ställda frågor är det lika bra att vi släpper tråden.

Maja: Min fru är lite irriterad på att jag sitter vid datorn en lördagskväll. Men så har jag ju inte riktigt lyckas övertyga henne om att jag är hennes överhuvud ännu…

Hallå ”P”.
Du läser in väldigt mycket i mina ord och tar upp många ämnen jag inte berört, men är ändå adresserat till mej.
Ex. skolgång: Jag har fyra döttrar som jag uppmuntrar efter bästa förmåga att studera och gläds med dem när de får bra jobb som de själva trivs med.
Ex. könsorgan: Det är överhuvudtaget inget jag – eller någon annan nämnt.
Ex. arbetsmarknad: Herde för en församling är inte (eller rättare borde inte) vara ett yrke som man väljer utan som man utväljs till. Och eftersom Gud själv säger att Han en dag kommer att ställa herdarna till svars hårdare än andra är det inget man borde trakta efter!
För övrigt tycker jag ditt ”tal” låter mer som ett valmanifest för något av våra politiska partier än från en troende ”läsare”.
Jag läser inte Bibeln som ett historiskt dokument utan som Guds ord, väl medveten om att det kan bli väldigt fel om man hårddrar en vers utan att se helheten i skriften.
Om det står råd och anvisningar i Guds ord om hur ett äktenskap bör ingås och levas tar jag inte det som ett snedvridet uttalande från en ”patriarkalisk” tidsålder. Inte heller skulle jag vilja vara förmäten nog att tala om för Gud att vi i Sverige på 2000-talet är visare och bättre utvecklade än Han är (var).
Att det sedan var under hemska förhållanden människor levde för 2000 år sedan kan vi knappast skylla varken Gud, Jesus eller ens Paulus för – eller hur?

Vad gäller mina ord om kvinnligt och manligt ansvar verkar du inte har läst min sista mening i (30).
En fråga till: Varför kan man inte uppskatta de kvinnor som vill vara med sina barn, vårda familjen, skapa trivsel i hemmet, älskar sin man (och bara honom) o.s.v.?

Jag har en så´n fru! Hon är det dyrbaraste jag har. Inför henne har jag inga rättigheter – bara skyldigheter att göra livet så lätt som möjligt för henne. Hennes skratt är den vackraste ”musik” för mina öron. Jag är familjens överhuvud – gör det mej till en ”översittare” som utnyttjar och förtrycker kvinnor? Hoppas inte det – för jag får göra räkenskap inför Gud hur jag har skött min ”kallelse”.

Ja du ”C”…
Jag har själv aldrig haft en pappa. Vet inte hur många gånger jag saknat den erfarenheten när jag nu själv blivit pappa för 8 barn. Som i så mycket annat får jag erkänna min begränsning och mina tillkortakommanden inför min himmelske Far.
Min biologiska pappa hade redan en familj och borde hållt sig till dem. Detta räckte tydligen inte för honom utan en annan kvinna blev tillfälligt mer spännande.
Hans definition av ansvar var att, i egenskap av läkare, erbjuda sig att själv utföra aborten av mej.
(Lite förkortat och mycket förenklat om mina förutsättningar för att rent naturligt växa in i rollen som en familjs ”överhuvud”.)
Från en trasig barndom, bråkig tonårsperiod och en ganska vild och vårdslös start på ”vuxenlivet” blev jag radikalt frälst när jag var 25 år. Gud förvandlade totalt mitt hjärta och min syn på livet, Jag visste inte vad kärlek eller ansvar var – men fick på många olika sätt åtnjuta detta själv från Gud.
Förstod också att Han förväntade sig att det var något jag skulle ta efter och på så sätt bli mer lik Jesus.
Eftersom Bibeln säger att Kristus är församlingens överhuvud, och samma Bibel också säger att mannen ska vara familjens överhuvud på motsvarande sätt är det väl bara att acceptera och försöka efter bästa förmåga att bli mer lik Honom.
Rent praktiskt handlar det många gånger om att sätta sin egen vilja, bekvämlighet, drömmar och ”förverkligande” åt sidan för dem som man tagit på sig rollen att ansvara för och leva sitt liv med.
När det gäller barnen får jag ibland ta obekväma beslut som inte alltid möts av hurra-rop och jubel. Inget ger mej som ”överhuvud” rätt att köra över min frus vilja eller känslor – men yttersta ansvaret är mitt. Det är också jag som tar de smällar som på olika sätt möter min familj. Jag ansvarar för rättvisa, ekonomi, försörjning och liknande saker som min familj ”kan kräva” av ett s.k. ”överhuvud”.
Som tur är har jag en klok hustru och en mycket stor och barmhärtig Gud – så det har funkat riktigt bra med deras goda hjälp och stöd.
Kanske lite för schematiskt svar från mej på din fråga – men vet inte riktigt hur detaljerade exempel du förväntar dej. Kan bara tillägga att jag känner stor respekt för rollen som överhuvud – och skulle aldrig i vare sej ord eller handling våga missbruka detta.
Jag försöker så mycket jag kan att ”lyfta upp” både smått o stort inför min himmelske Far för att söka Hans vilja. På något sätt har även detta ytterst blivit mitt ansvar som familjens överhuvud.
Tydligen har detta blivit ”välbehagligt” inför Gud eftersom Hans nåd varit stor och de flesta gånger vi tittat i backspegeln kan vi se Hans medverkan på ett tydligt sätt.